Archive for the 'Resor 2008' Category

Kuala Lumpur, mars 2008

2008-03-27, från Cebu
Planet från Cebu (Fillipinerna) gjorde en mellanlandning i Kuta Kinabalu, men var till slut framme vid 21-tiden. Vi valde att ta KL Expresståget in till KL Sentral för 35 MYR (ca 70 kr)/pers. Där tog vi en budget-taxi som bara kostade 10 MYR till vårt hotell.

Checkade snabbt in på hotellet men fick lite strul med nycklarna, de hade bara registrerat oss för en natt, men vi skulle stanna där lite längre. Det var snabbt löst och vi drog ut för att hitta något ställe där vi kunde ta en öl. Klockan började närma sig midnatt och det var inte så mycket öppet runt hotellet. Det första stället vi provade visade sig vara muslimskt och serverade inte öl. Några kvarter bort hittade vi en kinakrog som höll på att stänga, men som gärna sålde varsin stor Tiger-öl till oss för 15 MYR (ca 30 kr)/styck. Vi tog en ordentlig promenad på vägen tillbaka till hotellet för att bekanta oss med omgivningarna. Vi kom till sängs en bra bit efter klockan 01.00…

2008-03-28, Kuala Lumpur

Twin Towers på dagen

Upp klockan 9 och frukost på hotellet. Det var väl en hyfsad frukost, men det var inget som stack ut direkt. Mätt blev man i varje fall. Tvättade upp lite kläder efter de svettiga dagarna i Fillipinerna och kollade kartan över KL. Idag är det upptäcksfärd till fots.

Vi började med att gå till parken bakom Petronas Twin Towers, en promenad på ca en halvtimme från vårt hotell. Väl där strejkade vår lilla kamera i värmen, den med lite mer zoom (12x optisk) funkade fortfarande. Hur som helst så gick vi tillbaka till vårt hotell för att kolla vad som var fel med vår lill-kamera. Efter att ha konsulterat manualen och testat lite på hotellrummet, gick vi tillbaka till tornen för lite seriös fotografering.

Bästa fotostället visade sig vara vid en damm/badplats, men där satt en sträng vakt som visslade på oss att vi måste ta av oss skorna om vi skulle vara där. Ett litet pris att betala för några bra kort. Det var så varmt så vi var frestade att kasta oss i den grunda dammen, men då hade väl vakten fått frispel på oss.

Efter en stund gick vi in i shoppingcentret som ligger i botten på tornen för att se om de fanns biljetter kvar för att åka upp i dem. Men gratisbiljetterna var slut sedan länge, tydligen ska man vara där när de öppnar vid 7-tiden för att ha en chans att få tag i biljetter.

Vi gick vidare på vår upptäcksfärd och råkade hamna på en cafeteria, Secret Receipt, i närheten av KL Tower (teletornet). Vi var törstiga och köpte varsin Frozen Lemon-drink + lite Pommes för att stilla hungern. Det visade sig att han som tog upp beställningen av oss var en Irakier som bott i Sverige under några år. Han ägde caféet och vi pratade en stund om allt möjligt, han bjöd oss på kaffe efter ”maten” och ville också att vi skulle ta någon tårtbit, men det fick vara för oss.

KL Tower

Istället gick vi backen upp till KL Tower och åkte upp till utkiksplattformen. Utsikten över stan var magnifik och troligtvis bättre än från Tvillingtornen som man bara fick åka upp halvägs i. Drog sedan vidare mot shoppingcenter Bukit Bintang Plaza, det skulle ju vara bra shopping även här.

Vi orkade inte hela vägen fram i värmen utan var ”tvugna” att stanna på en Irlänsk pub för en kall, men dyr, Kilkenny. Shoppingcentret var väl helt OK, men det var inte speciellt billigt. Det var lite billigare än hemma, men dyrare än t.ex. i USA. Framförallt mycket dyrare än de gatumarknader som vi brukar handla på i utlandet.

Efter att ha tagit skydd för det obligatoriska skyfallet på eftermiddagen kom vi tillbaka till hotellet ca klockan 18. Bokade upp oss på en rundtur till KL:s sevärdheter imorgon.

Efter en dusch och lite uppfräschning tog vi en ganska lång promenad till en monorail-station, det var dags att ta oss en titt på China Town i kvällsmörkret. Här hittade vi marknaden (på Jalan Petalang) och shoppingen som vi letat efter hela resan. Vi kollade runt på alla stånden och värjde oss mot försäljarna så gott det gick.

Middagen åt vi på en trottoar-restaurang med en ”inkastare” som såg ut som en blandning mellan en knarkare och en sjörövare. Hur som helst, maten (Kyckling Cashew, Biff Chili, vitlöksris) var kanongod och& våra stora, kalla Tigeröl en välsignelse i hettan. Allt detta för 64 MYR(ca 130 kr).

Vi tog ett varv till bland stånden och handlade till slut en klocka (kopia, förstås) ;till mig för 60 MYR. Valde sedan att gå hela vägen tillbaka till hotellet, en promenad som tog drygt en timme. Vi kom väl hem runt midnatt. Stegräknaren (stegtävlingen på jobbet höll fortfarande på) måste gå fel, den visade på tok för få steg efter en dag där vi inte gjort något annat än gått…

Utsikten från KL Tower

2008-03-29, Kuala Lumpur

Independence Square

Upp klockan 7.30 och frukost på hotellet. Vi blev upphämtade på hotellet av vår privatchaufför för en halvdags rundtur för 100 MYR(200 kr)/person.

Vi åkte runt och fick KL:s historia och nutid berättat för oss, samt såg på:
– Kings Palace
– National Mosque
– Independence Square
– de två floderna som gav Kuala Lumpur dess namn
– Batu Caves
– en Batik-fabrik
– Royal Selangor

Det sista stället är en känd tenn-fabrik så vi passade på att köpa en liten vas, ett halsband samt två små fiskar i tenn. Vi kom tillbaka till hotellet vid 13-tiden.

Tog en kort tupplur efter en ansträngade rundtur (eller var det för lite sömn de senaste nätterna), innan vi drog ut på ännu en lång promenad runt i staden. Vi hamnade till slut på ett fik uppe vid BB Plaza där vi väntade ut eftermiddagsregnet med att äta en enkel middag bestående av varsin Club Sandwich och Lemon Ice tea för 70 MYR. Gick tillbaka till hotellet när regnet nästan hade slutat, för jag ville vila lite till efter att ha gått långt de senaste dagarna.

Twin Towers på natten

Ut igen vid 20-tiden för att gå ner till parken och fota Twin Towers i mörkret. Det blev faktiskt riktigt bra bilder, även fast det krävde ett litet stativ. Gick upp till monorailen för att ta oss till China Town igen. Vi trivdes där bland alla försäljarna och lite ruffliga restauranger. De flotta varuhusen med märkesaffärer och dyra fik är väl inte riktigt vår stil när vi är ute och reser.

Den här kvällen blev det ytterligare två klockor för sammanlagt 110 MYR samt ett kort avbrott där vi delade på en stor Tiger-öl. Gick sedan hem igen via Bukit Bintang där vi tog ett litet stopp på vägen hem. På ett ställe som heter Clique tog vi varsin Strawberry Daiquiri (60 MYR) och fick snaska på lite gratis tapas. Vi kom tillbaka till hotellet strax före klockan 01.00.

2008-03-30, Kuala Lumpur

Påfågel

Upp klockan 9 och frukost på hotellet. Nu kändes det som om vi hade gjort denna stad, men vi hade en dag till att fördriva. Vi tog monorailen till China Town och tog en ganska lång promenad till Bird Park.

En park där fåglarna flyger fritt under stora nät som täcker parken, men många satt också i burar. Hur som helst lullade vi runt i parken i flera timmar och tog bilder på fåglar i mängder. Det var tryckande varmt och vi flöt nästan bort, vattnet och glassarna hjälpte bara tillfälligt. Vi tog sedan samma väg tillbaka till hotellet.

Vi svalkade ner oss med en öl och snacks i hotellbaren (70 MYR), innan det var dags för att dra upp på hotellrummet för att börja packa och ta en lång, skön dusch. Sov en liten stund innan vi drog tillbaka till China Town med monorail. Vem vet det kanske fanns något mer vi ville handla + att det var där vi hittat den godaste maten.

Började med middag på samma trottoar som sist. Nu tog vi satayspett med både kyckling och biff, kyckling i svartpeppar, ris samt två stora Tiger för 67 MYR (140 kr).

Handlade sju DVD-filmer för 9 MYR/st i en kanonbra affär vid restaturangen. Killen visste allt om vilka filmer som var bra, samt vilka kopior som var dåliga. Det blev också en handväska för 55 MYR innan vi gick hem till hotellet igen. Vi kom hem lite efter klockan 23 och somnade direkt. Vi skulle upp tidigt nästa morgon för att flyga hem…

2008-03-31, till Stockholm
Upp klockan 04.45 och tog en snabb dusch innan vi checkade ut. Tog en taxi hela vägen ut till flygplatsen eftersom det inte var mycket dyrare än kombinationen taxi + flygtåg. Checkade in utan problem och tog en enkel frukost + kaffe på flygplatsen.

Planet hem lyfte 08.45 och landade efter 12-13 timmar i Stockholm strax efter klockan 15 (sommartid). Malaysian Airlines var ett OK flygbolag, men de hade en otrevlig vana att ha på ”Fasten Seatbelt”-skylten i flera timmar i sträck. På vägen hem kändes det nästan som om de gjorde det bara för att slippa servera dryck till oss som åkte med dem. Det gick dock bra att gå omkring i planet och hämta dryck själv utan att de sa till…Märkligt!

Som alltid är det ändå skönt att vara hemma, men det var nästan så att vi började planera vår nästa lite längre resa på vägen hem.

Annonser

Filippinerna, mars 2008

2008-03-07, mot Filippinerna
För en gång skull så gick flyget inte i ottan utan exets mamma hämtade oss vid 9-tiden och körde ut oss till Arlanda. Vi var incheckade och klara en timme senare och kunde ägna resten av tiden åt att shoppa lite, dricka kaffe + en skagenmacka samt avsluta med en öl och lite jordnötter innan det var dags att gå ombord på Malaysia Airlines-planet som lyfte vid 12.30.

2008-03-08, via Kuala Lumpur till Filippinerna
Elva timmar senare landade vi i Kuala Lumpur, klockan 06.30 lokal tid. Som vanligt hade vi sovit dåligt, men på något sätt så blir man ändå inte riktigt trött. Vi lullade runt lite på flygplatsen och tog en latte på Starbucks innan det var dags för nästa flyg. Klockan 10.15 lyfte vi igen och styrde nosen mot Manilla och nästan fyra timmar senare var vi framme.

15.40, drygt 1,5 timmar senare, skulle Cebu Air-planet lyfta och ta oss till Tacloban. Vi frågade oss fram och fick rådet att gå till inrikesterminalen som låg ganska nära utrikesterminalen. Det var varmt och ganska långt att gå, men vi kände att vi hade hyfsat gott om tid… ända tills vi kom fram och fick veta att det var fel inrikesterminal. Cebu Air höll till i den andra terminalen som låg i andra ändan av flygplatsen. Nu var det bråttom!! Vi tog taxi till den andra terminalen som kröp fram i köerna, men på något sätt kom vi fram till nästa terminal lite efter klockan tre. Då måste vi dividera med chaffisen som inte hade någon som helst växel. Men när han förstod att han hade att välja på att fixa växel eller inte få något betalt alls, så lånade han ihop lite pengar. Jag var helt säker på att vi inte skulle komma med på planet eftersom vi var väldigt sena, men det fixade sig eftersom vi lyckades tränga oss förbi köerna vid incheckningen.

Planet lyfte på tid och landade en timme senare i Tacloban. Det var väl inte världens bästa plan, bland annat lät ena motorn som en cementblandare, men flygningen var helt OK. Vi tog en taxi för 250 pesos (ca 40 kronor) till Alejandro’s hotel som hade ett rum för 1.000 pesos/natt kvar. Vi slog till och kunde slå oss till ro efter nästan ett dygns resande. Efter en dusch (gissa om det var skönt), gick vi ut för att hitta något att äta. Vi hade läst att Stephanie Smoke House skulle vara bra så vi letade oss dit. Vi åt Räkor i vitlök, Kyckling teryaki och drack varsin liten San Miguel-öl (Filippinernas största egna ölmärke) + en liten vattenflaska. Kalaset, för det var verkligen gott, gick på 500 pesos inkl. dricks (ca 80 kronor). Strömmen gick medan vi satt på restaurangen och vi fick vandra tillbaka till hotellet i mörker, men det gick det med. Aldrig har en säng känts så skön och vi somnade ovaggade.

2008-03-09, mot Padre Burgos
Gick upp klockan åtta och åt en god frukost bestående av ägg, bacon, toast, juice och kaffe för 350 pesos. Bokade en privat dyr, 3.000 pesos (ca 500 kr), bil som skulle köra oss ner till Padre Burgos. Vi kunde tagit någon lokal buss, men då vet man aldrig hur lång tid det tar. Nu tog resan lite drygt tre timmar i en luftkonditionerad bil. Chauffören köpte t.o.m. en variant på smaksatt ris och varm choklad till oss. Jag passade på att sova någon timme i bilen trots den bitvis lite dåliga vägen eftersom det hade gått lite jordskred i bergen, men som helhet var det en hyfsad väg.

Vi kom fram vid 14-tiden och chauffören försökte hitta till resorten som vi ville till, Southern Leyte Dive Resort. Till slut hittade han rätt person och lämnade över oss i händerna på Gary. Nu visade det sig att när vi väl kom till stället så var det helt fel, vi hade istället hamnat på det nystartade bolaget Discovery 5 och fick inkvartera oss ensamma i deras jättehus som inte riktigt var färdigbyggt.

Åkte tillbaka till byn med Gary, för att han ville visa oss bra snorklingställen på sin PC. Han bodde i ett ruckel nära piren med sin Filippin-familj. Efter visningen och en hyggligt ritad karta över halvön, så gick vi tillsammans med Gary (från England) och hans dykarinstruktör Mike (fran Australien) till en karaokebar där vi drack varsin 1-liters öl (San Miguel Grande) för 65 pesos/st. Vi skildes åt efter baren och vi gick till en restaurang som heter Highway och åt middag. Det blev en läskig kyckling-soppa, lite god bläckfisk och varsin liten öl. Allt för ca 400 pesos (65 kronor).

Lullade sedan runt i byn och försökte köpa lite frukost, men det var ont om mataffärer. Den enda som vi hittade hade minst sagt begränsat utbud, så frukosten fick bli vitlimpa, vatten och lite chips till kvällen. Tog en tricykel (moppe med liten hytt där två-fyra pers kunde åka) tillbaka till huset. La oss en kort stund för att vila innan vi skulle äta en sen middag , men det blev ingen middag. Vi behövde komma ikapp med lite sömn efter den långa resan. Vädret på Leyte-ön var inte något vidare, det blåser och är molning/regnigt, men det är ändå väldigt varmt (30-35 grader).

2008-03-10, Padre Burgos
Gick upp klockan nio och åt den egenlagade frukosten som vi köpte igår. Ingen höjdare, men ändå något att starta dagen med.

Sjöstjärna

Vi snorklade en timme bland korallerna direkt utanför huset. Det var många fina koraller, men lite fisk och dålig sikt. Allt regnande och blåst de senaste veckorna hade gjort vattnet grumligt. Vi beslöt oss för att överge det stora huset, för det kändes för ensligt där. En kort promenad bort längs kusten låg Peters Dive, så vi gick dit och frågade om de hade rum åt oss och det hade dom. Vi flyttade direkt och betalade Gary’s vakt 1.150 pesos för natten.

Lunchen intogs på Peters och bestod av pasta och hamburgare. Kanske inte den bästa mat vi ätit, men efter vår sparsamma frukost kändes det som rena lyxmaten. Vi snorklade en timme utanför stället och såg (trots lika dåligt vatten):
– många nemo-fiskar
– mängder med olika sjöstjärnor
– färgglada koraller (både mjuka och hårda)
– sjöborrar
– småfisk
– ”julgranar”

Anemon

När vi duschat och gjort oss färdiga för middagen så visade det sig att dörren var trasig och kunde inte stängas. Vi ville inte lämna våra saker i ett olåst rum och det tog 1 1/2 timme innan de fick till en speciallösning med hänglås.

Först vid 20-tiden kunde vi gå en bit bort längs vägen för att äta middag på ett ställe som var känt som Colt 45 (förmodligen är det ett öl-märke). Det var vi + ett helt gäng med dryga kineser på stället. Vi åt barbeque fläsk samt kyckling-spett, sweet&sour fläsk, vitlöksris + varsin stor öl (1-liters). Allt för 400 pesos. Det var en kanonmiddag.

Gick sedan tvärs över gatan till ett litet ruckel där det satt sju filippinare och sjöng karaoke. Vi slog oss ned och drack under kvällen två stycken liter-öl (145 pesos inkl. ett gäng med karaokesånger) och sjöng en del svenska sånger (ABBA, Europe, etc), det var ett riktigt litet party i rucklet. Två saker lärde vi oss under kvällen: det fanns bara en som kunde sjunga (det var inte någon av oss) och Filippinare blir dyngpackade. Hemma ca. 23.30.

2008-03-11, mot Cebu
Vi vaknade sent, vid 9.30-tiden, efter gårdagens ”fest”. Tog frukost på hotellet som inte var speciellt upplyftande och beslutade oss för att försöka hitta bättre snorkling och väder på en annan av Filippinernas många öar. Sagt och gjort, vi packade snabbt och checkade ut.

Tog en tricycle till centrum av Padre Burgos, där vi hoppade på en Jeepney som tog oss till Maasin för 25 pesos/pers. På flaket träffade vi på dykinstruktören Mike igen, han skulle till Maasin för att köpa möbler till sitt ”nya ruckel”. Från Maasin tog vi en lite finare Jeepney (typ minibuss) upp till Ormoc (130 pesos/pers), vi var framme ca 15.30. Vi gick direkt till färjeterminalen för Super Cat och köpte biljetter till 19.55-båten till Cebu (765 pesos/pers). Lämnade storryggorna i terminalen som var bevakad av ganska många vakter och gick ut på stan för att växla pengar och äta lite.

Jeepneys

Det var soligt och varmt som sjutton så vi försökte hålla oss i skuggan så mycket det gick. Efter några försök på olika ställen hittade vi ett växlingskontor där vi kunde växla 1.000 USD till 40.900 Pesos. Hittade sedan en luftkonditionerad Pizzeria där vi svalkade oss och delade på en Salami-pizza med varsin 7up för 135 pesos.

Strosade sedan tillbaka till färjeterminalen för det fanns inte mycket att se i Ormoc. Färjan avgick i tid och var helt OK. Vi köpte en öl och en macka i den lilla baren och såg delar av någon konstig film på TV-skärmarna. Framme i Cebu ca 22.30 efter en lugn resa. Vi tog en taxi till ett närliggande hotell i downtown, Hotel de Mercedes, som hade ett rum kvar. Vi tog det även om det kanske var lite dyrt, 1.050 pesos (ca 190 kr). Dödade några små kackerlackor i badrummet, tog en liten whiskey, duschade och somnade nästan direkt. Vi skulle upp tidigt nästa morgon för att fortsätta resan.

2008-03-12, till Panglao
Upp redan klockan 06.00 och det kändes som om man knappt sovit något alls. Tog taxi tillbaka till samma färjeterminal som igår kväll. Super Cat-färjan till Tagbilaran på Bohol-ön gick 08.00 och kostade 450 pesos/pers. Passade på att käka frukost på färjan och kom fram ca 09.45 efter ytterligare en lugn resa.

Vi ville ta en taxi till Alona Beach och tackade nej till de första 4-5 personerna som ville blåsa oss på pengar och det var först när vi nästan gått ut från färjeområdet som en taxi-chaffis gav med sig och körde oss de 45 minuterna för det priset som vi ville betala, 200 pesos? Det första priset på taxiresan var på 600 pesos, så det lönar sig att pruta och kolla med fler chaufförer.

San Miquel Beer svalkade gott i värmen

Vi tog in på Bohol Divers resort där vi fick ett fint rum (med AC och varmvatten) nära stranden för 3.000 pesos/natt. Det var ganska dyrt tyckte vi, men just då ville vi bara komma till ett bra ställe med bra bad-/snorklings-möjligheter. Hur som helst fick vi bara ha rummet i tre nätter. Solade och badade ett tag innan det var dags för en enkel lunch (en lunchmacka). Snorklade utanför resorten i ungefär en timme, inte så mycket att se, men det var ändå mycket bättre än på Leyte. Här var i varje fall vattnet ganska klart. Lite mer sol hann vi också med innan himlen öppnade sig. Vi drog oss tillbaka till rummet och passade på att sova en stund.

Tog en dusch och sedan gick vi sakta efter stranden och strosade. Middagen tog vi på Trudis Place som vi blivit tipsade om av ett par svenskar som vi träffade på resorten. Vi åt Shrimps Sweet and Sour, Squid Szcechuan, Tomatsallad, Fruktsallad och toppade med en San Miguel Grande (1 liter) öl. Allt för 570 pesos, dvs ca 100 kronor. Det är inte speciellt dyrt att leva gott här, synd bara att boendet är oproportionerligt dyrt.

Strosade vidare längs med stranden och hamnade till slut på en bar där vi tog en Gin Tonic resp. Caprinhna. Vi försökte också hitta någon Karaokebar, men lyckades inte.

Drog sedan tillbaka till hotellet för att sova. Väckarklockan står på 05.30 – vi ska ut och kolla på delfiner och snorkla imorgon.

2008-03-13, Panglao
Väckning 05.30. Eftersom vi faktiskt hade blivit lite röda efter gårdagens korta solstunder, smorde vi in oss med hög solskyddsfaktor eftersom vi skulle tillbringa en hel dag på sjön. Gick ut på vår strand och träffade Felix som skulle köra båten. Först åkte vi ut ca 45 minuter för att titta på delfiner. Vi såg kanske en 10-15 stycken, men de var oftast i par och visade sig inte så länge. Dessutom var det ganska många andra båtar där också, så det var väl inte den bästa delfinturen vi gjort på våra resor.

Drog sedan vidare till en liten ö som heter Balicasag Island för att snorkla. Båtens motor var odämpad vilket gjorde oss nästan döva på kuppen. Snorklingen var ganska bra med mycket olika fiskar och grunda koraller. Vi såg dessutom en liten gulprickig muräna och lite längre ned i djupet längs korallstupet kunde man se en del större fiskar också.

Trigger fish

Efter en timmes snorkling frös vi (det var kanske ”bara” runt 25 grader i vattnet) så vi simmade tillbaka till båten och klättrade upp. Märkligt nog så kom även tre försäljare av snäckor, smycken, mm ombord på båten samtidigt. Vi blev av med dem efter ett tag och styrde kosan hemåt igen. Vi var hemma igen runt 09.30-10-tiden, efter en tur som kostade oss 1.500 pesos.

Låg och solade fram till 2-tiden när regnmolnen började hopa sig igen, dvs dags för lunch. Vi gick bort en bit längs stranden och valde att äta lunch på Capitains Grill samtidigt som regnet började falla. Vi tog Biff i ostronsås, Kyckling i Chili-sås, pommes frites och delade på en San Miguel Grande, allt för 405 pesos.

Nemo på riktigt

Lullade sedan tillbaka till vår resort (där både mat och dryck var dyrt) och tillbringade resten av dagen med att läsa samt ta någon kort tupplur, dvs inga direkt betungande uppgifter.

Efter en kall dusch (det var något fel på varmvattnet) drog vi ut för lite middag. Vi hade svårt att bestämma oss, men hamnade till slut på Alona Seaside där vi åt BBQ (6 st fläskbitar), Biff Teryaki, både vanligt ris och vitlöksris samt en San Miguel grande för 345 pesos. Kanonmat.

Passade sedan på att maila lite samt köpa vykort. Tog en promenad längs hela Alona Beach (kanske 400 meter) och såg bland annat en havsorm som spolats i land. Den levde och lokala småpojkar försökte visa sig modiga, men höll sig ändå på respektfullt avstånd från ormen. De är ju dödliga…

Avslutade kvällen med en SMB grande-öl på Trudi’s för 70 pesos, innan vi drog oss tillbaka hem. Godnatt vid midnatt.

2008-03-14, Panglao
Upp vid 9-tiden och tog frukost på hotellet. Gjorde sedan inte speciellt mycket under dagen, utan låg i varsin solstol mest hela dagen och vilade/läste. På eftermiddagen var det till och med lite sol.

Gick bort till turistbyrån för att kolla om vi skulle flyga till Boracay istället. Vi hittade ett hyfsat hotell där uppe, men inget billigt flyg. Så vi struntade i det och beslutade oss för att stanna några extra dagar på Panglao istället. Vi gick tillbaka till vårt hotell och kollade om de hade något rum ledigt åt oss, men det var fullbokat. Vi fick alltså hitta ett nytt ställe att bo på fr.o.m. imorgon. Tog en sväng längs stranden och hittade ett hyfsat hotell, Aquatica, där vi bokade in oss för två nätter (1.800/natt) för ett rum med AC, men utan varmvatten.

De här söta aporna, Tarsier, finns bara på Bohol

Tillbaka till Bohol Divers resort där duschen fortfarande var kall. Nu fick vi nog och gick upp till receptionen och klagade. De bad om ursäkt och sa att vi skulle få rabatt med 1.000 pesos på priset, vilket var OK (egentligen mer än vi trodde). Efter en kall dusch och lite rom+lakrits på balkongen hade det blivit kväll.

Vi hade bokat träff med ett annat svenskt par och gick till en hästskoformad bar som hade Happy Hour fram till klockan 21 och sålde rom och sprite/cola-drinkar för 25 pesos (ca 4 kronor). Efter varsin drink + ett nykterhetstest med shotsglas som skulle vändas på ett speciellt sätt var det dags för middag på Trudi’s igen. Den här gången blev det Calamares, Crispy Noodles with Seafood, Shrimp Schezuan, vitlöksris samt en SMB grande-öl för 530 pesos (90 kronor).

Det andra paret skulle åka hem imorgon så de gick tillbaka för att packa, vi gick vidare på stranden och tog en lång promenad. När vi till slut kom tillbaka till hotellet avslutade vi med en GT + en bananashake med två shots rom i baren för 335 pesos. Det var ju ändå vår sista kväll på det hotellet….

2008-03-15, Panglao
Upp vid 8.30-tiden och tog en American breakfast på hotellet. Släpade våra stora ryggor över till det nya hotellet Aquatica och checkade in. Tillbaka till Bohol Divers resort och checkade ut. Vi betalade 7.050 pesos för tre nätter, en lunch, en frukost samt två små barnotor. Rabatten för att vi saknade varmvatten hade de satt på alla tre nätterna, så vi fick ”bara” betala 2.000 pesos för rummet istf. 3.000. Vi trodde att det bara var sista natten som skulle rabatteras, men det var bara att tacka och ta emot.

Hyrde en båt för 1.500 pesos och åkte ut till Balicasag-ön igen. Eftersom vi åkte lite senare denna dag hoppades vi slippa många av ”delfinturs”-båtarna, och det var verkligen mycket bättre denna tur. Dels var det mindre folk i vattnet, vilket också gjorde att vi såg lite mer fisk istället. Något som är bra när det gäller snorkling. Vi snorklade runt i ca 1,5 timmar och såg bland annat en jättestor triggerfish, en muräna + mycket annat smått och gott.

Virgin Island

Åkte vidare med båten till Virgin Island efter lite dividerande med kaptenen som ”inte kom ihåg” att det ingick i turen och ville ha mer betalt. Virgin Island var verkligen en liten paradisö som vi strosade omkring på ett tag, innan vi åkte tillbaka till Alona Beach.

Skorpionfisk

Det blev en sen lunch på Trudi’s place igen. Den här gången blev det en enkel lunch bestående av lite pommes frites, Calamares samt en SMB Grande för 230 pesos (40 kronor).

Gick till den lilla, men fina, strandremsan en bit bort på stranden och solade lite. Hoppade sedan i vattnet vid 16-tiden och snorklade bland korallerna utanför stranden i över en timme. Vi såg en skorpionfisk, muränor, ett gäng med ”nemos”, mm. Det är jäkligt svårt att fånga en ”nemo” på bild som snorklare, antingen tar luften slut eller så hinner de snabba fiskuslingarna vända på sig precis när man tar kort.

Tillbaka till hotellet för en snabb kall (som inte känns så kall i värmen) dusch innan kvällens utgång. Vi gick till baren med de billiga drinkarna och tog varsin Rom och Sprite. Gick sedan vidare till turistbyrån och skickade lite mail.

Middagen denna kväll intogs på Oasis Resort och var kanske den bästa middagen så här långt. Vi åt varsin bruschetta, Kyckling i röd curry, räkor i vitlök + olja samt två små SMB (San Miguel Beer). Visserligen kostade hela kalaset 910 pesos (150 kronor), men det var värt varenda peso (+ mycket till).

Kackerlackorna var enorma

Lullade upp från stranden på en väg för att hitta någon bar med musik eller karaoke. Det blev ett ”amerikanskt” ställe som bjöd på livemusik (covers) där vi stannade en stund och delade på en SMB Grande.

Gick tillbaka till hotellet vid 22.30-tiden och dödade tre enorma kackerlackor innan vi kunde sova.

2008-03-16, Panglao
Upp vid 8-tiden och tog en American breakfast på Trudi’s som lämpligt nog låg i stort sett utanför vårt hotell. Det blev bröd, äggröra + bacon, mango, te samt juice till ett pris av 130 pesos/person.

Åkte på en rundtur runt Bohol med Alex som hämtade oss vid 9-tiden. Rundturen kostade 1.800 pesos och tog oss i privat bil först till Alex hem eftersom han inte hunnit äta frukost. Sedan körde han i någon timme för att komma till Chocolate Hills. Ett ställe med mer än tusen kullar som sticker upp, ett av Filippinernas främsta utflyktsmål…
Vi gick uppför en av kullarna och fick en del fina kort i varje fall. Visst var det en lite udda vy med alla dessa kullar, men att kalla det för en av de främsta turistattraktionerna kanske säger mer om bristen på sevärdheter i Filippinerna.

Tarsier, en väldigt liten och söt typ av apa

Färden gick vidare till en hängbro över en flod samt till ett lite ställe som hade små miniapor, Tarsier. Jag blev förälskad i dessa små söta varelser som mest såg ut som en blandning av ET och Yoda från Star Wars. Hur som helst så blev det en hel del foton tagna på dem.

Vi åkte vidare och kollade på en av de äldsta kyrkorna samt en staty som visade undertecknandet av något fredsfördrag, två stopp som inte gav speciellt mycket. Vi är nog mer typen som vill se djur och natur. Åter till hotellet vid 14.30-tiden där vi tog en enkel lunch igen på Trudi’s, den här gången blev det en macka + en SMB Grande som kostade 220 pesos.

Gick till stranden igen och hoppade i och snorklade i en timme. Det var inte lika bra idag eftersom det var strömt och lite grumligt, men timmen gick fort ändå. Och man fick ordentligt med motion när det gällde att simma mot strömmen, pust!

Avslutade dagen med att ta massage på stranden för 250 pesos (40 kr) per person. Massöserna var riktigt duktiga och efter en timmes massage kände man sig som en ny människa. En ung försäljerska pratade länge med mig och till slut köpte jag ett fotsnöre av henne.

Tillbaka till hotellet för dusch + en liten whiskey. Klockan hade redan hunnit bli sju.

Chocolate Hills består av 1.268 kullar

Vår sista kväll på Panglao började med att vi gick till baren och drack två stycken rom och sprite var (totalt 100 pesos) innan det var dags för middag. Vi gick runt på stranden och fastnade den här kvällen för Pyramid där vi åt snäckor grillade i vitlök, grillad pepparstek, grillspett med fläsk och lök, vitlöksris, pommes samt varsin liten SMB. Allt för 675 pesos (110 kronor).

Efter middagen drog vi vidare till en lite modernare/finare bar och drack drinkar. Det blev en Blue Margarita, en Gin Tonic, en Ocean Special samt ett Waterfall för totalt drygt 800 pesos. Den sista drinken innehöll bara sprit som delvis skulle tändas på som ett brinnande vattenfall, en ganska snygg effekt. Sedan fick det vara nog och vi sa godnatt vid ca 00.30.

2008-03-17, till Cebu
Upp vid 08.30-tiden och tog en standardfrukost på Trudi´s. Gick sedan bort till stranden och solade och badade några timmar innan det var dags att checka ut (ca 11.30).

Alex, som körde oss igår, hämtade upp oss och körde oss till färjeterminalen som ligger 35-45 minuter bort. Alex gav oss falska förhoppningar om att kunna hinna med en tidigare båt, men vi vet inte vilken tidtabell som han hade läst för vi kom mitt i den längsta luckan mellan avgångarna under dagen istället. Köpte en returbiljett för 215 pesos/styck (returresan var billigare) och satte oss att vänta på båten som skulle gå klockan 14. Innan vi blev insläppta i väntehallen hade vårt bagage undersökts av en hund som sökte efter knark (tror vi). Hur som helst, så visade det sig att vi var helt rena.

Vi har en stegtävling på jobbet som startar idag och håller på i tre månader, så nu sitter stegräknaren fast förankrad i zip-byxorna. När klockan var ett visade räknaren bara 1.111 steg vilket inte är bra, vi ska gå minst 10.000 steg i snitt varje dag.

Färjeresan var händelselös och vi kom fram till Cebu strax före klockan 16. Vi tog en taxi till Fuente Pension House och lyckades stå emot taxichaffisens alla förlag på ”billigare” hotell i downtown. Rummet var fräscht med AC och varmvatten för 980 pesos natten. Det första vi gjorde var att ta en varm dusch, en lyx som inte fanns ute på Panglao. Skönt!!

Vi hade hört att det skulle vara bra shopping i Cebu så vi tog en taxi för 50 pesos och drog till det näst största shoppingcentrat, Ayala, där vi gick omkring i några timmar och kollade i affärer. Nu visade det sig att det faktiskt inte var riktigt så billigt som vi hört. Kläder och sådant var lite billigare än hemma, men faktiskt dyrare än i USA. När det gäller elektronik, t.ex. IPod, så skiljde det bara någon hundralapp mot Svenska priser. Dessutom var det inget prutläge alls i de här affärerna eftersom de var ”riktiga” affärer. Vi delade på en pizza på något hak och passade även på att ta en Kaffe Latte på Starbucks innan vi tog taxi tillbaka till hotellet.

Gick ut i kvarteren och letade efter ett Internetcafé och mailade hem. Vägg i vägg låg en bar där vi drack två små SMB-öl var och lyssnade på när Filippinarna sjöng karaoke. Några sjöng bra, andra mindre bra och vissa var nog lika dåliga som vi. Hur som helst så höll vi oss från att sjunga denna kväll. På dörren till baren fanns det skyltar med texten ”No firearms allowed in here”. Det är väl bra att man inte får ta in skjutvapen på krogen, men man förstår också hur vanligt det är att ha skjutvapen på gatan. Cebu kändes inte direkt som en säker stad. Vi lämnade baren vid 23-tiden och gick tillbaka till hotellet där vi somnade ovaggade.

2008-03-18, till Malapascua
Väckning klockan 07.00 och åt frukost i restaurangen på hotelltaket. Checkade ut och passade på att boka ett rum till dagen innan vi ska lämna Filippinerna. Det kan vara skönt att för en gång skull veta vart man ska bo när man kommer till en stad.

Tog en taxi för 90 pesos till Norra buss-stationen där vi blev anfallna av folk som ville att vi skulle åka med just deras buss upp till hamnen i Maya. Jag vet inte hur vi valde buss, men det visade sig att vi skulle åka med ”Rough Riders”, det bussbolag som vi faktiskt tänkt vi skulle ta. Bussen var anpassad för Filippinare så benutrymmet var i minsta laget. För oss med långa ben blev det till att sitta snett/bredbent för att få plats. Det gjorde också att vi två fick sitta själva på en bänk, på vissa bänkar där det bara satt Filippinare trängde bussinkastarna ihop 3-4 pers.

Malapascua

Bussfärden kostade 80 pesos (drygt 10 kr) per person och tog fyra timmar inklusive ett kort toa-stopp efter 1,5 timmar. Luftkonditioneringen i bussen bestod i att alla fönster var öppna vilket innebar en ganska behaglig temperatur i bussen, men också en ganska dammig/skitig resa. Resan var ganska behaglig ändå, och vägarna vara hyfsat bra. Det var väl egentligen bara den sista timmen som vägen var riktigt skumpig (vilket gav nästan 6.000 ”steg” på stegräknaren).

Vi valde att inte vänta på färjan som går lite oregelbundet ut till Malapasqua, utan tog en privat lastbåt ut till ön tillsammans med tre andra turister som också kom med bussen. Det kostade oss 200 pesos/pers istället för 40 pesos, men vi tyckte det var värt varenda pesos att få komma över till ön och få bada. Det är varmt, drygt 35 grader i skuggan (om det fanns någon).

Vi kom till ön vid 14-tiden och la till precis nedanför Cocabana Resort som var vårt första val för boendet. De hade som tur var en ledig bungalow för 1.300 pesos/natt (+ 30% extra under påsken). Den stundande påsken gjorde att nästan allt boende var bokat sedan länge. Installerade oss i bungalowen som var kanonbra och tog en sen lunch bestående av varsin macka i utomhus-restaturangen. Vi passade också på att boka in en snorklingstur runt ön till imorgon.

Koraller

Sedan var det strandliv som gällde för några timmar. Vi solade, badade och gick längs stranden och bara njöt. När solen började gå ned tog vi en tur runt i byn och passade på att handla lite mer av den lokala romen (som faktiskt är helt OK och billig, ca 40 pesos för 50 cl) samt vatten och chips.

Efter en dusch så åt vi middag på stället, Cocabana. Det blev Tom Kha Gai-soppa, Kyckling i gul curry (den röda var slut) samt två SMB-öl var. Kanongott. Lullade sedan som vanligt runt och utforskade stranden och byn ännu mer. Avslutade kvällen med rom + chips på altanen till vår bungalow. Det känns verkligen som om man håller på att varva ner ännu mer, från en redan låg nivå. God natt vid 22.30-tiden.

2008-03-19, Malapascua
Väckning 07.30 och åt en ”Continental”-frukost på vår resort eftersom det ingick i priset. En glad överraskning som gjorde boendet verkligen prisvärt. Mötte Mark, som vi bokade snorklingsturen runt ön av, vid 9-tiden. Det blev vi + tre tyskar som skulle med på dagens tur.

Sjöstjärnor fanns det gott om

Första stoppet var ett grunt korallrev med mycket döda koraller och bra småfiskar. Det enda som stack ut lite var att vi såg en muräna och stoppet får väl klassas som halvbra. Andra stoppet var vid ett vrak av ett litet japanskt fartyg från andra världskriget. Det var inte mycket kvar av det och sikten var ganska dålig, ett ganska dåligt stopp. Sista stoppet var vid några stora klippor en bit ut från där vi bodde. Här fanns det ganska fina koraller och en hel del att titta på. Vi kom tillbaka till land vid 12-tiden. Kostnad för turen var 200 pesos (ca 33 kr) per person.

Solade lite innan det var dags för lunch på vår resort. Vi beställde en enkel lunch, pommes frites och fried rice, som det tog nästan två timmar att få in. Det var sista gången som vi åt på vår restaurang, inte för att det var dålig mat utan för att servicen var urusel (även vid frukostarna egentligen).

Ännu en nyfiken Nemo

Nåja, vi kom ut i solen igen och solade och badade resten av dagen. Eftersom det var kanonvarmt i den stekheta solen, så blev fördelningen mellan sol och bad sådan att vi badade mycket mer än solade.

Vid 17-tiden tog vi varsin entimmes massage av väldigt trevliga damer till en kostnad av 300 pesos (50 kr)/st. Efter en timme var man mer än nöjd och avslappnad.

Tog en timmes promenad på stranden och i byn där vi bland annat köpte vatten. Sedan var det dags att hoppa in i duschen för att göra sig fräsch till kvällen.

Middagen åt vi på Hippo Campus, det blev varsitt fyllt kycklingbröst tillsammans med vitlöksris + en liten SMB. Allt för 750 pesos. Vandrade runt lite på stranden och i byn innan vi till slut tog en Gin & Tonic på Sunsplash bar. Vid 23-tiden var det dags att törna in.

2008-03-20, Malapascua
Upp ca 08.30 och tog ännu en hyfsad frukost på vårt ställe. La oss på stranden och pressade ett par timmar, men till slut blev det för hett. Då flyttade vi in till vår veranda som låg i skuggan där vi läste en del och tog vår lunch (chips och vatten).

Vattenorm

Provade att snorkla bland båtarna och korallerna precis utanför hotellet. Vi hade inga större förhoppningar om att se något så vi tog inte med oss vår undervattenskamera. Det visade sig vara ganska bra snorkling och vi såg bland annat en två meter lång svart/vit vattenorm. Första gången som vi ser en vattenorm trots att vi snorklat på många ställen runt om i världen. Det hade varit ganska bra att ha med sig kameran kan vi väl lugnt konstatera i efterhand..

Sjöstjärna

Efter en timme i vattnet la vi oss ett tag på land för att värmas upp. Hämtade sedan kameran och begav oss ut på ormjakt bland korallerna igen, men nu var den som bortblåst.

Duschade och tog en uppvärmningsdrink i Cocabanas egen ”Buddha Bar”. Efter en Caprinha respektive Banana Daiquiri var det dags för middag på La Isla Bonita. Den här kvällen festade vi på Vitlöksbröd, bläckfiskringar, kyckling i curry, Bicol Express (Filippinsk biffrätt) samt 2 SMB-öl var. Allt för 730 pesos (ca 120 kr), det är inte dyrt att äta/dricka i Filippinerna.

Somnade gott efter ännu en ganska slapp dag.

2008-03-21, Malapascua
Upp ca 07.30 och tog en American breakfast samt hämtade lunchbox inför dagens utflykt.

Vid 9-tiden mötte vi Mark, som vi bokat dagens tur med, samt en irländare som också skulle med på turen. Idag skulle vi åka iväg till Calangaman Island, en liten öde paradisö 2 timmar söder om Malapascua. Det blev en lugn färd dit och ön var verkligen vacker.

En av Filippinernas många små fina öar

Vi snorklade i nästan två timmar innan det var dags för lunch. Kaptenen ville att vi skulle åka tillbaka direkt efter lunch (ett par timmar tidigare än beräknat) för det var oväder på gång. Vår båt var väl inte direkt den största vi sett så vi tyckte också att det var en bra idé.

Hemresan visade sig bli raka motsatsen till ditresan. Det blåste och vågorna blev allt högre och högre. Vågor som var upp till 2 meter höga och en motor som lade av ett par gånger på hemfärden gjorde båtturen till ett äventyr. Ett tag funderade vi på hur länge man skulle klara sig drivande på öppet hav… Hur som helst kom vi, ordentligt blöta, till slut tillbaka till vår ö vid 17-tiden.

Vi tog en promenad på stranden för att få lite steg (ni vet, stegtävlingen…) och satte oss sedan i vår bar under happy hour och drack två rom och Sprite var för 65 pesos styck. Middagen tog vi på La Isla Bonita igen och den här gången blev det kyckling i röd curry, räkor samt varsin liten SMB till priset av 470 pesos (80-90 kr). Vandrade runt i byn efter middagen och sedan var det hög tid för att testa kudden.

2008-03-22, Malapascua

Vattenorm

Upp vid 9-tiden till ännu en dag där vi inte skulle gör någonting. Började med en god American breakfast och la oss sedan på stranden där vi solade, badade, snorklade och läste. Den här dagen såg vi återigen en vattenorm och nu hade vi kameran med oss.

När det var som varmast mitt på dagen tog vi en paus på verandan där vi läste och drack vatten. På eftermiddagen hoppade vi i vattnet igen och snorklade i en timme.

Avslutade dagen med en timmes massage igen för 300 pesos/pers, den här gången bytte vi massöser med varandra vilket blev ett lyft för oss båda.

Tog med oss en happy hour rom/sprite till verandan. Duschade och relaxade ytterligare med lite rom och lakrits (vad gott det är när man är på resande fot) innan det var dags för middag. Den här kvällen gick vi på en lite finare italiensk restaurang, La Dolce Vita, där vi åt en förrätt bestående av tomat, mozarella, vitlök och oliver. Som huvurätt tog vi penne med vitlök och tomat respektive spagetti Carbonara. Allt sköljdes ned med en liten SMB-öl. Pris 740 pesos (kostar alla middagar runt 740 pesos?).

Koraller

Tog en promenad runt byn igen och tog en SMB-öl på trottoaren utanför en liten affär. Shoppade ännu mer vatten (här dricker man litervis med vatten) samt lite jordnötter på vägen hem till hyddan.

2008-03-23, Malapascua
Gick upp vid 8-30 tiden och åt American breakfast som vanligt. Låg sedan och pressade på stranden en stund innan det var dags för dagens enda snorkling på ca 1 timme. I dag var det ruskigt strömt och vi fick jobba som attan för att komma någonstans.

Gick en långpromenad efter stranden och sedan pressade vi en stund igen. Sedan var dagen slut, undrar om vi åt någon lunch? Satte oss i baren och läste medan vi drack 3 rom + sprite var innan det var dags för lite uppfräschning. Efter lite jordnötter och whisky på verandan knatade vi iväg till Blue Water där vi åt kvällens middag. I dag åt vi räkor i hot sauce, grillad tonfisk med chili, vitlöksbröd, 2 SMB var och betalade 680 pesos.

Tog en kvällspromenad i byn och passade på att fylla på vårt förråd med rom, chips och vatten. God natt.

2008-03-24, Malapascua

Manet

Upp redan ca 7.30 och petade i oss den vanliga frukosten. Packade sedan ihop llite grejer till dagens utflykt, bl.a lunchpaket som vi hade bokat på resorten.

Klockan 9.00 åkte vi och en iväg på snorklingstur mot Gato Island där vi var framme ca 10.00. Snorklade ca en timme, såg en hel del fisk och en jättestor manet. Som helhet dock ett ganska tråkigt stopp för oss snorklare.

Åkte vidare mot Carnassa Island där vi först stannade till i en jättemysig liten vik där vi snorklade (inte heller någon bra snorkling, lite fisk) och åt vårt lunchpaket. I dag var det hett som i en bakugn och det var knappt att man kunde ligga ute i solen.

Hann också med ett stopp vid ett reservat på ön där snorklingen var riktigt bra och vi låg säkert i och plaskade i ett par timmar.

Carnassa Island

Båtresan tillbaka till Malapascua var mycket lugn, men det kom faktiskt en liten regnskur på slutet av resan. Vi var tillbaka vid vår bungalow ca 16.30.

Nu passade vi på att betala räkningen på Cocobana eftersom vi ville veta hur mycket pesos vi hade kvar att göra av med. Räkningen gick på totalt 12.600, 8 nätter x 1.300 plus lite annat smått och gott för 2.200. De lade inte på några 30% för påskhelgen och det visade sig att vi hade massor med pesos kvar i våra fickor. Gjorde raskt av med en del av dom pengarna i baren där vi sörplade i oss en mangoshake, en bananashake och varsin rom + sprite.

Middag åt vi La Dolce Vita, favorit i repris, och i kväll blev det torkat tunt kött med parmesanost, pizza med salami och chili, mixed grill och varsin SMB för 955 pesos. Efter kvällspromenaden var det dags att nanna kudden.

2008-03-25, Malapascua
Vid 9.30-tiden hade vi petat i oss den vanliga frukosten och lunkade ner till stranden. Snorklade i ca en timme och sedan gick vi på strandpromenad. Solade och badade mest hela dagen, utom en stund mitt på dagen då vi tog en kort paus på verandan . Till lunch blev det chips och vatten, det är för varmt för att bli sugen på riktig mat.

Snygg Angel Fish

Vid 16-tiden kände vi oss ganska nöjda med solandet/badandet och gick till vår bar för att slappa lite samt sippa på några av de billiga rom/sprite-drinkarna. Fick sedan massage av våra vanliga tanter/tjejer i en timme i skuggan av några palmer. Man känner sig som en ny människa efter sådan lyx. Vi betalde dem lite extra (500/pers) eftersom det var vår sista massage och de blev jätteglada.

Efter en dusch och lite rom + laktrits på verandan var det dags för middag. Vi gick tillbaka till La Isla Bonita där vi åt Tom Kha Gai, vitlöksbröd, räkor i vitlök samt kyckling Makay. Tillsammans med varsin SMB-öl så gick kalaset på 650 pesos, så det var både gott och billigt.

Avslutade kvällen med en rom/sprite i baren på Cocobano innan det var dags att sussa. Imorgon är det till slut dags att lämna denna härliga ö.

2008-03-26, till Cebu
Upp 7.30 och tog en snabb (ja, så ”snabb” som en frukost kan bli i Fillipinerna) American breakfast innan vi packade ihop det sista och checkade ut. Vi tog 9-båten till Maya och hoppade på en buss i hamnen som tog oss hela vägen till Cebu för 68 pesos/person. Det var en ganska händelselös resa och chaufören spelade ABBA-låtar nästan hela tiden så det dånade i bussen.

”spindelbåt” i närbild

Vi kom fram till Cebu vid 14-tiden och åkte lite för långt så vi hamnade på bussens slutstation, där det var svårt att hitta taxibilar. Vi släpade våra ryggor en liten bit och fick till slut tag på en taxi som körde oss till Fuente Pension House där vårt reserverade rum väntade på oss. Drog ut till ett internet-café för att kolla mail och sedan bar det iväg till SM City för att se om shoppingen var lite bättre där. Det var den inte, men vi lullade omkring en ganska bra stund där ändå. Jag handlade till slut ett halsband och vi tog varsin latte + kycklingmacka innan det blev taxi tillbaka till hotellet vid 19-tiden.

Tog en efterlängtad dusch och gjorde slut på den sista rommen och lakritsen. Vi åt middag på ett ställe som hette Sideline, vilket visade sig vara ett ganska mediokert ställe. Hur som helst tryckte vi i oss lite Crispy Chicken, grillspett med kyckling och fläskkött, Pommes och Garlic rice samt en tomat/gurk-sallad. Maten + tre SMB-öl kostade oss 450 pesos. Avslutade sedan kvällen på samma karaoke-bar, Trap Restobar, som sist. De kände igen oss och satte genast fram varsin SMB-öl, det kanske inte är så många västerlänningar som kommer in på den baren… Efter ytterligare en öl samt mycket dålig/bra sång av de andra i baren var det dags att krypa till sängs strax efter midnatt.

2008-03-27, till Kuala Lumpur
Upp vid 9-tiden och åt frukost uppe på hotell-taket. Tog en promenad i kvarteren runt hotellet för att fördriva tiden. Efter en timme hade vi fått nog av värmen, svetten forsade, och gick till hotellet för att duscha. Packade ihop det sista, checkade ut och tog en taxi ut till flygplatsen.

Vi var ute i lite för god tid och incheckningen hade inte öppnat än. Väntan fördrevs bland annat med att dricka en svindyr latte med tillhörande macka i en bar på flygplatsen. När vi väl var incheckade höll vi på att missa taxfree-butiken eftersom den låg före säkerhetskontrollen, men till slut lyckade vi övertala en vakt att låta os gå ut och handla (lite godis + cig till mig). Tog varsin liten öl i baren vid gaten för 400 pesos, det är lite skillnad i pris… För någon dag sedan fick vi en hel middag inklusive öl för det priset ute på stan.

Planet som skulle ta oss till Malaysia och Kuala Lumpur lyfte 16.15 och vad vi gjorde i Kuala Lumpur kan ni läsa om på denna sida, Kuala Lumpur.

Kroatien, juli 2008

2008-07-19, mot ön Hvar i Kroatien
Vid 14-tiden sade vi hej då till mina systerdöttrar Nora och Gretas mamma, packade in oss bilen och påbörjade resan till Arlanda. Efter drygt en timme var vi framme, det går ganska fort att köra från Gävle till Arlanda nu när det är motorväg hela vägen. Bilen lämnade vi på Benstocken och sedan checkade vi in vilket gick väldigt snabbt eftersom vi var tidigt ute och slapp stå i kö. Men till säkerhetskontrollen var kön desto längre och det tog en bra stund innan vi var kontrollerade och klara.

Efter att vi hade shoppat lite whisky, cig och godis satte vi oss och fikade i väntan på att få gå ombord. Vi lyfte ca 19.00, nästan en timme försenade, och landade i Split efter en tre timmar lång flygresa. Vingresors guider stod och väntade på oss och såg till att vi kom på rätt buss. Kördes till hamnen i Split varifrån båten till ön Hvar skulle avgå ca kvart över midnatt. Vi hade alltså en hel del tid att fördriva innan båten skulle avgå. Smaskade i oss varsin glass och sedan satte vi oss på en parkbänk och kollade på folk.

Ca 00.40 avgick äntligen båten och vi var framme i Starigrad på ön Hvar efter ca 45 minuter. Men vi hade fortfarande en bit kvar till byn Jelsa där vi skulle bo. Åkte buss den sista biten och var framme ca 02.30. Installerade oss snabbt i vår jättelägenhet på över 100 kvadrat och somnade innan vi hann blinka.

2008-07-20, Hvar

Badskor var ett måste på Hvar

I dag gick vi inte direkt upp i ottan utan vi tog en välbehövlig sovmorgon. Strosade ner till byn där vi letade reda på ett litet hak som serverade frukost. Det blev te, kaffe, juice och mackor med leverpastej, ost, skinka och tomater. Gick sedan och shoppade badskor och vatten så att vi skulle klara en dag på klipporna. Sandstränder är det mycket ont om på Hvar, men det är väldigt gott om vassa klippor efter kusten och dessutom sjöborrar i vattnet. Badskor är därför ett måste om man ska bada.

Vi vandrade bort efter vattnet och hittade en pir som var helt perfekt att ligga och sola på. Runt piren simmade det en hel del fisk och vattnet var klart och fint, så det blev en hel del snorkling under dagen. Solen sken, det var drygt 30 grader i luften och inte så mycket svalare i vattnet. Skönt!

Efter några timmar strosade vi vidare längs vattnet och hittade ett ställe på klipporna där det fanns en del släta klippblock som det gick att ligga på. Efter lite mer bad och snorkling gick vi tillbaka mot byn igen. Vi kom till en camping och där stod det en kille och stekte pannkakor, lunchen var räddad. Vi åt varsin chokladpannkaka och till efterrätt slank det ner en glass.

Från balkongen hade vi fin utsikt över Jelsa

Från balkongen hade vi fin utsikt över Jelsa

När vi kom tillbaka till byn gick vi och letade reda på mataffären där vi bunkrade lite frukostmat, chips, läsk m.m. Det gällde att inte handla för mycket för vi bodde långt upp på sluttningen och det var många trappor som skulle avverkas för att komma hem till lägenheten.

På kvällskvisten kom Vingvärden och besökte oss på hotellet och då passade vi på att boka och betala en heldagstur till Dubrovnik till i övermorgon. Tillbringade sedan en bra stund på vår jättebalkong där vi satt och mumsade på lakrits, chips, whisky och coca cola.

Vandrade sedan ner till byn där vi åt en hyfsat god middag. Lullade sedan runt i gränderna ett tag innan det var dags att nanna kudden.

2008-07-21, dagsutflykt till ön Brac
I dag åt vi frukost bestående av te, mackor, nutella, ost, juice och tomater på vår balkong. Packade sedan ihop våra badgrejor och gick ner till byn för att försöka boka en båttur till grannön Brac. Det låg mycket båtar i hamnen och flera av dom körde dagsturer till Brac.Vi köpte varsin t/r-biljett för 50 Kouna styck till en båt som avgick klockan 9.00.

Resan skulle ta ca en timme, men den tog lite längre tid eftersom vi hade turen att träffa på ett gäng delfiner efter vägen. Båten följde dessa snygga våtdjur och vi försökte fånga dem på bild. Det var inte det lättaste, men på några bilder kunde man i varje fall ana en ryggfena…

Zlatni Rat, den berömda stranden på Brac

Vi shoppade lite vindruvor och vatten och sedan gick vi mot den berömda stranden Zlatni Rat som kändes som en riktig turistfälla. Stranden gör sig väldigt bra på bild men den var överbefolkad av både solstolar, parasoll och människor. Något som också såg ut som sandstrand på håll visade sig vara en strand full med smågrus. Hur som helst, det var fint väder och vi solade och badade för fullt. Men det var trångt att ta sig ned till vattnet.

Vi kände oss ganska nöjda på eftermidagen och gick tillbaka till byn för lite uppfriskningar. Båten gick tillbaka vid 16.30-tiden och vi bänkade oss längst fram i fören. Vi höll på att flyta bort i värmen och inte fick vi se några delfiner på tillbakavägen.

Åter hemma så gick vi den långa vägen upp till vår lägenhet för en välbehövlig dusch och lite avkoppling på balkongen. Vid 20-tiden var det dags för middag. På vägen ner till hamnen stötte vi på Ving-värden som sa att det inte skulle bli någon Dubrovnik-tur i morgon, trots att vi hade betalt och bokat i tid. Tydligen hade någon agent strulat till det så att ingen av Vings resenärer fick följa med. Vi blev förbannade och krävde att de skulle fixa fram någon ersättningstur. Vi som gäster ska inte behöva bli drabbade för att Ving(eller deras agenter) inte kan sköta sig. Ving-värden ringde sin platschef och agent, men det var kört. Vi skulle inte få åka till Dubrovnik den här resan, tack för det Ving! Vi stämde träff med Ving-värden imorgon förmiddag och gick vidare för att få i oss lite mat.Zlatni Rat, den berömda stranden på Brac

Det blev ännu ett av ställena vid hamnen och de visade sig ha ganska bra mat, men än så länge hade vi inte hittat något matställe som severvade ”kroatisk” mat. Vi avslutade kvällen med en jätteglass på en av många uteserveringar. På vägen hem började det regna vilket inte bådade gott inför morgondagen, men vi är ju på ön Hvar, stället där det aldrig regnar…

2008-07-22, Jelsa / Hvar
Ännu en superfrukost på balkongen, men tyvärr hade regnet från igår inte dragit undan.

Innan mötet med Ving-värden ville vi ta reda på varför utflykten hade blivit inställd, så vi gick ned till Atlas resebyrå som var de som organiserade dessa turer. Enligt dem så hade Vings agent inte ringt in i tid, något som Ving hävdade, så inte blev vi mycket klokare av det. Vi fick i varje fall i stort sett samma erbjudanden om kompensation från Atlas som Ving erbjöd oss. Det visar, om inte annat, att Ving inte var speciellt intresserade av att hjälpa/kompensera sin kunder lite extra för att bibehålla sitt goda rykte (?). Vi passade i varje fall på att hyra en knallgul bubbla utan tak och fungerande vindrutetorkare för en dag, något kul skulle vi i varje fall göra idag.

Tillbaka på hotellet dök Vingvärden upp en kvart för sent, men trots ett långt snack så kunde inte Ving lösa problemet. Vingvärden höll med om att det var för jävligt, men kunde inte hjälpa oss. Det var nog sista gången som vi åker på charter ändå!! Vi har åkt på egen hand till alla möjliga länder under årens lopp och aldrig stött på problem, men de två gånger som vi har åkt på charter så har arrangören lyckats strula till det för oss.

Vår hyrbil som tog oss runt på ön

Efter allt strul som tjejerna fått stå ut med så tog vi vår häftiga cab och körde till staden Hvar. Bilen gjorde inte mer än 70 km/h så det tog en liten stund och vi fick också uppleva hur det är att åka cab i regn. Det funkade, men var inte lika skönt som i sol…

Vi hade lite svårt att hitta parkeringsplats, men lyckades till slut. Det var ganska kul att åka runt i vår bil, en bil som väckte mycket uppmärksamhet från övriga bilister och fotgängare. Vädret började sakta bli bättre och vi strosade runt i staden någon timme eller så. Innan vi åkte hem så hade det faktiskt blivit riktigt soligt och vi hade dessutom hunnit med en lättare lunch bestående av en macka och läsk/kaffe.

Vi brände tillbaka mot Jelsa i vår egen takt för att hinna med lite bad även denna dag. Väl framme i Jelsa åkte vi lite längre bort än vi varit tidigare och hittade några fina badplattformar, problemet var att det blåste så mycket så att det inte gick att ligga på dem. Vi bestämde oss därför för att lämna tillbaka bilen och sedan gick vi ner till ”vår” pir där vi kunde hitta lä och det blev faktiskt några fina soltimmar på eftermiddagen.

Drog oss sedan tillbaka till vår lägenhet för dusch och lite avkoppling på balkongen. Middagen avnjöts nere i hamnen igen och vi tog en liten promenad innan det var dags för att sova.

2008-07-23, Jelsa
Tyvärr ännu en dag med dåligt väder, typiskt att det mest solsäkra stället i Kroatien skulle visa upp sig från sin sämsta sida just när vi var där. Men det var bara att gilla läget.

Efter ännu en superfrukost på balkongen (Nutella-mackor på morgonen är gott enligt Nora) passade vi på att utforska byn lite mer noga. Det var mulet, men regnade inte, så det var väl ganska bra väder för en foto-safari. Vi hittade lite som var värt att fånga på bild och passade dessutom på att gå in i nästan alla affärer som fanns i Jelsa.

Geckoödla som är sugen på en geting

Lunchen åt vi på en restaurang som låg på en bakgata, men som visade sig hålla riktigt bra standard. Före maten bjöds vi på en lokal variant av fördrink. Den visade sig vara hyfsad, men om man drack mer än en (tjejerna är lite för unga för alkohol) så var det inte lika gott längre. Passade också på att boka en heldagstur med Atlas till nationalparken Krka nästa dag. Det vore väl dumt att inte utnyttja deras erbjudande om kompensation.

Resten av eftermiddagen/kvällen fördrev vi sedan i lägenheten. Det var liksom inte läge att gå och bada när det var mulet, kallt och blåste ganska mycket. Middagen åt vi på en restaurang som låg en bit från hamnen (på väg mot vår pir) och idag provade vi på lite annan mat. Jag och exet jag tog en stor tallrik med olika ”seafood” och det var helt OK. Vi skulle upp tidigt nästa morgon så det blev en ganska tidig kväll.

2008-07-24, heldagsutflykt till Krka nationalpark

Katedralen S:t Jakob

Väckning 04.30 och efter en snabb frukost på balkongen gick vi till hotellet Hvar för avfärd mot Krka vid 06-tiden. Bussen hämtade upp lite folk även på andra hotell innan den tog oss till hamnen i Starigrad. Vi tog en färja till Split. Egentligen skulle vi åkt båt lite längre norrut, men på grund av det blåsiga vädret valde kaptenen att köra till Split och sedan fick vi ta buss istället.

Först åkte vi till staden Sibenik där vi fick titta på Katedralen S:t Jakob som väl var värt ett besök. Vi passade på att äta lite lunch bestående av pasta eftersom det sedan väntade en längre bussresa till Krka. Vädret var faktiskt helt OK nu och solen tittade till och med fram lite då och då.

Bussen tog oss sedan vidare till Krka nationalpark som är berömd för sina många vattenfall. Från parkeringen tog man en båt upp till själva vattenfallen och då visade sig en av fördelarna med att åka på organiserad resa. Kön för att komma på dessa båtar var jättelång, men vår grupp fick helt enkelt gå förbi hela kön och ombord på första bästa färja.

Några av vattenfallen i nationalpaken Krka

När vi kommit av båten så fick vi ströva omkring fritt i parken i 3-4 timmar. Man kunde ha badat nedanför vattenfallen, men det var inte rikigt väder för det. Istället valde vi att ströva omkring i parken bland tusentals andra besökare och ta lite bra foton (oftast på vattenfall). Vattenfallen var ganska fina, men det var lite för mycket folk för att det skulle kännas helt rätt. Natur vill man ju gärna vara ganska ensam i när man ska utforska den. Avslutade besöket med en glass, det hade blivit ganska varmt och soligt på eftermiddagen.

Vi åkte tillbaka till Jelsa samma väg som vi kom och upptäckte nu att färjan hade en liten bar. Så det blev till att njuta av båtturen ute på däck med en öl i näven, inte helt fel ändå.

Vi kom tillbaka till lägenheten vid 20-tiden på kvällen så det vara bara att ta sig ner på byn för att äta middag innnan vi efter en lång dag äntligen fick sova lite.

2008-07-25, Jelsa

Klippbad var det gott om på Hvar

Frukost på balkongen och idag visade sig Jelsa från sin bästa sida, det var soligt och varmt igen. Efter den vanliga frukosten på balkongen packade vi ihop våra badprylar och vandrade ner till piren. Där tillbringade vi förmiddagen med att sola, bada och snorkla. Gick sedan ett par kilometer bort till ”våra” klippor där vi latade oss till dess vi fått nog av sol och bad för i dag.

På vägen hem tryckte vi i oss varsin nutella-pannkaka, dagens lunch. Väl tillbaka i lägenheten kom whiskyflaskan, läsken och chipspåsarna fram. Vi satt på balkongen och tog det lugnt ett tag och sedan småpackade vi lite inför hemresan i morgon.

Gick ner till byn och åt middag och sedan var det god natt.

2008-07-26, till Gävle
Åt frukost på balkongen som vanligt. Klockan 14.00 skulle vi vara ute ur lägenheten och bussen skulle inte avgå förrän 16.00. Exet gick och frågade om vi inte kunde få ha kvar lägenheten till 15.30 vilket vi fick. Vi strosade ner till piren igen där vi solade och badade fram till ca 14.00. Gick sedan tillbaka till lägenheten och packade ihop våra prylar.

Ställde väskorna innanför ytterdörren och så gick vi ner till byn och åt lunch. Strax före 16.00 gick vi till hotell Hvar dit våra väskor blev levererade av de som drev lägenhetshotellet. Strax efter 16.00 avgick bussen mot hamnen och nu var det en stor, långsam färja som tog oss till hamnen i Split.

Vi bussades till flygplatsen där incheckning och passkontroll avverkades i ett rasande tempo. Flyget avgick i tid och vi landade på Arlanda ca 01.00 på natten. Hämtade ut bilen och vi var framme i Gävle mycket tidigt på morgonen.

Island, juli/augusti 2008

2008-07-30, till Reykjavik
Strax före lunch lämnade vi hemmet igen (vi hade ju ändå varit hemma i flera dygn nu), denna gång för att åka på en helgresa till Reykjavik på Island.

Vi lämnade som vanligt bilen på Benstocken och checkade in utan några problem. Passade på att köpa lite i Tax-free och tog den sedvanliga ölen i baren innan planet från Iceland Air lyfte vid 14-tiden. Det var en tre timmars flygresa och det var ingen höjdare, sätena var ruskigt obekväma och maten närmast ett skämt. Det var tur att vi hade tagit jordnötter till ölen på Arlanda…

Utanför den Blå Lagunen

Hur som helst, resan gick ju förhållandevis fort och snart hade vi landat efter en ganska häftig inflygning där man verkligen såg Islands karga landskap med alla glaciärer. Bagaget kom superfort och vi måste totalt ha missat passkontrollen, för helt plötsligt stod vi i ankomsthallen. Vi skulle åka och bada i Blå Lagunen på vägen till hotellet så vi letade upp bolaget som skulle köra oss. Turen till lagunen visade sig gå först om nästan två timmar (något som resebyrån hemma ”glömt” att nämna), så vi fick vackert lugna oss och ta en fika istället.

Vid 17-tiden var det i varje fall dags att åka till Blå Lagunen som låg mitt emellan flygplatsen och Reykjavik. Vi fick lite mer än två timmar på oss på stället och det var lagom mycket tid. Vädret var verkligen olikt Island och det var kanonväder för att bada, solen sken och det var runt 25 grader varmt. Det var ganska häftigt att plaska omkring i det varma, grådassiga vattnet. På några ställen pös det ut ånga lite då och då, där kunde man även känna att vattnet var mycket varmare. Mitt i vattnet fanns det en bar där vi kunde köpa förfriskningar och en kall öl i ett varmt bad är inte helt fel. Efter att ha kletat in oss i lite välgörande lera (huden blev sååå mycket bättre) hade vi fått nog och försökte duscha av oss svavel-lukten. Håret blev som en svinto-borste…Vi tog en liten promenad runt lagunen också för att få en första närkontakt med något som mest liknade ett månlandskap.

Bussen körde oss sedan till vårt hotell, Fosshotell Lind, som var ett helt OK hotell. Det låg i slutet av den stora shopping-gatan och det tog väl en 20-30 minuter att gå in till centrum (om man gick fort). Vi tog ännu en dusch, men även vattnet på hotellet var lite svavelaktigt. Det var lika bra att vänja sig och det fanns en fördel, det fanns alltid gott om varmvatten.

Vi gick ned mot centrum längs shopping-gatan och hittade ett cafe där vi åt middag. Vi tog en pasta respektive en hamburgare som avnjöts tillsammans med en Isländsk öl. Maten var faktiskt riktigt bra och servicen kanon. Resten av kvällen ägnade vi åt att promenera runt i centrum (som inte är stort) och hamnen. Vi såg solnedgången från hamnen innan det var dags att vända stegen tillbaka till hotellet och sängen.

2008-07-31, Reykjavik
Upp vid 8-tiden och åt frukost på hotellet, en ganska normal hotellfrukost utan det lilla extra.

Monument nere i hamnen

På förmidagen tog vi en promenad runt stan för att se hur den såg ut i dagsljus. Det är en ganska mysig stad, med mycket låga och gamla hus. Den stora sevärdheten, Hallgrimskirkja, var under renovering och hela den vackra framsidan var täckt med byggställningar. Vi gick ändå in i den och den var verkligen byggd i en speciell stil.

Vi lullade tillbaka mot hotellet eftersom vi hade bokat en eftermiddagstur. På ett café nära hotellet åt vi en bastant lunch bestående av Latte + soppa och en stor macka. Nu var vi redo för att se mer av Island.

Bussen hämtade oss vid 13-tiden. Vi hade en guide som verkligen gillade sitt jobb och berättade om allt möjligt (och omöjligt) som rörde Island. Efter en stund började en varningssignal ljuda i bussen och föraren/guiden kunde inte få det att sluta. Tur för dem att det första stoppet, Pingvellir National park, bara låg runt kröken. Vi fick vandra omkring en stund i parken (egentligen klippblocken och sjön) där det första isländska parlmanentet bildades innan det var dags att åka vidare.

Gullfoss vattenfall

Nästa stopp var det mäktiga vattenfallet Gullfoss. Det märks att man är på en lite mindre turisort, här fick man gå oerhört nära forsen. Vi fick utan skydds-räcken gå ut på en klippformation som låg mitt i forsen. Det var en häftig upplevelse att stå mitt i forsen och nästan känna kraften i vattnet.

Nästa stopp var de varma källorna i Geysir och Strokur. Det bubblade och fräste lite överallt i detta område och regelbundet (var 4:e minut) sköt en 10-15 meter hög vattenstråle upp från den mest aktiva pölen. Inte heller här fanns det några avspärrningar, men vem vill bli skållad… Det märks överallt på Island att det är en vulkan-ö. Mycket annorlunda natur och svårt att beskriva, det måste nog upplevas.

Geysir

På tillbakavägen stannade vi i en stad som hette Hverageröi, men det var verkligen bara ett stopp för att man skulle köpa souvenirer och inget att skriva hem om. Det var en lång, men väldigt bra, utflykt och vi kom tillbaka till hotellet först vid 19-tiden.

Guiden på bussen hade tipsat om en bra fiskrestaurang som låg nere i hamnen. Det var ett trångt, litet ställe som tydligen skulle servera en väldigt god hummersoppa (omskriven av New York Times). Vi beslöt oss för att se vad det var för ställe och vandrade ner till krogen Saegreifinn där det var lång kö bara för att komma in och beställa mat. Vi hade inget bättre för oss och ville verkligen testa soppan så vi ställde oss längst bak i kön. Vi var nästan de sista människorna som beställde mat den kvällen och efter 45 minuter i kö (strax före klockan nio) beställde vi varsin hummersoppa, två olika fiskspett och lite potatis. Till det valde vi den starkaste drycken de hade, lättöl. Man sitter vid små bord/bänkar och äter ur pappersmuggar/tallrikar, väldigt spartanskt, väldigt mysigt och väldig god mat (speciellt hummersoppan).

Mätta och belåtna började vi vår vandring hemåt i kvällen. För att orka med den långa sugande uppförsbacken måste vi stanna på en pub för att förfriska oss. Gott, men det var knappt att vi orkade få ner ölen. Sedan var det dags att nanna kudden.

2008-08-01, Reykjavik
Upp vid 8-tiden och åt frukost på hotellet. Den här dagen hade vi inget bokat utan tänkte utforska Reykjavik på egen hand. Vi hade ju sett ganska mycket av stan de tidigare dagarna, men vi lullade runt på en massa bakgator och huvudgator och tittade på ingenting alls. Till slut kom vi ned till hamnen där vi egentligen tänkte boka en kort båttur ut till en fågelö för att se på ”Puffins”, men den kuren var stängd. Istället kollade vi priserna på valutflykter i en angränsande kur. Vi skulle på valtur imorgon, så det var inte aktuellt att åka idag…men helt plötsligt så hade vi bokat och betalat en valtur även denna eftermiddag. Det är ju ändå ganska häftigt att titta på djur och man vet aldrig vad man får se.

Knölvalarna var bara någon meter från båtarna

Valturen började vid 13-tiden och det var ovanligt fint väder igen. Man kunde sitta i bara T-shirt uppe på båten och sola på vägen ut. Det dröjde runt 45 minuter innan vi såg de första vikvalarna, men sedan såg vi ganska många olika vikvalar under de närmsta 30-45 minuterna.

Vi kom verkligen ganska nära valarna när man jämför med liknande turer vi gjort i t.ex. Californien. Häftigt!! Kaptenen var tvungen att vända hemåt och vi var ganska nöjda med turen.

Efter en kvart upptäckte han ytterligare några valar och vände skutan mot dem. Det visade sig vara ett gäng med vikvalar och två knölvalar som åt fisk i massor.

Knölvalarna hoppade, gång på gång, upp precis bredvid vår båt (och då pratar vi någon meter framför/bredvid båten), exponerade sitt väldiga gap och landade på rygg i ett jättestort plask. Valforskarna, som också var våra guider, på båten var helt i extas, det här var något de aldrig sett tidigare. En valtur kan knappast bli bättre än så här!

Knölvalarna hoppade upp och fångade fisk

På vägen tillbaka till hamnen tog vi en kall öl och försökte smälta intrycken. Valar är oerhört imponerande djur och att få se dem på så här nära håll var mäktigt. Ja ja, vi skulle ju ut på en ny valtur imorgon.

Väl i hamn tog vi en försenad lunch på vårt middagshak från igår och hummersoppan var lika god idag. Dessutom var det inte lika mycket folk så här tidigt på dagen. Vi vandrade mycket nöjda tillbaka till hotellet där en svavelosande dusch väntade samt lite lakrits och whisky på rummet.

Vi kom ut sent från hotellet och tog en hyfsat ordinär middag på ett ställe som vi helt glömt bort nu, så det har i varje fall inte lämnat några bestående intryck 🙂

2008-08-02, Reykjavik
Upp vid 7-tiden för den vanliga frukosten. Idag var det en heldagstur som väntade oss. En liten minibuss från Eldhestar hämtade upp oss utanför hotellet vid 8.30 tiden. De körde oss, efter att ha behövt vända tillbaka för två som de glömde i Reykjavik, en timme bort från stan och vi kom till Eldhestars gård som låg nära Hverageröi (se turen för ett par dagar sedan).

Det blev en ridtur på fälten runt gården som varade i ca 1,5-2 timmar på varsin Islandshäst. Jag (som är en van ryttare) fick en ganska trevlig häst som hette Kvettjur och exet (som red för andra gången i livet) fick en slö häst vid namn Spöket.

Trots ihärdiga kickar så låg exets häst alltid sist och minst tio meter bakom alla andra…

Ridturen var ändå helt OK och vi fick lunch (soppa och mackor) på gården innan de skjutsade tillbaka mig och exet till hamnen i stan. Vi skulle ju på valtur på eftermiddagen.

Det visade sig vara exakt samma valtur och båt som vi hade åkt med igår. Vädret var inte lika fint nu och sikten var inte heller lika bra, den gråa himmeln matchade det gråa, lite vågiga, vattnet väl.

Vi såg ganska många vikvalar och till och med några delfiner, men det var inte alls lika bra som igår och valarna höll sig oftast på behörigt avstånd från båten. De flesta på båten var nog nöjda, men vi som upplevt valarna på nära håll igår tyckte att det kändes lite avslaget. Men det var ändå värt att offra några timmar, man vet ju aldrig med vilda djur.

Vikval var det enda vi såg andra turen

När vi kom iland vandrade vi sakta tillbaka till hotellet där vi gjorde oss redo för den sista kvällen i Reykjavik. Vi åt en ganska hyfsad middag på en grillrestaurang (American style). Det vi ville äta var slut, men vi tog istället in en ganska bra pastarätt med tillhörande öl. En ganska passande avslutning på vår korta helgtripp till Island. Vi vandrade tillbaka mot hotellet och kollade på alla raggarbilar (och andra bilar) som åkte runt i centrum nästan hela kvällen.

2008-08-03, hem från Reykjavik
Upp i ottan, klockan och telefonen ringde redan vid 4.30-tiden. Efter en snabb dusch var det bara att ta packningen och gå ner och checka ut. Vi blev något förvånade när killen i receptionen sade att vi kunde gå ner till frukostmatsalen och äta lite innan avfärd. Vi hann precis stoppa i oss varsin macka innan bussen dök upp.

Vi lyfte vid 8-tiden och landade på Arlanda ca 13.00 svensk tid. Hämtade bilen på Benstocken och åkte hem till Aspudden efter ännu en upplevelserik resa.

Uganda, oktober/november 2008

Specialresa/expedition med Äventyrsresor till Uganda för att titta på schimpanser och bergsgorillor. Vår svenska färdledare var biologen/ornitologen Anders Haglund som gjort flera liknande resor till Uganda tidigare samt dessutom varit på alla möjliga och omöjliga platser i världen. Egentligen hade vi inte tänkt åka på denna resa utan en annan resa till Uganda. Men när vi var inne hos Äverntyrsresor i början av augusti och fick höra talas om denna resa, så var vi inte direkt svårövertalade.

2008-10-27, till Uganda
Vi jobbade halva dagen för att ha något att göra innan resan skulle börja. Strax efter lunch lämnade vi jobbet och tog oss ut till Arlanda.

Vi lämnade som vanligt bilen på Benstocken och checkade in utan några problem. Passade på att köpa lite i Tax-free och tog den sedvanliga ölen i baren innan planet från KLM lyfte vid 17.30-tiden. Det var en två timmars flygresa till Amsterdam där vi bytte plan. Nu var det Kenya Airways som skulle frakta oss ner till Nairobi och sedan vidare till Entebbe.

2008-10-28, Entebbe

Skrikhavsörn fotad genom Anders Haglunds tubkikare

Landade vid 10-tiden på morgonen men det gjorde inte min väska som fastnat någonstans på vägen. Plockade ut lite shilling i bankomaten på flygplatsen och sedan körde Frank oss till Lake Victoria Hotel där vi snabbt installerade oss i rum 240.

Om det inte hade varit för den försvunna väskan så hade vi nog passat på att ta en tupplur före lunch men i stället körde Frank oss till marknaden. Frank hjälpte oss att pruta och efter ca en timme hade vi lyckats handla två par sandaler, ett par shorts, två par t-shirts, två par trosor, tvål, shampo, myggmedel, deo och lite hudkräm.

Lunchen som serverades på hotellet var inte någon riktig höjdare men vi lyckades peta i oss tillräckligt för att bli mätta. Växlade lite pengar på hotellet, 200 USD blev till 340.000 Shilling. Kursen var inte den allra bästa men heller inte den sämsta.

Vitnosmarkatta i Botaniska Trädgården

Till Botaniska Trädgården som låg vid Viktoriasjön. Vi såg en del apor (Svart-vit Colobus, Vitnosad Markatta, Grön Markatta) och en massa fåglar.

När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss i baren och drack varsin öl (Nile Special och Bell) för 3.500 Shilling/styck. Det var nog den dyraste ölen på den här resan.

Efter en skön dusch var det dags för middag på hotellet. Vi serverades 3-rätters á la carte och maten var jättegod.

2008-10-29, till Kibale Forest
Klockan 6.30 blev vi väckta och efter en god frukost skulle vi packa in oss i bilarna och åka mot Kibale. Men chauffören Frank var inte på plats, han hade åkt till flygplatsen för att försöka få tag på min väska vilket han lyckades med. Vår andra chaufför hette Ham, han var inte lika rolig som Frank men han visade sig vara den av chaufförerna som var bäst på att hitta djur. Båda chaufförerna jobbade för ett företag som hette Wild Frontiers.

Ca 8.30 var vi äntligen på väg mot Kibale. Körde ringvägen runt Kampala för att slippa trafikkaoset inne i stan. Det kanske inte var en fyrfilig motorväg, men till och med huvudstaden i Uganda hade en ringväg för att slippa få in en massa bilar i stan som bara skulle passera. När får Stokholm en ringväg?

Efter vägen såg vi bland annat Maraboustorkar, Gråkindad Mangab och Svart-vita Colobus-apor. Efter några timmar var det dags för en bensträckare och då passade även vår reseledare Anders Haglund på att köpa bananer. Det är en helt annan och godare smak på de lite mindre bananerna utomlands. Efter ytterligare någon timme eller så var det dags för lunch. Under nästan hela resan blev det lunch ute i det fria och det visade sig ofta vara ganska snarlikt innehåll i våra lunchboxar, men det var en helt OK lunch.

Lejonhanne på marken (!), något som vi skulle få se i Ishasha

Vädret under nästan hela resan var konstant. Vi hade ungefär 25-30 grader varmt, soligt med spridda moln under dagen samt en kortare eftermiddags-skur. D.v.s. ett ganska behagligt väder att åka runt i.

När vi nästan kommit fram stannade vi till vid en te-odling där det gick en massa folk och plockade de tre yttersta bladen som sedan skulle bli te. Och när vi kommit fram till staden så var det dags för ännu ett stopp, denna gång för att några av resenärerna ville ha kaffe. Nåväl, sedan var det äntligen dags att åka in i Kibale Forest NP och göra en första vandring för att titta efter vilda djur. Chaufförerna släppte av oss vid en bro och sedan var tanken att vi skulle vandra längs vägen och leta efter apor och fåglar, för att efter någon/några timmar komma fram till mötesplatsen några kilometer längre fram.

Nu visade det sig att vi (framförallt Anders Haglund, jag och exet som gick längst fram) var ganska duktiga på att hitta framför allt apor, så det blev många och långa stopp för att titta på dem och även försöka få till något vettigt foto av dem. Vi hittade bland annat Gråkindad Mangab, Vitnosig Markatta, Diamant Markatta samt Rödkindad Mangab. Till slut blev Frank och Ham lite oroliga och kom och hämtade oss, vi hade en ganska lång körning för att komma till lodgen där vi skulle bo. Det hade regnat så vägen upp till lodgen var bitvis ganska dålig och lerig. Ibland gick bilen mer sidledes än framåt trots fyrhjulsdriften, men Frank och Ham visade sig vara mästare på att även köra sidledes.

Solnedgång över savannen

Det hade hunnit bli mörkt när vi äntligen kom fram till Ndali Lodge som låg väldigt vackert högt uppe på en kulle med suverän utsikt över omgivningarna. Lodgen ägs av en engelsman som heter Aubrey och han och hans flickvän fick oss verkligen att känna oss som om vi hade kommit hem till dem och inte bara till något vanligt hotell. Efter en snabb dusch tog vi, innan maten, en Gin och Tonic (ni vet, för skydd mot malaria…) ute på verandan där vi småpratade lite med några vänner till ägarna. Maten var kanongod och bestod av fyra rätter med rostbiff som huvudrätt, till det tog vi varsin öl (Club).

Sedan var det hög tid att gå och lägga sig vid 22-/23-tiden efter en lång dag. Exet och några till ur gruppen blev sedan väckta av en mindre jordbävning vid fyra-tiden på morgonen, men det skakade och mullrade inte tillräckligt för att väcka mig.

2008-10-30, till Queen Elisabeth National Park
Klockan 6.00 blev vi väckta och åt en snabb frukost samt passade på att njuta av utsikten från lodgen i gryningen. Klockan 07.00 var det dags att sätta sig i bilarna igen för nedfärd till Kibale Forest, en färd som tog ca. en timme men nu på betydligt torrare vägar.

Vi delades in i två grupper och gick in i schimpans-skogen ca 08.30. Det är inte alls säkert att få se schimpanser eftersom de rör sig ganska långa sträckor varje dag och det enda sättet är att gå till de träd som har frukter och se om de är i närheten. Efter någon timme av tystnad i skogen och ganska lång vandring hörde vår guide äntligen skriken från schimpanser. Vi brakade rakt in i regnskogen för att försöka hitta dem och efter en liten stund så befann vi oss mitt uppe i en stor schimpansflock. Det var apor överallt… Några satt i träden och visade upp sig, andra låg och sov på marken andra rörde sig på marken och försökte hitta någon bra plats att sitta på eller något nytt schysst träd att klättra upp i.

Schimpans i Kibale Forest

Vår guide anropade den andra gruppen och efter 30-40 minuter fick även de se ”våra” schimpanser. Det dröjde dock inte länge innan flocken började röra på sig och det var dags att ta sig ganska snabbt igenom regnskogen för att hålla apornas tempo. Tack och lov stannade de upp några gånger för att låta sig fotograferas och då kunde även vi passa på att hämta andan och torka bort svetten.

Till slut hade även den andra gruppen fått sin timme med schimpanserna (fast då hade vi fått nästan en och en halv timme med dem) och det var dags att lämna dem. Vi hade fått se ca 60 stycken schimpanser i alla olika åldrar och var mer än nöjda. Frank och Ham hämtade upp oss på en närbelägen skogsväg och körde oss den långa sträckan tillbaka till parkhögkvarteret. Det visade sig att vi hade gått en ganska lång sträcka när vi följde efter aporna. Där blev det lunchbox, öl och kaffe innan det var dags att åka vidare vid 13-tiden.

Ca 15.30 kom vi fram till ekvatorlinjen där vi gjorde ett kort fotostopp innan vi fortsatte mot parken. Efter en stund kom en stor flock med Elefanter gående vid sidan av vägen. De kom närmare och närmare och det visade sig att de skulle korsa vägen som vi åkte på och då är det bara att stanna och vänta till dess elefanterna har passerat. Det tog en bra stund innan hela flocken hade korsat vår väg och vi fick en hel del bra kort på mycket nära håll.

Elefant som korsade vår väg. Men hur många ben har egentligen en elefant?

Vi såg även några Bufflar, Vårtsvin och Uganda Cob på väg mot parken. Gjorde ett kort stopp efter vägen för att titta på utsikten över en sjö där Bufflarna låg och vilade sig i strandkanten.

Körde in i Queen Elisabeth National Park vid 17.30-tiden och då passade vi på att öppna upp taken på bilarna så att vi kunde stå och spana efter djur. Nu såg vi dessvärre väldigt få djur på väg till lodgen, Mweya Safari Lodge, men så var vi också framme redan ca 17.50. Vi som hade utlovats en Game Drive i parken på eftermiddagen var väldigt besvikna. Att åka närmaste vägen från entren till lodgen på 20 minuter är inte vad vi kallar Game Drive.

Efter lite tjat blev det bestämt att vi skulle få en kort Game Drive innan middagen. Anders Haglund, exet och jag åkte i väg med Frank för att spana efter djur medan resten i gruppen valde att vila sig i form. Vi såg inte speciellt många djur men några Vårtsvin, Bushbucks, Uganda Cob, Vattenbockar och några Elefanter fick vi ändå syn på.

Tillbaka på lodgen vid 19-tiden. Efter en dusch och lite whisky på rummet gick vi till baren och beställde in varsin Gin och Tonic. Serverades sedan en kanongod 4-rätters middag som vi sköljde ner med varsin Club-öl.

2008-10-31, till Ishasha
Klockan 7.00 var det dags att vakna. Åt frukost på verandan omringade av tjuvaktiga småfåglar.

Flodhästar och mängder med fåglar vid Kazingakanalen

8.30 åkte vi iväg ner till båten som skulle ta oss runt på Kazinga-kanalen. Båten avgick ca 8.45 och vi hade en egen liten båt, vi slapp alltså åka med någon av de större turistbåtarna. Vi hade läst i Lonely Planet att man skulle sitta på vänster sida i båten varför vi förstås satte oss längst fram till vänster. Detta visade sig vara ett bra drag eftersom vänstra sidan av båten var den sida som var närmast stranden under i princip hela turen.

Vi såg massor med djur…Bufflar, Flodhästar i lass, Elefanter, Varaner, Nil-krokodil samt fåglar av all möjliga slag och storlekar (Pelikaner, Maraboustorkar, Kungsfiskare, Ibis, Vävare, m.fl.). Dessutom fick vi se en fiskarby som fick vara kvar i parken. Turen varade i nästan tre timmar och det var en ganska trevlig tur. Om ni ska göra denna tur själva bör man nog ändå göra den på eftermiddagen för att få bättre ljusförhållanden, nu var det lite väl mycket motljus för vissa foton.

Efter flodturen åkte vi tillbaka till lodgen och packade ihop vår ryggor. Vid 14.30-tiden var det dags att återigen sitta upp i bilarna, nu skulle vi ta oss ned till Ishasha som ligger i södra delen av parken (som är jättestor). Vi hade vårt obligatoriska lunchstopp på vägen och åt våra lunchboxar (eller i varje fall innehållet i dem) och kom fram till Ishasha ca 15.30.

Uganda Cob fanns det massor av i Ishasha

På vägen till vår lodge gjorde vi en ordentlig Game Drive och taken på bilarna var öppna. Jag, exet och Anders Haglund stod och spanade efter djur hela tiden medans de andra i bilarna spanade efter djur lite då och då, något som gällde nästan alla Game Drives. Vi hittade på några timmar i varje fall en hel del djur, eller vad sägs om Bufflar, Uganda Cob, Topis, två stycken Lejonhonor under ett träd, Elefanter från Kongo (det kunde man se enligt Frank och Ham eftersom de brukade vara elaka…), Vattenbockar, Gamar, Örnar och precis innan lodgen fick även vi i vår bil en skymt av en Servalkatt. Vi såg dock inga trädklättrande Lejon trots att vi letade uppe i nästan alla ”lejon”-träd”. Franks bil fick punka på vägen tillbaka till lodgen men att byta hjul gick ganska snabbt, de var tydligen ganska vana.

Flodhästar fanns det även gott om i Ishasha

Vi kom till lodgen, Ishasha Wilderness Tented Camp, ca 19.30 och installerade oss i våra tält som låg väldigt fint precis vid gränsfloden mellan Uganda och Kongo. Regnet hade börjat falla i slutet av Game Driven och forsatte en stund in på kvällen. Vi fick tält nummer sex och beställde en varm dusch. Duschen var ”manuell” och behövde fyllas på med varmvatten i en tank på baksidan innan den gick att använda.

Middagen serverades vid 20.30-tiden och bestod av Guacemole med bananchips, tomatsoppa, biff med sötpotatis samt pannkakor med kanel. Till denna väldigt goda mat delade vi på tre stycken Nile-öl. Precis innan vi skulle gå och lägga oss blev det strömavbrott, så det var tur att vi hade våra ficklampor med oss. Vi blev eskorterade av en vakt till våra tält och la oss någon gång vid halv elva.

Elefanthjord i Ishasha

2008-11-01, Ishasha
Klockan 6.00 var det dags att gå upp för en tidig Game Drive. Vi fick kaffe och kakor innan vi satte oss i bilarna klockan 06.30. Vi såg massor med djur även denna morgon… Bufflar, Uganda Cob, Vattenbockar, tre Lejon (två hannar som jagade en hona), Elefanter, Flodhästar, Babianer, Örnar, Gamar, Krontranor (Ugandas nationalfågel) samt ytterligare två Lejonhannar. Åter till campen ca 10.15 där frukosten väntade.

Sedan blev det vila i några timmar, en vila som vi tillbringade med att fota Vävare och färglada Ödlor runt vårt tält samt ta en liten whisky med tillhörande lakrits. Klockan 14 var det dags för lunch och det serverades skink- och potatisgratäng.

Trädklättrande Lejon

Klockan 15.30 var det dags för dagens andra Game Drive. Nu fick vi äntligen se de berömda trädklättrande Lejonen då vi hittade en ensam hona i ett träd ganska nära vår camp. Dessutom hittade vi fem Lejon (två hanar och tre honor) på marken inte långt därifrån.

Vi såg också en massa Uganda Cob, Topis, Bufflar och några Gröna Markattor. Efter några timmar var det dags för ett kort stopp uppe på en kulle där vi serverades popcorn och öl, vilken lyx.

Åter till campen vid 19-tiden för en varm dusch innan middagen som serverades strax före klockan åtta. Den här gången blev det ”bara” en tre-rätters middag, men den var lika god som de tidigare. Den här resan börjar utvecklas till en riktig gourmet-resa, vilket inte är bra för vikten…

2008-11-02, till Bwindi
Klockan 6.30 var det väckning och frukosten serverades en halvtimme senare, då hade vi också hunnit med att packa ihop alla våra saker så de kunde lastas in i bilarna. Det var dags att lämna Ishasha.

Topis fanns det gott om i Uganda

Men på väg ut ur parken gjorde vi en Game Drive ner till Lake Edward-sjön för att försöka hitta en fågel som bara finns i Uganda, den fula Träskonäbben. Vi hittade Bufflar, Nilvaran, Krontranor, Uganda Cob, Topis, Vattenbockar och till och med fyra Jätte-skogsgrisar, men ingen Träskonäbb. Vi var väl inte så ledsna för det eftersom vi inte är så fågel-intresserade.

Vi åt vår lunchbox i parken innan vi tog oss ut till huvudvägen och styrde vår kos mot Bwindi. På vägen dit gjorde vi en liten promenad genom en by medan Frank och Ham fyllde på soppa, jag vet inte vilka som egentligen tittade på vilka i den byn.

Vi kom fram till Bwindi och vår lodge där, Buhoma Homestead, som låg vackert i parken mitt i regnskogen. Vi fick hyddan (nummer fyra) som låg högst upp. Vi tog en öl i baren innan vi drog iväg till byn för att shoppa lite.

Köpte tre små trägorillor för 10.000 Shilling och sedan gick vi till en bar för att dricka lite öl. Baren var ett litet ruckel med några träbänkar och ett gammalt biljardbord. Vi beställde varsin öl som vi drack medan vi läste det som stod skrivet på väggarna. Vad sägs om t.ex ”Danger No Smonking”? När våra flaskor var tomma då började det regna, bara att beställa in mera öl och köra en omgång biljard.

Krontranor är Ugandas nationalfågel

Gick sedan tillbaka till campen och då fick vi höra att Anders Haglund och ett par till som gått på skogspromenad hade stött ihop med ett gäng gorillor precis vid campen. Hade vi vetat det då hade vi nog hoppat ölen…

Dusch, whisky och middag och sedan var det god natt vid ca 22.30.

2008-11-03, Bwindi
Samma start som dagen innan. Upp 6.30 och klockan 7.00 serverades vi frukost. Klockan 7.45 knatade vi iväg till Parkhögkvarteret där vi fick lite info om dagens vandring till Gorillorna. Vi skulle, tillsammas med Anders Haglund och fyra andra från vår grupp, besöka M-gruppen (Mubare Group) som bestod av 8 Gorillor. Det var en silverrygg, tre honor, tre halvvuxna och en 10-månaders unge.

Frank körde oss till starten, M-gruppen befann sig nämligen ganska långt från lodgen. Vid starten stod det ett gäng bärare och väntade på oss. Vi hyrde förstås varsin bärare för att slippa kånka på våra små ryggsäckar innehållande kameror, kikare, regnjackor och en massa vatten. Men den största anledningen till att man alltid ska hyra en bärare är förstås att de flesta är väldigt fattiga och de behöver verkligen tjäna lite pengar på oss turister. Att hyra en bärare kostade 15 USD men vi betalade 25 USD till våra bärare, Simon och Louise, eftersom de var både duktiga och trevliga.

Vid 9-tiden startade vi vandringen som gick brant uppför på ganska fina vägar mitt i jordbrukslandskapet, efter lite drygt en timme kom vi fram till regnskogen och parkgränsen. Då var vi ganska svettiga och trötta på att gå uppför och uppför. Jag fick dock ganska god hjälp av våra bärare som hjälpte mig när det var som brantast, en framför som drog och en bakom som puttade. Kanske inte helt nödvändigt, men ganska uppskattat av mig. Väl inne i skogen gick vår guide igenom reglerna för hur vi skulle uppföra oss i parken och vid vårt möte med bergsgorillorna. Vår guide sa att det var mindre än en timme kvar till gorillorna och det visade sig vara sant, för redan efter 15-20 minuter hittade vi spårarna som hade till uppgift att hitta M-gruppen åt oss.

Vi fick bara ta med oss våra kameror och sedan gick vi iväg till vårt första möte med bergsgorillor. Det första vi såg var en stor buske som rörde lite på sig och snart tittade en liten svart varelse ut mellan bladen. Det visade sig vara den 10 månader gamla ungen som lekte, men inga andra gorillor syntes till. Vi hann tänka att det ”bara” skulle bli så här som vi skulle få se bergsgorillor (lite skymtar mellan bladen), men även det fick hjärtat att klappa lite fortare.

Vakten som gick med oss började hugga bort lite växtlighet och vi gick några meter längre in i regnskogen och plötsligt låg en av de yngre hannarna precis vid våra fötter. Längre in i skogen kunde vi också se ytterligare tre vuxna gorillor som satt och åt eller ägnade sig åt pälsvård. Silver-ryggen (flockens ledare) låg ganska dold och sov en bit bort. Sedan började showen…

Ung Gorillahanne som apar sig

Den yngre hannen låg och apade sig för fullt framför oss, innan den fick för sig att utforska de konstiga varelser som stod och tittade på honom. Han gick fram till vår grupp och smakade på Görans byxor, försökte knyta upp hans skosnören innan han slutligen klappade om hans ben. Även vår reseledare Anders Haglund fick sig en rejäl omfamning av samma bergsgorilla. Vår guide skrattade och sa att det här minsann nästan aldrig brukar hända och att vi var väldigt lyckligt lottade.

Sedan kom minstingen in i bilden. Han och den yngre hannen övade på slagsmål/brottning på skoj och det var en minst sagt underhållande brottningsmatch som vi fick se. Efter en stund kom ännu en gorilla och la sig i brottningsmatchen och det var ett virrvarr av svarta apor som låg i en hög bara ett par meter framför oss. Fantastiskt!

Efter kanske 40 minuter vaknade silverryggen och M-gruppen började röra lite på sig. De flesta av gorillorna klättrade upp i träden för att äta lite frukt och till slut klättrade även silverryggen upp. De sista 5-10 minuterna fick vi studera bergsgorillorna uppe i träden och det kändes helt OK att lämna dem efter en oförglömlig timme. Anders Haglund hade varit hos gorillor flera gånger tidigare, men aldrig upplevt det som vi just hade fått se. Vilken tur vi har!

Silverryggen i M-gruppen

Vi klättrade upp och ut ur regnskogen och mötte våra bärare på en kulle några hundra meter ovanför vårt möte med gorillorna. Vi satte oss och åt våra lunchboxar med utsikt över regnskogen och försökte smälta alla intryck. Visst är det dyrt att åka och titta på bergsgorillor, men det var värt varenda krona (och lite till).

Vi gick tillbaka ned till starten och passade på att besöka en skola på vägen ned. Vi lämnade ett bidrag till skolan och barnen i en klass sjöng några sånger för oss innan det var dags att forsätta vandringen nedför bergen till vår bil. Frank väntade på oss och skjutsade oss tillbaka till parkhögkvarteret där vi fick diplom. Vår guide Obid fick också lite dricks, 10 USD, för att han hjälpte oss så bra.

Gick tillbaka till vår lodge som låg hundra meter bort och tog en eftermiddags-siesta. Tog en dusch och gick till pool-baren igen där vi tog en Nile Special öl och träffade på vår chaufför Ham som vi bjöd på en öl och pratade lite med.

Vi 19-tiden var vi tillbaka på lodgen där Anders Haglund berättade lite om gorillor innan middagen. Den bestod som vanligt av fyra rätter och var (också som vanligt) mycket god, vi tog öl till maten och somnade lyckliga vid 22.30-tiden. Vilken dag…

2008-11-04, Bwindi
Upp vid 7-tiden för frukost. Vid 9-tiden tog Anders Haglund med oss på en vandring i regnskogen. Nu skulle vi försöka få syn på lite fler sorters apor, men vi lyckades bara få syn på några Vitnosmarkattor och några Vitstrupade markattor. Stigarna som vi gick på var ganska leriga och knaggliga, men vi klarade oss undan utan några brutna ben. Efter 3,5 timmar i skogen kom vi tillbaka till lodgen där vi serverades en riktigt god lunch.

13.45 var det dags för en Community Walk. Det var en vandring i omgivningarna där vi besökte några olika ”sevärdheter”. Det första stoppet var hos medicinmannan som satt i en liten byggnad tillsammans med en massa torra blad iklädd koskinn och larvig hatt. Han berättade om vilka sjukdomar som kunde botas med vilka blad men mot vissa sjukdomar hade han faktiskt inget botmedel.

Sedan fick vi veta allt om hur man tillverkar saft, vin och gin av bananer. Vi fick även provsmaka alla sorterna och man kan förstå att dryckerna inte inbringar några exportinkomster till Uganda…

En kameleont som vi hittade på vår byvandring

Därefter var det dags att träffa pygméerna eller batwa-folket. Det här var ett ganska pinsamt möte eftersom det kändes som att vi kom till ett Zoo eller Skansen för att titta på ett utrotningshotat folkslag. De dansade och sjöng lite för oss och sedan fick vi köpa lite av det som de tillverkat om vi ville. Med tanke på vad Anders Haglund hade berättat om hur Uganda hade behandlat detta folkslag kändes inte denna ”teater” OK.

Vi avslutade rundvandringen i byn med ett besök på sjukhuset som sköttes av en engelsman. Han visade oss runt och berättade om vad de gör för den lokala befolkningen och det är verkligen ett stort och behjärtansvärt arbete som de lägger ned.

Frank och Ham skjutsade oss sedan tillbaka till byn där vi tittade på en uppvisning av föräldralösa barn, AIDS har skördat stora offer i detta område tidigare.

Vid 19-tiden var vi tillbaka på lodgen där Anders Haglund berättade lite mer om Ugandas historia och Idi Amin. Efter en halvtimme hade han kommit fram till nutid och det var dags för ännu en god fyra rätters middag med tillhörande öl. Innan vi la oss så passade vi på att shoppa några T-shirts och kepsar för totalt 30 USD.

Idag hade det faktiskt varit förhållandevis dåligt väder med lite skurar då och då. Annars har det mest hållit sig till den obligatoriska eftermiddagsskuren.

2008-11-05, till Lake Mburo
Upp vid 06.15-tiden för frukost och packning. Vid 07.30-tiden var det dags att säga farväl till Bwindi och ta oss den långa vägen till Lake Mburo. Frank och Ham var osäkra på vägarnas kvalité och valde att åka tillbaka till Ishasha för att sedan ta en lite större väg till Lake Mburo. En omväg som de ändå trodde skulle gå fortare än att chansa på vägen över bergen.

Ett av fem trädklättrande lejon i vårt lejonträd

Och det var tur att vi gjorde den omvägen för på vägen hittade de ett träd fullt med lejon. Om vi betalade böterna för att de skulle åka av vägen så kunde vi komma väldigt nära. Nästan alla ville se dessa fem lejon på nära håll, men en person ville inte offra ytterligare 250 kronor (resan kostade 47.000 kronor). De andra i den bilen sa att de skulle betala hennes böter och båda bilarna åkte ut till trädet.

Eftersom vi inte ertappades av några parkvakter så slapp vi betala några böter.

Under resten av resan såg vi även Elefanter, Uganda Cob och Babianer.

Precis före lunchstoppet såg vi också två Schimpanser uppe i ett träd ute på savannen. Anders Haglund sa att han aldrig sett Schimpanser på detta ställe tidigare, trots att det i de andra turerna till Uganda funnits med en trekking efter dom i en närliggande ravin. Vi åt våra lunchboxar vid ravinen innan det var dags att fara vidare.

Ett annat av fem trädklättrande lejon i vårt lejonträd

Det var bitvis en mycket dålig väg och vi var framme vid vår camp i Lake Mburo först vid 16-tiden. På vägen till campen såg vi lite Impalas, Zebror, Babianer, mm så visst fanns det gott om djur här. Vi installerade oss i ett ganska primitivt tält (zebra-tältet) och tog en öl och lite chips på verandan i väntan på kvällens utflykt.

17.15 hoppade vi in i bilarna för att ta oss ned till sjön och göra en båttur. Det gick inte fort eftersom vi på vägen stannade och såg mängder med djur (Babianer, Zebror, Impalas, Vattenbockar, Grön markatta och Vårtsvin).

Själva båtturen gav inte så mycket, vi såg Flodhästar, Havsörnar + lite till, men inget som vi inte redan sett några gånger tidigare under resan. På vägen tillbaka till campen fick vi i skymningen se en Hyena, något som vi inte sett tidigare på den här resan.

Ett snyggt (?) vårtsvin

Efter en skön manuell (vattnet värmdes i köket, bars till vårt tält av bärare som klättrade upp på baksidan av vårt tält och fyllde på dusch-tanken…) varm dusch så smakade middagen som vanligt väldigt bra. Vi avslutade kvällen med spindeljakt i vårt tält och fick till slut ut en hyfsat stor spindel. Somnade vid elva-tiden.

2008-11-06, till Entebbe och hem
Upp vid 05.30-tiden och blev serverade kaffe på verandan. Frukosten serverades en halvtimme senare innan vi packade in våra väskor i bilarna och körde en Game Drive innan vi lämnade parken.

Det skulle tydligen finnas Leopard i denna park, men vi fick inte se någon denna morgon. Istället såg vi lite andra djur eller vad sägs om följande djuruppställning: Vårtsvin, Impala, Elan-antiloper, Rörbock, Oribi, Zebror, Babianer, Vattenbockar, Bufflar + diverse fåglar.

Mamma, pappa och barn i Zebra-familjen

Ham fick även punka på sin bil och efter byte av ännu ett däck styrde vi kosan mot Entebbe.

Vi lämnade parken vid 10-tiden och åt lunch på ett lokalt ställe efter vägen där vi fick prova på typisk Uganda-mat, något som inte visade sig hålla lika hög klass som maten som serverats under resten av resan. Vi kom fram till Entebbe i god tid vid 16.30 tiden, så Anders Haglund fixade några rum på Sophies Motel där vi kunde duscha och byta till varmare kläder.

Vi tackade av våra chaufförer och gav dem dricks enligt boken. Tyvärr ville de andra att vi skulle ge dem dricks som grupp, något som vi aldrig förstått varför. Dricks är väl ändå något personligt i hur man själv uppfattar någons hjälpsamhet och kunnighet. Hur som helst både Frank och Ham fick 30 USD extra av oss på flygplatsen. Något som de verkligen uppskattade.

Buffel

Sedan var det bara att påbörja den långa resan tillbaka till Sverige. Lyfte från Entebbe vid 20-tiden och en timme senare landade vi i Nairobi varifrån vi flög vidare med KLM till Amsterdam och därifrån till Stockholm. Landade på Arlanda vid 9-tiden på morgonen och den här gången kom även allt vårt bagage med.

Hämtade bilen på Benstocken och sedan åkte vi hem och tittade på alla våra kort som vi tagit på resan.