Posts Tagged 'Resor'

St Petersburg, augusti 2012

 Vi hade länge pratat om att ta en weekend-resa till St Petersburg och nu gjorde vi äntligen slag i saken.

2012-08-02, till St Petersburg
Vi hade ett par veckors semester som vi inte hade några större planer för och nå´t måste man ju hitta på när man är ledig. Bokade en helgresa till St Petersburg med Iventus Travel inklusive ett gäng utflykter. Flyget avgick 09.25 från Arlanda varför det blev till att gå upp ganska tidigt på morgonen. Tog bilen till Arlanda och parkerade på Benstocken som vanligt. Checkade in, shoppade lite och sedan satte vi oss i baren och drack varsin öl. I baren träffade vi på ett par gamla kompisar till mitt ex som var på väg till Nice. Världen är bra liten i bland…

Planet lyfte i tid och flygningen med Rossiya Airlines tog lite drygt en timme. Servicen ombord var bra och vi serverades både kaffe, macka, juice och läsk. Efter att piloten gjort en ganska hård landning gick vi raka vägen till passkontrollen där våra pass granskades ordentligt av ett par sura damer. Formaliteterna på flygplatsen gick faktiskt mycket fortare än vad vi räknat med och så fort vi passerat tullgubbarna såg vi Olga från Iventus Travel. Hon visade oss vägen till bussen som skulle köra oss till Hotel Moscow där vi skulle tillbringa dom närmaste nätterna. Hotel Moscow är nog det största hotell som vi någonsin bott på. Det är bara åtta våningar högt men fruktansvärt långt och har ca 1.000 rum. Vi installerade oss raskt i rum 5011 som låg i ena änden av hotellet, om vi åkte upp med hissarna vid receptionen då var det ca 250 meter hotellkorridor att avverka innan vi kom fram till vårt rum.

Uppståndelsekyrkan var riktigt häftig när solen sken på kupolerna

Huvudgatan i St Petersburg heter Nevskiy Prospekt (som är fem kilometer lång) och den gick precis utanför hotellet så det var inte speciellt svårt att hitta hem. Vi följde gatan mot centrum som var mycket längre bort från hotellet än vad vi trodde. Vi gick i ganska lugnt tempo och det tog nog ca 1,5 timme innan vi kom fram till Uppståndelsekyrkan med dom fina lökkupolerna. Solen sken och vi fick några riktigt fina kort på kyrkan med kanalen i förgrunden. Men nu var vi törstiga och vi hittade ett litet ställe med sittplatser utomhus som sålde öl. Satt och vilade fötterna ett tag och sedan vandrade vi vidare upp till Eremitaget och sedan över bron Dvortsovyj Most där vi tittade på Rostrakolonnerna innan vi vandrade vidare efter vattnet förbi Konstkammaren och Vetenskapsakademien. Fortsatte över bron Lejtenanta Simidta och där låg det en båt som man kunde fika på. Vi slog till med varsin Latte och macka i solen ute på däck.

En av de två Rostrakolonnerna som står framför Maritimmuseet

Vi började bli lite trötta i fötterna men vi vandrade vidare till Isakskatedralen som är en av dom största kupolkatedralerna i världen. Tyvärr kunde vi inte gå in och titta hur den såg ut invändigt för klockan var för mycket, den stängde kl 17.00. Gick i stället och tog Metron tillbaka till hotellet. Det kostade 27 rubel att åka tunnelbana, ca 7 kronor, och den gick med 2-3 minuters mellanrum. Det var två stationer till vårt hotell och det gick på nolltid trots att plattformarna låg väldigt långt ner i underjorden och det tog en stund att åka rulltrappa ner och upp.

En av sfinxerna framför Konstakademien

Isakskatedralen är en av världens största katedraler

Vilade en stund på rummet och sedan gick vi ut för att äta middag. Vi var ganska hungriga och trötta varför vi valde att äta på en restaurang som låg precis utanför hotellet. Åt grillad kyckling med pommes och pepparsås + varsin stor rysk öl. Priset var överkomligt och maten riktigt god. Tänkte avsluta kvällen på någon bar i närheten men vi hittade ingen som såg mysig ut. Hamnade i stället på en vinbar där vi drack varsin god rysk öl innan det var dags att säga godnatt.

2012-08-03, St Petersburg
Gick upp vid 8-tiden och åt frukost i den enorma frukostmatsalen. Det var självplock och inte det allra bästa utbudet men det fanns tillräckligt för att vi skulle kunna äta oss mätta.

Smolnyj-klostret i motljus

Klockan 9.30 kom Olga och hämtade oss med en liten minibuss, det var dags för stadsrundtur. Enligt Olga finns det inte speciellt många sevärdheter i St Petersburg men dom som finns är väldigt fina. Vi började med ett par korta fotostopp vid Smolnyjklostret, Ryska museét, Nikolajkatedralen, Peter den stores stuga och kryssaren Aurora.

Nikolajkatedralen

Ryska Museet tittade vi bara på från utsidan

Sedan blev det liter repris från gårdagen. Vi stannade till vid Uppståndelsekyrkan, Rostrakolonnerna och Isakskatedralen innan det var dags för en 4-rätters lunch (hyfsad rysk mat).

Eremitagets huvudingång från Palatstorget

Efter lunchen kördes vi till Eremitaget där vi tillbringade ca 2,5 timme. Eremitaget är ett av världens mest berömda museer och består av ett antal byggnader av vilka den mest imponerande är Vinterpalatser. Vi tittade bland annat på Vinterpalatsets praktgemak, paviljongen, massor med tavlor målade av Picasso, Monet, Leonardo da Vinci m.fl berömda konstnärer.

Eremitaget fotat från andra sidan floden Neva

Nu var klockan 16.30 och stadsrundturen var slut. Olga sade att nu hade vi fritid! Vi åkte inte med tillbaka till hotellet utan vi valde att stanna kvar uppe vid centrum där vi satte oss och drack lite öl i solen. Sedan var det dags för en ny promenad på egen hand.

Vi bestämde oss för att gå mot Peter-Pauls-fästningen på andra sidan floden Neva. Det var bara att traska över broarna Dvortsovyj Most och Birzjevoj Most för att sedan följa badstranden tills vi kom till en av ingångarna till fästningen. Vi gick in i katedralen och kikade på sarkofagerna där ett antal gamla tsarer ligger begravda. Dom höll tyvärr på och restaurerade både insidan och utsidan av katedralen vilket gjorde att den inte riktigt visade sig från sin bästa sida.

Peter-Pauls-katedralen fotad från bron Dvortsovyj Most

Dags att ta sig tillbaka till hotellet! Vi visste inte att det fanns en Metro-station ganska nära katedralen varför vi började gå. Nu gick vi över ännu en bro som hette Troitskij Most och sedan fortsatte vi mot Uppståndelsekyrkan och därifrån mot Nevskiy Prospekt varifrån vi tog Metron.

Bron Troitskij Most med ett gäng soldyrkare i förgrunden

På hotellet hann vi med en kort vila och lite whisky innan det var dags att gå ut och äta middag. Metron två stationer och sedan försökte vi hitta en restaurang som både såg trevlig ut och hade sittplatser utomhus. Det var fullt på alla uteserveringar och det slutade med att vi gick in på en engelsk pub och åt fish & chips, sallad och öl. Inte direkt någon gourmetmiddag men maten var riktigt god och dessutom billig. Vandrade hemåt och letade efter ett ställe att ta en öl/drink på. Vi satte oss på en liten uteservering, men efter att ingen servitör brytt sig om oss efter 15-20 minuter drog vi vidare. Servicen på restauranger håller fortfarande öststats-nivå, d.v.s. obefintlig. Till slut hittade vi ett café där vi tog varsin drink innan vi tog sista tunnelbanan tillbaka till hotellet lite efter midnatt.

2012-08-04, St Petersburg
Frukost vid 8.30-tiden och klockan 10.00 kom Olga och hämtade oss. I dag skulle vi åka till Peterhof, Peter den stores sommarpalats, och titta på fontäner. I dag var det mulet och regn i luften och vi packade ner både regnjackor och paraplyer innan det bar av. Buss till Eremitaget där vi gick ombord på båten som skulle ta oss till Peterhof. Vi hann inte mer än ombord på båten förrän det började regna men vi hade tur i oturen. När vi kom fram då duggade det bara lite lätt och efter en stund slutade det helt att regna.

Peter den stores Sommarpalats med den stora kaskaden i förgrunden

Vi vandrade omkring i parken i ett par timmar och tittade på palatset med den stora kaskaden framför. Kollade även på ett gäng andra fontäner t.ex de romerska fontänerna, Adam & Eva-fontänerna och Pyramiden.

Den snurrande solfontänen vid Peter den stores sommarpalats

Sedan var det dags för 4-rätters-lunch igen på ett ställe som Olga jämförde med Skansen. Vi kunde inte riktigt hålla med om det för restaurangen låg i ett område där dom hade byggt upp ett gäng med nya hus i gammal stil.

När vi hade ätit då var det ungefär en timmes bussresa tillbaka till hotellet. Efter en kort vila var det dags att utforska Metron. Dom äldsta stationerna efter linjen M1 invigdes 1955 och dom stationerna är riktiga turistattraktioner med mycket marmor, pelare, statyer och kandelabrar.

Pelare och takkronor i en av tunnelbanestationerna

En av dom häftiga tunnelbanestationerna efter linjen M1

På kvällen åkte vi upp till gatan Vladimirskiy Prospekt för vi hade läst att det skulle finnas en del hyfsade restauranger där uppe. Vi hittade ett italienskt ställe som serverade både pasta, hamburgare och god öl. Tog en sista öl på en restaurang nära hotellet strax före midnatt.

2012-08-05, St Petersburg
Gick upp vid 8-tiden som vanligt. Åt frukost och sedan var det dags att packa det sista. Klockan 10.00 skulle Olga komma och hämta oss och då skulle vi vara utcheckade och klara.

Katarinapalatsets kupoler

Vi checkade ut och vid 9.45-tiden var vi redo för avfärd mot Tsarskoje Selo eller Katarinapalatset som det också kallas. Klockan blev 10.00 men ingen Olga i sikte. En kvart senare hade hon fortfarande inte dykt upp och då gick vi till receptionen och frågade om dom visste nå´t om vår guide. Dom sade att Olga hade ringt och att hon var minst 40 minuter sen. Vid 11-tiden kom hon springande med andan i halsen. Hon ursäktade sig och sade att det var hennes fel att hon var sen men hon berättade inte vad som hade hänt. Vi tror att hon hade varit ute och partat kvällen innan för hon hade ny frisyr och ny färg på nagellacket…

In i bussen och efter ungefär en timme var vi framme vid Katarinapalatset. Vi guidades runt i rum med massor av förgyllda sniderier, speglar, gamla möbler och takmålningar. Ett av rummen, Bärnstensrummet, har väggpaneler av bärnsten och där var det strängt förbjudet att fotografera. Hela palatset är restaurerat eftersom tyskarna plundrade och brände ned det mesta av det under kriget.

Fortsatte sedan ut i trädgården där vi började med att gå ner till ett hus som kallades Grottan. Där fick vi höra ett gäng ryssar som sjöng så det ekade. Efter en sista liten rundtur i trädgården var det dags att gå till bussen för avfärd mot dagens lunchrestaurang och ännu en 4-rätters-lunch. I dag slog vi till med varsin stor öl till maten, dessutom ingick det vodka till vår sista lunch.

Det är svårt att se att Katarinapalatset förstördes under kriget

Vi var 10 personer med på dagens tur och vi bestämde oss för att samla ihop lite pengar till Olga, hoppas hon satsar på att köpa en ny väckarklocka…. Efter lunchen bar det av mot flygplatsen. Vår flight skulle lyfta 18.30 men vi blev avsläppta vid flygplatsen redan kl 15.00 och incheckningen för vår flight öppnade inte förrän 16.30. Vi fick alltså sitta och vänta i 1,5 timme innan vi ens kunde checka in. Iventus Travel borde nog fundera på att planera om den sista dagen. Varför inte tillbringa längre tid vid Katarinapalatset i stället för att sitta på flygplatsen och hänga?

Vi hade lite rubel kvar men dom lyckades vi göra av med i taxfree-butiken och i det lilla fiket som fanns vid vår gate. Planet lyfte i tid och vi landade på Arlanda innan vi lyfte från S:t Petersburg. Så kan det bli när flygtiden är drygt en timme och klockan flyttas tillbaka 2 timmar. Tack vare det hann vi hem till det var dags för Usain Bolt att springa semifinal 100 meter i OS.

S:t Petersburg var en riktigt trevlig stad att tillbringa en weekend i. Det fanns en hel del att se och staden var ganska fin med mycket vatten och vackra hus. Om du inte varit där än då kanske det är dags nu.

Annonser

Svalbard – Arktis, juni 2012

Isbjörnsäventyr med Ola Skinnarmo, en veckas kryssning bland is, en massa djur och i midnattssol.Vi fick en underbar vecka uppe i Arktis ombord på Ocean Nova med Polar Quest-gänget. Veckan bjöd på en massa upplevelser, överraskningar och fantastiska närgångna möten med isbjörnar. Lägg till en midsommarafton i strålande och värmande midnattssol framför en glaciär där vi kunde sitta ute på däck i T-shirt länge på kvällen, så blir resan svårslagen.

2012-06-16, Stockholm – Longyearbyen
Vi parkerade bilen som vanligt på Benstocken och checkade in i god tid, man vet aldrig med köerna till säkerhetskontrollerna på Arlanda. Det blev en macka till lunch och även en öl i baren innan det var dags att hälsa på Jonas Sundquist och Ola Skinnarmo vid gaten. Jonas hade vi som guide även på vår resa ned till Antarktis 2009 (läs mer om den resan i annat blogginlägg), så det blev ett glatt återseende.

Flyget till Oslo lyfte 13.40 och efter några timmar flög vi sedan vidare till Longyearbyen. Vi var tvungna att mellanlanda i Tromsö för att visa passen och inflygningen dit var oerhört häftig. Kaptenen valde en annorlunda inflygning och planet kryssade sig fram mellan bergen innan vi landade.

Utsiken från flygplansfönstret under inflygningen till Longyearbyen

När vi flög in över Svalbard var det ganska fint väder vilket gjorde att man fick en fin vy över de östra/norra delarna av ögruppen från planet. När vi kom fram till Longyearbyen var staden täckt av ett lågt, tunt grått molntäcke. En väderlek som tydligen är vanlig på Svalbard, vilket vi fick erfara under en del av våra dagar där. Den gav också upphov till färgbegreppet ”Svalbardsgrå” under vår expedition.

Vi checkade in på hotellet, SAS Radisson, och gick raskt ut för att utforska byn…vilket man gjorde på ungefär 5-10 minuter. Det finns bara en kort huvudgata med affärer och några få restauranger/barer. Vi hade frågat Jonas och Ola vilken bar som var bäst, så vi gick in på Karls-Berger pub som kunde stoltsera med ca 2.000 olika spritflaskor. En imponerande syn! Vi valde dock bara att ta ett par öl innan det var dags att dra sig tillbaka till hotellet för lite sömn. Det var ju inte helt lätt att förstå att det var läggdaggs. Visst var klockan en bit efter midnatt, men midnattssolen gjorde att det var lika ljust då som mitt på dagen.

2012-06-17, Longyearbyen och Barentsburg
Efter en sen frukost så gav vi oss ut i byn för att se om det fanns något kul att köpa. Tyvärr var det söndag och nästan alla affärer var stängda, vilket verkar vara standard i Norge. Vi hittade dock en affär som var öppen och där köpte vi en fleece-tröja till mig och en T-shirt till exet. Sedan var det bara att fördriva tiden till lunchen på hotellet klockan 11.45.

Longyearbyen ser ganska trist ut och är nog det också…

Efter lunch blev det en organiserad vandring till museet och sedan också en rundvandring i byn med några av Polar Quests guider. Vid 15.30-tiden var det äntligen dags att bege sig mot båten, Ocean Nova. Båten låg inte vid kaj så vi åkte Zodiak-båtar ut till fartyget. För många var det första gången (men inte sista) gången i en zodiak-båt, men för oss var det nästan som att komma hem efter många landstingningar i dem på Antarktis-resan. Våra väskor hade redan forslats ut till båten och väntade på oss i hytt 403. 

Varningsskylt i utkanten av Longyearbyen

Middagen serverades vid 18-tiden och var lika omfattande (soppa, förrätt, huvudrätt och dessert samt ost och kex om man fortfarande var hungrig) och god som när vi åkte sist med Ocean Nova (på Antarktis-resan hösten 2009). Vi valde kött-alternativet med tillhörande flaska rödvin. Något som var extra roligt var att många ombord (servitriser, kockar, städare och t.o.m. kaptenen) även jobbade sist vi åkte med fartyget och de kände igen oss när vi kom in i restaurangen. Efter middagen passade vi på att gå upp till bryggan och hälsa på kaptenen. Han kom mycket väl ihåg vår resa 2009 eftersom det var ovanligt mycket is i Antarktis då, vilket gjorde att han under 36 timmar inte kunde lämna bryggan för att manövrera båten genom ismassorna.

Lite senare på kvällen gjorde båten ett extra stopp som de inte brukar göra vid Barentsburg, en rysk stad som håller på med vetenskap och kolbrytning.  Ola Skinnarmo tog på sig sin ryska militärmössa och så åkte vi in och hälsade på i byn. Vi fick en liten guidad tur där som avslutades i byns enda bar där vi blev bjudna på rysk isbjörns-vodka. Flaskan och spriten var fin så vi och Ola köpte var sin flaska innan vi lullade tillbaka till båten vid 23-tiden. Vi gick till baren och tog en öl innan det var dags att vaggas till sömns av vågorna när vi kom ut från Isfjorden.

2012-06-18, 14 juli-glaciären och Ny-Ålesund
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 7 och frukost 7.30. Nu hade fartyget tagit sig till Krossfjorden där morgonens utflykt var en zodiak-tur till en liten fågelklippa (med lite sillgrisslor och några lunnefåglar) samt framför den stora 14 juli-glaciären.

Sillgrisslor häckade på klipporna

En liten lunnefågel som kom med på bild

Man blir verkligen lurad av hur stora glaciärerna verkligen är.  Vid ett tillfälle frågade Ola Skinnarmo oss om hur långt vi trodde det var kvar till glaciären. Alla i Zodiaken gissade friskt, alla trodde helt fel och gissade på för kort avstånd. Vi gissade på runt 400 meter, men det visade sig nästan vara det dubbla. Glaciärerna gör att man helt tappar alla referensramar när det gäller avstånd, bredd och höjd på något märkligt sätt. Vi fick inte åka närmare glaciären än 300 meter, men det räckte mer än väl.

Den mäktiga 14 juli glaciären ville man inte komma för nära. Zodiaken på bilden är ca 300 meter från glaciären.

Ola som körde vår zodiak denna gång hade också en gimmick under hela resan, varje dag hade han på sig en ny mössa. Några var faktiskt snygga…

Under lunchen tuffade fartyget vidare till eftermiddagens landstigningsplats, forskningsstationen Ny-Ålesund. Där fanns det bland annat en liten affär, världens nordligaste postkontor samt de så kallade ”London”-husen. Man kunde också få sina pass stämplade. Ola höll en liten historielektion i vad som hade hänt på den här platsen och visade oss också masten där luftskeppet Norge som skulle ta bland annat Roal Amundsen till Nordpolen 1929 startade från. Lite missplacerat idag står också världens nordligaste ånglok kvar här på en bit räls, ett minne från kolbrytartiden.

Det nordligaste ångdrivna loket finns att beskåda i Ny-Ålesund

Vi gjorde också en kortare vandring utanför forskarbyn, men det var väl inte speciellt mycket att se där. Något som är lite speciellt på Svalbard är att alla guider måste bära skarpladdade  gevär så fort man går iland, detta som en säkerhetsåtgärd om en isbjörn skulle dyka upp. Det mest intressanta den här gången var när stigarna/vägarna låg för nära fåglarnas bon, vilket resulterade i upprepade attacker från ilskna fåglar mot våra huvuden. Det såg rätt komiskt ut när alla gick med en hand/handske ovanför huvudet för att skydda sig. De som glömde det fick några ”pick” i huvudet när fåglarna tajmade attacken rätt.

Varningsskylt i Ny-Ålesund. Tur att våra guider hade gevären med sig!

Båten la ut och vi tog oss vidare norrut. Middagen serverades vid 19-tiden och den här gången slog vi till på fisk-alternativet och en flaska vitt vin istället. Sedan samlades alla i baren/panoramaloungen för att njuta av utsikten och den ljusa kvällen/natten. Vi var väl kvar till nästan klockan 01. 

2012-06-19, Wahlenbergsfjorden, Palanderbukta och Murehsonfjorden
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 7 och frukost 7.30, det här började bli rutin nu. Tack vara bra vindar och strömmar så hade Ocean Novan tagit sig längre under natten än vad som var planerat. Nu hade fartyget tagit sig en bra bit in i Hinlopenstretet och efter frukost började vi långsamt försöka forcera isen, det fanns gott om is, i Wahlenbergsfjorden för att leta efter isbjörnar. 

Alla samlades på utsiktsplattformen i fören framför panoramaloungen och började kika efter isbjörnar. Det var fascinerande att se hur kaptenen försiktigt navigerade fartyget genom isen så att han kunde knuffa undan de stora isflaken genom att långsamt trycka fören mot sprickan mellan dem. Förutom ett antal olika fåglar som guiden Adrian glatt ropade ut namnet på, så fanns det inte mycket liv att titta på. Efter ett tag fick vi dock se isbjörnsspår på ett av isflaken, men det var tyvärr inte ett färskt spår så vi fortsatte att sakta ta oss igenom isen mot lite öppnare vatten. Som plåster på såren fick vi i varje fall se sälar på långt håll.

Dom första isbjörnarna som vi såg på den här resan. Mamman var iklädd halsband

Efter en ganska lång stund så fick guiden Axel syn på något genom den starka tubkikaren som fanns på båten. Långt bort på isen nästan vid strandkanten till en bergskedja var det någon liten vit prick som rörde sig. Vi hade fått span på resans första, men inte sista, isbjörn. Ingen märkte längre att det faktiskt var ganska dåligt väder, med lite lätt regn och blåst. Efter ett tag gick det att få syn på den även med våra mer normala kikare och då såg någon att det inte bara var en isbjörn, utan tre. Det var en isbjörnshona som en bit bakom sig hade två små ungar som rörde sig längs iskanten i jakt på mat. Det togs ett gäng med ganska oskarpa bilder på långt håll, men vet ju aldrig hur länge vilda djur vill visa upp sig.

Familjen närmade sig sakta. Undrar om dom var på säljakt?

Nallarna undrade nog vad vi var för ena

Kaptenen och guiderna såg vart isbjörnarna var på väg och manövrerade försiktigt fartyget till ett annat läge, där om vi hade tur skulle få se dem på mycket närmare håll.  Sakta, men säkert, vandrade isbjörnarna mot fartyget och till slut kom de kanske bara 100-200 meter ifrån oss. Det var hur häftigt som helst att under lång stund få titta på dessa vackra djur och följa ungarnas lekfulla väg mot oss.  De som hade bra objektiv och/eller zoom fick kanonbilder eftersom de var så nära båten. Efter en stund började isbjörnarna vandra bort från båten och båten vände mot nya äventyr. Vi var mycket nöjda med att ha fått sett isbjörnar, men mest lättade var nog Jonas och resten av guiderna. Det händer ju att man inte alls får se isbjörnar och framförallt inte på så här nära håll. Eftersom det hade varit ganska blött och kallt ute så var det också dags att ägna sig åt kameravård, det gällde att torka framförallt zoom-objektivet för att undvika att få in fukt i dem.

Tripp, trapp, trull!

Alla var kanonhungriga efter en lång förmiddag ute i den friska luften så lunchen slank ned utan problem medans båten styrde mot Palanderbukta där eftermiddagens landstigning skulle göras. Efter några timmar när vi väl kom dit visade det sig att vädret hade blivit värre. Kraftiga vindbyar och dimma gjorde att landstigningen ställdes in så vi fick eftermiddagen ledig.  Vi passade på att rensa lite bland dagens många kort på isbjörnar. Nackdelen med digitalkamera är ju att man tar väldigt många kort, så det gäller att tidigt selektera ut de som är värda att spara. Ola Skinnarmo samlade oss i panoramalungen och passade på att berätta om när han 2009 gjorde en segling genom Nordostpassagen. En ganska strapatsrik resa som vi även fick se en TV-dokumentär från.

Isskulptur som guppade runt i fjorden

Det visade sig också att isläget i Hinlopen hade förvärrats av blåsten, så guiderna fick göra om planerna för morgondagen. Vi satsade nu på att åka så långt norrut som möjligt för att komma upp till kanten av packisen. Den låg ovanligt långt norrut för att vara så här tidigt på säsongen, ända uppe vid 81 breddgraden, så det var en bra bit att åka. På vägen upp körde kaptenen in i Murehsonfjorden som var täckt med lätt is och parkerade båten rakt in i isen under middagen så vi kunde äta utan rullningar/vågor. Under middagen passade en säl på att, lite då och då, dyka upp i ett hål i isen precis utanör matsalens fönster. Det gjorde svårt att veta vart man skulle titta på, dom som man delade bord med eller sälen ute på isen, det blev väl en blandning till slut.

Isbjörn som höll sig på behörigt avstånd från vår båt

I baren/panoramaloungen efter middagen tog många en drink/öl och satt och pratade. En hel del av oss satt med kikare och tittade ut lite då och då, man vet ju aldrig när det dyker upp något intressant att titta på. Och mycket riktigt, efter någon timme var det en dam som tittade i sin kikare och hojtade att det kom en isbjörn över ett krön en bit från båten. De som inte hade kamerorna med sig upp (vi hade nästan alltid systemkameran med oss) rusade till hytterna, men isbjörnen försvann ganska snabbt tillbaka över krönet så vi var inte så många som fick en bild på den. Båten skulle ändå lätta ankar för att påbörja färden norrut så vi passade på att ta en sista titt på isbjörnen när vi också tagit oss till andra sidan av udden. Den här björnen var dock inte intresserad av att bli uttittad så han drog sig snabbt utom synhåll bakom ett annat krön. Vi tog väl någon mer öl innan det var dags att krypa till kojs efter en mycket bra dag. 

2012-06-20, Sjuöarna och Packisens kant
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 7 och frukost 7.30.  Under natten hade vi tagit oss till Sjuöarna där vi gjorde en Zodiak-kryssning bland isflaken.

Ola Skinnarmo susar fram i en zodiak

Vi hade sett två valrossar där från båten, men nu hade de passat på att gömma sig. Det var inte helt enkelt att hitta bra vägar mellan isflaken och vår förare/guide Magnus valde till slut att prova lyckan lite längre bort i fjorden.

En liten vikare som låg och vilade på ett isflak

Där hittade vi bland annat en storsäl som tittade upp från vattnet samt en ung vikarsäl som låg kvar länge på ett isflak och halvsov. När han väl såg oss, som då hade glidit fram ganska nära, hoppade han förskräckt ned i vattnet. De som ville fick också prova på att gå ”iland” på ett isflak för fotografering. En hyfsat fin tur, men man blir lite kall av att sitta i zodiak-båten i flera timmar.

Den nyfikna isbjörnen som vandrade och skuttade runt vår båt i 1,5 timme

Vi tog oss tillbaka till båten som lättade ankar på vår väg norrut. Efter lunchen och ytterligare någon timme så började vi äntligen närma oss packisens kant (en is som sträcker sig hela vägen runt Nordpolen). När vi var nästan uppe vid isen så kom Ola springande i Panoramaloungen och ropade att nu skulle det minsann bli isbjörn. Alla störtade ut på utsiktsplattformen och mycket riktigt, långt bort på packisen var det en isbjörn som med bestämda steg/hopp började jobba sig mot båten. Det tog inte lång tid innan hon kom ända fram till båten och då menar vi verkligen ända fram… Isbjörnen var långa stunder bara några meter från båten.

Hon var lika nyfiken på oss som vi på henne

Man blir trött av att spana på turister…

Isbjörnshonan luktade mot oss för att försöka avgöra vad vi var för skumma figurer och gick nyfiket runt båten flera varv. Det var knäpptyst på båten och alla tittade (och fotade) fascinerat på isbjörnen och följde den på dess väg runt båten. Man vet att det är ett speciellt tillfälle när både Ola Skinnarmo och kaptenen på båten är ute tillsammans med oss andra och fotograferar för glatta livet, de är ju ändå ganska vana vid att se isbjörnar. Kaptenen sa senare att han aldrig varit med om att en isbjörn kommit så här nära hans skepp.

Ibland satte hon sig och vilade precis bredvid båten

Att jumpa på isflaken var verkligen hennes grej

Vi fick verkligen se isbjörnen göra allt.. simma i vattnet, hoppa mellan isflaken, sätta sig ned på rumpan och bara titta på oss, lägga sig ned och äta snö, sätta sig att sova (såg det ut som), graciöst balansera på små isklumpar för att ta sig mellan isflaken, mm. Men mest gick den bara sakta runt båten, tittade på oss och vädrade i luften för att försöka avgöra vad vi var för några konstiga figurer.

Närbild på vår favoritnalle

Efter nästan en och en halv timme fick isbjörnen nog av oss och började lunka bort på packisen. Vi trodde tidigare att det skulle vara svårt att slå gårdagens isbjörnsupplevelser, men den här dan slår ju allt. Närmare en isbjörn än så här vill man inte komma.

Båten körde ut en bit från isen och så väntade vi på att isbjörnen skulle försvinna, för nu var det dags för något helt annat. Luckan där vi gick i zodiak-båtarna fälldes ned, det var dags för att ta ett litet dopp för de som ville. Vattnet vid den 81:a breddgraden nord vid packisens kant är inte direkt varmt, det höll 1,5-2 grader… belöningen för de som badade/doppade sig var en plastmugg med vodka som serverades av läkaren. Med det upplägget var det ju inget att tveka på, vi och 21 andra i gänget hoppade i det iskalla (!) vattnet i en jämn ström ivrigt påhejade av Jonas och Ola. Det var faktiskt inte så kallt som man kunde tro, men det var inte heller läge för någon längre simtur. De drygt 40 som inte ville bada stod uppe på däck och tittade på showen. 

När alla hade badat så vände båten söderut och vi fick en sista titt på samma (?) isbjörn då den simmade utanför packisen. Middagen smakade som vanligt bra och vinet värmde skönt efter badet. Som vanligt åt man lite för mycket, men det är svårt att låta bli när det serveras bra mat. Kvällen avslutades med lite snacks samt en öl/GT uppe i baren.  Tack och godnatt någon gång efter midnatt.

2012-06-21, Lågöya och Polhem i Moselbukta
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 7 och frukost 7.30.  Morgonens landstigning gjordes på Lågöya för att titta på valrossar.

Valrossar som ligger och solar sig på stranden

Vi kom hyfsat nära en grupp på kanske tio stycken valrossar som låg och värmde sig på land och efter det gjorde vi också en liten zodiak-tur för att spana efter valrossar från båten. Den närmsta valrossen dök faktiskt upp bara några meter från båtarna när vi skulle lägga ut från stranden.

En valross som stack upp huvudet precis vid våra zodiaker

Vi såg också några renar som betade, samt tittade på en ytlig grav från valfångsttiden. Man kunde faktiskt se dödskallen som låg kvar under plankorna. En helt OK landstigning även fast vi helst hade velat se fler valrossar samt komma lite närmare dem. Man är lite bortskämd med hur nära djuren man kan komma efter Antarktis-resan…

Renar på Lågöya

Båten tuffade vidare söderut och vi passade på att käka lunch.  Efter några timmar hade vi kommit fram till Moselbukta där vi gick iland vid Polhem. Där kunde vi bland annat se Nordenskölds raserade hus, men inte så mycket mer. Det var dock en ganska skön promenad. Här hittade vi också en del skräp som flutit iland. Många från båten passade på att städa standen och vi fyllde ganska snabbt upp en handfull påsar med diverse skräp, ”Keep Svalbard clean”.

Tillbaka på båten så fick vi några timmar ledigt innan det var dags för middag. Till kvällens fem rätters middag tog vi öl, man behöver ju lite omväxling… Kvällen tillbringades som vanligt uppe i panoramaloungen, himlen sprack upp och vi kunde njuta av en riktigt fin och värmande midnattssol hela kvällen. Det var helt fantastiskt att man kan sitta ute på däck i solen i bara t-shirt och dricka en öl  vid midnatt och inte frysa. Vid midnatt så anordnade Jonas och Ola en spontan skål för midnattssolen ute på fördäck och kaptenen firade också med långt bröl från båtens ”tuta”. Vid 1-tiden var det dags att gå och lägga sig, men det var svårt att slita sig från den fina ljusa natten och solen.

Midnattssol! Vem vill gå och lägga sig när det är så ljust ute?

2012-06-22, Björnön, Smeerenburg och Virgohamna
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 7 och frukost 7.30, det började nästan bli lite tjatigt nu.  På väg in mot den stora glaciären, Lilliehöök, i Smeerensburgsfjorden stötte vi på en knölval som visade upp sig en stund och gjorde flera dyk där han visade upp sin stjärtfena. Den enda valen på resan som alla såg. Dagen till ära, det var Midsommarafton, hade Ola och Jonas på sig blomsterkransar med plastblommor som huvudbonader.

Glaciar som kalvar. Tur att vi inte var för nära!

När vi väl ankrade upp framför den imponerande glaciären så hoppade vi i zodiak-båtarna och kryssade runt framför glaciären en lång stund. 

Knubbsäl i sitt rätta element

En knubbsäl tittade nyfiket på oss från vattnet, men tröttnade snart på oss och dök.  Vi fick se en ganska stor kalvning av is från glaciären som orskade en dryg halvmeters våg när den väl kom fram till oss. Ljudet när isen kalvar är otroligt häftigt och högt, det är dock väldigt svårt att beskriva hur det låter.

Jonas och Ola poserar för oss på midsommarafton

Ola drog sedan iväg med alla båtar en bit längre ut i bukten där vi gick iland. Ola delande ut ett foto som Prins Albert I av Monaco tagit av glaciären 1906 och sedan fick vi själva se hur mycket den smält på drygt 100 år. Det var skrämmande, glaciären hade krymt enormt mycket och dragit sig tillbaka mer än 5-6 kilometer.

Ocean Nova framför glaciären Lilliehöök

Vi drog vidare med båten till eftermiddagens landstigningar och passade på att äta lunch också. Första landstigningen gjordes vid resterna av det holländska valfångstlägret Smeerenburg på Amsterdamöya. Vi fick en liten kort historielektion här, men det var egentligen inte mycket att se och det blåste mycket och kallt så vi drog vidare. Nästa stopp var Virgohamna på Dansköya som var startplatsen för Andrés misslyckade ballongfärd mot Nordpolen. Även här blev det en liten historielektion om vår ”hjälte” som miste livet vid denna färd.

Alla våra guider samlade runt den något udda midsommarstången

Tillbaka på båten så tog kaptenen båten till en skyddad fjord med en fin glaciär. Vädret hade klarnat upp och guiderna och båtens besättning bjöd på en överraskning eftersom det var midsommarafton. De hade spikat ihop en variant av midsommarstång ute på akterdäck där de även bjöd på smörgåsbord, barbeque och gratis nubbe/öl/vin. Det åts och dracks länge denna kväll, solen värmde skönt och vi drog till och med av en eller två snapsvisor. Ett av borden ville tacka guiderna på ett litet speciellt sätt. Guiderna samlades framför midsommarstången och fick höra en kortare sång om deras insats i denna expedition. En sång som skulle komma igen lite senare på resan…

Midsommarfirande på akterdäck. Klockan var ca 22.00 på kvällen när bilden togs.

Framåt tio/elva-tiden på kvällen började folk dra sig tillbaka till baren så att besättningen kunde få städa upp akterdäck. Lämpligt nog dök då en isbjörnshona upp vid strandkanten med en unge. Tyvärr var hon väldigt mager och det såg ut som om både hon och ungen svalt. Det var lite tråkigt att se och vi tror inte att många tog speciellt många kort av dem. Man vill hellre ha de andra isbjörnsminnena kvar när man kommer hem. Vi gick väl och la oss strax efter midnatt någon gång.

Det var inget fel på utsikten när vi firade midsommar

      

2012-06-23, Isfjorden, Trygghamnen och Longyearbyen 
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 9.30 och brunch serverades 10.00. Skönt med sovmorgon! Dagen var till stor del en transportsträcka för att ta oss tillbaka ned till Isfjorden och därför blev det ingen aktivitet på morgonen. Vi vilade lite i hytten, kollade på bilder, mm och fick tiden att gå ganska fort ändå.

På eftermiddagen ankrade båten upp i något som kallades Trygghamnen (mitt emot fjorden som Barentsburg ligger i). Vädret var inget vidare, det var grått, lite lätt duggregn samt dimma. Inte det mest lockade vädret att göra en landstigning för att titta på en fågelklippa. Frågan var om man ens skulle se klippan eller några fåglar i dimman… Dessutom skulle vandringen stundtals bli krävande, enligt Jonas. Men det var ju ändå bättre att gå iland än att sitta på båten, så vi tog på oss alla lager med kläder. Vi pratade om ifall vi skulle lämna kvar systemkameran ombord eftersom det troligtvis inte skulle finnas så mycket att se. Maggan bestämde att vi skulle ta med oss kameran ändå, man vet ju aldrig vad som kan dyka upp. Vi hoppade i zodiaken och åkte in till land. De hade inte plockat ned alla zodiaker och Ola följde inte heller med in i land.

Det var en tapper skara som samlades på stranden för den sista landstigningen på expeditionen. Guiden Axel passade på att gå igenom proceduren för vad vi skulle göra om vi stötte på en isbjörn. Varför han gjorde det förbryllade oss lite, det var inget som guiderna normalt sett brukade göra.  Till slut började vi ändå vandringen bort mot fågelklippan, det var ganska kuperat så man blev varm ganska fort. Dessutom var det ordentligt blött, så det gällde att ha koll på vart man satte fötterna. Som vanligt gick en guide först, en guide sist samt en guide en bit före och bredvid gruppen för att spana efter djur.

Spår efter isbjörnen som precis gick över krönet innan bilden togs

Efter ett tag så ropade spanaren att det låg en död ren uppe på en kulle, samtidigt hittade även Axel en död ren där vi gick. Efter lite snack mellan guiderna bestämde dom att de som ville skulle få gå upp på kullen och kolla på renen. Vi tyckte inte att det lät så värst lockande att behöva anstränga sig för att se ett dött djur. Vi var ju här för att se levande djur varför vi raskt beslutade oss för att inte hänga med upp på den lilla kullen. Vi tittade på när en handfull personer klättrade upp på kullen. Då hörde man plötslig ett rop i Axels radio, ”Björn på berget”. Samtidigt ser vi på snöfältet precis bakom/ovanför kullen baken på en stor isbjörnshanne som blivit störd av oss och sakta försvinner över krönet. Isbjörnen var alldeles för nära oss, kanske bara 50-100 meter bort, och man märkte att guiderna blev ganska skärrade. Tur att den valde att gå ifrån oss och inte mot oss…

Det blev en oerhörd aktivitet på alla guider nu med omfattande radiokommunikation.  Snabbt placerades det ut två guider uppe på kullen för att hålla koll/skydda gruppen. Alla guider kollade sina gevär och signalpistoler för att säkerställa att de var laddade och redo att avfyra. Huvudgruppen med gäster samlades ihop med ytterligare två guider som skydd. Några eftersläntrare fick snabbt vända tillbaka till zodiakerna och skjutsades ut till skeppet direkt av en guide. Jonas ropade ut till skeppet och Ola så att de snabbt skulle komma in till land med resten av zodiakerna, så att alla gäster kunde evakueras från stranden.  Efter en stund lyckades de hitta en strandremsa ganska nära oss dit vi fick gå för att sätta oss i zodiakerna.  Det var ganska spännande även fast det nog inte var någon större fara egentligen, men isbjörnar är kända för att vara sluga jägare och ta omvägar för att komma åt sitt byte. Att det inte var helt lugnt märktes ändå på Ola som blev ganska irriterad när det tog lång tid att lasta sista zodiaken, han ville verkligen få bort alla människor från land så fort som möjligt. Ingen av guiderna hade någonsin sett en isbjörn på det här stället tidigare, men nu förstod man verkligen varför dom har satt ut alla varningsskyltar med att man måste vara beväpnad så fort man lämnar bebyggelsen.

Isbjörnen lade sig på mage och kanade nerför sluttningen.

Vi åkte sakta längs med stranden för att spana efter isbjörnen och efter en liten stund såg vi den en bit upp på strandsluttningen. Vi följde den en bra stund med båtarna och fick bland annat se den lägga sig på mage och åka kana nedför snösluttningen med huvudet före. När farten stannade upp tog den hjälp av bakbenen och puttade på. Han såg ut ungefär som björnen Baloo i Djungelboken.  Han hittade ett kadaver, troligtvis en ren, som han började tugga på. Tur han valde det och inte oss. Vi hade fått nog av isbjörnar för den här resan och vände båtarna mot Ocean Nova en sista gång. Tur att vi följde med i land och tur att vi tog med oss systemkameran!

Isbjörn som smaskar på ett gammalt kadaver, troligen en ren.

Före middagen tog vi en drink i baren, alla samlades där för att prata igenom händelsen på land och kolla på isbjörnskort. Synd för dom som valt att stanna kvar ombord eller blivit tillbakaskjutsade att de inte fick uppleva närkontakt med en isbjörn, det var verkligen en unik upplevelse.

Vid middagen passade alla på att tacka alla besättningsmän/kvinnor (servitörer, kockar, städare, tvättare, m.fl.) på båten som verkligen hade gjort ett kanonjobb. Före desserten presenterades alla för oss och dom fick varma applåder som tack. 

Efter middagen samlades alla uppe i panoramaloungen där Ola höll ett långt föredrag (mer än en timme) om sina resor med lite tips på vad som behövs allmänt i livet för att uppnå det man vill. Jonas, Ola och Kaptenen tackade för resan med en sista skål (bubbel). Kvällen avslutades med att guiden Adrian som fotograferat som en galning hela resan visade ett ganska långt bildspel om vad som hade hänt under veckan. Det var många vackra bilder och även några lite roliga. Otroligt hur mycket man egentligen hinner se och uppleva under en vecka!

Skinnarmo iklädd en av sina lustiga huvudbonader

Vi satt sedan och pratade en del med Ola och hans revisor (som var med på båten). Revisorn hade varit ute och rest mycket och berättade en hel del historier. Vi fick berätta lite om när vi gick Inkaleden till Machu Picchu, det verkade som om Ola funderade på att dra ihop en resa dit med hans och Jonas nya företag (Expeditionsresor). Strax före midnatt lämnade vi baren för sista gången, vi behövde packa ihop det sista eftersom det skulle bli en tidig väckning/avfärd nästa morgon.

2012-06-24, Longyearbyen – Stockholm 
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 5.00 och en enklare frukost serverades 5.30. Innan frukosten skulle man ställa ut allt bagage i korridoren till guiderna som bar ut det på kajen. 6.30 var det dags att lämna båten och ta adjö av alla guider (utom Jonas och Ola). Ett par bussar kom och hämtade oss och körde den korta sträckan till flygplatsen. Incheckningen gick snabbt eftersom det nästan bara var vi från vår båt där då och sedan var det bara att vänta.

Planet till Oslo lättade strax efter klockan 8 och efter en timmes väntan i Oslo hoppade vi på planet till Stockholm. Vi landade på Arlanda vid 13-tiden. Vi tog adjö av Jonas och Ola vid bagagebandet, sa hej då till de flesta andra i gruppen och drog hem för att tvätta, titta på bilder och sova.

Vi vill tacka alla Polar Quest-guider  (Magnus Forsberg, Axel Broman, Adrian Nordenborg, Linnéa Grahn, Pär Skog, David Berg) med Jonas Sundquist och Ola Skinnarmo i spetsen för en väldigt bra resa till Svalbard-Arktis. Ni gav oss en vecka fylld med upplevelser, överraskningar och fantastiska minnen från våra närgångna möten med isbjörnar.

Sri Lanka/Qatar, december 2011

2011-12-03 mot Sri Lanka
Det här var första gången vi skulle flyga med Qatar Airways, världens bästa flygbolag enligt många. Vi parkerade som vanligt på Benstocken, checkade in och handlade lite smått och gott i taxfreen. Planet skulle lyfta 10.25 men landningshjulen lämnade inte marken förrän strax efter 11.00. Planet var en gammal Airbus med gammalt underhållningssystem och servicen var inte bättre än på många andra flygbolag. Vi blev alltså inte direkt imponerade av Qatar Airways.

Efter ca 5,5 timmes flygning landade vi i Doha där vi skulle byta plan. Avgång mot Colombo på Sri Lanka vid 20-tiden. Båda flygningarna var lugna och vi lyckades småsova lite emellanåt.

2011-12-04 Unawatuna
Landade någon gång runt 4-tiden på morgonen, men var hyfsat pigga ändå trots många timmar i luften. När vi lyckats lokalisera våra väskor, tagit oss igenom passkontroll, tagit ut pengar i bankomaten, m.m. fick vi genast syn på vår chaufför som stod och väntade på oss vid utgången. Vi hade bokad en bil till Unawatuna + boende dom första nätterna via Internet i förväg. Det kan vara bra att veta vart man ska när man landar mitt i natten 🙂

Det gick snabbare än vad vi trodde att komma fram till Sun N Sea på Unawatuna-stranden. Dom har nämligen byggt en ny betalväg från Colombo till södra delarna av ön och vägen var jättefin och det gick att åka snabbt. När vägen är klar då ska den gå hela vägen till flygplatsen som ligger några mil norr om Colombo.  Det  kommer alltså att bli supersmidigt att ta sig till dom fina stränderna i söder. När vi dessutom sov någon timme i bilen så kändes det som att vi var framme väldigt snabbt.  

Hotellet Sun N Sea i Unawatuna

Vid 7-tiden på morgonen kom vi fram till Sun N Sea, betalade 8.500 rupier till chauffören och sedan fick vi ett rum på direkten.  Sov ett par timmar på rummet innan vi flyttade ut på stranden.  Det var jättevarmt och skönt i vattnet (27-28 grader), solen sken, det var varmt (lite drygt 30 grader) och stranden var riktigt mysig med väldigt lite folk.

Åt både lunch och middag på hotellets veranda. Dom serverade jättegod mat till hyfsat pris och vi var både mätta och belåtna när det var dags att säga godnatt. Stället hade kanske 10 rum och personalen var jättetrevlig. Ett ställe som vi verkligen kan rekommendera.

2011-12-05 Unawatuna
Gick upp vid 9-tiden och åt frukost, den ingick i rumspriset. Tillbringade sedan hela dagen på stranden och blev en aning rosa på kuppen. Jag passade på att shoppa lite, det blev en blus och ett skynke med elefanter på. Efter ett par timmar dök det upp en kille som erbjöd massage och jag kunde inte motstå erbjudandet. Tyvärr var det inte någon riktigt bra massage, men det var skönt att ligga i skuggan en timme.

Var lite tråkiga och åt lunch på Sun N Sea, men när det var dags för middag då gick vi bort efter stranden och hamnade på ett ställe som hette Tartaruga där vi åt supergod bläckfisk och kyckling och drack några öl. Kvällsnöjet var att gå längs stranden och njuta av värmen, titta på menyerna vid alla mysiga ställen innan man valde middagsställe, titta på folk samt ta en kall öl. Inte helt fel… 

Sköldpaddan som kom upp på stranden

Sun N Sea låg längst bort på stranden, en liten bit ifrån övriga hak, varför det var väldigt lugnt vid vår del av stranden. När vi kom tillbaka efter middagen då hade en sköldpadda krupit upp på vår strand för att lägga ägg. Hon blev tyvärr störd efter en stunds grävande och simmade iväg utan att det blev några ägg lagda. Dom som jobbade på hotellet berättade att det kom upp sköldpaddor på stranden lite då och då, senast för ca två veckor sedan. Vilken tur vi hade.

2011-12-06 Unawatuna
Frukost vid 9-tiden i dag igen. Sedan var det stranden som gällde hela förmiddagen. Åt lunch på hotellet och sedan gick vi på promenad för att kolla in omgivningarna.

Vi promenerade efter stora vägen för att se om det fanns något att upptäcka.  Det fanns några små butiker, ganska mycket trafik men inte mycket att se. Hamnade så småningom nere på stranden igen men nu på den andra änden av stranden. Där borta fanns det ganska många små butiker och exet köpte en t-shirt med en elefant på. Tog strandvägen tillbaka till hotellet där vi drack en kall öl innan vi vandrade iväg åt andra hållet. Inte heller där fanns det något speciellt att upptäcka. Men vi gör ju ofta så här på våra resor, passar på att promenera omkring på lite bakgator eller andra udda ställen. Ibland hittar man verkliga guldkorn…  

Stranden i Unawatuna

På kvällen åt vi återigen en jättegod middag, den här gången på Sunset Colony. Det var mysigt att sitta och äta middag vid ett bord direkt på stranden där vågorna nästan nåddde upp till borden. Det blev kyckling i curry och vitlöksräkor. Lullade omkring och tittade på lite folk, tog en kall öl på något hak innan det var dags att gå tillbaka till vårt hotell.

2011-12-07 Unawatuna
Frukost vid 9-tiden som vanligt innan vi gick ner på stranden. Efter ett par timmars solande bestämde vi oss för att åka på en liten utflykt.

Vi tog lokalbussen till Galle som är den stad som ligger närmast Unawatuna. Passade på att  ta ut lite pengar i en bankomat och sedan gick vi en lång runda i gamla stan där det var förvånansvärt lite folk trots att det var det området som var populärt för turister.

Efter några timmar hade vi fått nog av stadslivet och tog bussen tillbaka till stranden.  Åt lite pommes som lunch och drack en öl innan vi gick och lade oss i solen igen. Härligt att bara ligga och slöa ibland.

Vi åkte TATA-buss till Galle

På kvällen åt vi middag på Lucky Tuna och nu hittade vi en rätt som blev en riktig favorit. Devilles räkor var både starka och supergoda. Avlsutade kvällen som vanligt med en strandpromenad samt en öl på något ställe.

2011-12-08 Unawatuna
Efter frukosten gick vi ner på stranden för att pressa lite. Slöade hela förmiddagen, åt lunch på hotellet och sedan satt vi på altanen och läste hela eftermiddagen. Vi hade fått nog av både sol och värme för dagen. Det var inte helt fel att sitta på altanen, läsa en bra bok och titta ut över havet lite då och då. Vi har verkligen lyckats med det vi ville få ut av denna semester, att bara vila upp oss och inte göra någonting speciellt…

Unawatuna var en ganska mysig strand, men lagom mycket folk och hotell. Speciellt borta vid vårt hotel kunde man i stort sett ligga ensam på stranden. Alla restauranger som vi provade hade verkligen bra och billig mat. Men det är klart, om man är ute efter party så kanske man ska välja en annan strand (eller annan tid på året).

Packade det mesta innan vi gick till Happy Banana och provade deras Devilles räkor + kyckling med mozarella. Båda rätterna var jättegoda liksom ölen.

2011-12-09 till Mirissa Beach
I dag gick vi upp tidigt, frukost redan vid 7-30-tiden. Sedan checkade vi ut från hotellet. Betalade notan som gick på USD 225 för fem nätter inklusive frukost. Vi bodde i ett lite enklare rum på övervåningen som kostade USD 45 per natt.

Hotellet ringde efter en taxi åt oss och så var det av till Mirissa Beach Inn som förstås låg på stranden Mirissa. Vi hade tur för dom hade ett ledigt rum och det fick vi till ett pris av 3.500 rupier per natt inklusive frukost. Bra pris, i svenska pengar blir det ungefär 200 kronor natten. Ingen AC i detta rum, men en fläkt duger bra.

Stranden i Mirissa

Här fanns det inte något skyddande rev utanför stranden så här var vågorna riktigt höga. Det är nog därför Mirissa är ett populärt tillhåll för vågsurfare 🙂 Vi tillbringade dagen på stranden och i vattnet. Det var ett riktigt äventyr att ta sig ut i vattnet utan att välta när vågorna drog in. Men övning ger färdighet och det gick bättre och bättre för varje gång man badade. Dock hände det någon gång att man fastande i en våg och åkte tillbaka in till stranden som i en tvättmaskin.

Tog en promenad efter stranden som var ganska kort men jättetrevlig. Det fanns en hel del mysiga små hak där man kunde äta och dricka. Vi åt på vårt ställe nästan hela tiden för dom serverade riktigt bra och prisvärd mat och servicen var alldeles utmärkt.  I dag blev det club sandwich till lunch och räkor + bläckfisk till middag.

Om Unawatuna-stranden var lugn så var det inget emot lugnet här…

2011-12-10 Mirissa Beach
I dag stod valskådning på schemat. Upp redan före 6 för att ta en Tuk Tuk till hamnen.

Klockan 7.00 åkte vi iväg med en halvstor båt, ca 30 turister ombord, för att spana efter världens största val, blåvalen. Väl ombord på båten fick vi varsin frukostbox med mackor, frukt och lite annat smått och gott. Turen kostade 6.000 rupier och vi såg sex blåvalar, ett par på riktigt nära håll. Turen var alltså väl värd sitt pris.

Blåval som dyker ner i det stora blå

Vid 11-tiden var vi tillbaka i hamnen och en ny Tuk Tuk tillbaka till hotellet. Sov en stund innan vi satte oss i baren och åt lunch, Fried Rice och Tom Young soppa.

Sedan var det dags för stranden, men då började det regna. Bara att plocka fram en bok och flytta in under taket. Vädret i Mirissa var ganska nyckfullt. Sol på dagen som földes av regnskurar på eftermiddagen/kvällen. Men vem klagar, det var ju varmt. Till middag blev det Rice & Curry Chicken och Räkor Devilled, lite nyrostade cashewnötter och ett par öl.

2011-12-11 Mirissa Beach
Upp vid 9-tiden och åt frukost. Sedan var det stranden som gällde. I dag var vågorna höga som hus och det var ett riktigt äventyr att bada. Men det var tack vare vågorna som man hade lite underhållning när man låg i solstolen. Det var ju inte alla som kunde surfa och vi fick se en hel del prov på hur man kan vurpa från en bräda.

Fiskebåtar i Mirissas hamn

Ännu en club sandwich till lunch innan vi gick på den dagliga strandpromenaden. Man måste ju röra sig lite grann även när man är på semester. Till middag blev det räkor i chili och vitlök, kyckling med ost och skinka, öl och varsin god drink.

Sedan var det återigen dags att packa för nu var det dags att åka norrut igen.

2011-12-12 till Negombo
Frukost vid 7.30-tiden och sedan var det dags att checka ut. Killen som ägde stället frågade hur många nätter vi hade bott där och även vad vi hade kommit överens om för pris. Stället var alltså väldigt ”avslappnat” och de hade inte så mycket koll, vi hade nog kommit ganska billigt undan om vi hade varit oärliga.

Vi beställde en taxi och vid 9-tiden bar det av mot Negombo. Vi valde att ta Highwayen den här gången också vilket var väl värt dom 400 rupier som det kostade att åka på den. Redan vid 11-tiden var vi framme vid Colombo och då trodde vi att vi skulle vara framme i Negombo som låg någon mil norr om huvudsatden vid 11.30-tiden men ack vad fel vi hade. Trafiken tätnade och dom sista milen gick i snigelfart, det tog två timmar att åka ett par mil. Framme i Negombo vid 13-tiden. Suck!

Elefantvarning efter vägen mot Wilpattu National Park

Vi tog in på ett lite bättre hotell som hette Hotell Topaz Beach Hotel. Hotellet var ganska stort och trist, men rummet var fräscht och läget var väldigt bra. Köpte varsin lunchmacka och sedan gick vi ner och tog oss ett bad. Stranden var jättebred och lång, men otroligt trist jämfört med Unawatuna och Mirissa. Här låg dessutom alla matställena och barerna uppe vid vägen i stället för på stranden. Vi föredrar helt klart barfota-middag på stranden.

Hittade en restaurang som hade bra mat där vi åt nå’t som vi har glömt. Drack lite öl på en bar och sedan lullade vi runt lite i ”stan”. Slank in på ett ställe som sålde turer och bokade en heldagstur till Wilpattu National Park till i morgon.

2011-12-13 Negombo
Klockan ringde redan 04.30 och 5.00 hämtades vi av vår chaufför. Resan till parken tog ca två timmar och vi sov en del under resans gång. Passade på att äta lite frukost som vi hade fått med oss från hotellet och sedan var det dags att hoppa in en jeep och åka in i parken för att spana efter djur.

Örn av något slag i Wilpattu National Park

Måste erkänna att vi inte hade turen med oss den här gången. Vi såg i och för sig en del djur men ingen leopard och inte en enda elefant. Däremot såg vi massor med iguanas, örnar och andra fåglar, olika sorters hjortar, apor och krokodiler. Turen var riktigt trevlig och parken var väldigt fin med tät skog varvad med öppna ytor och många små sjöar och vattendrag.

Krokodil i Wilpattu National Park

Efter ca fyra timmar var turen över. Vi gav guiden och chauffören lite dricks och sedan bar det av mot Negombo igen. Åt lunch på ett litet ställe efter vägen och sedan var det full fart mot Negombo.

Spotted Deers

Åt middag på Tastees där dom hade gratis WiFi vilket var perfekt för då kunde vi passa på och checka in oss på flyget. Dock kanske vi skulle valt ett annat ställe att äta middag på…

2011-12-14 Negombo
I dag var vi risiga i magen, undrar om det berodde på gårdagens middag? Vi tillbringade största delen av dagen på rummet utom en kort stund då vi låg i varsin solstol vid poolen. Regnade faktiskt största delen av dagen, varför det var en ganska bra dag att vara risig på.

Hoppade över lunchen och smaskade i oss pasta och pizza på kvällen.

Negombo var faktiskt ett oerhört trist ställe om man jämför med Unawatuna och Mirissa. Negombo andades mer 70-talets charterställen i Medelhavet än det exotiska som Sri Lanka skulle kunna bidra med…

2011-12-15 mot Doha
Upp 6.00 och en halvtimme senare satt vi i en taxi på väg mot flygplatsen. Lyfte vi 9-tiden och landade i Doha ungefär 5 timmar senare . Dohas flygplats bestod av två byggnader som låg en bit ifrån varandra, ankomsthallen och avgångshallen, och man bussades till och från flygplanen. De flesta som åker till Doha verkar vara på väg någon annanstans för det var inte många som skulle gå av vid ankomsthallen. Bra för oss eftersom det gick väldigt snabbt att komma igenom passkontroll och annat. Visum fick man på plats, det var bara att plocka fram Visa-kortet och betala ett par hundralappar per näsa.

Gubbe i traditionell klädsel

Dom håller som bäst på och bygger en ny, modern flygplats som ska öppnas om ett år eller två. Man kan lugnt säga att det var inte det enda pågående bygget som vi såg i Doha. Dom byggde överallt vilket kanske har att göra med att dom ska ha fotbolls-vm 2022. Vi kan inte annat än undra över hur ett så litet land som bara består av sand kan få fotbolls-vm. Speciellt som det ofta är ca 50 grader varmt i skuggan på sommaren…. Men landet verkar ju ha gott om pengar!

Tog en taxi till hotell La Villa Palace Hotel som låg nära den gaml marknaden Souk Waqef där det fanns massor med restauranger.

Varningsskylt vid ett av dom få övergångsställen som fanns i Doha

Vi checkade in och sedan gick vi ut på upptäcktsfärd. Styrde kosan mot strandpromenaden och det var ett litet äventyr att ta sig fram i trafiken. Här går man inte, utan här är det bilen som gäller. Vi var tvungna att korsa en 80-väg med tre filer åt varje håll för att komma ner på strandpromenaden och det var inte det lättaste. Övergångsställen fanns det inte gott om och det blev ingen lucka i trafiken som var tillräckligt stor för att vi skulle våga springa över. Vi fick gå kanske 500 meter eller längre för att hitta ett övergångsställe där man kunde ta sig över gatan utan att riskera livet.

Skylinen i Doha sedd från strandpromenaden

Strandpromenaden var lång och vi gick och studerade alla Doha-bor som var ute och motionerade.

Träningspass på strandpromenaden

Många tjejer var klädda i burkor eller andra mer eller mindre heltäckande svarta kläder. Men det går att motionera i sådana kläder också, man kan t.ex promenera i raskt tempo bärandes på hantlar. Dom kollade på oss lika mycket eftersom vi gick i shorts och t-shirt mitt i deras vinter. Men för oss så är ju 20-25 grader rena högsommaren…

Marknaden

Åt middag i Souk Waqef där det fanns diverse olika typer av matställen. Det fanns också en massa små affärer som sålde allt från krims-krams till sköldpaddor, hundar och andra djur. Det var ruskigt mycket folk ute vilket kanske berodde på att dom skulle fira sin nationaldag på söndagen. I Souken hade dom byggt upp flera scenen och där var det olika uppträdanden på kvällarna. Det märktes att man var i en annan del av världen när man såg unga män i skynken visa upp sina jaktfalkar på fredagskvällen mitt på gågatan. Kanske ett bra sätt att ragga på? 

2011-12-16 Doha
Upp i hyfsad tid och åt frukost på hotellet. Vandrade sedan omkring och tittade på stan hela dagen. Vi försökte gå till ett hotell där det skulle finnas en trevlig bar men vi hittade inte dit.  Det var jättemycket trafik och stora vägar överallt och vi hade en jättedålig karta. Lyckades irra oss upp på ett ställe där trottoaren tog slut och vägen övergick i något som mer liknade en motorväg. Det var bara att lunka ner mot vattnet igen.

Moské i Doha

I Doha dricker man inte alkohol. Det är förbjudet att föra in alkohol i landet och det serveras ingen alkohol ute på stan. Det finns däremot ganska många hotell som har tillstånd att servera alkohol och det var ett sådant vi försökte hitta. Undrar hur fotbollsfansen ska överleva i den här staden?

Beridna högvakten

Kvällen tillbringade vi i Souken där vi åt middag, drack vatten och kollade på alla människor. Många av killarna såg ut som oljeshejker för dom var klädda i vita långa ”klänningar” och hade ”dukar” på huvudet. Många av tjejerna var klädda i svart, heltäckande, nästan heltäckande, lite täckta eller inte täckta alls. På vissa arabiska restauranger satt det bara ”oljeshejker” och på andra satt det nästan bara tjejer i burka.

2011-12-17 Doha
Frukost på hotellet och en kort promenad innan det var dags för att åka ut i öknen. Vi hade bokat en tur av en kille som jobbade på hotellet. Jag  skojade med exet och sade att vi nog skulle bli hämtade av en gubbe iklädd lakan + bordsduk. Det var knappt vi kunde hålla oss för skratt när vår guide dök upp för han var klädd precis så.

Vår chaufför i öknen

Bilen var en stor SUV av något slag, fyrhjulsdrift förstås, och guiden var jättetrevlig. Han berättade om allt möjligt efter vägen, t.ex att bensinen hade gått upp väldigt mycket på senare år. Nu kostade den ca 2 kronor litern vilket han tyckte var jättedyrt. Vi passerade ett oljeraffinaderi bredvid en liten stad med otroligt många likadana hus, det var oljearbetarnas tjänstebostäder. Många av dom som jobbade där var gästarbetare från alla möjliga länder i världen.

Vi åkte nerför ganska branta sanddyner

När vi kom fram till öknen då stannade vi till vid ett litet ställe där dom hade några kameler som vi red en kort bit på, en liten ledsen apunge och några madrasser i skuggan där man kunna lägga sig och dricka gratis te. Ganska mysigt faktiskt. Vår guide släppte ur en del luft ur däcken på bilen och sedan var det dags att dra ut i öknen på riktigt.

Det var inte bara vi som var ute och racade utan det var ganska många SUV:ar, fyrhjulingar och andra typer av fordon som var ute och lekte. Det var lördag och ett av helgnöjena i Doha är att åka ut och köra i öknen. Det fanns hur många ställen som helst som hyrde ut diverse olika saker att åka på. Tydligen är det också ganska vanligt att det sker olyckor för det stod många ambulanser beredda där öknen började.

Blommorna som växte i sanden

Vår guide hittade överallt i öknen, han verkade faktiskt ha koll på varenda sanddyn. Han körde oss till ett ställe där det stack upp blommor ur sanden. För ett antal veckor sedan hade det regnat under några timmar och då dyker dom upp. Det var riktigt kul att åka runt i öknen, mycket roligare än vad vi trodde det skulle vara. Vi åkte nerför jättebranta sanddyner, brände på i 120 knyck på sina håll och landskapet var riktigt häftigt.

När vi var klara i öknen då var det bara att åka och ställa sig i kö för nu skulle däcken pumpas innan det var dags att åka tillbaka till Doha.

Moské i nattbelysning

Tillbringade även den här kvällen i Souk Waqef. Även i dag var det fullt med folk och diverse uppträdanden.

2011-12-18 mot Stockholm
Frukost på hotellet och sedan packade vi det sista. Tog en taxi den korta biten till flygplatsen och vid 8.15-tiden lyfte vi mot Stockholm. Nu fick vi åka med en riktig fräsch Airbus med modernt underhållningssystem m.m. Tyvärr missade vi firandet av Qatars nationaldag, men vi var ändå ganska nöjda efter ett par veckors semester.

Peking, juni 2011

Ännu en helgresa till Peking. Mest för att shoppa, men även för att i lugn och ro titta på en del av de sevärdheter vi såg (i raskt tempo) på gruppresan första gången 2004.

 2 juni, till Peking
Vi kunde inte ta bilen till Arlanda eftersom vi kommer hem till Bromma, så istället blev det tunnelbana och Arlanda Express som tog oss ut till Arlanda. Vi har valt att flyga med Finnair den här gången, både för att det är ett bra pris men också för att de har väldigt bra och nya Airbus 330-300 på sina långflygningar. Efter en timmes flygning till Helsingfors och ett par timmars väntan där så bar det iväg mot Peking. Efter middag, en långfilm, lite spel och (väldigt) lite sömn kom vi fram efter en 7,5 timmars händelsefattig flygning.

3 juni, Peking
Landade vid 7-tiden på morgonen och tog en taxi till vårt hotell, Days Inn Forbidden City Hotel. Vi hamnade i rusningstrafiken och fick ta lite omvägar, men taxiresan tog ändå bara ca 45 minuter och kostade 113 RMB (1 RMB = 1 Krona) . Hotellet som vi bokat låg verkligen bra till, bara ett kvarter till Himmelska Fridens Torg/Förbjudna Staden där det även finns tunnelbanestation. Ändå låg hotellet ganska lugnt på en bakgata utan någon trafik. Perfekt läge!

Förbjudna Staden

Som tur var kunde vi få vårt hotellrum direkt och det första vi gjorde var att sova några timmar för att orka med resten av dagen. Efter välbehövlig sömn och en dusch var vi hyfsat fräscha och drog ut strax efter klockan 12 i gassande solsken och drygt 30-gradig värme. Vid förra helgbesöket i Peking ”upptäckte” vi hur suveränt det var att använda tunnelbanan för att ta sig runt, det är både billigt (2 RMB för enkel resa) och snabbt.

Sommarpalatset

 

Ett av många små tempel vid Sommarpalatset

Vi tog tunnelbanan upp till Sommarpalatset där vi kom in via Norra Porten i en del som vi aldrig varit i tidigare. Vi lullade omkring 2-3 timmar i parken och tittade på en massa olika tempel, marmorbåten, den långa gången, mm. Det var väldigt mycket folk i parken, men ändå fanns det platser där vi kunde vara helt ensamma i den stora parken. Det var faktiskt en annorlunda upplevelse nu när vi kunde gå omkring i lugn och ro, jämfört med när vi sprang igenom delar av parken på gruppresan 2004.

Vy över sjön vid Sommarpalatset

Vid 16-tiden hade vi fått nog av kultur och tog tunnelbanan till Sidenmarknaden. Tanken var att inte shoppa så länge men det slutade med att vi var kvar ända tills de stängde vid 21-tiden. Det tar tid att kolla i båsen, freda sig från försäljarna samt pruta på de varor man vill köpa. Vi köpte följande ”kopior” (efter hårt prutande):
– en vanlig, batteridriven klocka för 100 RMB
– en dunjacka Fjällräven – 300 RMB
– en vanlig vinterjacka med avtagbar fleece Peak – 150 RMB
– en dunjacka Canada Goose – 300 RMB
– en windstopper – 100 RMB
– fem sportstrumpor – 20 RMB
– ett par solglasögon Okey – 40 RMB

Efter en snabb dusch på hotellet var det så äntligen dags för middag. Vi hade tänkt gå upp till nattmarknaden, men klockan hade blivit lite över 22 så marknaden hade hunnit stänga. Istället åt vi på en liten restaurang mitt emot hotellet som inte hunnit stänga och den visade sig ha riktigt bra mat. Biff, kyckling, ris + varsin stor öl kostade ungefär 150 RMB. Mätta, belåtna och väldigt trötta somnade vi sedan ovaggade.

4 juni, Peking
Klockan ringde vid 9-tiden och vi åt sen (väldigt god) frukost på hotellet. Drog ut på stan där målet idag var att titta på lite hutonger + området kring Houhai. Vi tog tunnelbanan en bit, men sedan var det bara att gå resten av dagen. Även idag var det soligt och mycket varmt (33 grader). 

Hutonggatan South Luogu Lane

Under dagen såg vi bland annat den renoverade hutong-gatan South Luogu Lane , trum- och klocktornet, en liten shoppinggata samt avslutade med en öl uppe på taket till en bar med fin utsikt över Houhai.

Cykelrickshor i Houhai

 

Trumtornet sett från Houhai

Vid 15-tiden gick vi upp till tunnelbanan och åkte till Yashow marknaden. Här är försäljarna inte riktigt lika jobbiga som på Sidenmarknaden och det är ingen som drar i en bara man går förbi ett bås. Utgångspriserna är dock lika höga och prutningen lika jobbig/rolig. Vi kom hem med följande från Yashow:
– en dunjacka Fjällräven – 250 RMB
– två vanliga damvinterjackor med avtagbar fleece Peak + en dunjacka Peak – 800 RMB
– fem piketröjor – 250 RMB
– en damväska – 100 RMB
– ett par Converse-skor – 70 RMB

Det blev sent även denna kväll, men efter en dusch så var vi klara för mat redan vid 20-tiden. På vägen upp till nattmarknaden hittade vi ett litet hål i väggen med några bord och plaststolar som såg mysigt ut. Vi gick in och fick en liten blädderbok med bilder på maträtter som vi kunde välja mellan. Vi valde ut två rätter som såg goda ut, men en av rätterna kunde de inte göra så vi fick välja en annan. Maten var riktigt bra och ölen kall och god, så det blev en riktigt lyckad middag på ett väldigt lokalt hak. Pris ca 150 RMB även här.

Diverse mumsiga spett på nattmarknaden

Sedan drog vi vidare några kvarter för att titta på alla olika maträtter som serverades på nattmarknaden (”Night market”). Det var en lång rad med matvagnar som serverade allt från sockrade frukter till nudlar och dumplings. Det fanns ju också några speciella vagnar som serverade specialiteter (får penis, gräshoppor, skalbaggar, skorpioner av olika storlekar, orm, mm). Vi kunde inte motstå frestelsen och köpte två friterade hela skorpioner. Var det äckligt? Nej, faktiskt inte, de smakade bara lite salt och så kraschade det när man bet i dem. 

Skorpioner m.m. på nattmarknaden

Efter ett par rundor kring matvagnarna så avslutade vi kvällen med en öl på shoppinggatan Wangfujing. Sovdags runt midnatt…

5 juni Peking
Upp i hyfsad tid för frukost innan vi drog ut på stan. Idag var Himmelens Tempel målet för förmiddagen så vi tog tunnelbanan dit. Inträdet för att se samtliga sevärdheter var 40 RMB. Vi började med att vandra omkring i parken för att titta på alla kineser som höll med gymnastik, långsam dans till sångare som sjöng singback, spela kort eller brädspel, mm.

Himmelens Tempel

 

Bakom Himmelens Tempel

Sen gick vi över till att titta på de flesta av de tempel och byggnader som finns i parken. Det tog ganska lång tid och det var nästan lika roligt att titta på alla kineser som trängdes vilt för att se vad som dolde sig i de olika templen.

Himmelska valvet vid Himmelens Tempel

Efter ett par timmar hade vi fått nog av kultur och gick över till Pärlmarknaden.  Här är tempot och försäljarna lite lugnare än på de övriga marknaderna. Vi hade väl redan köpt det mesta vi ville ha, men det var några saker på vår inköpslista som vi skulle köpa här. Vi kom hem med följande från Pärlmarknaden:
– en vanlig vinterjacka med avtagbar fleece Peak – 200 RMB
– en pike-tröja – 50 RMB
– tre vanliga, batteridrivna klockor – 320 RMB
– tre par solglasögon, Okey – 110 RMB

Vi hade inte hittat riktigt allt på vår lista, så vi tog tunnelbanan till Sidenmarknaden för att köpa det sista. Därifrån kom vi hem med:
– en dunjacka, Canada Goose – 300 RMB
– två pike-tröjor – 100 RMB
– 5 DVD – 50 RMB

Nu hade vi fyllt vår shopping-kvot och åkte tillbaka till hotellet för att lämpa av sakerna + duscha/byta om inför kvällen. Middagen åt vi på ett hak på en bakgata. Vi satt vid ett bord på trottoaren och beställde in två rätter, lite ris, öl och vatten för totalt 75 RMB. Ena rätten var bland det starkaste/hetaste vi någonsin ätit så den lämnades i stort sett orörd. Våra smaklökar hade ändå dött…

Vi tog sedan ett varv upp till nattmarknaden, men vi åt inget den här gången. Istället fastnade vi på en uteservering på shoppinggatan och tog ett par Bejing-öl samtidigt som vi pratade med ett par kinesiska tjejer. Vid 23-tiden var det dags att ta sig tillbaka till hotellet för att packa det sista.

6 juni, till Stockholm
Upp i vanlig tid och år frukost. Vi checkade ut och tog en taxi ut till flygplatsen för 100 RMB, det var inga köer idag så färden tog bara 30 min. Checkade in i god tid och tog en fika + glass på ett café i väntan på att flyget skulle gå. Flygningen till Helsingfors tog åtta timmar och efter ett par timmars väntan (inkl en räkmacka) så hoppade vi på flyget till Stockholm. Vid 17-tiden landade vi på Bromma och tog en taxi hem för att packa upp de överfulla resväskorna.

Barcelona, april 2011

Helgresa till Barcelona för att få uppleva den spanska kulturen, lite värme och bra fotboll.

22 april, till Barcelona
Klockan ringde redan vid 3-tiden på morgonen, det är priset man får betala för att flyga lågpris/charter-plan (Spanair). Tog bilen till Benstockens långtidsparkering och checkade in i god tid. Efter en dyr, men god, frukost på Arlanda lyfte vi strax före 07.00. Exet somnade direkt (vilket är ovanligt på flyg) och sov nästan hela resan, men jag hade svårare för att få tiden att gå.

3,5 timmar senare landade vi i Barcelona och tog flygbussen in till centrum, Plaza Catalunya. Vi gick nedför La rambla till vårt hotell, Hotel Rialto, som låg på en sidogata ungefär halvvägs ned. Hotellet var verkligen prisvärt och hade ett suveränt läge. Efter incheckningen vandrade vi sakta genom ”gamla stan” (Barri Gotic) upp till turistinformationen vid Plaza Catalunya för att se om vi kunde köpa fotbollsbiljetter till FC Barcelonas hemmamatch i morgon. De hade inga biljetter, men sa att de sålde ute vid Camp Nou. Vi köpte ett 48 timmars-tunnelbanekort och åkte till arenan för att köpa biljetter… Där biljettförsäljningen förstås hade stängt för dagen eftersom det var helg (långfredag), så det vara bara att vända tillbaka igen.

Lullade omkring ytterligare någon timme eller så för att insupa atmosfären, kolla på folk, ta en öl på en bar, mm. Efter en dusch på hotellet och nya kläder var det dags för middag. Vi hade sett en restaurang på gatan utanför hotellet som såg trevlig ut. Vi tog in en flaska Rioja-vin och kötträtter, tyvärr var både vinet och maten ganska medelmåttiga. Efter en tidig morgon och sen middag (i Spanien äter man middag sent, någon gång efter klockan 21) var det dags att dra sig tillbaka till hotellet.

23 april, Barcelona
Tog en liten sovmorgon och åt frukost sent. Det var kaos i frukostmatsalen och köer till det mesta, men till slut fick vi i oss en ganska god frukost. Vi tog tunnelbanan ut till Camp Nou igen och den här gången var biljettförsäljningen öppen, men det var enorma köer… Istället valde vi att köpa biljetter av en svarta börs-haj och efter lite pysslande så fick han faktiskt ihop två biljetter som var bredvid varandra, det är inte billigt att gå på fotboll i Barcelona och det blir inte billigare av att köpa svarta biljetter. Ett gott råd: boka och köp Barcelona-biljetter i förväg via Internet.

Åkte tillbaka till hotellet för att lämna biljetterna och sedan var det dags för att utforska de centrala delarna till fots. Vi gick ramblan, irrade runt i gränderna i gamla stan, tog lite tapas med lite god dricka på ett hål i väggen, irrade omkring ännu mer i gränderna, tog ännu lite mer tapas och öl, mm. Avslutade eftermiddagen på en uteservering på det stora torget Placa Real där vi satt i en timme eller så och njöt av solen och kall öl. Vi åt säkert lunch/middag någonstans längs vägen, men det är glömt nu. 

Vid 17-18-tiden var det dags att gå till hotellet för att duscha och byta om inför kvällens fotbollsmatch. Vi tog tunnelbanan till arenan och gick några kilometer för att komma fram till vårt insläpp. Det var mycket folk som skulle in, men det gick förvånansvärt smidigt och snabbt att ta sig in. Det var ”Lovers Day” i Barcelona så jag fick en ros av biljettkontrollören. Platserna vi köpt visade sig ligga högst upp på en kortsidan så det vara bara att traska uppför många trappor. Väl på plats så såg man arenan och planen bra, även fast det var väldigt högt upp. Matchen mot Osasuna var väl ingen höjdarmatch som Barcelona vann med 2-0 efter viss möda. Målskyttar var Villa och Messi och vi var drygt 70.000 som såg på.

Camp Nou sett ur fågelperspektiv

Tog tunnelbanan tillbaka och hoppade av längst ned på Ramblan (nere vid hamnen).  Klockan var väl runt 23-tiden så vi gick in i gränderna på jakt efter en bar. Vi hittade en långsmal bar med blandad publik och där provade vi på lite drinkar. Vid 1-tiden var det dags att vandra hemåt för lite sömn.

24 april, Barcelona

Annorlunda bro i Parc Güell

Sovmorgon idag också och lika mycket kaos vid frukosten. Dagen skulle gå i Gaudis tecken så vi började med att ta tunnelbanan upp till Parc Güell för att titta på hans annorlunda hus, broar och skulpturer. Det var väldigt mycket folk i parken som passade på att njuta av solen lika mycket som av konsten. Åt lunch på en uteservering i närheten och fick efter en lång väntan in sallad resp pasta.

Mosaiködla i Parc Güell

Tog tunnelbanan ned till den ofullbordade katedralen La Sagrada Familia. Kön för att komma in gick nästan runt halva kyrkan, men vi ställde oss ändå i den för vi ville se insidan. Kön rörde sig faktiskt ganska snabbt och efter 30 minuter var vi inne. Man kan väl säga att katedralen var lika underlig och ganska häftig inuti som utanpå. Vi gick också runt utanför för att ta lite foton.

Baksidan på La Sagrada Familia

Framsidan på La Sagrada Familia

Styrde sedan våra steg ned mot centrum och passade på att gå förbi tre av Gaudis hus på vägen. Det syns ganska tydligt vilka hus han har ritat, de liknar inte några andra hus i världen…

Ett av Gaudis berömda hus

Vi gick hela vägen ned till hamnen, via en sväng in i Parc de la Ciutadella. I hamnen åt vi lunch i solen på en uteservering innan vi fortsatte att strosa omkring och titta på båtar, bland annat.

Fontän i Parc de la Ciutadella

Avslutade även denna eftermiddag på uteserveringen på det stora torget Placa Real där vi satt en dryg timme. Fötterna var ganska slut, solen varm och ölen kall, så vem hade bråttom därifrån.

Eftersom det var vår sista kväll i Barcelona så ville vi få lite bra mat, så efter dusch och ombyte så gick vi till ett stekhus på en bakgata. Vi beställde även här in en flaska Rioja + varsina kötträtter, men även det här visade sig vara en turistfälle med ganska medelmåttig mat till hyfsat dyra priser. Nästa gång vi åker till Barcelona ska vi nog försöka äta på lite finare ställen och som ligger i området bakom hamnen, där ska det tydligen finnas hyfsade restauranger.
Vi avslutade kvällen med att gå ned mot hamnen till ”bargatan” som vi var på igår. Den här gången provade vi drinkar på en annan bar och avslutade kvällen redan strax efter midnatt… 

25 april, till Stockholm
Väckning lite tidigare idag och då var frukostmatsalen inte lika kaotisk. Packade ihop det sista, checkade ut och gick upp till Plaza Catalunya för att ta flygbussen. Spanair-planet lyfte ca 11.30 och de hade lyckats trycka in extremt många säten i det, vilket gjorde att benutrymmet i stort sett var obefintligt. Hemresan var långt ifrån bekväm, troligtvis det trängsta plan vi någonsin flugit i (och då har vi ändå flugit en hel del olika plan/flygbolag…).

Egypten/Jordanien, september/oktober 2010

Vi ville till Egypten och Sharm El Sheikh av tre skäl. Främst för att vi ville snorkla i Röda Havet igen, men även för möjligheten att ta oss till pyramiderna i Kairo samt klippstaden Petra i Jordanien. Så det blev en till charterresa detta år för att få till ett bra pris och boende. Vi som nästan aldrig brukar åka charter, det börjar gå utför med oss… 

21 september, till Egypten 
En av nackdelarna med charter är att flygtiderna oftast är helt horribla och denna resa var inget undantag. Väckning redan klockan 03.30 för att ta bilen till Arlanda. Efter en smärtfri och snabb incheckning tog vi frukost och en kaffe innanför säkerhetskontrollen för att vakna till liv. Passade på att även komplettera lite proviant i taxfreen (cigg, whisky och lite lakrits). Även fast det var tidigt så kräver traditionen en öl innan avfärd, men det är på gränsen så här tidigt på morgonen.

Hur som helst, 06.30 lyfte Novair-planet mot Sharm El Sheikh. Tiden gick hyfsat fort ombord och det mesta var bra, även fast den förbokade måltiden mest såg ut som barnmat.  Efter ca tre timmars flygning sa piloten att vi inte skulle landa i Egypten på tid, utan var tvungna att gå ned i Aten för en teknisk mellanlandning. Det visade sig att pilotens ruta hade spruckit och han vågade inte flyga planet med en sådan spricka. Piloten var kolugn och det bidrog säkert till att de flesta ombord på planet var ganska lugna, trots den ovanliga incidenten. Det blev inte Aten utan istället Charnia på Kreta som vi landade på. Foton på vindrutan mailades till Novairs tekniska avdelning samt till Airbus och efter nästan tre timmar fick piloten klartecken att flyga vidare med den spruckna vindrutan. Vi landade drygt tre timmar försenade i Egypten.

Vi checkade in på Dreams Beach Resort som tyvärr var ett All Inclusive-hotell (dock ett ganska bra sådant visade det sig), men det var läget vid ett korallrev som vi ville åt. Vi åt middag på hotellet, det var en buffé som faktiskt var helt OK. Bra variation av maträtter och det fanns ganska mycket ätbart som dessutom smakade bra. Lullade sedan omkring på hotellets område för att bekanta oss med vårt hem de närmaste två veckorna. Somnade ganska tidigt efter en låååång dag.

22 september, Sharm El Sheikh
Upp 07.30 för att äta frukost och ta det lite lugnt. Vi gick på informationsträffen som Apollo ordande enbart för att boka upp oss på en hel rad med turer. Vi kunde åka med Apollo till Petra (Jordanien), så vi behövde inte fixa den turen själva.

Det var faktiskt molningt hela förmiddagen och det föll till och med ett par regnstänk, men det var varmt (ca 38 grader) och ändå ganska behagligt att ligga på stranden och lata sig. Vi snorklade mycket vid revet som gick längs med hela hotellet (egentligen längs hela udden som vi bodde på). Lunch åt vi på Grill House innan vi återgick till solstolarna och snorklingen. På eftermiddagen tittade även solen fram och då blev det nästan för varmt… Det blev väl mellan 2-3 timmars snorkling nästan varje dag som vi tillbringade på hotellet och det skulle visa sig att snorklingen vid hotellet var den bästa. På vägen upp till hotellrummet tog vi lite snacks och en öl i poolbaren. Nackdelen/fördelen med All Inclusive är ju att det finns mat och dryck nästan överallt och i stort sett dygnet runt, det gäller att hålla igen (något som alla ryssar på hotellet inte kunde…). Middagen blev återigen en buffé-middag som var bra. Tog sedan en 30 minuters promenad bort till ett shoppingcenter, El Mercato, som skulle ha bra utbud och fasta priser. Vi hittade dock inget att köpa utan lullade tillbaka till hotellet för en drink i baren innan det var dags att sova. Vi la oss hyfsat tidigt för i morgon (eg. i natt) skulle vi åka till Kairo.  

23 september, Kairo 
Upp klockan 01.30 och en halvtimme senare satt vi på bussen som skulle ta oss till Kairo. Vi hade hoppats på att få ett två-säte var för att kunna sova bättre, men vi var sist ombord på bussen och alla andra hade redan hunnit sprida ut sig. Bland annat hade nio Apollo-guider som skulle med till Kairo för utbildning tagit egna två-säten. Vi tycker väl att man borde ha låtit de betalande gästerna fått välja säten först och åka bekvämt, men de gratisåkande Apollo-guiderna lämnade inte sina säten för oss, utan det var några andra betalande gäster som fick tränga ihop sig så att vi kunde få ett två-säte att dela på.

Hur som helst så kunde vi faktiskt sova en hel del på bussen och väcktes först vid 7-tiden då vi skulle göra ett frukoststopp då vi kunde äta våra medhavda frukostlådor från hotellen. Sedan bar det av mot Kairo ytterligare någon timme, eller så. Väl framme i Kairo åkte bussen till hotell Victoria så att de som skulle sova över (bland annat vi) kunde lämna sina väskor. 

Åkte sedan till det Egyptiska museet där det var otroligt mycket folk och ganska lång kö för att komma in. Den lokala guiden visade oss runt i den nedre våningen och pekade ut de mest intressanta förmålen. Det var dock svårt att ta sig runt eftersom det var folk precis överallt. Vi gick istället upp till den övre våningen där vi fick tillbringa 45 minuter på egen hand för att utforska allt som hittades i Tutankhamons grav samt även titta på alla mumier. Tog sedan bussen till lunchstället som låg precis vid pyramiderna.

Pyramiderna i Giza

Väl framme vid pyramiderna på Gizaplatån tog vi bussen direkt upp till utsiktsplatsen som låg bakom de tre enorma pyramiderna (den högsta, Keopspyramiden, är nästan 140 meter hög). Det togs en del foton innan vi, tillsammans med många andra från bussen, hoppade upp på varsin kamel för att rida tillbaka till pyramiderna. Vår kamelskötare frågade om vi ville rida själva eller gå i karavan (som de flesta andra gjorde). Självklart passade vi på att rida själva och det var riktigt skojigt. Bakom oss sprang vår stackars skötare och skrek och hotade kamelerna med käppen för att få dom att springa (och inta bara lunka).

Efter några obligatoriska fotostopp på vägen så kom vi helskinnade ned till den andra pyramiden (Kefren) där vi valde att gå in och se gravkammaren mitt inne i pyramiden. Det var trångt, oerhört varmt i den långa gången där man oftast fick gå nästan dubbelvikt för att få plats. Gravkammaren visade sig vara ett stort tomt utrymme utan den minsta utsmyckning. D.v.s. inte mycket att se, men det var kul att ha varit inne i en pyramid.

Sphinxen vid Giza-pyramiderna

Åkte sedan med bussen en kort bit till Sfinxen där vi tog ännu mer kort innan dagens tur avslutade på en parfymerifabrik i närheten. Vi köpte inget, men några passade på att köpa lite parfymer. Bussen körde oss sedan tillbaka till hotellet för att checka in, de som ”bara” åkte endagarsturen hade då en 6-7 timmars bussresa att se fram emot med ankomst till Sharm runt 2-3 tiden på natten.

Vi passade på att ta en öl i hotellets bar och kollade sedan in omgivningarna innan vi gick upp och tog en välbehövlig dusch innan middagen som var buffé på hotellet. Maten var hyfsad och man fick nästan lite för mycket mat. Apollo-guiderna drog iväg till ett modernt köpcentrum, men vi valde att utforska en lite mindre lokal marknad några kvarter från hotellet. Det fanns väl inte så värst mycket att köpa där, men det var kul att gå omkring och titta på folk. Till slut så kunde vi inte motstå frestelsen utan köpte en pike-tröja till exet efter en hel del prutande och kindpussande. Vi gick tillbaka till hotellet vid 23-tiden och somnade nästan direkt efter ännu en lååång dag.

24 september, Kairo
Frukost redan klockan 07.00 och sedan bar det raskt av mot dagens sevärdheter. Vi började med att åka upp till Citadellet där vi framförallt utforskade Albastermoskén (Mohamed Alis moské). Den här moskén ska vara en kopia av den blå moskén i Istanbul, vi som nu har sett båda kan konstatera att den Blå Moskén i Istanbul är mycket finare och att likheten inte var direkt slående. Utsikten över Kairo från höjden där Citadellet låg var fin, även om en del av Kairo var dolt i soldiset.

Citadellet i Kairo

Bussen tog oss sedan vidare till det som sas vara Afrikas största basar, Khan el Khalili. De övriga i gänget drog iväg med en lokal guide, men vi fick tipset av en av Apollo-guiderna att gå i en annan riktning för att kunna se den ”verkliga” marknaden. Vi fick uppleva både de vanliga turist-affärerna samt efter ett tag även de affärer som sålde varor till Egyptier. Det blev inget köpt denna gång även fast vi utmanade ödet och gick in i några affärer. Försäljarna var dock inte så jobbiga som vi trodde och vi kom ut utan att behöva dricka te. När vi skulle tillbaka till bussen tänkte vi ta en liten annan väg för att se mer av marknaden. Det slutade dock att vi nästan kom vilse i alla gränder och fick tidsbrist. Vi gick tillbaka ungefär samma väg och lyckades komma till bussen i tid.

Vi åkte vidare söderut i drygt en timma tills vi kom till gravområdet Sakkara. Där finns bland annat den äldsta pyramiden i Egypten, farao Djosers trappstegspyramid, som tyvärr var delvis under restaurering. Men visst kunde man tydligt se var de senare pyramidbyggarna hämtat inspiration från. Vi tog bussen en kort bit för att komma till en annan grav som hade ganska bra bevarade reliefer som visade livet i Egypten för 4.000 år sedan. Här kröp vi dessutom in i ännu en pyramid. Den var ganska liten vilket gjorde att gången inte var så lång, men gravrummen var lite finare än i Kefrenpyramiden.

Pyramiderna vid Sakkara

Nu var det slut på sevärdheterna och bussen började den långa färden tillbaka till Sharm. Innan vi lämnade Kairo stannade bussen på ett lunchställe för turister. Maten var hyfsad, men det som störde oss mycket var att stället hade en liten lejonunge som man kunde fotas med. Ungen hade fått sina huggtänder avklippta och trivdes inte alls. Vi trodde inte att Apollo ville stödja sådant djurplågeri och påtalade det för reseledaren Jimmy.  Några av Apollos blivande guider passade på att fotografera sig med ungen, kanske inte så passande som Apollo-represenanter. Förutom några mindre bra sätt att agera (enligt oss) var alla blivande Apollo-guider väldigt trevliga, pratglada och nyfikna, de kommer säkert bli bra reseledare vintern 2010/2011.

Bussfärden hem gick ganska smärtfritt och vi kom tillbaka till hotellet vid 22.30-tiden. Efter en drink i baren så var det dags att krypa i säng efter en lång, men väldigt intressant och kul utflykt.

25 september, Sharm El Sheik
Upp 07.30 för att äta frukost, man var tvungen att gå upp så här tidigt för att få hyfsade solstolar på stranden. Vi tillbringade hela dagen på stranden, det var stekhett och nästan 40 grader i skuggan. Sola kunde man göra i tio-femton minuters intervaller innan man var tvungen att svalka sig i det 27 gradiga havet eller ta en dusch. Snorklade säkert tre timmar totalt vid två olika tillfällen under dagen.

Picassofish och Orangespine Unicorn

Vi åt ett par små crepes i baren som lunch och drack mängder med vatten. Ryssarna började dricka alkohol redan när baren öppnade klockan 10 och var vid lunchtid inte speciellt intresserade av mat. Vi lärde oss under denna resa att ryssar faktiskt är värre än tyskar och engelsmän när de är utomlands. Ryssarna drack något kopiöst och många var fulla redan tidigt på dagen. Att de sedan inte hade någon som helst respekt för andra människors solstolar och behov av lite privat utrymme gjorde inte saken bättre.

På vägen upp till hotellrummet stannade vi till och tog en öl och lite eftermiddagssnack vid poolbaren. Vi passade också på att ”stjäla” med oss varsin macka till morgondagens utflykt. Efter lite vila och dusch så var det dags för ännu en buffémiddag som var helt OK. Tidigt till sängs för att försöka få lite sömn innan nästa utflykt.

26 september, Petra i Jordanien
Väckning 03.15 (och det här kallas semester….). Bussen hämtade oss 03.40 och vi var åtta personer som skulle göra turen till Petra. Bussen åkte några timmar norrut till hamnstaden Taba. Därifrån tog vi en snabbfärja (45 minuter) över viken till Aqaba som ligger i Jordanien. Här hämtades vi upp av en lokal guide och hoppade in i en minibuss för vidare transport upp till Petra.

Efter ett par kortare stopp, bland annat vi en utsiktspunkt, och nästan tre timmars bussfärd kom vi äntligen fram till klippstaden Petra. Det var kokhett i solen, lite drygt 35 grader varmt i skuggan. Av någon konstig anledning kändes det nästan lite svalt i den långa vindlande ravinen som leder ned till klippstaden. Guiden berättade en hel del om Petra och visade oss de mest intressanta delarna under en nästan två timmar lång vandring. Det gick hela tiden svagt nedåt och vi visste att vi måste göra om samma vandring för att komma tillbaka till bussen, fast då i svag uppförsbacke hela vägen. Inte en speciellt lockande tanke med tanke på hettan.

The Treasury i Petra

Det häftigaste med Petra var nog ändå att se uthuggningen i klippan som kallas för ”The Treasury”. Att se detta byggnadsverk öppna upp sig när man kommer i den smala ravinen var något speciellt. När vi sedan gick längre in i Petra så fanns det mycket olika kungagravar och andra grottor att titta på. Visst var de lite speciella, men inte lika fina som ”The Treasury”.

Vi åt lunch längst ned i Petra och fick lite drygt två timmar på oss att vandra tillbaka på egen hand. Vi gjorde ett besök i Urn-graven som är en av de största kungagravarna. Den var fin utanpå, men väldigt tom och grå inuti. Sista sträckan av ravinen upp till bussen badade i den starka solen och vi valde att rida häst tillbaka istället för att gå och svettas. Vi red om ett par andra i gruppen som berättade att de avundsjukt hade sett oss trava förbi.

Kungagravar i Petra

När alla hade kommit tillbaka till bussen började den långa färden tillbaka hem till Sharm. Vi startade från Petra strax efter klockan fyra och var hemma på hotellet vid 23-tiden. Vi stöp i säng efter ännu en lång dag, men det var en häftig utflykt till Petra. Det vet i sjutton om inte Petra var lite häftigare att se än pyramiderna.

27 september, Sharm El Sheik 
Standarddag på hotellet vilket innebär frukost vid 08.00 följt av sol och bad på stranden hela dagen. Snorklade både före och efter lunch, totalt ca tre timmar. Lunch i strandbaren, crepes, samt en massa vatten under hela dagen.

Short Nose Unicorn

Eftermiddags snacks vid poolbaren innan det var dags för lite tvättande av de svettiga kläder som vi använt under våra utflykter. Apollo fick tag på oss på hotellrummet och meddelade att morgondagens tur till Blue Hole var inställd. Vi blev inte så glada över att få det beskedet så sent eftersom vi då inte kunde boka samma tur hos någon annan arrangör. Inte hjälpte det oss något att de glatt sa att det var den första gången som denna tur blev inställd… Vi ville att Apollo skulle garantera resten av de turer som vi bokat med dem och de lovade att säga till oss i god tid om någon mer tur blev inställd (mer om det lite längre fram på semestern).

En gång i veckan fick man äta a la carte-middag på en av hotellets restauranger och ikväll valde vi den italienska restaurangen Pergola. De var en ganska bra trerätters middag, även fast kanske inte alla rätter var så smakrika. Vi gick till en parfym-shop nära hotellet och köpte lite parfym och glasflaskor för total 110 EGP. Vi hade lovat den försäljaren att vi skulle köpa av honom om vi inte hittade något bättre i Kairo. Vi kom i säng så sent som 01.30. 

28 september, Sharm El Sheik
Ännu en (oplanerad) dag på hotellet vilket innebär frukost vid 08.00, följt av sol och bad på stranden hela dagen. Det blåste en hel del vilket gjorde att revet och snorklingen var stängt (p.g.a. vågor).  Så idag blev det bara snorkling efter lunch, men det blev ändå drygt två timmars snorkling. Lunch i strandbaren, crepes, samt en massa vatten under hela dagen.  Enligt några dykare så var det tydligen vanligt på vinterhalvåret att det det blåste hyfsat vilket gjorde att snorklingen på bl.a. vårt hotell ganska ofta var avstängt delar av dagarna. Vi blev bara drabbade av detta ett par dagar under vår semester.

Filefish

Vi bokade in oss på 30-minuters ryggmassage sent på eftermiddagen nere vid stranden. Massagen var mycket bra, t.o.m. bättre än i Sverige och gjorde underverk för våra muskler i rygg och axlar. Efter massagen bokade vi upp oss på ytterligare två omgångar ryggmassage lite senare i veckan. Eftermiddags snacks vid poolbaren innan vi duschade och åt en till middagsbuffé.

Orangestriped Triggerfish

Efter maten tog vi en taxi (här gällde det att pruta) till Old Market för att se vad det var för ställe. Vi var ute efter ett par papyrus-målningar med ett speciellt motiv och vi hade fått tips om att de kunde finnas på Papyrus-muséet som ligger vid Old Market. Tyvärr fanns inte våra motiv där och istället vandrade vi runt på marknaden för att se om vi ville köpa något annat. Exet fastnade för en speciell klocka, men försäljaren förolämpade osss under prutningen så vi gick därifrån. Vi kollade efter motsvarande klocka hos andra (trevligare) klockförsäljare, men det blev ingen affär.  Tog taxi tillbaka till hotellet där vi beställde våra speciella papyrus-målningar i shopen. Beställningen gick till Kairo och våra tavlor skulle komma om ett par dagar. Avslutade kvällen med ett par drinkar på hotellet.  

29 september, Sharm El Sheik
Ännu en dag på hotellet vilket innebär frukost vid 08.00, följt av sol och bad på stranden hela dagen. Även idag blåste det en hel del vilket gjorde att revet och snorklingen var stängt (p.g.a. vågor).  Så det blev bara snorkling efter lunch, men det blev ändå drygt två timmars snorkling. Lunch i strandbaren, crepes, samt en massa vatten under hela dagen. 

Arabian Surgeonfish

På eftermiddagen gick vi upp till poolen och låg och läste någon timme innan det var dags för eftermiddags snacks. Duschade, vilade lite på rummet samt åt en till middagsbuffé. Vi rörde oss inte utanför hotellet den här kvällen utan köpte ett par billiga solglasögon (kopior för 40 EGP styck) samt tog några drinkar i baren och ute vid beduin-tältet innan vi somnade.

30 september, Sharm El Sheik
Upp 07.00 för frukost och hämtades 08.15 av Colona Divers, idag skulle vi på snorklingstur vid lokala rev. Det var både dykare och snorklare ombord på båten, vilket gjorde att vi fick vänta en ganska bra stund på att dykarna skulle bli klara med all sin utrustning. Det är ju lite enklare med oss som snorklar, vi behöver ju bara fenor, mask och en snorkel…

Crocodilefish

Till slut kom vi iväg till hamnen och ombord på båten efter ett par säkerhetskontroller.  Under dagen gjorde vi tre stopp och vi fick snorkla länge vid varje stopp, minst 50-60 minuter vi varje stopp. P.g.a. av blåsten så var alla tre stoppen i närheten av hamnen samt utanför El Fanar-stranden. Vi var bara tre snorklare ombord på båten, varav en kraftig tjej som bara kunde snorkla runt båten i en lina. Det innebar att vi i stort sett fick en egen snorklingsguide hela dagen.  Nu vill vi ju gärna klara oss själva, så ofta var guiden bara med oss i början av varje snorkling.  

Titan Triggerfish

Snorklingen var bra, men kom faktiskt inte riktigt upp till artrikedomen som finns på revet vid vårt hotell. Det som stack ut lite extra på de här tre stoppen var att vi fick se en enorm muräna som stack ut från sin håla för att bli putsad. Dessutom fick vi se lejonfisk, några stora triggerfiskar, en blåprickig rocka och en krokodilfisk. Speciellt krokodilfisken var svår att se eftersom den ofta ligger still på botten och har ett närmast perfekt kamouflage.

Giant Moray

Vi kom tillbaka till hotellet lagom till en öl och lite snacks vid poolen innan solen gick ned. Även denna kväll höll vi oss på hotellet och åt en hyfsad buffémiddag, tog ett par drinkar vid olika ställen på hotellområdet samt kunde till slut köpa de papyrus-tavlor som vi beställt från Kairo.

1 oktober, Sharm El Sheik 
Upp 07.00 för frukost och hämtades 08.10 av Apollo med stor buss, idag skulle vi på snorklingstur i nationalparken Ras Mohammed.  Bussen körde direkt till hamnen där vi mötte snorklingsguiderna från Colona Divers som arrangerad även denna tur, men skillnaden från gårdagens tur var att den har turen gjordes med en mycket större båt samt bara var för snorklare.

En Bluespotted Stingray som blir hårt uppvaktad av en Blue Triggerfish

Ras Mohammed låg bara en kort båtfärd från hamnen och vi gjorde tre planerade snorklingsstopp under dagen. Alla tre stopp låg väldigt nära varandra vilket var lite tråkigt, det borde väl finnas bra snorklingsplatser lite mer utspritt i den stora nationalparken? Variationen borde bli bättre under ytan om platserna ligger lite längre ifrån varandra. Tiden för snorklingsstoppen var ungefär 35-45 minuter.

Vi fick, förutom de tre planerade stoppen, snorkla i mer än en timme när besättningen skulle äta lunch. Snorklingen var väl hyfsad även på denna tur och vi fick se en hel del fina koraller och mycket fisk (förstås). Det mest speciella var en Grouper (vi trodde det var en Napoleonfisk), en triggerfisk samt en blåprickig rocka. Som helhet var det en ganska bra och behaglig tur. Det är alltid skönt att vara på vattnet när det är så här varmt (+ 38 grader och stekande sol).

Enorm Grouper som vi simmade med en lång stund

Vi kom tillbaka till hotellet lagom till en öl och lite snacks vid poolen innan solen gick ned. Även denna kväll höll vi oss på hotellet och åt en hyfsad buffémiddag, tog ett par drinkar vid olika ställen på hotellområdet.

2 oktober, Sharm El Sheik
Standarddag på hotellet vilket innebär frukost vid 07.00 följt av sol och bad på stranden hela dagen. Snorklade både före och efter lunch, totalt ca tre timmar. Lunch i strandbaren, crepes, samt en massa vatten under hela dagen.  Sista snorklingen gjorde jag själv och lyckades då få syn på en åtta-armad bläckfisk, något som inte är så lätt eftersom de ofta håller till inne i något hål.

Red Octopus

Eftermiddags snacks vid poolbaren innan det var dags för dusch och lite vila på hotellrummet innan buffémiddagen. Jag hade snorklat så mycket att mina simfenor gått sönder så vi gick till närmaste sportshop och köpte nya fenor. Trots att shopen låg på hotellområdet fanns det ett ganska stort utrymme för prutning…  Avslutade kvällen med några drinkar i baren och ute vid beduin-tältet innan vi somnade.

En behagligt slö dag där vi gjorde absolut så lite som möjligt.

3 oktober, Sharm El Sheik 
Standarddag på hotellet vilket innebär frukost vid 07.00 följt av sol och bad på stranden hela dagen. Snorklade både före och efter lunch, totalt ca tre timmar. Lunch i strandbaren, crepes, samt en massa vatten under hela dagen.  Idag var det mycket bra snorkling eftersom havet var lugnt och vattnet var ovanligt högt. Det innebar att man kunde ligga och snorkla ovanför revet idag, något som alltid är bättre.

Whitespotted Puffer

Vi tog ännu en skön och avkopplande 30-minuters ryggmassage nere på stranden innan det var dags för eftermiddags snacks vid poolbaren. När vi kom upp på hotellrummet vid 18-tiden ringde Apollo och sa att morgondagens snorklingstur till Tiram-ön var inställd. Vi blev ganska arga över att de återigen ställt in en tur så sent att vi inte kunde boka en egen tur, detta trots att de lovat bara för några dagar sedan att detta inte skulle ske. Vi krävde att de skulle boka in oss på en Tiram-tur hos någon annan arrangör och efter en halvtimme så hade Apollo fixat det.

En gång i veckan fick man äta a la carte-middag på en av hotellets restauranger och ikväll valde vi återigen den italienska restaurangen Pergola. Tyvärr var inte kvällens trerätters middag något bra alls. Pastan som skulle vara ”hot” var alltför stark så det bara brände i munnen av tabasco (och då är vi vana vid ”het” mat). Kocken kunde inte fixa en mer normal pasta till oss utan hänvisade till att så här smakade rätten i Italien (något vi tvivlar starkt på). Det fortsatte lika dåligt eftersom kocken misslyckades tre gånger med att ge oss en medium-stekt köttbit. Alla köttbitar vi fick var totalt genomstekta och torra som skosulor. De slutade med att vi istället gick och åt oss mätta i buffématsalen. Tur att det är All Inclusive så man slipper betala för kvällens dåliga mat.

Avslutade kvällen med några drinkar i baren och ute vid beduin-tältet innan vi somnade. Det här var ingen bra kväll…

4 oktober, Sharm El Sheik
Upp 07.15 och hämtning 08.30 för snorklingsturen till Tiram-ön som Apollo bokade in oss på igår kväll. Vi blev körda till hamnen där vi var inbokade på en tur som jätte-företaget Sunmarine (största snorklings/dyk-företaget i Sharm) anordnade. Vi fick byta båt en gång och hamnade till slut på en stor snorklingsbåt (Moscow 2) tillsammans med en massa engelsmän, varav många knappt visst hur man snorklade.

Det tog lång tid att ta sig till Tiram-ön och först 11.45 kunde vi göra första snorklingstoppet vid ”paradislagunen”. Alla var tvungna att simma i klunga vilket resulterade i att vi blev sparkade med fenor och slagna av folk som inte hade pejl på hur man uppför sig i vattnet. Snorklingen avverkades på 30 minuter och det var den sämsta snorklingen så här långt på semestern. Dålig sikt och nästan mer snorklare än fisk är ingen bra kombination…

Vi frågade snorklingsguiden om vi verkligen behövde snorkla i en klunga eftersom vi faktiskt har snorklat ganska mycket i våra dagar… Han svarade att vi måste göra det även nästa stopp, men att vi kunde få snorkla fritt vid det sista stoppet. Snorklingsstopp nummer två var vid ett skeppsvrak tio minuter bortanför det första stoppet och nu var vi nästan inne vid fastlandet (och inte ute vid Tiram-ön). Här skulle vi snorkla med strömmen och eftersom alla bara flöt med strömmen (och inte simmande mot strömmen för att minska hastigheten) så tog hela snorklingen bara 10 minuter.  Vi hann dock med att se en rocka, men kunde inte ligga och fotografera den eftersom de ropade på oss från båten. Vi hade ju inte följt med strömmen tillräckligt fort….

Lionfish

Vi åt lunch ombord på båten medans vi åkte tillbaka till hamnen där det sista snorklings-stoppet skulle göras. Nu visade det sig att alla bojar där redan var upptagna av andra dyk-/snorklingsbåtar, vilket gjorde att vi fick lägga oss längs med ett rev som inte var lika bra. Snorklingsguiden lovade oss i varje fall att få snorkla fritt här i 90 minuter och vi hoppade i först av alla. Revet var inte speciellt bra utan vi simmade fram och tillbaka för att hitta något kul att titta på. Till slut stötte vi på liten brun muräna och strax efteråt en fullvuxen lejonfisk med två yngre lejonfiskar i släptåg.

Yellow mouth moray

Vi låg och tittade och fotograferade lejonfiskarna ett tag innan vi började ta oss tillbaka till båten. Det hade gått en timme och båten låg en bit ifrån oss. När vi var ca 20-30 meter bakom båten lättar den ankar och börjar åka iväg. Vi ropar som galningar för att de ska höra/se oss och förstå att de faktiskt glömt två av sina gäster. Även en dykbåt som ligger i närheten uppfattar vår situation och försöker kontakta vår båt. Till slut stannade båten och började backa tillbaka mot oss, under tiden hängde vi vid dykbåten som vår båt hade legat bredvid. Vi simmade över till vår båt när de kom tillräckligt nära och fick världens utskällning av den ansvariga för båten för att vi hade snorklat själva och dessutom för länge. Vi skällde tillbaka och ifrågasatte hur de kunde tänka sig att lämna två personer i sticket samt talade om för den båtansvarige att vi fått lov av hans snorklingsguide att snorkla fritt och att vi bara hade varit borta i 75 minuter (av de utlovade 90 minuterna). Han valde dock att inte förstå oss eller kolla med sin guide, utan fortsatte att skälla ut oss hela vägen till hamnen.

Vi kan väl lugnt konstatera att det här var den värsta snorklingstur vi någonsin varit med på i hela världen. Och då ska ni veta att vi snorklat väldigt mycket. Dåliga rev, extremt korta snorklingsturer, snorklingsguider som ger gästerna felaktig uppgifter och en båtbesättning som inte kan samarbeta.

När Apollo kontaktade oss på kvällen för att fråga hur turen var berättade vi om den och de sa att deras tur med Colona Divers var mycket bättre, där alla stopp var vid Tiram-ön och minst 35-45 minuter långa. De sa att de som kompensation skulle återbetala kostnaden för hela turen och dessutom ta upp det som hänt med Sunmarine. 

Innan middagen passade vi på att skriva vykort (konstigt att det aldrig finns tid till det tidigare under semestrarna) samt packa det mesta. Vi tog en sista buffémiddag, en drink i baren samt en öl i beduin-tältet innan det var dags för sängen.

5 oktober, till Sverige
Vår sista dag på hotellet, upp för frukost vid 07.00 följt av sol och bad på stranden några timmar. Vi hann t.o.m. med en timmes snorkling innan det var dags att dra till rummet för att duscha och packa det sista.

12.00 checkade vi ut och träffade Anna från Apollo som skulle lämna tillbaka pengar för turen och alla telefonsamtal. Hon bad om ursäkt för det som hänt och uppträdde mycket proffsigt. Apollo gjorde några misstag med sena avbokningar av turer, men i övrigt var de väldigt trevliga och gjorde nästan allt vi bad dem om att göra.

Parrotfish i närbild

12.30 hämtades vi av bussen där guiden var en av de nio som lärt känna på Kairo-turen. Incheckningen gick snabbt och smärtfritt och planet lyfte nästan på tid. Vi kom hem ganska sent på kvällen och orkade inte ens packa upp. Det gällde att få lite sömn innan det var dags att gå till jobbet…

Vi tror nog att vi sov gott efter en väldigt bra semester där vi fick snorkla otroligt mycket, fick se både pyramiderna och Petra och hade ett väldigt bra väder. Visst var det några missar med ett par turer som inte var bra, men helhetsintrycket av semestern är bara soligt och bra.

Tunisien, juli/augusti 2010

Vi hade inte så mycket semester inbokat denna sommar och lyckades pricka in två veckor när det skulle bli mindre bra väder i Sverige. Efter en hel del letande efter bra ställen och pris samt kontroll av väderutsikter på olika resmål, valde vi att åka på en ”sista minuten”-charterresa till Port el Kantaoui i Tunisien och Hotel Kanta. Vi bokade resan några dagar innan avresa, men priset var ändå inte nedsatt speciellt mycket.

Det utlovades sol och värme och det var exakt det som vi var ute efter. Vi ville egentligen bara sola, bada och ta det lugnt denna vecka (28 juli – 4 augusti) till skillnad från de senaste resorna. Något som vi lyckades utmärkt med att göra.

SAS-planet skulle lyfta redan 06.00 på morgonen från Arlanda varför väckarklockan ringde redan 02.30. Det kändes lite jobbigt att åka så tidigt men fördelen var att vi landade på flygplatsen i Enfidha redan kl 08.45 Tunisisk tid. Detta efter en effektiv flygtid på bara 3,5 timme. Flygplatsen var helt nybyggd och det var väldigt få plan som startade och landade och det gick på nolltid att komma igenom passkontrollen och att få vår väska. Bussresan till hotellet tog ca 30 minuter. Vi packade upp och sedan bar det av ner till stranden, dit vi kom redan före kl 11.00. Det var alltså inte helt fel att åka tidigt hemifrån.

Det var gratis att åka med hotellets Tuk Tuk till och från stranden

Dagarna såg egentligen likadana ut så det känns inte meningsfullt att skriva någon dagbok från denna semester. Efter frukosten tog vi en tuk-tuk ned till hotellets strand. Vi la oss i varsin solstol, lät brisen från Medelhavet svalka oss i den 33-34 gradiga värmen, njöt av solen alla dagar (utom en då det var lite moln på himlen) och läste böcker. Kort sagt, vi gjorde absolut ingenting på dagarna som är värt att skriva om.

Den lätta lunchen tog vi på strandbaren som även hade svalkande drycker i form av vatten och vid något enstaka tillfälle även öl. Framåt 16 – 16.30-tiden tog vi tuk-tuken tillbaka till hotellet och avslutade dagpasset med en kall öl vid poolen. Det var det närmaste poolen på hotellet som vi kom, vi insåg inte vitsen med att bada i pool när Medelhavet bjöd på 24-25 gradigt badvatten.

Hotellets privata strand vid 9.30-tiden på morgon

Innan middagen slappade och läste vi i skuggan på vår balkong. De första tre middagarna åt vi på hotellet (buffé, buffé samt buffé) och när även den fjärde middagen på hotellet skulle bli buffé då tröttnade vi på hotellet och kontaktade/ klagade vi till Ving. I deras beskrivning står det att middagarna ska vara meny-val (a la carte) och bara bufféer några enstaka gånger per vecka. Resten av veckan åt vi middagarna ute på vanliga restauranger på stan och har krävt ersättning för detta av Ving.

Tallrikar i alla möjliga färger och mönster fanns att köpa överallt

Efter middagarna gick vi runt lite i centrum och kollade på alla kopior av kläder och klockor som de sålde. De flesta försäljarna var faktiskt inte så jobbiga som vi vet att de kan vara i denna del av världen. Vid några tillfällen ville vi faktiskt köpa något (oftast klockor) och lyckades pruta ganska bra visade det sig. Visst betalde vi någon/några TND (ca 5 SEK) för mycket, men det spelar ju inte så stor roll om klockan kostar 50 eller 60 kronor… 

Ballongflygning var ett mycket populärt nöje på stranden

Efter en vecka åkte vi hem mycket nöjda, lite solbrända och mycket utvilade.