Archive for the 'Resor 2010' Category

Gambia/Senegal, november/december 2010

Vi hade en veckas ledighet kvar så vi drog till Gambia och Senegal för att sola, bada och se hur västafrika ser ut. 

25 november, till Gambia
Väckning tidigt, närmare bestämt klockan 4.00. Skrapade bort isen från bilen och sedan bar det av till Benstocken för att parkera bilen. Det var långa köer till både incheckning och passkontroll men vi var ute i god tid som vanligt varför vi inte behövde stressa oss igenom frukost och shopping.

Planet skulle lyfta 7.45 men det tog lite tid innan avisning m.m. var klart och vi lyfte inte förrän ca 8.30. Vi flög med Thomas Cook och servicen ombord var jättebra och maten som serverades var nog bland det bästa vi har fått ombord på ett flygplan. Efter 5 timmar och 40 minuter landade vi på Gran Canaria för att tanka och byta besättning. Vi fick gå av planet en stund och Maggan hann då med att suga i sig en cig. Lyfte igen och efter ytterligare 2 timmar och 15 minuter landade vi i Banjul. Det var rena kaoset vid passkontroll, bagageband och säkerhetskontroll. Tre plan hade landat i princip samtidigt och det verkade dom inte vara vana med. Väskorna från vårt plan dök upp på båda bagagebanden och på det ena kom även väskor från ett plan från England. Det var varmt som attan och ruskigt trångt. Så småningom tog vi oss i alla fall ut till bussen och blev körda till hotell Cape Point i Bakau där vi raskt installerade oss i rum 204.

Kungsfiskare med nyfångad fisk

Vi packade upp lite snabbt och sedan skulle vi gå ut och leta reda på någonstans att äta. På väg ut från hotellområdet passerade vi ett gäng bord och där satt Ragga från RM Tours och raggade kunder. Vi hade bestämt oss för att vi skulle göra en dagstur till Senegal under veckan och han lyckades övertala oss att slå till direkt. Vi köpte turen av honom utan att ha kollat vad det fanns för andra arrangörer av turer vilket visade sig vara ett nerköp (läs mer om det lite senare i veckan). Turen kostade 3.200 Dalasi per person, ca 800 svenska kronor, och han ville ha betalt omgående. Det fanns en bankomat tvärs över gatan från hotellet och just den här dagen fungerade den för ovanlighetens skull. Hotellets vakt följde med oss till bankomaten där vi fick stå en stund eftersom det bara gick att ta ut 2.000 Dalasis åt gången och vi skulle ta ut 10.000. Gick tillbaka till hotellet och betalade Ragga för turen och sedan gick vi till Happy Corner där vi åt vitlöksbröd och delade på en pizza och till det drack vi två öl var av märket Julbrew.

Gick sedan tillbaka till hotellet där vi köpte lite vatten och sedan blev det lite whisky, lakrits och dagboksskrivning innan det var dags att sova. I rummet fanns det en takfläkt som gjorde att det blev riktigt svalt och skönt i rummet. Man kunde köpa till AC vilket vi inte gjorde och det behövdes faktiskt inte heller.

26 november, Bakau
Klockan 8.00 gick vi upp och åt frukost som ingick i priset. Det fanns te, kaffe, juicer, mackor, ost, skinka, grönsaker, frukt, ägg, bacon och en massa annat mumsigt. Vi nöjde oss med te, juice, rostade mackor och mango.

Sedan var det dags att träffa Ragga igen för han behövde våra passuppgifter inför resan till Senegal. Stranden nästa! Hotellet hade 12-15 parasoll på stranden och man sade till ”vakten” på hotellet så fixade dom raskt fram solstolar till oss. Det var lite drygt 30 grader i luften och i vattnet var det minst 25 grader och jättehöga vågor. Det var riktigt skoj att hoppa och dyka i vågorna när man väl tagit sig i. Det var nämligen ganska svårt att ta sig ut i vattnet för man kastades åt alla håll av vågorna och dessutom var undervattenströmmarna ganska kraftiga.

Gambiska damer bär gärna sina prylar på huvudet

På stranden fanns det ett par juiceförsäljare och ett par damer som sålde fruktsallad.Vi slog till med en stor fruktsallad att dela på till lunch. Salladen bestod av mango, banan, vattenmelon, ananas, cocosnöt, apelsin och honungsmelon och var jättegod. Priset för salladen var 200 Dalasis vilket är ca 50 kronor.

Vid 15-tiden tog vi en kort promenad bort till restaurangen Calypso där vi drack varsin Julbrew medan vi satt och spanade efter krokodilen som bor i vattenpölen utanför stället. Vi såg den faktiskt på lite håll.

Gick sedan till Smiling Coast och bokade bord till på lördag då ett bra band skulle spela där. Promenerade sedan längs Atlantic Road och vart vi än gick blev vi påhoppade av Gambiska killar som ville vara vår vän/guide. Vi sade vänligt men bestämt nej eftersom vi ville strosa runt på egen hand.

Hamnade så småningom på ett ställe som hette One for the Road där vi åt lite pommes och drack ett par Julbrew. Vi förundrades över att alla turister som gick förbi hade en Gambisk kille i släptåg.

På kvällen åt vi 3-rätters middag på hotellet och maten var både billig och god, priset var 350 Dalasis per person. Vi åt champinjonsoppa, pepparstek och flamberad ananas med glass och till det drack vi en flaska rosévin. Gick sedan till Happy Corner och drack varsin öl innan vi tänkte se oss omkring lite i området men försäljarna var ruskigt  jobbiga varför vi bestämde oss för att göra godnatt i stället.

27 november, Bakau
I dag gick vi upp redan 7.30 för vi skulle göra en utflykt till Kachikally Crocodile Pool tillsammans med vår Gambiske vän Salomon. Vi stötte på honom utanför hotellet redan första kvällen och nu tyckte vi att han skulle få tjäna en slant på att vara vår guide i ett par timmar eftersom han var väldigt trevlig och framför allt inte lika tjatig som många andra. Det skulle ha gått lika bra att ta sig till krokodil-pölen på egen hand, men dom flesta i Gambia är väldigt fattiga och det var inte helt fel att ha med sig Salomon för nu hade vi ju en ”vän” och då slapp vi tjatet från andra killar.

Krokodil

Efter en kort promenad var vi framme vid krokodil-pölen, inträde 50 Dalasi per person. Först visade Salomon oss museumet som visade bilder, masker, kläder m.m. från Gambia. Sedan var det dags att gå och klappa krokodilerna. Ja, man fick faktiskt klappa en del som var tama, små och snälla för att vara ett av världens farligaste djur. Det fanns massor med krokodiler både i vattnet och på land. Vissa var jättestora och andra pyttesmå, en del såg riktigt stora och farliga ut och dom fick vi gå små omvägar runt.

Krokodil som visar tänderna

Vid 10.30-tiden var vi tillbaka vid hotellet och då gick vi raskt ner på stranden där vi solade och badade i ett par timmar. Det var röd flagg även i dag med höga vågor och härliga vindar som gjorde att det var riktigt skönt att bara ligga platt i solen. I dag gick vi till Calypso och åt lunch, det blev varsin macka och öl. Därefter mera sol och bad på stranden men vid 16-tiden gav vi upp och gick till rummet och vilade en stund före middagen.

Vi började kvällen på Happy Corner där vi drack ett par öl och sedan gick vi till Smiling Coast för att äta middag. Till förrätt blev det barracuda och sallad och till huvudrätt räkor och kyckling. Vi drack rödvin och öl och sedan drog bandet igång ordentligt och turisterna var uppe och jazzade runt. Det var ändå inte något riktigt drag så efter ett par timmar gick vi tillbaka till Happy Corner där det verkligen var fullt ös. Ett riktigt bra band spelade reggae och det var fullt med folk (både turister och Gambianer) som dansade runt på stället. Vi passade på att, under stort jubel, ta en svängom på gatan eftersom det fanns mera plats där. Det blev en ganska sen kväll, tillbaka  på hotellet ca 01.00 på natten.

28 november, Bakau
Upp ca 8.00 och åt frukost och en timme senare träffade vi Salomon igen för nu skulle han följa med oss till Monkey Forest. Han fixade fram en chaufför åt oss som hade en gammal skruttig bil men det var faktiskt en cab, den enda vi såg av det slaget under veckan. Det tog ca 20-30 minuter att åka till apskogen där inträdet var 30 Dalasi per person, 20 för guiden. I skogen finns det tre sorters apor; grön markatta, röd colobus och en sort till som vi inte såg.

Grön Markatta som smaskar på en jordnöt

Dom gröna markattorna var väldigt snälla och vi hade köpt två stora påsar med jordnötter efter vägen som aporna gillade skarpt. Vi såg hur många apor som helst av den sorten, en hoppade till och med upp och satte sig på exets axel och tiggde jordnötter.

Familjen Grön Markatta sitter och tigger jordnötter

Dom röda colobus-aporna är inte lika snälla så dom ska man passa sig för vilket inte såg ut att bli något problem för när vi hade gått igenom nästan hela området då hade vi fortfarande inte sett några apor av den sorten. Men helt plötsligt satt det en så´n apa precis bredvid stigen, han var nog inte riktigt frisk.

Röd Colobus som satt och vilade precis vid gångstigen

En bit längre fram hoppade det runt ett gäng Colobus-apor i träden och dom var riktigt fina att titta på. I parken såg vi också en del fåglar, bland annat den rödnäbbade näshornsfågeln som var med i Lejonkungen.

Röd Colobus som satt och spanade uppe i ett träd

När jordnötterna var slut då var det dags att åka tillbaka mot Bakau. Vi betalade guiden och chauffören 500 Dalasi var för att dom guidat och kört oss. Det var kanske lite mycket men vi tyckte att dom var värda pengarna. Åt varsin macka och drack varsin öl på hotellet innan vi gick ner till stranden för att steka oss lite.

I dag försökte vi ta ut lite mera pengar i bankomaten men det ville sig inte alls. Fick växla lite USD-sedlar i stället.

På kvällen gick vi till Italian Connection och åt bruchetta och pizza. Maten var god men stället ganska trist och väldigt lite folk. Drack ett par öl på Happy Corner och sedan var det kudden som gällde.

29 november, Bakau
9.00, upp och hoppa. Efter frukosten gick vi raka vägen till stranden där vi latade oss hela dagen. Det blev fruktsallad till lunch och sedan slog vi till och köpte varsin färskpressad juice. I dag var det ljusblå flagg på stranden, vad nu det innebär, och inte alls lika höga vågor som tidigare.

Fiskeby

På eftermiddagen lade vi oss vid poolen ett tag innan det var dags för den rituella whisky och lakrits-stunden på altanen. Helt plötsligt knackade det på dörren och vem var det som kom om inte Ragga från RM Tours. Klockan var 18.00 och han kom för att tala om att morgondagens tur till Senegal var inställd. En av de andra som skulle åka med på samma tur hade blivit sjuk och kunde åka först på onsdagen, så han undrade om vi ville åka då istället. Vi ville inte det utan ville få pengarna tillbaka istället. Då helt plötsligt kunde han fixa en tur bara för oss, men vi hade beslutat oss för att fixa denna tur på annat håll. Då påstod Ragga att det inte var några andra operatörer som körde till Senegal eftersom det var för högt gräs. Vi visste dock att t.o.m. vår lokala guide Salomon/Sherif kunde ta oss dit för en billigare peng, så vi började bli trötta på det som vi var ganska säkra var lögner.  Han hade dock svårt att skaffa fram pengarna, men bestämde träff med oss lite senare på resturang Calypso där vi skulle äta middag.

När Ragga gått så gick vi tvärs över gatan till Mr Fix It och frågade om han kunde fixa en tur till Senegal åt oss nästa dag. Efter ett telefonsamtal till Scan Tours så var det bokat och klart, dessutom blev det billigare (bara 5.000 dalasis) än att åka med Ragga och RM Tours. Vi skulle bara komma tillbaka lite senare och betala turen efter det vi fått våra pengar från Ragga. Detta trots att Ragga sagt att inga andra operatörer än han körde till Senegal… Det var inte så kul att få bekräftat att Ragga ljög för oss.

Ganska uppretade på Ragga, men nöjda med att ändå få åka till Senegal i morgon gick vi till Calypso och åt en tvårätters middag (vitlöksbröd + två olika rätter med räkor som vi delade på). I väntan på att Ragga skulle komma med våra pengar tog vi in ytterligare en öl, totalt gick notan på 1.000 dalasis. När det hade gått en halvtimme efter det att Ragga skulle ha kommit till Calypso insåg vi att han inte skulle dyka upp, så vi gick tillbaka till hotellet för att försöka få tag på honom på telefon. Av en ren slump så frågade vi receptionspersonalen om de kunde hjälpa oss att ringa honom. Då visade det sig att Ragga struntat i att åka till restaurangen och istället lämnat våra pengar till hotellpersonalen. Inte nog med att vi nu visste att han ljög för oss, nu visade det sig att man inte heller håller vad han lovar.

Vi tog pengarna och gick till Mr Fix It och betalade turen. Drog sedan vidare till Happy Corner för en avslutande öl + en fanta till en av Gambianerna som ”kände” oss. Vi drog oss tillbaka till hotellet ganska tidigt efter en ganska jobbig kväll, det är inte kul att på sin semester bli både arg och besviken.

30 november, till Senegal
6.30, upp och hoppa för en tidig frukost, vi fick t.o.m. vänta en stund på att allt skulle bäras ut från köket. Hämtades 07.45 av Scan Tours i en minibuss där det satt fem andra svenskar. Vi åkte raka vägen till Banjul och hann precis med bilfärjan som gick 08.15. Turen över till Barra tog ca. 45 minuter och vi passade på att prata lite med de andra i gänget. Ingen av oss hade väl några stora förhoppningar när det gällde djurlivet i parken i Senegal, men hoppades på en trivsam tur ändå. Chauffören hämtade en ny bil, av Land Rover-typ, och vi sju trängde ihop oss på säten gjorda för sex personer på flaket. Sedan bar det av i 70 knyck på väg mot Senegal-gränsen som låg några kilometer bort.

En av parkens två vita noshörningar som importerats från Sydafrika

Vid gränsen fixade de medföljande guiderna alla papper och stämplar innan vi fortsatte de sista tre kilometrarna till Fathala-parken. Vi tog av taket på vår bil, plockade upp en lokal guide och åkte in i parken. Väl inne i parken blev vi omedelbart omsvärmade och attackerade av broms-liknande flygfän. Snabbt som sjutton smetade vi på oss ”Mygga” vilket hjälpte en del, men de som hade åtsittande kläder fick bett ändå genom tyget. Det visade sig t.ex. att jag kom hem från parken med lite över 50 bett på ryggen som kliade i över en vecka…. Så om ni åker till denna park, ta på er ”Mygga” samt heltäckande och lösa kläder innan ni åker in i parken.

Eland Antilop

Turen i parken tog ca två timmar och trots det höga gräset fick vi se en hel del djur:
– två vita noshörningar
– 10 Eland antiloper
– 1 Vattenbock
– 1 Buskbock
– ett antal warthogs/grisar
– miljarder bromsar
Turen avslutades med en picnic-lunch vid parken runt 12-tiden. Guidern stekte och fixade fram en ”Svensk” lunch bestående av falukorv, ägg, vita bönor, mm.

En av de ”tama” zebrorna som strosade omkring vid ingången till parken

Efter lunchen bar det av ”hemåt” igen, vi kom med en färja vid 15-tiden. Guiden tog tyvärr en omväg på vägen hem och släppte av de andra gästerna som bodde längst bort först bara för att guiden själv bodde vid Cape Point. Inte så kul för oss som fick åka bil lite drygt 30 minuter extra bara för att guiden var lat.

Tillbaka på hotellet stötte exet på Ragga från RM Tours som satt och väntade på att försöka lura några andra turister. När exet frågade honom varför han ljög om minst två saker för oss igår samt inte kom till vårt avtalade möte, så blev han sur och hade inget bra svar. När jag ändå ville ha svar blev han arg och kallade exet för ”den värsta svensk han någonsin mött” samt skrek att exet måste var sjuk i huvudet. Självklart kan man inte tåla sådant som gäst på hotellet och exet sa till honom att vi skulle klaga hos hotellet och Ving. Han bara hånskrattade åt oss, verkligen en otrevlig figur. 

Ni kanske kan förstå varför vi avråder alla som bor på Cape Point Hotell eller Bijilo Beach Hotel att boka någon tur med Ragga och RM Tours som håller till på dessa hotell. Enligt Ving saknar han nödvändiga tillstånd och försäkringar (i varje fall för Senegal-turerna), så även om Ving kanske är någon hundralapp dyrare så boka med dem eller någon annan lokal operatör (t.ex. Scan Tours) istället. Enligt Ving var vi inte de första turisterna denna säsong (som bara var någon månad gammal) som hade klagomål på Ragga…

Vi svalkade av oss med ett dopp i polen innan vi duschade och bytte om inför kvällen. Vi tog en öl på Happy Corner innan vi slog oss ned på ett litet ställe på en tvärgata som hette ”Rising Sun”. Vi åt mix sallad och räkcoctail till förrätt samt biff med lök och pepparstek som huvudrätt. Det plus fyra öl kostade oss bara 690 dalasis. Vi drog tillbaka till hotellet för att slippa alla jobbiga ”vänner”, lokala guider, m.m. denna kväll. I stället kollade vi på veckans kort i vår lilla mini-pc. Somnade före midnatt.

1 december, Bakau
Klockan 8.30 gick vi upp och åt frukost, sedan var det stranden som gällde hela dagen. Vi solade en del, lekte i vågorna och slöade nästan hela dagen. Vi delade på en fruktsallad till lunch och tog varsin färskpressad juice på eftermiddagen. Tyvärr blåste det inte så  mycket vilket gjorde att det var en hel del små kryp, kallade MotoMoto, som bet oss vilket gjorde att vi gick till poolen istället runt tre-tiden. Vi växlade lite mer pengar (80 USD till Dalasi) för att klara oss det sista dygnet.

Vi fick tag på hotellets manager och framförde våra klagomål på Ragga/RM Tours som han tillåter sitta och sälja turer på sina två hotell, managern verkade inte bry sig om vad vi sa men hävdade att han inte gjorde några affärer med Ragga (tro det om ni vill…). Vi stötte även på Vingvärden och pratade en del med henne om vad vi råkat ut för när det gällde Ragga/RM Tours. Hon sa att Ving var medvetna om problemet och att dom redan hade bokat in ett möte med Ragga, ett möte som han ännu inte dykt upp på (känns det igen?)…

Rödnäbbad Näshornsfågel

Vår sista middag vid Cape Point åt vi på Happy Corner och den bestod av vitlöksbröd + pasta (spagetti respektive lasagne) +  någon öl. Tidig kväll även nu, vi började bli trötta på att vänligt och bestämt säga nej till alla gambier som ville vara våra vänner.

2 december, till Stockholm
Klockan 8.30 gick vi upp och åt frukost, sedan var vi på stranden några timmar tills det var dags att packa det sista. Bussen kom och hämtade oss vid 14-tiden och körde direkt till flyplatsen. Incheckningen och alla kontroller gick supersnabbt (trots varningar att det kunde ta lång tid), men det kanske berodde på att vi var första buss dit.

Det var billigt att shoppa inne på flygplatsen och vi tog en sista kall öl i värmen vid utomhusbaren. Vid femtiden var det dags att gå ombord på planet och påbörja den långa flygningen hem till snön och kylan. Vi landade på Arlanda 04.00 på morgonen och skottade fram bilen på långtidsparkeringen. Det var dags att åka hem och sova några timmar innan vi behövde åka till jobbet, våra semesterdagar för året var slut!

Annonser

Egypten/Jordanien, september/oktober 2010

Vi ville till Egypten och Sharm El Sheikh av tre skäl. Främst för att vi ville snorkla i Röda Havet igen, men även för möjligheten att ta oss till pyramiderna i Kairo samt klippstaden Petra i Jordanien. Så det blev en till charterresa detta år för att få till ett bra pris och boende. Vi som nästan aldrig brukar åka charter, det börjar gå utför med oss… 

21 september, till Egypten 
En av nackdelarna med charter är att flygtiderna oftast är helt horribla och denna resa var inget undantag. Väckning redan klockan 03.30 för att ta bilen till Arlanda. Efter en smärtfri och snabb incheckning tog vi frukost och en kaffe innanför säkerhetskontrollen för att vakna till liv. Passade på att även komplettera lite proviant i taxfreen (cigg, whisky och lite lakrits). Även fast det var tidigt så kräver traditionen en öl innan avfärd, men det är på gränsen så här tidigt på morgonen.

Hur som helst, 06.30 lyfte Novair-planet mot Sharm El Sheikh. Tiden gick hyfsat fort ombord och det mesta var bra, även fast den förbokade måltiden mest såg ut som barnmat.  Efter ca tre timmars flygning sa piloten att vi inte skulle landa i Egypten på tid, utan var tvungna att gå ned i Aten för en teknisk mellanlandning. Det visade sig att pilotens ruta hade spruckit och han vågade inte flyga planet med en sådan spricka. Piloten var kolugn och det bidrog säkert till att de flesta ombord på planet var ganska lugna, trots den ovanliga incidenten. Det blev inte Aten utan istället Charnia på Kreta som vi landade på. Foton på vindrutan mailades till Novairs tekniska avdelning samt till Airbus och efter nästan tre timmar fick piloten klartecken att flyga vidare med den spruckna vindrutan. Vi landade drygt tre timmar försenade i Egypten.

Vi checkade in på Dreams Beach Resort som tyvärr var ett All Inclusive-hotell (dock ett ganska bra sådant visade det sig), men det var läget vid ett korallrev som vi ville åt. Vi åt middag på hotellet, det var en buffé som faktiskt var helt OK. Bra variation av maträtter och det fanns ganska mycket ätbart som dessutom smakade bra. Lullade sedan omkring på hotellets område för att bekanta oss med vårt hem de närmaste två veckorna. Somnade ganska tidigt efter en låååång dag.

22 september, Sharm El Sheikh
Upp 07.30 för att äta frukost och ta det lite lugnt. Vi gick på informationsträffen som Apollo ordande enbart för att boka upp oss på en hel rad med turer. Vi kunde åka med Apollo till Petra (Jordanien), så vi behövde inte fixa den turen själva.

Det var faktiskt molningt hela förmiddagen och det föll till och med ett par regnstänk, men det var varmt (ca 38 grader) och ändå ganska behagligt att ligga på stranden och lata sig. Vi snorklade mycket vid revet som gick längs med hela hotellet (egentligen längs hela udden som vi bodde på). Lunch åt vi på Grill House innan vi återgick till solstolarna och snorklingen. På eftermiddagen tittade även solen fram och då blev det nästan för varmt… Det blev väl mellan 2-3 timmars snorkling nästan varje dag som vi tillbringade på hotellet och det skulle visa sig att snorklingen vid hotellet var den bästa. På vägen upp till hotellrummet tog vi lite snacks och en öl i poolbaren. Nackdelen/fördelen med All Inclusive är ju att det finns mat och dryck nästan överallt och i stort sett dygnet runt, det gäller att hålla igen (något som alla ryssar på hotellet inte kunde…). Middagen blev återigen en buffé-middag som var bra. Tog sedan en 30 minuters promenad bort till ett shoppingcenter, El Mercato, som skulle ha bra utbud och fasta priser. Vi hittade dock inget att köpa utan lullade tillbaka till hotellet för en drink i baren innan det var dags att sova. Vi la oss hyfsat tidigt för i morgon (eg. i natt) skulle vi åka till Kairo.  

23 september, Kairo 
Upp klockan 01.30 och en halvtimme senare satt vi på bussen som skulle ta oss till Kairo. Vi hade hoppats på att få ett två-säte var för att kunna sova bättre, men vi var sist ombord på bussen och alla andra hade redan hunnit sprida ut sig. Bland annat hade nio Apollo-guider som skulle med till Kairo för utbildning tagit egna två-säten. Vi tycker väl att man borde ha låtit de betalande gästerna fått välja säten först och åka bekvämt, men de gratisåkande Apollo-guiderna lämnade inte sina säten för oss, utan det var några andra betalande gäster som fick tränga ihop sig så att vi kunde få ett två-säte att dela på.

Hur som helst så kunde vi faktiskt sova en hel del på bussen och väcktes först vid 7-tiden då vi skulle göra ett frukoststopp då vi kunde äta våra medhavda frukostlådor från hotellen. Sedan bar det av mot Kairo ytterligare någon timme, eller så. Väl framme i Kairo åkte bussen till hotell Victoria så att de som skulle sova över (bland annat vi) kunde lämna sina väskor. 

Åkte sedan till det Egyptiska museet där det var otroligt mycket folk och ganska lång kö för att komma in. Den lokala guiden visade oss runt i den nedre våningen och pekade ut de mest intressanta förmålen. Det var dock svårt att ta sig runt eftersom det var folk precis överallt. Vi gick istället upp till den övre våningen där vi fick tillbringa 45 minuter på egen hand för att utforska allt som hittades i Tutankhamons grav samt även titta på alla mumier. Tog sedan bussen till lunchstället som låg precis vid pyramiderna.

Pyramiderna i Giza

Väl framme vid pyramiderna på Gizaplatån tog vi bussen direkt upp till utsiktsplatsen som låg bakom de tre enorma pyramiderna (den högsta, Keopspyramiden, är nästan 140 meter hög). Det togs en del foton innan vi, tillsammans med många andra från bussen, hoppade upp på varsin kamel för att rida tillbaka till pyramiderna. Vår kamelskötare frågade om vi ville rida själva eller gå i karavan (som de flesta andra gjorde). Självklart passade vi på att rida själva och det var riktigt skojigt. Bakom oss sprang vår stackars skötare och skrek och hotade kamelerna med käppen för att få dom att springa (och inta bara lunka).

Efter några obligatoriska fotostopp på vägen så kom vi helskinnade ned till den andra pyramiden (Kefren) där vi valde att gå in och se gravkammaren mitt inne i pyramiden. Det var trångt, oerhört varmt i den långa gången där man oftast fick gå nästan dubbelvikt för att få plats. Gravkammaren visade sig vara ett stort tomt utrymme utan den minsta utsmyckning. D.v.s. inte mycket att se, men det var kul att ha varit inne i en pyramid.

Sphinxen vid Giza-pyramiderna

Åkte sedan med bussen en kort bit till Sfinxen där vi tog ännu mer kort innan dagens tur avslutade på en parfymerifabrik i närheten. Vi köpte inget, men några passade på att köpa lite parfymer. Bussen körde oss sedan tillbaka till hotellet för att checka in, de som ”bara” åkte endagarsturen hade då en 6-7 timmars bussresa att se fram emot med ankomst till Sharm runt 2-3 tiden på natten.

Vi passade på att ta en öl i hotellets bar och kollade sedan in omgivningarna innan vi gick upp och tog en välbehövlig dusch innan middagen som var buffé på hotellet. Maten var hyfsad och man fick nästan lite för mycket mat. Apollo-guiderna drog iväg till ett modernt köpcentrum, men vi valde att utforska en lite mindre lokal marknad några kvarter från hotellet. Det fanns väl inte så värst mycket att köpa där, men det var kul att gå omkring och titta på folk. Till slut så kunde vi inte motstå frestelsen utan köpte en pike-tröja till exet efter en hel del prutande och kindpussande. Vi gick tillbaka till hotellet vid 23-tiden och somnade nästan direkt efter ännu en lååång dag.

24 september, Kairo
Frukost redan klockan 07.00 och sedan bar det raskt av mot dagens sevärdheter. Vi började med att åka upp till Citadellet där vi framförallt utforskade Albastermoskén (Mohamed Alis moské). Den här moskén ska vara en kopia av den blå moskén i Istanbul, vi som nu har sett båda kan konstatera att den Blå Moskén i Istanbul är mycket finare och att likheten inte var direkt slående. Utsikten över Kairo från höjden där Citadellet låg var fin, även om en del av Kairo var dolt i soldiset.

Citadellet i Kairo

Bussen tog oss sedan vidare till det som sas vara Afrikas största basar, Khan el Khalili. De övriga i gänget drog iväg med en lokal guide, men vi fick tipset av en av Apollo-guiderna att gå i en annan riktning för att kunna se den ”verkliga” marknaden. Vi fick uppleva både de vanliga turist-affärerna samt efter ett tag även de affärer som sålde varor till Egyptier. Det blev inget köpt denna gång även fast vi utmanade ödet och gick in i några affärer. Försäljarna var dock inte så jobbiga som vi trodde och vi kom ut utan att behöva dricka te. När vi skulle tillbaka till bussen tänkte vi ta en liten annan väg för att se mer av marknaden. Det slutade dock att vi nästan kom vilse i alla gränder och fick tidsbrist. Vi gick tillbaka ungefär samma väg och lyckades komma till bussen i tid.

Vi åkte vidare söderut i drygt en timma tills vi kom till gravområdet Sakkara. Där finns bland annat den äldsta pyramiden i Egypten, farao Djosers trappstegspyramid, som tyvärr var delvis under restaurering. Men visst kunde man tydligt se var de senare pyramidbyggarna hämtat inspiration från. Vi tog bussen en kort bit för att komma till en annan grav som hade ganska bra bevarade reliefer som visade livet i Egypten för 4.000 år sedan. Här kröp vi dessutom in i ännu en pyramid. Den var ganska liten vilket gjorde att gången inte var så lång, men gravrummen var lite finare än i Kefrenpyramiden.

Pyramiderna vid Sakkara

Nu var det slut på sevärdheterna och bussen började den långa färden tillbaka till Sharm. Innan vi lämnade Kairo stannade bussen på ett lunchställe för turister. Maten var hyfsad, men det som störde oss mycket var att stället hade en liten lejonunge som man kunde fotas med. Ungen hade fått sina huggtänder avklippta och trivdes inte alls. Vi trodde inte att Apollo ville stödja sådant djurplågeri och påtalade det för reseledaren Jimmy.  Några av Apollos blivande guider passade på att fotografera sig med ungen, kanske inte så passande som Apollo-represenanter. Förutom några mindre bra sätt att agera (enligt oss) var alla blivande Apollo-guider väldigt trevliga, pratglada och nyfikna, de kommer säkert bli bra reseledare vintern 2010/2011.

Bussfärden hem gick ganska smärtfritt och vi kom tillbaka till hotellet vid 22.30-tiden. Efter en drink i baren så var det dags att krypa i säng efter en lång, men väldigt intressant och kul utflykt.

25 september, Sharm El Sheik
Upp 07.30 för att äta frukost, man var tvungen att gå upp så här tidigt för att få hyfsade solstolar på stranden. Vi tillbringade hela dagen på stranden, det var stekhett och nästan 40 grader i skuggan. Sola kunde man göra i tio-femton minuters intervaller innan man var tvungen att svalka sig i det 27 gradiga havet eller ta en dusch. Snorklade säkert tre timmar totalt vid två olika tillfällen under dagen.

Picassofish och Orangespine Unicorn

Vi åt ett par små crepes i baren som lunch och drack mängder med vatten. Ryssarna började dricka alkohol redan när baren öppnade klockan 10 och var vid lunchtid inte speciellt intresserade av mat. Vi lärde oss under denna resa att ryssar faktiskt är värre än tyskar och engelsmän när de är utomlands. Ryssarna drack något kopiöst och många var fulla redan tidigt på dagen. Att de sedan inte hade någon som helst respekt för andra människors solstolar och behov av lite privat utrymme gjorde inte saken bättre.

På vägen upp till hotellrummet stannade vi till och tog en öl och lite eftermiddagssnack vid poolbaren. Vi passade också på att ”stjäla” med oss varsin macka till morgondagens utflykt. Efter lite vila och dusch så var det dags för ännu en buffémiddag som var helt OK. Tidigt till sängs för att försöka få lite sömn innan nästa utflykt.

26 september, Petra i Jordanien
Väckning 03.15 (och det här kallas semester….). Bussen hämtade oss 03.40 och vi var åtta personer som skulle göra turen till Petra. Bussen åkte några timmar norrut till hamnstaden Taba. Därifrån tog vi en snabbfärja (45 minuter) över viken till Aqaba som ligger i Jordanien. Här hämtades vi upp av en lokal guide och hoppade in i en minibuss för vidare transport upp till Petra.

Efter ett par kortare stopp, bland annat vi en utsiktspunkt, och nästan tre timmars bussfärd kom vi äntligen fram till klippstaden Petra. Det var kokhett i solen, lite drygt 35 grader varmt i skuggan. Av någon konstig anledning kändes det nästan lite svalt i den långa vindlande ravinen som leder ned till klippstaden. Guiden berättade en hel del om Petra och visade oss de mest intressanta delarna under en nästan två timmar lång vandring. Det gick hela tiden svagt nedåt och vi visste att vi måste göra om samma vandring för att komma tillbaka till bussen, fast då i svag uppförsbacke hela vägen. Inte en speciellt lockande tanke med tanke på hettan.

The Treasury i Petra

Det häftigaste med Petra var nog ändå att se uthuggningen i klippan som kallas för ”The Treasury”. Att se detta byggnadsverk öppna upp sig när man kommer i den smala ravinen var något speciellt. När vi sedan gick längre in i Petra så fanns det mycket olika kungagravar och andra grottor att titta på. Visst var de lite speciella, men inte lika fina som ”The Treasury”.

Vi åt lunch längst ned i Petra och fick lite drygt två timmar på oss att vandra tillbaka på egen hand. Vi gjorde ett besök i Urn-graven som är en av de största kungagravarna. Den var fin utanpå, men väldigt tom och grå inuti. Sista sträckan av ravinen upp till bussen badade i den starka solen och vi valde att rida häst tillbaka istället för att gå och svettas. Vi red om ett par andra i gruppen som berättade att de avundsjukt hade sett oss trava förbi.

Kungagravar i Petra

När alla hade kommit tillbaka till bussen började den långa färden tillbaka hem till Sharm. Vi startade från Petra strax efter klockan fyra och var hemma på hotellet vid 23-tiden. Vi stöp i säng efter ännu en lång dag, men det var en häftig utflykt till Petra. Det vet i sjutton om inte Petra var lite häftigare att se än pyramiderna.

27 september, Sharm El Sheik 
Standarddag på hotellet vilket innebär frukost vid 08.00 följt av sol och bad på stranden hela dagen. Snorklade både före och efter lunch, totalt ca tre timmar. Lunch i strandbaren, crepes, samt en massa vatten under hela dagen.

Short Nose Unicorn

Eftermiddags snacks vid poolbaren innan det var dags för lite tvättande av de svettiga kläder som vi använt under våra utflykter. Apollo fick tag på oss på hotellrummet och meddelade att morgondagens tur till Blue Hole var inställd. Vi blev inte så glada över att få det beskedet så sent eftersom vi då inte kunde boka samma tur hos någon annan arrangör. Inte hjälpte det oss något att de glatt sa att det var den första gången som denna tur blev inställd… Vi ville att Apollo skulle garantera resten av de turer som vi bokat med dem och de lovade att säga till oss i god tid om någon mer tur blev inställd (mer om det lite längre fram på semestern).

En gång i veckan fick man äta a la carte-middag på en av hotellets restauranger och ikväll valde vi den italienska restaurangen Pergola. De var en ganska bra trerätters middag, även fast kanske inte alla rätter var så smakrika. Vi gick till en parfym-shop nära hotellet och köpte lite parfym och glasflaskor för total 110 EGP. Vi hade lovat den försäljaren att vi skulle köpa av honom om vi inte hittade något bättre i Kairo. Vi kom i säng så sent som 01.30. 

28 september, Sharm El Sheik
Ännu en (oplanerad) dag på hotellet vilket innebär frukost vid 08.00, följt av sol och bad på stranden hela dagen. Det blåste en hel del vilket gjorde att revet och snorklingen var stängt (p.g.a. vågor).  Så idag blev det bara snorkling efter lunch, men det blev ändå drygt två timmars snorkling. Lunch i strandbaren, crepes, samt en massa vatten under hela dagen.  Enligt några dykare så var det tydligen vanligt på vinterhalvåret att det det blåste hyfsat vilket gjorde att snorklingen på bl.a. vårt hotell ganska ofta var avstängt delar av dagarna. Vi blev bara drabbade av detta ett par dagar under vår semester.

Filefish

Vi bokade in oss på 30-minuters ryggmassage sent på eftermiddagen nere vid stranden. Massagen var mycket bra, t.o.m. bättre än i Sverige och gjorde underverk för våra muskler i rygg och axlar. Efter massagen bokade vi upp oss på ytterligare två omgångar ryggmassage lite senare i veckan. Eftermiddags snacks vid poolbaren innan vi duschade och åt en till middagsbuffé.

Orangestriped Triggerfish

Efter maten tog vi en taxi (här gällde det att pruta) till Old Market för att se vad det var för ställe. Vi var ute efter ett par papyrus-målningar med ett speciellt motiv och vi hade fått tips om att de kunde finnas på Papyrus-muséet som ligger vid Old Market. Tyvärr fanns inte våra motiv där och istället vandrade vi runt på marknaden för att se om vi ville köpa något annat. Exet fastnade för en speciell klocka, men försäljaren förolämpade osss under prutningen så vi gick därifrån. Vi kollade efter motsvarande klocka hos andra (trevligare) klockförsäljare, men det blev ingen affär.  Tog taxi tillbaka till hotellet där vi beställde våra speciella papyrus-målningar i shopen. Beställningen gick till Kairo och våra tavlor skulle komma om ett par dagar. Avslutade kvällen med ett par drinkar på hotellet.  

29 september, Sharm El Sheik
Ännu en dag på hotellet vilket innebär frukost vid 08.00, följt av sol och bad på stranden hela dagen. Även idag blåste det en hel del vilket gjorde att revet och snorklingen var stängt (p.g.a. vågor).  Så det blev bara snorkling efter lunch, men det blev ändå drygt två timmars snorkling. Lunch i strandbaren, crepes, samt en massa vatten under hela dagen. 

Arabian Surgeonfish

På eftermiddagen gick vi upp till poolen och låg och läste någon timme innan det var dags för eftermiddags snacks. Duschade, vilade lite på rummet samt åt en till middagsbuffé. Vi rörde oss inte utanför hotellet den här kvällen utan köpte ett par billiga solglasögon (kopior för 40 EGP styck) samt tog några drinkar i baren och ute vid beduin-tältet innan vi somnade.

30 september, Sharm El Sheik
Upp 07.00 för frukost och hämtades 08.15 av Colona Divers, idag skulle vi på snorklingstur vid lokala rev. Det var både dykare och snorklare ombord på båten, vilket gjorde att vi fick vänta en ganska bra stund på att dykarna skulle bli klara med all sin utrustning. Det är ju lite enklare med oss som snorklar, vi behöver ju bara fenor, mask och en snorkel…

Crocodilefish

Till slut kom vi iväg till hamnen och ombord på båten efter ett par säkerhetskontroller.  Under dagen gjorde vi tre stopp och vi fick snorkla länge vid varje stopp, minst 50-60 minuter vi varje stopp. P.g.a. av blåsten så var alla tre stoppen i närheten av hamnen samt utanför El Fanar-stranden. Vi var bara tre snorklare ombord på båten, varav en kraftig tjej som bara kunde snorkla runt båten i en lina. Det innebar att vi i stort sett fick en egen snorklingsguide hela dagen.  Nu vill vi ju gärna klara oss själva, så ofta var guiden bara med oss i början av varje snorkling.  

Titan Triggerfish

Snorklingen var bra, men kom faktiskt inte riktigt upp till artrikedomen som finns på revet vid vårt hotell. Det som stack ut lite extra på de här tre stoppen var att vi fick se en enorm muräna som stack ut från sin håla för att bli putsad. Dessutom fick vi se lejonfisk, några stora triggerfiskar, en blåprickig rocka och en krokodilfisk. Speciellt krokodilfisken var svår att se eftersom den ofta ligger still på botten och har ett närmast perfekt kamouflage.

Giant Moray

Vi kom tillbaka till hotellet lagom till en öl och lite snacks vid poolen innan solen gick ned. Även denna kväll höll vi oss på hotellet och åt en hyfsad buffémiddag, tog ett par drinkar vid olika ställen på hotellområdet samt kunde till slut köpa de papyrus-tavlor som vi beställt från Kairo.

1 oktober, Sharm El Sheik 
Upp 07.00 för frukost och hämtades 08.10 av Apollo med stor buss, idag skulle vi på snorklingstur i nationalparken Ras Mohammed.  Bussen körde direkt till hamnen där vi mötte snorklingsguiderna från Colona Divers som arrangerad även denna tur, men skillnaden från gårdagens tur var att den har turen gjordes med en mycket större båt samt bara var för snorklare.

En Bluespotted Stingray som blir hårt uppvaktad av en Blue Triggerfish

Ras Mohammed låg bara en kort båtfärd från hamnen och vi gjorde tre planerade snorklingsstopp under dagen. Alla tre stopp låg väldigt nära varandra vilket var lite tråkigt, det borde väl finnas bra snorklingsplatser lite mer utspritt i den stora nationalparken? Variationen borde bli bättre under ytan om platserna ligger lite längre ifrån varandra. Tiden för snorklingsstoppen var ungefär 35-45 minuter.

Vi fick, förutom de tre planerade stoppen, snorkla i mer än en timme när besättningen skulle äta lunch. Snorklingen var väl hyfsad även på denna tur och vi fick se en hel del fina koraller och mycket fisk (förstås). Det mest speciella var en Grouper (vi trodde det var en Napoleonfisk), en triggerfisk samt en blåprickig rocka. Som helhet var det en ganska bra och behaglig tur. Det är alltid skönt att vara på vattnet när det är så här varmt (+ 38 grader och stekande sol).

Enorm Grouper som vi simmade med en lång stund

Vi kom tillbaka till hotellet lagom till en öl och lite snacks vid poolen innan solen gick ned. Även denna kväll höll vi oss på hotellet och åt en hyfsad buffémiddag, tog ett par drinkar vid olika ställen på hotellområdet.

2 oktober, Sharm El Sheik
Standarddag på hotellet vilket innebär frukost vid 07.00 följt av sol och bad på stranden hela dagen. Snorklade både före och efter lunch, totalt ca tre timmar. Lunch i strandbaren, crepes, samt en massa vatten under hela dagen.  Sista snorklingen gjorde jag själv och lyckades då få syn på en åtta-armad bläckfisk, något som inte är så lätt eftersom de ofta håller till inne i något hål.

Red Octopus

Eftermiddags snacks vid poolbaren innan det var dags för dusch och lite vila på hotellrummet innan buffémiddagen. Jag hade snorklat så mycket att mina simfenor gått sönder så vi gick till närmaste sportshop och köpte nya fenor. Trots att shopen låg på hotellområdet fanns det ett ganska stort utrymme för prutning…  Avslutade kvällen med några drinkar i baren och ute vid beduin-tältet innan vi somnade.

En behagligt slö dag där vi gjorde absolut så lite som möjligt.

3 oktober, Sharm El Sheik 
Standarddag på hotellet vilket innebär frukost vid 07.00 följt av sol och bad på stranden hela dagen. Snorklade både före och efter lunch, totalt ca tre timmar. Lunch i strandbaren, crepes, samt en massa vatten under hela dagen.  Idag var det mycket bra snorkling eftersom havet var lugnt och vattnet var ovanligt högt. Det innebar att man kunde ligga och snorkla ovanför revet idag, något som alltid är bättre.

Whitespotted Puffer

Vi tog ännu en skön och avkopplande 30-minuters ryggmassage nere på stranden innan det var dags för eftermiddags snacks vid poolbaren. När vi kom upp på hotellrummet vid 18-tiden ringde Apollo och sa att morgondagens snorklingstur till Tiram-ön var inställd. Vi blev ganska arga över att de återigen ställt in en tur så sent att vi inte kunde boka en egen tur, detta trots att de lovat bara för några dagar sedan att detta inte skulle ske. Vi krävde att de skulle boka in oss på en Tiram-tur hos någon annan arrangör och efter en halvtimme så hade Apollo fixat det.

En gång i veckan fick man äta a la carte-middag på en av hotellets restauranger och ikväll valde vi återigen den italienska restaurangen Pergola. Tyvärr var inte kvällens trerätters middag något bra alls. Pastan som skulle vara ”hot” var alltför stark så det bara brände i munnen av tabasco (och då är vi vana vid ”het” mat). Kocken kunde inte fixa en mer normal pasta till oss utan hänvisade till att så här smakade rätten i Italien (något vi tvivlar starkt på). Det fortsatte lika dåligt eftersom kocken misslyckades tre gånger med att ge oss en medium-stekt köttbit. Alla köttbitar vi fick var totalt genomstekta och torra som skosulor. De slutade med att vi istället gick och åt oss mätta i buffématsalen. Tur att det är All Inclusive så man slipper betala för kvällens dåliga mat.

Avslutade kvällen med några drinkar i baren och ute vid beduin-tältet innan vi somnade. Det här var ingen bra kväll…

4 oktober, Sharm El Sheik
Upp 07.15 och hämtning 08.30 för snorklingsturen till Tiram-ön som Apollo bokade in oss på igår kväll. Vi blev körda till hamnen där vi var inbokade på en tur som jätte-företaget Sunmarine (största snorklings/dyk-företaget i Sharm) anordnade. Vi fick byta båt en gång och hamnade till slut på en stor snorklingsbåt (Moscow 2) tillsammans med en massa engelsmän, varav många knappt visst hur man snorklade.

Det tog lång tid att ta sig till Tiram-ön och först 11.45 kunde vi göra första snorklingstoppet vid ”paradislagunen”. Alla var tvungna att simma i klunga vilket resulterade i att vi blev sparkade med fenor och slagna av folk som inte hade pejl på hur man uppför sig i vattnet. Snorklingen avverkades på 30 minuter och det var den sämsta snorklingen så här långt på semestern. Dålig sikt och nästan mer snorklare än fisk är ingen bra kombination…

Vi frågade snorklingsguiden om vi verkligen behövde snorkla i en klunga eftersom vi faktiskt har snorklat ganska mycket i våra dagar… Han svarade att vi måste göra det även nästa stopp, men att vi kunde få snorkla fritt vid det sista stoppet. Snorklingsstopp nummer två var vid ett skeppsvrak tio minuter bortanför det första stoppet och nu var vi nästan inne vid fastlandet (och inte ute vid Tiram-ön). Här skulle vi snorkla med strömmen och eftersom alla bara flöt med strömmen (och inte simmande mot strömmen för att minska hastigheten) så tog hela snorklingen bara 10 minuter.  Vi hann dock med att se en rocka, men kunde inte ligga och fotografera den eftersom de ropade på oss från båten. Vi hade ju inte följt med strömmen tillräckligt fort….

Lionfish

Vi åt lunch ombord på båten medans vi åkte tillbaka till hamnen där det sista snorklings-stoppet skulle göras. Nu visade det sig att alla bojar där redan var upptagna av andra dyk-/snorklingsbåtar, vilket gjorde att vi fick lägga oss längs med ett rev som inte var lika bra. Snorklingsguiden lovade oss i varje fall att få snorkla fritt här i 90 minuter och vi hoppade i först av alla. Revet var inte speciellt bra utan vi simmade fram och tillbaka för att hitta något kul att titta på. Till slut stötte vi på liten brun muräna och strax efteråt en fullvuxen lejonfisk med två yngre lejonfiskar i släptåg.

Yellow mouth moray

Vi låg och tittade och fotograferade lejonfiskarna ett tag innan vi började ta oss tillbaka till båten. Det hade gått en timme och båten låg en bit ifrån oss. När vi var ca 20-30 meter bakom båten lättar den ankar och börjar åka iväg. Vi ropar som galningar för att de ska höra/se oss och förstå att de faktiskt glömt två av sina gäster. Även en dykbåt som ligger i närheten uppfattar vår situation och försöker kontakta vår båt. Till slut stannade båten och började backa tillbaka mot oss, under tiden hängde vi vid dykbåten som vår båt hade legat bredvid. Vi simmade över till vår båt när de kom tillräckligt nära och fick världens utskällning av den ansvariga för båten för att vi hade snorklat själva och dessutom för länge. Vi skällde tillbaka och ifrågasatte hur de kunde tänka sig att lämna två personer i sticket samt talade om för den båtansvarige att vi fått lov av hans snorklingsguide att snorkla fritt och att vi bara hade varit borta i 75 minuter (av de utlovade 90 minuterna). Han valde dock att inte förstå oss eller kolla med sin guide, utan fortsatte att skälla ut oss hela vägen till hamnen.

Vi kan väl lugnt konstatera att det här var den värsta snorklingstur vi någonsin varit med på i hela världen. Och då ska ni veta att vi snorklat väldigt mycket. Dåliga rev, extremt korta snorklingsturer, snorklingsguider som ger gästerna felaktig uppgifter och en båtbesättning som inte kan samarbeta.

När Apollo kontaktade oss på kvällen för att fråga hur turen var berättade vi om den och de sa att deras tur med Colona Divers var mycket bättre, där alla stopp var vid Tiram-ön och minst 35-45 minuter långa. De sa att de som kompensation skulle återbetala kostnaden för hela turen och dessutom ta upp det som hänt med Sunmarine. 

Innan middagen passade vi på att skriva vykort (konstigt att det aldrig finns tid till det tidigare under semestrarna) samt packa det mesta. Vi tog en sista buffémiddag, en drink i baren samt en öl i beduin-tältet innan det var dags för sängen.

5 oktober, till Sverige
Vår sista dag på hotellet, upp för frukost vid 07.00 följt av sol och bad på stranden några timmar. Vi hann t.o.m. med en timmes snorkling innan det var dags att dra till rummet för att duscha och packa det sista.

12.00 checkade vi ut och träffade Anna från Apollo som skulle lämna tillbaka pengar för turen och alla telefonsamtal. Hon bad om ursäkt för det som hänt och uppträdde mycket proffsigt. Apollo gjorde några misstag med sena avbokningar av turer, men i övrigt var de väldigt trevliga och gjorde nästan allt vi bad dem om att göra.

Parrotfish i närbild

12.30 hämtades vi av bussen där guiden var en av de nio som lärt känna på Kairo-turen. Incheckningen gick snabbt och smärtfritt och planet lyfte nästan på tid. Vi kom hem ganska sent på kvällen och orkade inte ens packa upp. Det gällde att få lite sömn innan det var dags att gå till jobbet…

Vi tror nog att vi sov gott efter en väldigt bra semester där vi fick snorkla otroligt mycket, fick se både pyramiderna och Petra och hade ett väldigt bra väder. Visst var det några missar med ett par turer som inte var bra, men helhetsintrycket av semestern är bara soligt och bra.

Tunisien, juli/augusti 2010

Vi hade inte så mycket semester inbokat denna sommar och lyckades pricka in två veckor när det skulle bli mindre bra väder i Sverige. Efter en hel del letande efter bra ställen och pris samt kontroll av väderutsikter på olika resmål, valde vi att åka på en ”sista minuten”-charterresa till Port el Kantaoui i Tunisien och Hotel Kanta. Vi bokade resan några dagar innan avresa, men priset var ändå inte nedsatt speciellt mycket.

Det utlovades sol och värme och det var exakt det som vi var ute efter. Vi ville egentligen bara sola, bada och ta det lugnt denna vecka (28 juli – 4 augusti) till skillnad från de senaste resorna. Något som vi lyckades utmärkt med att göra.

SAS-planet skulle lyfta redan 06.00 på morgonen från Arlanda varför väckarklockan ringde redan 02.30. Det kändes lite jobbigt att åka så tidigt men fördelen var att vi landade på flygplatsen i Enfidha redan kl 08.45 Tunisisk tid. Detta efter en effektiv flygtid på bara 3,5 timme. Flygplatsen var helt nybyggd och det var väldigt få plan som startade och landade och det gick på nolltid att komma igenom passkontrollen och att få vår väska. Bussresan till hotellet tog ca 30 minuter. Vi packade upp och sedan bar det av ner till stranden, dit vi kom redan före kl 11.00. Det var alltså inte helt fel att åka tidigt hemifrån.

Det var gratis att åka med hotellets Tuk Tuk till och från stranden

Dagarna såg egentligen likadana ut så det känns inte meningsfullt att skriva någon dagbok från denna semester. Efter frukosten tog vi en tuk-tuk ned till hotellets strand. Vi la oss i varsin solstol, lät brisen från Medelhavet svalka oss i den 33-34 gradiga värmen, njöt av solen alla dagar (utom en då det var lite moln på himlen) och läste böcker. Kort sagt, vi gjorde absolut ingenting på dagarna som är värt att skriva om.

Den lätta lunchen tog vi på strandbaren som även hade svalkande drycker i form av vatten och vid något enstaka tillfälle även öl. Framåt 16 – 16.30-tiden tog vi tuk-tuken tillbaka till hotellet och avslutade dagpasset med en kall öl vid poolen. Det var det närmaste poolen på hotellet som vi kom, vi insåg inte vitsen med att bada i pool när Medelhavet bjöd på 24-25 gradigt badvatten.

Hotellets privata strand vid 9.30-tiden på morgon

Innan middagen slappade och läste vi i skuggan på vår balkong. De första tre middagarna åt vi på hotellet (buffé, buffé samt buffé) och när även den fjärde middagen på hotellet skulle bli buffé då tröttnade vi på hotellet och kontaktade/ klagade vi till Ving. I deras beskrivning står det att middagarna ska vara meny-val (a la carte) och bara bufféer några enstaka gånger per vecka. Resten av veckan åt vi middagarna ute på vanliga restauranger på stan och har krävt ersättning för detta av Ving.

Tallrikar i alla möjliga färger och mönster fanns att köpa överallt

Efter middagarna gick vi runt lite i centrum och kollade på alla kopior av kläder och klockor som de sålde. De flesta försäljarna var faktiskt inte så jobbiga som vi vet att de kan vara i denna del av världen. Vid några tillfällen ville vi faktiskt köpa något (oftast klockor) och lyckades pruta ganska bra visade det sig. Visst betalde vi någon/några TND (ca 5 SEK) för mycket, men det spelar ju inte så stor roll om klockan kostar 50 eller 60 kronor… 

Ballongflygning var ett mycket populärt nöje på stranden

Efter en vecka åkte vi hem mycket nöjda, lite solbrända och mycket utvilade.

New York, februari 2010

Långhelg i New York för att se hur den staden var på vintern. (2010-02-25 – 2010-03-02)

Det behövs inte mycket snö för att det ska bli kaos i New York

Vi kom dit mitt i det värsta snöovädret denna säsong. New York hade fått 15-20 cm snö och det lamslog delar av staden och gjorde även att det var nära att vi inte fick landa på Newark. Det  var länge osäkert om SAS-planet kunde landa i New York och det pratades om att istället landa i Montreal. Vi har aldrig varit i Kanada så det skulle vara helt OK för oss, bara vi inte kom för sent till New York.

Nu gick det bra med landningen, vi var ett av några hundra plan (av flera tusen) som kunde landa på Newark och vi plaskade ut i nästan två decimeter blöt snö.

Snötäcket var ganska tjockt i Central Park

Snön skapade kaos i New York. Flera skolor stängdes, folk uppmanades att stanna hemma från jobbet och det var t.o.m. en person som dödades i Central Park av en trädgren som hade knäckts av den tunga snön. Själv hade vi kommit från den värsta och kallaste vintern i Sverige på många år med snö som låg nästan meterdjup och tyckte att det inte var något speciellt med snön. I New York sände TV-stationerna live från olika delar av staden för att rapportera hur det var just där och på barerna var snön det stora samtalsämnet.

Vi har varit i New York några gånger tidigare så det var inget speciellt som vi ”måste” se, utan vi gjorde som vi brukar i storstäder. Vi gick omkring, oftast på någon mindre gata, för att uppleva stan och titta på folk. Vi gjorde också en tur till Central Park för att se hur den ser ut klädd i vit snö.

I övrigt så ägnade vi stor del av tiden till att kolla i olika affärer, det är ruskigt billigt att köpa jeans, skor och elektronik i New York. Så det blev väl någon/några kassar som släpades hem till hotellet och packades ned i vår resväska som fylldes upp snabbt.

Indien – Tigrar och tempel mars 2010

I början på januari gick vi in till STA Travel och pratade med en säljare som var väldigt hjälpsam och bokade upp oss på en drygt två veckor lång resa till Indien med GAP Adventures. Vi hade aldrig varit i Indien och var väldigt nyfikna på landet och om maten var lika god där som på indiska krogar hemma. Dessutom är exet WWF-fadder till tigrar så vi ville dit för att se hur det stod till med dem.

20 mars
Stockholm – Helsingfors – Delhi med Finnair. Bytet i Helsingfors var optimalt och kort. På den  sju timmar långa resan ned till Delhi njöt vi av standarden i ett nästan helt nytt Airbus-plan.

21 mars
Landade i Delhi tidigt på morgonen. Fick inte ut pengar i automaten eftersom vår svenska bank inte var tillgänglig så tidigt en söndag morgon. Det löste sig till slut eftersom vi även hade lite dollar med oss som vi kunde växla. 

Lastbilar av märket TATA fanns det gott om

Vi hade läst varningar i guideböcker om att det var vanligt att taxi-chaffisarna försöker lura folk som åker från flygplatsen. De påstår att de inte kan hitta till hotellet och kör dem till en ”resebyrå” eller dylikt som ringer till det förbokade hotellet (eg. någon kompis) som säger att hotellet är fullt och att reservationen inte finns. Istället försöker taxi-chaffisen att få dem att boka in sig på ett annat hotell som är dyrare och där han får provision.

Vi blev utsatta för precis detta försök att lura oss till annat hotell. Otur för dem att det var mig som de försökte lura samt att vi bara måste till vårt förbokade hotell eftersom det var där som vi skulle träffa GAP-gruppen. Trots att jag hade pratat med vårt hotell i telefon och fått höra att vi inte hade rum där, så tvingade vi taxin att köra dit ändå. Och visst hade de både rum och vår reservationen, samt inte fått något telefonsamtal den senaste tiden.. Checkade in på Hotel Good Times, ett hyfsat två-stjärningt hotell. Det var strålande sol, varmt och skitigt. Vi kom till Indien i början av deras varmaste period och hade under nästan hela resan strålande sol och mellan 38-45 grader varmt. Det gick åt en och annan vattenflaska…

22 mars
Vi tog oss runt på egen hand i staden, både med tunnelbana coh med cykel/moped-rikshaw. Mest gick vi runt i gamla staden och såg bl.a. på Red Fort (som var stängt den dagen) och den största moskén Jama Masjid. Vi åkte också ned till en stor park och tittade på något stort minnesmonunument. Det var varmt och vi försökte mest komma i fas med livet i Indien. På eftermiddagen var det möte med GAP guiden och gruppen (en familj på tre personer från Canada) på hotellet + middag på Crossroads.

23 mars
Första riktiga dagen med GAP betydde en guidad rundvandring i de gamla kvarteren. Vi tog tunnelbanan dit och såg ungefär det vi hade sett igår. Vi fick även se en kryddmarknad samt ett tempel där fattiga kunde få mat (och det var många som åt där under en dag…).

Vi drog tillbaka till hotellet för att packa, vi skulle lämna Delhi med tåg och det såg vi verkligen fram emot. Vi har väl alla sett bilderna på hur folk åker på tåg här nere, men på de tåg som vi åkte var alla passagerarna inuti tågen. Vi tog natt-tåget för att komma till Kanha. GAP-kontoret hade strulat med biljetter så vi skulle få sova utspridda över hela tåget kändes det som (trots att guiden lovat en ”egen” kupé). Efter mycket pyssel för guiden lyckades exet och jag i varje fall få sova tillsammans.  Middagen kom en av Indus (GAP-guiden) kompisar och levererade på någon tågstation efter ett par timmars färd. Kanongod! Till slut var det dags att sova och man la sig med kläderna på och försökte sova. Det var inte lätt eftersom en av de indiska tjejerna i stort sett pratade i telefon hela natten. Men visst kunde man få några timmars sömn ändå.

24-25 mars
Vi kom fram till Jabalpur tidigt på morgonen och fortsatte i egen minibuss mot Kanha National Park. På vägen dit stannade vi för lunch i Bheraghat där vi fick ta en titt på Dhuardhar-vattenfallen. De var väl fina, men inte bland de största vi sett. Dock ett ganska välkommet avbrott i resandet. Indu köpte små elefanter i sten som vi fick. 

Safari i Kanha National Park

Vi körde på i ganska högt tempo för vi ville göra en extra safari när vi kom fram till parken och Mogli Resort på eftermiddagen. Indu ringde och bokade extra bilar och vi kunde åka iväg på vår första safari vid 15.30-tiden. Tyvärr såg vi inga tigrar, men en hel del andra fina djur.  Man åkte i öppna jeepar, vilket vi alltid tyckt verkade vara det bästa sättet att se djur. Totalt sett ändå en ganska behaglig första safari.

Spotted Deer

Schakal med nyfångat byte

Dag två gjorde vi två safaris (tidig morgon/sen eftermiddag) och mitt på dagen åt vi en lätt lunch och låg och solade/slöade lite vid poolen. Första safarin såg vi en tiger på långt håll + som vanligt en hel del andra djur.

De första timmarna var, hur otroligt det än låter, väldigt kylslagna. Khana var en lite dålig park eftersom det var mycket buskar nära vägarna, vilket gjorde det svårt att se djur på en hel del ställen.

På eftermiddagen såg vi två tigrar. Den ena tigern såg vi knappt alls eftersom alla andra bilar som stod bättre till inte ville samarbeta. Den andra var på väldigt långt håll. Men visst, med ett bra teleobjektiv så kunde man säga att vi sett någon tiger denna dag. På denna tur fick vi även se en björn, även fast det var lite skymd sikt.

Ung tiger (8-9 månader)

Ung tiger (8-9 månader)

26-27 mars
Tidigt på morgon packade vi in oss i vår minibuss för att åka hela dagen till Bandhavgarh National Park. Vi kom fram till parken och Mogli Resort vid två-tiden och bokade även denna dag in en extra safari (en bil med chaffis och guide kostade totalt 800 kr).  Den här extra safarin på eftermiddagen ville vi inte trängas med andra och bokade en egen bil bara för oss båda eftersom det var så billigt. Redan efter 10 minuter i parken såg vi vår första tiger på ganska nära håll vid ett vattenhål.

Apa

Sedan pratade chaffisen och guiden ihop sig och åkte till ett ställe långt bort i parken. Här skulle det tydligen finnas en hona med tre ungar, så vi parkerade bilen och väntade. Det kom några fler bilar, men de tröttnade på att vänta och drog. När vi hade stått på samma fläck i mer än en timme började vi misströsta och var på väg att säga åt dem att åka någon annanstans när plötsligt tiger-mamman med sina tre ungar kom gående i djungeln. Snacka om att det blev fart på vår chaffis och guide för att skaffa oss den bästa platsen för att se dem.  Morsan + två av ungarna gick och drack vatten en bit från bilarna (det var nog bara fyra-fem bilar som såg dessa djur). Men en ung hanne på på ca 8-9 månader visade verkligen upp sig. Han hoppade upp på en stock, gick långsamt precis bredvid bilen ned till en bäck och drack vatten. Han gick förbi bilarna på bara någon meters håll. Ett magiskt ögonblick, tigrar är enormt fina djur. De andra i GAP-gruppen hade inte haft lika stor tur, tyvärr.

Nästa dag gjorde vi två safaris med samma chaffis som vi hade dagen innan. Vi såg tigrar båda gångerna, men det var verkligen svårt att toppa gårdagen. Bäst var ändå eftermiddagen när vi såg en tiger som lurade på lite mat, men maten upptäckte tigern och gick iväg. Även nu fick vi se en tiger på ganska nära håll under en ganska lång tid. På vägen ut från parken blev vår bil stoppad av någon officer, tydligen hade någon rapporterat vår chaffis eftersom vi hade en indier (GAP-guiden) med i bilen, tydligen ett vanligt sätt att tjäna svarta pengar på… Bästa parken på hela resan. Även denna dag lyckades vi pressa in en timme eller så vid poolen, det var 40 grader varmt så vi behövde verkligen svalka oss mellan safari-turerna.

28 mars
Åkte med minibussen till Khajuraho och tillbringade en stund i hotellets, Usha Bundela, fina pool. Vi åkte iväg och kollade östra tempelområdet på eftermiddagen. Visst är det fina tempel, men kanske inte riktigt i vår smak och inte heller så mycket att fotografera.

Dansuppvisning

Vi åkte vidare och såg en dansuppvisning av traditionell dans från olika ställen i Indien. Åt middag med Indu och hans bror på taket till en restaurang vid torget. Gick sedan tillbaka till hotellet i värmen och somnade ovaggade.

29 mars
Tittade på det västra tempelområdet på morgonen. Här var det lite finare tempel och omgivningar. Tyvärr hade vi en guide som tyckte om att prata och vi är väl inte överdrivet intresserade av att höra alla olika anledningar till att templen ser ut som de gör… speciellt inte när solen gassar och det är 40 grader varmt i skuggan. 

Åkte till Orchha (GAP-guiden Indus hemby, 6.000 inv) och kom dit lite efter lunch. Vi installerade oss i ett stort tält på Orchha Resort som inte riktigt var av samma klass som tälten på safaris i Tanzania eller Kenya. Slöade en timme vid poolen innan det var dags att gå ut och titta på stenar/ruiner. Vi såg solen sakta gå ned bakom bakom några av ruinerna innan det var dags för ett besök i Ram Raja tempel vid kvälls-cermonin/bön. 

Whisky tillsammans med vår guide Indu och hans polare

Innan maten passade vi på att ta lite whisky på taket till en restaurang med Indu occh hans vänner. Sent på kvällen åt vi middag på bakgården till ett litet hak, det var både billigt och gott. Det som var lite lustigt i Orchha var att  inga restauranger hade tillstånd att servera öl/alkohol (för det var för dyrt), men man kunde alltid få en öl upphälld i stora muggar.

30 mars
Rundvandring i Orchha som inkluderade ett besök på stadens stolthet, Orchha Palace från 1600-talet.  Vi gjorde även ett besök på en lokal, privat skola som bland annat sponsrades av Indu. Även vi gav ett bidrag till verksamheten. Lunchen blev vi bjudna på hemma hos Indu, där hans fru dukade fram mat som vi åt på plåtbrickor (typ fängelse-brickor) sittande på golvet. Det var väl ingen höjdare, men en inblick i hur en relativt välbeställd familj har det i vardagen. 

Vi packade ihop våra grejor och tog minibussen en ganska lång bit till Jhansi, där vi bytte till eftermiddagståget till Agra. Vi kom fram till Agra ganska sent. Den kanadensiska familjen råkade ut för ficktjuvar som försökte plocka saker ut deras små ryggsäckar, men lyckades upptäcka tjuvarna i tid. Vi checkade in på hotellet, Amar Yatri Niwas, som visade sig vara ett ganska trist hotell som låg helt ”off”. Ingen bar i närheten, så det var bara att gå och lägga sig.  

Taj Mahal

Taj Mahal

31 mars
Upp tidigt för att vara på plats när dörrarna öppnas till Taj Mahal för att se hur det ändras i takt med soluppgången. Dock enda dagen på hela resan där det inte var klarblå himmel, utan ganska mycket moln. Varmaste dagen på resan med 44-45 grader… Vi hade en guide i Taj Mahal som visade exakt var vi skulle stå för att få de bästa fotona. Efter en timmes guidning i högt tempo, så lämande han oss i fred och vi fick utforska Taj Mahal på egen hand. Det var lika fint som på alla bilder, men det räckte gott med 2-3 timmar här.

Taj Mahal från en annan vinkel

Vi åkte en kort bit för att även se Agra Red Fort samt fortsatte till något stenpalats/sommarpalats en bit från Agra som vi tror hette Fatehpur Sikri Group. Som sagt, det var fruktansvärt varmt och inte det bästa klimatet att gå omkring bland en massa stenhus och öppna stengårdar. Solen hade kommit fram nu och det var 45 grader varmt, det gjorde nästan ont att gå i solen bland dessa stenhus… Alla längtade till en kall dryck och A/C i bilen.

Inte blev det bättre av att båda vi (+ andra i gruppen) blev magsjuka efter gårdagen i Orcha, kanske orsakade av lunchen eller så hade bara allas magar fått nog nu. Jag kunde knappt äta under resten av resan, men exet klarade sig lite bättre.

Vi fortsatte resan i minibuss till ett ganska fint hotell i Bharatpur som hette Udai Vilas. Här passade vi på att ta lite Indisk massage, något som var skönt för lite slitna kroppar (och knoppar).

Uggla

1 april
På förmiddagen tog vi cykelrikshaw till fågelparken Keoladeo Ghana National Park i Bharatpur. Det var en gansk lång cykeltur dit och vi trodde att vår ”chaffis” skulle dö eftersom han var smal och gammal. Men det enda som gick sönder var hans cykel. 

Vi kom till parken efter en lång torrperiod, vilket gjorde att det inte var speciellt mycket vatten i detta våtområde och därför inte heller speciellt mycket fåglar. Men det var en ganska behaglig tur i makligt tempo. 

Vi fortsatte vidare på vår resa med tåg till Ranthambore där vi tog in på Ranthambore Safari Lodge i några små bungalows som hade sett sina bästa dagar.

Jag kunde fortfarande inte äta, så middagen klarades av snabbt och vi passade på att gå och lägga oss hyfsat tidigt. Det fanns liksom inget annat att göra här…

2 april
Vi gjorde två safaris i Ranthambore National Park i stora öppna bussar/lastbilar. Den första lastbilen/bussen kom nästan en timme för sent. Alla skyllde på alla om varför det blev så, vi fick dock en timme mindre i parken än vad vi skulle fått. Nu kanske det var tur att vi blev sena eftersom vi nästan direkt stötte på en tiger som långsamt gick på vägen framför oss på väg till ett vattenhål.  Efter en stund försvann han in i bushen och vi åkte vidare till vattenhålet som han troligen var på väg till. Där samlades i stort sett alla bilar som fanns i parken till slut (och det var många!), så när tigern väl kom fram dit så skrämde några av bilarna iväg honom eftersom de rusade sina motorer och försökte köra så nära tigern som möjligt. Det var ganska skrämmande att se hur hänsynslösa de var mot djuren i denna park.  

Tiger

Vi såg en tiger på den första safarin, men inte på den andra. Guiden försökte få oss att tro att vi hade sett en tiger på väldigt långt håll. Men ingen annan i bilen än guiden lyckades se tigern, trots ganska bra kikare och teleobjektiv. Det var en väldigt vacker park, men den stora nackdelen var att det var väldigt många, stora bilar och mycket folk. Ibland kändes det nästan som om vi åkte runt på Kolmårdens Zoo…  

Totalt hade vi fått sett 14 tigrar på resan fördelat på tre olika parker. De häftigaste var ändå tiger-mamman med sina tre ungar i Bandhavgarh National Park. Dels för att tigrarna kom så nära, men också för att det var så lite bilar där vilket gjorde att det inte blev hysteriskt.

3-5 april
Vi avslutade rundturen med att ta tåget tillbaka till Delhi och hotellet. Ingen orkade med någon mer rundtur, utan vi stannade på hotellet för att vila. Jag var nu väldigt dålig och jag orkade knappt ta mig utanför hotellet. Gap-guiden Indu och exet gick iväg till ett sjukhusapotek och fick med oss några piller som skulle hjälpa mot magproblemen.  På kvällen var det avslutningsmiddag med GAP-gruppen på Crossroads och vi passade även på att, förutom dricksen, ge lite gåvor till guiden (Whisky och cigg).

En av alla ”konstiga” fåglar som vi såg

Dag nummer två skulle vi ha shoppat, men jag låg utslagen på hotellet med magproblem och dessutom var det ordentligt varmt. Vi var mest på hotellet och vilade/läste, på kvällen gick vi ut och åt västerländsk mat för första gången på länge. Tänk vad gott en pizza kan smaka när magen är i uppror och har lagt av efter all indisk mat och bakterieflora.

Tidigt sista dagen tog vi en taxi ut till flygplatsen och flög hem med Finnair som körde med gammalt, trångt flygplan eftersom leveransen av deras Airbus-plan var försenade. Det var dock inte hela världen, men visst var det ganska mycket sämre standard och service på detta plan. Men vi var på väg hem efter en ganska jobbig, men rolig, resa. Nästa resa blir nog bara en resa till något badställe där man kan ligga och bara ta det lugnt med en paraplydrink i handen…