Archive for the 'Resor 2006' Category

Thailand, april 2006

2006-04-08, till Trat
Vi kom fram till Koh Kong ca 16.30 och vi kördes raka vägen till gränsen för 100 bath per person. Först skulle man ut ur Kambodja och det var ganska rörigt. Vi fotades och passen skulle kollas mycket noga varför det hela tog en bra stund. Sedan skulle man in i Thailand vilket var mycket smidigare. En kille hade kört våra väskor sista biten och ville ha 100 bath för det, men vi vägrade betala eftersom han inte hade sagt att det kostade pengar. Vi trodde att det ingick i resan till gränsen. Efter lite tjafs gav han med sig och vi hoppade på en minibuss som körde oss till Trat Hotel där vi fick ett rum för 500 bath. Åt middag på en matmarknad som låg mittemot vårt hotell. Petade i oss varsin Tom Ka Gai-soppa, räkor i vitlök, fläsk i peppar, varsin stor Singha-öl och en stor flaska vatten. Hela kalaset gick på 285 batch. Lullade sedan runt lite på stan men allt började stänga och vi var trötta efter den långa resn. Gick till 7-eleven och köpte lite hårshampo, popcorn och godis innan det var dags att uppsöka sängen. En lång res-dag!

2006-04-09, till Koh Chang
Upp vid 7.30-tiden och vi gick raka vägen till 7-eleven och köpte lite bröd, ost och skinka som vi åt på rummet. Sedan packade vi ihop våra grejer och drog vidare mot Koh Chang. Åkte med en Songtaew till hamnen för 200 bath. Väl framme i hamnen köpte vi tur-och-retur-biljetter för 120 bath styck. Båten avgick ca 9.00 och vid 10-tiden var vi framme på Koh Chang.

Tog en Songtaew till Sand Beach men där hittade vi ingenstans att bo. Allt var fullbokat för snart var det dags att fira in det nya året. Det blev till att ta en ny Songtaew till Lonely Beach där vi kollade på flera riktiga sunkställen innan vi bestämde oss för att ta in på Siam Beach. Vi fick en bungalow med AC, toa och dusch för 800 bath. Tillbringade hela eftermiddagen på stranden – mulet och skönt. Åt varsin god glass och delade på en Singha innan vi gick till vår hut och vilade ett tag. Vår hut låg nästan högst upp i backen, pust!

Lite whisky, lakrits och en dusch och sedan ut för att leta reda på en restaurang. Fanns det fler än den på vårt hotell? Det visade sig finnas ett antal restauranger och barer efter stranden. Vi gick till Nature Rocks som blev vårt favoritställe på Lonely Beach. Åt friterade räkor, sallad, vårrullar, kyckling med cashewnötter, seafood med chili och basilika, varsin stor Singha och en stor vatten för 450 bath, ca 90 svenska kronor. Maten var suveränt god varför vi kanske åt lite väl mycket den här kvällen.

Strosade hem efter stranden. Klättrade upp till vår hut och så var man svettig igen. Tack och hej klockan är 22.00.

2006-04-10, Koh Chang
Upp vid 9-tiden och åt american breakfast på hotellet.

Lonely Beach

Tillbringade sedan hela dagen på stranden. Solande och badade, men vi låg mestadels i skuggan för det var ruskigt hett (runt 40 grader) och sanden var kokhet. Snorklade lite vid stranden och såg några fiskar och en hel del krabbor och Maggan plockade några små snäckor. Till lunch åt vi varsin glass och på eftermiddagen gick vi till affären och shoppade solcreme, chips och toapapper. Svettigt värre! Väntade sedan på solnedgången tillsammans med en stor Singha. Solen gick tyvärr ned i molnen, men ölen var god.

Efter dusch, whisky och lakrits i vår hut gick vi till Tree House restaurangen och åt middag. Slog till med varsin Tom Yam seafood, kyckling i röd curry, en stor Singha och en stor flaska vatten och betalade 300 bat för kalaset. Vi var inte sugna på någon större fest så vi gick hem och löste Sudoku i vår hut.

Har bokat en snorklingstur till i morgon för 500 bath per person.

2006-04-11, Koh Chang
Upp redan klockan 7.00. Efter en senfärdig frulle på hotellet, det tog 45 minuter att få in två american breakfast, plockades vi upp av snorklingsfirman och kördes i raskt tempo till Bang Bao. Klev ombord på en stor båt med massor av turister och ca 9.30 åkte vi mot Koh Wai där vi snorklade, åt och snorklade igen. Snorklingen var ganska bra, gott om fisk och fina koraller.

Fina koraller fanns det gott om, här en ”julgran”

Åkte sedan vidare till Koh thong Lang plus ytterligare en ö som vi glömt namnet på. Blev en hel del snorkling och på eftermiddagen serverades vi rissoppa och frukt. Åkte sedan tillbaka till hamnen i Bang Bao där Maggan köpte en geckosarong för 160 bath. Hade nog kunnat få den för hälften men vi hade varken tid eller ork att pruta så mycket. En äkta transa körde oss till hotellet där vi var tillbaka vid 18-tiden.

Vad gjorde vi då? Jo, det blev dusch, whisky, lakrits och smörj på våra röda ryggar. Middag på Nature Rocks för 250 bath. Kycklig i röd curry, seafood med vitlök, Singha och vatten.

Tillbringade sedan ett antal timmar på en strandmatta tillsammans med Christina och Jan-Olof från Sunne. Det blev både öl och groggar och mycket skitsnack innan det var dags att gå till sängs vid 1-tiden på natten. Dessutom fick vi se en ganska spektakulär eldshow på stranden, väldigt effektfullt i kontrast till den kolsvarta natten.

2006-04-12, Koh Chang
Upp vid 9-tiden och i dag gick vi till Nature Rocks och åt frukost. 150 bath för continental, scrambled eggs och lemonjuice. Tillbringade några timmar på stranden vid Nature Rocks, men sedan lunkade vi bort till vår del av stranden där det fanns mera skugga. Till lunch blev det varsin glasspinne och sedan läste, solade och badade vi resten av dagen.

En kall Singha på eftermiddagen var aldrig fel

På eftermiddagen skulle Maggan gå upp till vår hut och hämta kamerorna för det kunde ju bli en fin solnedgång. Maggan traskade uppför alla trapporna men kom inte in i vår hut, nyckeln passade inte. Maggan trodde att några tjuvar hade varit framme och att hotellet därför hade bytt lås. Efter en snabb spurt ner till receptionen fick hon veta att de hade klippt av låset för att de trodde att vi hade tagit vårt pick och pack och dragit. Fick en ny nyckel och nu var det exets tur att klättra upp till vår hut där alla våra saker fanns kvar. Solnedgången var inget vidare i kväll heller. När vi klättrade upp till vår hut mötte vi en av hotellets bossar som sade att hotellet ville bjuda oss på middag som kompensation för strulet med nyckeln. Det sade vi förståss OK till.

Dusch och whisky och  sedan gick vi ner till restaurangen för att äta vår gratismiddag. Slog till med fisk i vitlök och peppar, kyckling i grön curry, en stor Singha och en flaska vatten. Vi betalade för drickat så notan slutade på 100 bath. Tog varsin drink på Seebreeze liggande på strandmattorna innan vi avslutade kvällen.

2006-04-13, Koh Chang
Upp vid 9-tiden och efter att vi smaskat i oss frukost på hotellet blev vi hämtade av en flakbil för nu skulle vi iväg och rida elefant, pris 900 bath per person. När vi skulle hoppa upp på flaket sade chauffören till oss att ge oss kameror och annat som inte tålde vatten för nu hade nyårsfirandet dragit igång. Efter hela vägen stod det folk med hinkar och vattenslangar och kastade vatten på alla som åkte förbi. Speciellt kul verkade det vara att kasta vatten på turister. Dyngsura men svala i hettan började vi vår elefanttur på Siriporn, en 30-årig stor skönhet till elefant.

En elefanttur i floden

Första timmen var det en tur i djungeln med många fotostopp. Den andra timmen skulle vi bada med elefanterna men floden var nästan uttorkad. Vattnet var lågt och mycket skitigt, fullt med elefantskit och annan lort så vi hoppade över det där med att bada. Väl tillbaka matade vi en elefantmamma och hennes unge med frukt. Vi köpte ett riktigt turistfoto av oss på elefanten för 300 bath, inte så mycket för fotot men pengarna gick till ett gott ändamål – mat åt elefanterna. Dessutom var inte fotona som vår elefantförare knäppte på oss med vår egen kamera något att ha. När vi var klara på elefantstället då var det bara att hoppa upp på flaket igen och åka tillbaka till hotellet. När vi kom fram var vi dyngsura och lortiga som sjutton av någon smörja som de kletade på ansikte och kläder men vad gör väl det, vi kastade tröjorna.

Varsin glass till lunch och sedan ett par timmars läsande och badande på stranden. Gick sedan bort till ”byn” för att bränna foton till CD vilket kostade 100 bath. Blev förstås dyngsura på vägen dit eftersom folk kastade hinkar av vatten på oss. Skönt!! Vi hade dessutom tänkt till lite och lagt kamera, pengar m.m. i en liten plastpåse. Växlade in 500 USD på Siam Hut till dålig kurs och sedan gick vi tillbaka till vår bungalow för att duscha inför kvällens middag på Nature Rocks. Åt Fried Schrimp Sallad, Fried Cashewnuts, Springrolls och varsin Fettucini Carbonara och drack varsin stor Singha och en stor flaska vatten. Notan gick på hela 530 bath vilket nog är rekord för den här resan.

Lade oss på en matta på stranden och drack två varsina GT för 80 bath styck. Tittade på eldshow och sedan gick vi vidare till Seebreeze där vi drack varsin gratisdrink, Mekong och Cola, som faktiskt var drickbar. Det var eldshow även på Seebreeze och vi blev dessutom bjudna på tårta eftersom det var någon som fyllde år. Godnatt vid 1-tiden på natten.

2006-04-14, Koh Chang
Upp vid 9-tiden och åt frukost.

En av palmerna vi svalkade oss under

Tillbringade i princip hela dagen på stranden och det var hett som attan. I solen gick det inte att ligga utan vi fick ställa våra solstolar under en palm så att vi fick lite skugga. Läste, badade och drack mängder med vatten och till lunch åt vi varsin glasspinne. Mums..

Promenerade sedan till ”byn” igen och shoppade några linnen, vykort och en bättre begagnad bok som troligen är dålig. När vi kom tillbaka till hotellet hämtade vi ut en kasse tvätt för 135 batch och det nog ganska dyrt men ändå väl värt pengarna.

Efter den sedvanliga duschen fick vi ingen whisky för den hade vi druckit ur. I stället fick vi festa på chips och vatten. Åt sedan ännu en god middag på Nature Rocks. I dag blev det lökringar, seafood med cashew-nötter, kyckling i röd curry, en stor Singha och en stor flaska vatten. Notan gick på 310 batch. Efter varsin GT på stranden gick vi hem tidigt, ca 23.00.

2006-04-15, Koh Chang
Upp vid 9-tiden och ännu en frukost på hotellet. Låg sedan på stranden hela förmiddagen och i dag var det både regn, sol och moln. Slog till och köpte två saronger för 110 batch/styck. Gjorde sedan upp med hotellet som ville ha 800 bath per natt för tre nätter och 1.200 för tre nätter. Det dyrare priset gällde under nyårsfirandet. Vi ville betala 800 för alla nätterna och då fick vi det.

Tog sedan en Songtaew till PP Clinic med Maggans öra. PP Clinic var en dyr privatklinik som hotellet rekommenderade oss att åka till. Kliniken var kliniskt ren och vi blev jätteväl mottagna av två sköterskor som kollade Maggans vikt och temp innan det var dags att träffa läkaren. En snabb titt i örat och så var det konstaterat att det rörde sig om en öroninflammation. Betalade 2.960 bath för läkarbesök och två sorters antibiotika/smärtstillande.

Smaskade sedan i oss varsin sallad med räkor till lunch för nu måste Maggan äta för att ta pillren. Badade en stund och sedan tick vi till vår bungalow och packade ihop våra saker. Ute spöregnade det så vi åt middag på hotellet. Kyckling med chili och lök, kyckling med cashewnötter, stor Singha, stor vatten och en frukttallrik slank ner för 410 bath. Maggan hade ont i örat och svårt att äta, så efter middagen gick vi raka vägen tillbaka till vår hydda och löste lite Sudoku och sade godnatt redan vid 22.30-tiden.

 2006-04-16, till Trat
Upp redan vid 8-tiden, en timme innan väckarklockan drog igång. Bestämde oss för att satsa på att ta 11-färjan. Duschade, packade och åt frukost på hotellet. Tog sedan en Songtaew till hamnen. Resan tog 1,5 timme från det vi klev på bilen till vi var framme i hamnen, många stopp efter vägen. Vi kom i alla fall i tid till färjan som lade ut ganska prick 11.00 men efter en kort sväng fick vi vända tillbaka pga någon var glömd på kajen. Nåja, vi kom fram till fastlandet i tid och tog direkt en Songtaew till Trat Hotel för 150 bath. Chauffören körde som en riktig biltjur så det stod inte på förrän vi var framme och kunde checka in på rum 432 med AC, varmvatten och TV för 500 bath.

Exet gick till 7-eleven och handlade en enkel lunch som vi åt på rummet. Maggan hade öronont och behövde vila några timmar. Gick ut på stan vid 17-tiden men det fanns inte mycket att se och shoppa i stan. Maggan köpte en plånbok som hon aldrig kommer att använda. Men det bästa var att vi gick till apoteket för att se om de hade något bättre medel mot Maggans örononda. Apotekaren hittade ett bättre (och mycket billigare) piller än PP Clinic skrivit ut och sa att det skulle dämpa både det onda och inflamationen, något som visade sig vara stämma (tror vi). Åt middag på nattmarknaden, seafood med lök och chili, kyckling med vitlök och peppar, stor Singha, stor vatten och en Tom Kha Gai-soppa för 190 bath.

2006-04-17, till Khao Lak
Väckarklockan ringde klockan 9.00 och vi gick raka vägen ut på stan och handlade en skraltig frukost som vi tänkte smaska i oss på hotellrummet. Väl tillbaka på hotellet upptäckte vi att de hade en frukostmatsal. Vi kastade det vi hade köpt och åt riktig frukost på hotellet i stället.

Tog sedan en Songtaew till flygplatsen som låg ca fyra mil utanför stan. Resan kostade 400 bath. Flygplatsen var jättemysig och vi var där i god tid och hann smaska i oss varsin glass och dricka lite Lemon Ice Tea. Små tåg hämtade oss vid avgångsterminalen och körde oss ut till flygplanen som var dekorerade med färgglada fiskar Vi lyfte ca 13.20 och landade i Bangkok ca 14.00 och nästa plan skulle inte lyfta förrän 17.10 vilket det inte gjorde.

Åt lunch på en av flygplatsens restauranger som hette Silom Village och sedan gick vi till gaten där det fanns gratis kex, popcorn, läsk, juice, kaffe, frukt m.m. Vi åt lite popcorn och drack lemonjuice och sedan ropade de ut att vårt plan var ytterligare försenat och att vi inte skulle lyfta förrän efter 19.00. Vi fick matkuponger, 200 bath per person, på Silom Village så vi gick raka vägen dit och beställde varsin ClubSandwich och vatten för 404 bath. Vi fick alltså betala några bath ur egen ficka. Men innan vi fått in maten kom en Bangkok Airways-anställd och sa att vi strax skulle gå ombord och att vi inte hann äta upp vår mat. Restaurangen fixade matlåda åt oss och vi hann också ringa till Poseidon och tala om att vi skulle bli sena.

Efter en lugn flygning med kanonmat, vår matlåda från Silom Village, landade vi på Phuket ca 20.30 och där stod en taxi och väntade på oss. Vid 22-tiden var vi framme på Poseidon där en påse med en nyckel till bungalow A2 hängde utanför kontoret. Vi installerade oss, packade om inför snorklingsturen och sedan sov vi.

2006-04-18, Similan Islands
Upp redan 06.15. Efter en snabbdusch packade vi ihop det sista och gick upp till receptionen där vi lämnade in alla grejer som vi inte ville ha med oss ut på havet. Betalade 7.400 bath för turen och då hade vi redan betalt 6.000 hemifrån när vi bokade resan. Totalt kostade alltså en tredagars snorklingstur 23.400 bath för två personer och då ingick allt utom läsk, öl och snacks.

Vid 7.30-tiden hoppade vi ombord på några bilar som körde oss till båten. Förutom vi var det Johan och Ida från Helsingborg, Doug och Jean med sina två döttrar från San Francisco, ett par från Canadas landsbygd, ett par från London, fem tjejer i varierande åldrar från Österrike, vår guide Marcus från Helsingborg, kapten, kokerska, städerska och boatboyen Chip. Totalt 17 turister.

Vi lämnade ifrån oss skorna innan vi klev ombord och sedan lade vi ut. På båten serverades vi frukost bestående av mackor, frukt, kaffe, juice m.m. Efter ca 4 timmar kom vi fram till första snorklingsstället, ön Coban som inte är en av de nio Similan-öarna utan den ligger lite för sig själv och hit åker de bara om det är riktigt bra väder. Det speciella med Coban är att här kan man, om man har tur få se mantor som flyger fram i vattnet.

En manta som ”seglade” runt under oss länge

Vi hoppade i och snorklade runt lite inne vid land där det fanns en hel del koraller och fiskar. Marcus och Chip åkte längre ut för att kolla om de hittade några mantor men det såg mörkt ut. Vi hade i princip gett upp hoppet när gummibåten kom mot oss i 180 för att köra ut oss till mantorna. Totalt såg vi tre stycken mantor och en av dom simmade fram och tillbaka rakt under oss under flera minuter. Trots att den var ganska långt under oss så var den enorm. Marcus, som var fridykare, dök ner och kollade in den på riktigt nära håll. Han såg ut som en liten minidvärg bredvid mantan. När vi hade fotat och kollad in mantorna ett tag då klättrade vi tillbaka upp i båten och så bar det av till Similan-öarna.

Gjorde först ett snorklingsstopp på ö nummer 9, sedan på nummer 8 och sista stoppet för dagen gjorde vi på ö nummer 7. Vid sjuan fanns det en nästan tam sköldpadda som var väldigt närgången. Den verkade tro att vår kamera var ätbar. Anledningen till att den var så tam är att många matar den med salladsblad vilket egentligen är förbjudet. I övrigt såg vi massor med färgglada fiskar och koraller under dagens snorkling. Maggan hade fortfarande jätteont i örat men det gick faktiskt bra att snorkla ändå. Tur!

Färgglada fiskar var det gott om

God mat serverades både till lunch och middag . På kvällen drack vi varsin öl och ljög lite med de andra innan det var dags att inta nattläge i det gemensamma sovutrymmet. Sängen var hård och vi fick inte direkt någon Törnrosasömn men det var helt OK.

2006-04-19, Similan Islands
Upp vid 6.,30-tiden och kollade i soluppgången. Före frukost passade vi på att snorkla med sköldpaddan som verkligen poserade för oss.

Nyfiken sköldpadda

Snorklade sedan vid ö 8, 7, 5, 6 och 4. Vi såg mängder av färgglada fiskar och koraller. Vid ö nummer 4 lyckades vi se en sköldpadda som inte var tam och en muräna som låg och poserade för oss.

Vi serverades jättegod lunch och middag även i dag. Ytterligare en kanondag med sol och bra snorkling. Vi fick alltid gott om tid att snorkla och det var värt varena krona (och lite till).

På kvällen var det foto- och filmvisning då vi fick se vad Marcus hade lyckats få korn på under de två dagarna. Det var en hel del bra bilder, men framför allt små filmsnuttar av bland annat hans möte med mantorna, så vi slog till och köpte en CD av honom. Det blev en ganska sen kväll med några öl och mycket snack.

2006-04-20, Similan Islands

Solnedgång på Similan Islands

Upp ca 6.30 och tittade på den häftiga soluppgången och efter frukost bar det av mot ö nr 1 där man egentligen inte fick gå iland. Flottan bevakade ön och det var alltså förbjudet att gå iland och att dyka runt ön. Vi fick faktiska gå i land i alla fall. Poseidon mutade militärerna med lite öl och cigaretter och då gick det bra att få komma iland.

Några av flottans killar kom ut med gummibåt och hämtade oss. Ön var ett skyddsområde eftersom sköldpaddorna lade sina ägg här. På ön jobbade ett gäng militärer med att ta hand om sköldpaddsäggen till dess att de kläcktes. Detta för att så många som möjligt av sköldpaddsungarna skulle ha en chans att överleva. Vi hade tur igen, det var en kull som precis skulle kläckas. En av militärerna grävde sig ner till äggen och där var det flera sköldpaddor som höll på att bryta sig ut ur äggen.

Efter att vi kollat in sköldpaddorna och ön var det dags att snorkla ut till båten som tog oss vidare till det sista snorklingsstoppet. Även det låg vid ö nummer 1. Här fanns turens finaste koraller i alla möjliga olika färger.

Solfjäderskoraller och småfisk

Sedan var det slut med snorkling för den här gången. Bara den 3,5 timmars båtturen tillbaka till fastlandet återstod. På vägen serverades vi lunch och sedan spanade vi efter delfiner men inga dök upp. Däremot spanade Maggan in en leopardhaj som dök upp precis framför båten. Superhäftigt! Lite senare såg vi två pilotvalar som vi följde en stund.

När vi kom fram till hamnen fick vi tillbaka våra skor och sedan kördes vi tillbaka till Poseidon där vi äntligen fick en bra dusch och möjlighet att tvätta oss ordentligt innan vi åt middag tillsammans med flertalet av de på båten.

Vi slog till med Tom Kha Gai-soppa, Kyckling med vitlök och peppar, Räkor med cashewnötter, några öl var och varsin GT. Satt upp och snackade så länge vi orkade och det var till 23-tiden.

2006-04-21 – 2006-04-22, Poseidon i Khao Lak
Vi stannade kvar på Poseidon och vilade oss i två dagar då vi inte gjorde annat än åt, badade, promenerade och bara var.

Eremitkräftorna var inte särskilt villiga på att bli fotograferade

Det fanns en hyfsad strand vid Poseidon där det var väldigt lugnt och skönt. Nästan inga människor och vi roade oss med att fota lite eremitkräftor och snäckor medan vi bättrade på solbrännan.

2006-04-23, till Bangkok
Upp klockan 7.00 och 7.30 kom taxin som körde oss till flygplatsen där vi hann peta i oss varsin macka och lemon ice tea innan vi lyfte klockan 10.10. Redan 11.30 landade vår jumbo på Bangkoks flygplats. Tog en taxi till Mandarin Bangkok för 300 bath.

Checkade in på rum 1045 och sedan tog vi skytrainen till weekend-market som vi trodde skulle vara en riktigt bra marknad men vi blev grymt besvikna. Vi hittade inget att köpa förutom två tröjor till Maggan som behövde ett ombyte i värmen.

Åt lunch på marknaden innan vi tog en taxi till vårt favoritställe i Bangkok när det gäller shopping, Pratunam Market. Vi köpte sju piketröjor och en klocka innan vi åkte skytrain till den Irländska puben O’Reillys där vi slog till med varsin Kilkenny och lite jordnötter. Dyrt men gott, 600 bath. Shoppade sedan lite på Pat Pong, 7 CD-skivor, 6 DVD-filer och en klocka och sedan åt vi middag vid Pat Pong. Vid 23-tiden tog vi en TukTuk tillbaka till hotellet.

2006-04-24, Bangkok
Upp klockan 9.00 och smaskade i oss en redig frukostbuffé på hotellet. Sedan tog vi en TukTuk till Tom´s Fashion där vi beställde massor med kläder. Det blev 2 kostymer med extra byxor, 4 skjortor, 2 slipsar, 2 klänningar, 1 kavaj, 1 kostym till Maggan och 2 sjalar för totalt ca 55.000 bath.

Trafiken i Bangkok är livlig

Åkte sedan till MBK och köpte två MP3-spelare för 3.300 bath. Sedan tog vi en TukTuk till hotellet för att lämpa av lite prylar och sedan var det dags för China Town där vi intog middagen som var en riktig höjdare. Åt bläckfisk i chili, kycklig med cashewnötter, stora räkor i vitlök och chili och till det drack vi mängder med vatten. Notan gick på 540 bath.

Tog en TukTuk till hotellet och den här gången försökte föraren att blåsa oss. Han körde helt fel väg vilket vi upptäckte. När vi påpekade detta då sade han att han skulle köra oss till en skräddare…. Vi var förstås inte det minsta intresserade.

Efter dusch och en kort vila på hotellet jagade vi upp en ny TukTuk och åkte för att kolla in shoppingen på Silom Road. Hittade inget att köpa men vi petade i oss ett par öl på ett hak efter vägen och där passade vi även på att spela lite spel. Lullade sedan runt på Pat Pong och småshoppade lite. 2 klockor, 2 skärp och 1 piketröja och kom hem vid midnatt.

2006-04-25, Bangkok
Upp klockan 9.00 och ännu en frukost på hotellet. Tog en taxi till Pratunam där vi shoppade vidare. I dag blev det 2 klockor och 16 tröjor till ett pris av totalt ca 2.950 bath.

Åkte sedan till hotellet för att fräscha upp oss innan det var dags att åka till skräddaren för första provningen. Tog en fika på Mc Ben Coffe som låg alldeles bredvid skräddaren och vi passade också på att gå till Modern Optica och beställa nya glasögon för 5.500 bath till exet. Sedan var det dags att gå tillbaka till skräddaren och prova lite mera. Det mesta såg riktigt bra ut och vi kände oss nöjda när vi gick därifrån.

Raka vägen till Pratunam där vi köpte ännu fler tröjor, 5 stycken för 520 bath. Efter en sval resa med skytrainen hamnade vi så småningom på vårt hotell där vi piffade till oss lite inför kvällen.

Åt middag på ett hak nära Pat Pong och shoppade sedan lite CD-skivor och DVD-filmer. Avslutade kvällen på O´Reillys där vi drack några Kilkenny och vi kom faktiskt inte tillbaka till hotellet förrän ca 00.30.

2006-04-26, till Stockholm
Upp klockan 9.00 i dag igen. Åt frukost och sedan surfade vi lite innan det var dags att ta Metron till Lumpini Park som vi inte hade besökt tidigare. Parken var inte mycket att hänga i julgranen så besöket blev mycket kort. Det var betydligt trevligare att dricka Latte på Starbucks.

Gick sedan till Snake Farm där vi fick se ett antal mer eller mindre livsfarliga ormar och så fick vi fota oss tillsammans med en pytonorm som vägde ca 12 kilo.Dusch och ombyte på hotellet och sedan var det dags att åka till optikern och hämta glasögonen och sedan till skräddaren för att hämta de kläder som var färdiga. Några av klädesplaggen behövde justeras lite till så dom fick vi levererade till hotellet senare på kvällen.

Nu fick det vara nog med shopping för den här gången. Vi åkte till hotellet och packade och sedan åt vi middag på hotellets Thai-restaurang.

Tog en taxi till flygplatsen där det var rena kaoset vid incheckningen. Efter att vi så småningom checkat in och kommit igenom kontrollerna så var det dags för resans sista shopping. Det blev ett par limpor med cig, ett par liter Gin, en liter Campari och så några frimärken till Maggans systerdotter Greta. Så småningom lyfte vi mot Stockholm och vid 7-tiden på morgon landade vi då äntligen på Arlanda. Tog en taxi hem till vårt kaotiska hem som blivit omtapetserat medan vi var borta. Pust!

Annonser

Kambodja, mars-april 2006

2006-03-26, mot Kambodja
Exets mamma hämtade oss vid 11.30-tiden och körde oss till Arlanda. Väl framme gick det mesta på rutin. Hämtade ut pengar på banken, checkade in, handlade whisky och lakrits, fikade och drack varsin bira. Lyfte ca 14.50 mot Bangkok med ett plan som inte var helt fullbokat så vi hade turen att få ett tre-säte för oss själva.

Flygresan var lugn men som vanligt alldeles för lång. Drack lite GT, åt mat, kaffe och cognac, tittade på den usla filmen Chicken Little och landade i Bangkok ca 5 på morgonen Thailandstid.

2006-03-27, Phnom Penh
Planet till Phnom Penh lyfte något försenat ca 9.00 och vi landade i Kambodjas stora lilla huvudstad vid 10-tiden. Värmen som tog emot oss var tryckande (drygt 40 grader) och något vi måste vänja oss vid för resten av semestern. Tog en taxi för 7 USD till California 2 där vi hade bokat ett rum via Internet. Strul vid incheckningen för att de hade noterat fel namn men det löste sig ganska snart. Vi fick ett rum och gick och lade oss direkt för vi var helt slut efter den långa resan.

Efter ett par timmars sömn och en skön dusch gav vi oss ut på gatorna där vi kollade in en marknad, drack ett par Angkor-öl för USD 1,50 styck. Åt sedan middag på Taboo. Det blev biff i ostronsås, kyckling i vitlök, varsin Beer Lao och notan gick på USD 11,10. Godnatt.

2006-03-28, Phnom Penh
Vaknade vid 9-tiden. Efter en gratisfrukost bestående av scrambled eggs, kaffe, te och juice tog vi en TukTuk till Russian Market för att shoppa. Köpte sandaler för USD 9 till exet (vars sandaler pajade igår kväll), solglasögon för USD 5 till mig och en av de största Breitling-kopiorna vi kunde hitta för USD 16 till en polare. Efter två timmar och efter att vi hade gått vilse på marknaden några gånger åkte vi med samma TukTuk-förare till Independence Monument.

Några, av många, dödskallar vid Killing Fields

Efter en snabb titt övertalade han oss att åka till Killing Fields för USD 10. Resan på dammiga vägar tog normalt ca 30 minuter, men en punka på moppen gjorde att det tog lite längre tid än så.

Väl framme betalade vi in oss, USD 2 per person. Området var mycket mindre än vad vi trodde det skulle vara och det var inte så mycket att se, förutom en himla massa dödskallar och massgravar. Kanske nog så ruskigt, men inte mycket till sevärdhet. 

Åkte tillbaka till hotellet och lämpade av lite prylar innan vi gick ut på promenad. Vi fick inte komma in på Silver Pagodan och Royal Palace för jag hade en tröja utan ärmar.

Royal Palace i Phnom Penh

Vi promenerade efter floden i stället i värmen, dryga 40 grader i skuggan. Drack en kall öl på en bar som hade fläkt och kollade in elefanten som gick förbi på trottoaren. Den var inte rosa (!) utan ett återkommande inslag i gatubilden. Jag köpte ett par till solbrillor av en gatuförsäljare för USD 4. Gick sedan till New Market där vi delade på en sockerrörsdricka, man måste ju testa om saker är goda eller inte. Den var faktiskt ganska god.

Tillbaka till hotellet för vila och ännu en dusch innan det var dags för middag. Gick till Happy Herbs Pizza där vi inte åt pizza utan kyckling i grön curry och räkor med vitlök och peppar som vi sköljde ner med varsin Beer Lao. Notan gick på USD 9,40. Vandrade sedan omkring i mörkret, det var strömavbrott och endast templen var upplysta + de hotell och restauranger sin hade egna elaggregat. Letade oss hem i mörkret och satte oss på balkongen och skrev lite dagbok tillsammans med myror och geckos. Ca 39 grader varmt. IT´S´DAMN HOT!! Jag har röda armar och exet är röd på halsen och näsan. Hur ska det här sluta? Det har varit mulet halva dagen…

2006-03-29, Phnom Penh
Upp och åt frukost vid 9-tiden och sedan tog vi en TukTuk till Wat Phnom (ett tempel som ligger på Phnom Penhs högsta kulle, 27 meter) där inträdet var USD 1 per näsa. Här kunde man rida på elefanten som vi såg i går, men det gjorde vi inte och ingen annan heller. Det var gott om tiggare och apor runt templet och själva templet var sådär. Vi tittade runt lite och köpte en dyr liten vattenflaska i souvenirshopen för USD 2, men vad gör man inte för att släcka törsten.

Royal Palace i Phnom Penh

Gick långsamt tillbaka mot hotellet – satt och kollade på båtarna i skuggan under ett träd. Kall läsk på hotellet, kort vila och sedan till Royal Palace och Silver Pagodan. Inträdet var USD 3 per skalle + USD 2 för kameran. Templen var jättefina och av samma typ som i Thailand. Vi slog till och köpte en minibuddha för USD 3 till exets mamma.

Åter till hotellet. Dusch och ombyte och sedan blev det middag på Frog & Parrot. Nu åt vi chicken madras, räkor i vitlök och peppar och drack vatten… Middagen var en riktig höjdare trots vattnet. Gick sedan på ”grändpromenad”. Drack varsin öl på ett hak utan fläkt. PUST och STÖN! Gick ner på strandpromenaden för att titta på alla människor som satt där och pratade, tittade på folk, åt middag, lekte, mm. Vi smaskade i oss lite jordnötter innan vi avslutade kvällen med varsin öl på California 2. Fick lite goda råd från Jim (som ägde hotellet) om vad vi skulle se uppe i Siem Reap. Bokade bussbiljett Phnom Penh – Siem Reap på hotellet för USD 9 per skalle.

2006-03-30, till Siem Reap
Upp 6.30 för att packa ihop prylarna.

Morgondusch

Utanför på gatan stod en elefant och duschade… Den stora staden var som sagt mer lik en småstad. Efter frukost, Ca 7.45, hämtade en kille från Mekong Express oss och körde oss den korta biten till busstationen. Notan för hotellet gick på USD 76,50 vilket inte var så blodigt för tre hotellnätter med frukost + de öl och läsk som vi hade druckit i baren.

Bussen avgick i tid, 8.30, och ombord fanns både bussvärdinna och toavakt. Vi fick våtservetter, lådor med lite att äta och vattenflaskor ombord. Efter att ha avverkat ungefär halva resan gjorde vi en halvtimmes stopp i Kompong Thom. Ca 14.30 var vi framme i Siem Reap.

Det var kaos på busstationen, TukTuk-förarna nästan slogs om att få köra oss till ett hotell. Vi åkte med Pol, som vann dragkampen med lite fula knep, till Red Lodge som var fullt. Vidare till Golden Temple Villa där vi fick ett rum med AC och TV för USD 18. Vi lyckades faktiskt med en enkel fråga pruta på rumspriset med två dollar per natt.

Angkor Wat sett från Phnom Bakheng

Klockan 16.30 hämtades vi av Pols kompis som skulle köra oss till Angkor Wat för att se solnedgången. Köpte varsitt tredagars tempelpass för USD 40/styck. Kördes till Phnom Bakheng som vi klättrade upp på. Där uppifrån hade man en hyfsat bra utsikt över Angkor Wat. I stället för solnedgång blev det regn. Vi klättrade ner och åkte tillbaka till hotellet i värsta störtregnet. Vi blev inte så blöta i TukTuken, men det blev vår förare. Han fick USD 6 i stället för 5 som vi kommit överens om…

Efter dusch och ombyte gav vi oss ut där det nu var riktigt svalt och skönt. Åt middag på ett litet B-hak som hette Happy Angkor Pizza. Det blev chicken ginger, biff med lök och peppar, öl och vatten. Notan gick på ca USD 7,50. Gick till Temple Bar där det var Happy Hour. Exet drack en gratisöl + GT medan jag slog på stort och drack ett par specialdrinkar, Angkor Sunrise och Blue Lagoon.

2006-03-31, Siem Reap
Vi väcktes av väckarklockan redan 7.00 och efter en dusch och varsin American breakfast hämtades vi av Pol för en heldag bland Angkor Wats ruiner.

Vi åkte raka vägen till Angkor Thom som vi äntrade via den södra porten. Tittade och klättrade runt på templen Bayon, Baphuon och Terrace of the Elephants innan vi åkte ut via den östra porten. Utforskade sedan templen Thommanom, Ta Keo, Ta Prohm, Banteay Kdei, Sras Srang, Prasat Kravan och sist men inte minst självaste Angkor Wat.

Delvis övervuxet tempel. Känner ni igen det från någon film?

Ett häftigt tempel att klättra omkring i. Visst var det mycket turister, men templet var så stort att det svalde väldigt mycket folk. Vissa delar av templet var det svårt att ta sig till, vi klättrade t.ex. upp för en trappa som var så brant att man, utan att böja sig, kunde stödja sig med handen några trappsteg upp hela klättringen. Enkelt att ta sig upp, men jag var lite skeptisk till hur sjutton vi skulle ta oss ned. Det löste sig när vi hittade en trappa med ledstång.

Tanken var att vi skulle stanna och se solnedgången vid Angor Wat men då kom molnen.Vi drog hem i stället för att vara säkra på att slippa bli blöta. Kom inget regn den här gången! Vi bokade Pol för en ny heldag i morgon och betalade honom USD 12 för dagens tripp. Det blev inte mindre än tio tempel på en dag, och det i drygt 40 grader och stekande sol. Varmt, svettigt och kul.

Lunchen åt vi vid Ta Prohm, kyckling i curry. I övrigt var det mest vatten som slank ner under dagen.Vi drack ca 10 liter vatten under dagen och gick på toa en gång… Det är jobbigt att klättra runt på tempelruiner i värmen.

Angkor Wat

Vi var tillbaka på hotellet vid 17.30-tiden och då var det skönt med en dusch. Åt middag på en kanonbra Khmer-restaurang som hette Khmer Kitchen Restaurant. Vi år Chicken Mussaman Curry och Chicken med cashewnötter och lök. Till maten drack vi Angkoröl och vatten och i dag gick notan på USD 8.

Traskade sedan den korta biten till Temple Bar där vi sörplade i oss varsin drink innan det var dags att gå tillbaka till hotellet för att skriva lite vykort och sedan var det godnatt.

2006-04-01, Siem Reap
Klockan ringde klockan 7.00 i dag igen, att man aldrig får sovmorgon när man är på semester? Dusch och frukost och sedan bar det av på en ny tempeltur.

Ett av templen är speciellt känt för sina fina ristningar

I dag besökte vi templen Pre Rup, Banteay Srey, Bantay Samre, East Mebon, Ta Som, Neak Pean, Preah Khan och Angkor Wat. Inte lika många tempel som igår, men lika varmt, soligt och svettigt. Dessutom låg många av dagens tempel en bit utanför tempelområdet, som längst åkte vi en dryg timme med TukTuk:en.

Åt lunch vid Neak Pean vid 12.30-tiden. Lök med biff, biff ginger och vatten för USD 6.

Kom till Angkor Wat vid 16-tiden för att se solnedgången, men molnen hopade sig även i dag så vi åkte tillbaka till hotellet. Vilade och drack lite whisky på rummet och sedan gick vi till marknaden och shoppade lite grann. Köpte ett silverarmband för USD 25, två t-shirts för USD 3 och lite frukt för USD1. Lunkade sedan tillbaka till hotellet för en välbehövlig dusch. Vi passade även på att tvätta upp lite kläder vilket verkligen behövdes.

Åt middag på den ganska dyra Khmer-restaurangen AMOK där maten serverades på bananblad. Åt Amok (Kambodjas nationalrätt) med räkor i röd curry + Amok med kyckling och grön curry. Till maten drack vi öl och vatten och i dag gick notan på så mycket som USD 13.

I dag hoppade vi över drinkarna och gick raka vägen till hotellet där vi skrev lite i dagboken innan det var sussimuss.

2006-04-02, Siem Reap
Klockan ringde redan kl 5.00 för nu skulle vi till Angkor Wat och titta på soluppgången. Pol hämtade oss 5.30 och körde oss raka vägen till Angkor Wat. Vi fick faktiskt se en riktigt hyfsad soluppgång. Åt sedan frukost utanför templet innan vi drog iväg till turistfällan The Floating Village som kostade USD 15 per person.

”Vägen” till Siem Reaps näst största turistattraktion

Men vägen dit var en upplevelse i sig. De sista kilometrarna åkte vi på en gropig, smal grusväg och vi sade att ”hit kan i alla fall inga turistbussar ta sig”. Ack så fel vi hade.

Vi åkte ut med en egen båt till den flytande byn och kördes runt en vända innan vi fick gå av på ett flytande ”turistzoo” där de hade krokodiler, fiskuppfödning, café, souvenirer och massor med tiggare. Kördes sedan tillbaka till hamnen där turistbussarna stod på rad. Hur sjutton hade dom kunnat ta sig dit på den katastrofalt dåliga vägen? Vi hoppade upp i vår TukTuk för färden tillbaka. Efter ett par hundra meter stötte vi på en turistbuss som satt fast i leran, en annan buss som var nära att råka ut för samma sak lyckades till slut komma loss. En personbil fastnade men den kunde ett tiotal kambodjaner få loss. Vi klarade oss mycket bättre i våran TukTuk, men vi klev av och gick när groparna i vägen var som små kratrar.

Ett sätt att ta sig runt i den flytande byn

Efter vägen stannade vi till vid templet Athvea som var ett mycket litet tempel och inte en enda turist i sikte. Pol körde oss sedan till hotellet där vi passade på och sova i ett par timmar innan vi gick en kort promenad runt i byn. Kvart över fyra hämtade Pol oss igen för nu skulle vi göra ett sista försök att få se solnedgången vid Angkor Wat. Men det blev ingen riktigt häftig solnedgång i dag heller, för mycket moln. Shoppade lite vykort och en bok om Angkor vid templet.

Tillbaka till hotellet där vi checkade ut och betalade för nästa dags busstur till Phnom Penh, totalt gick notan på USD 86. Sedan packade vi och drack det sista ur vår första halvflaska whisky. Middag på en favorit i repris-restaurang, Khmer Kitchen Restaurant. Smaskade i oss räkor med chili och vitlök, kyckling i panengcurry, vårrullar och varsin Angkor-öl. Drack sedan varsin öl på Temple Bar innan vi nannade kudden. Det blev en tidig kväll.

2006-04-03, till Phnom Penh
Upp 5.50 för en snabb dusch och frukost innan vi packade det sista. Vid 7-tiden hämtades vi av en skraltig minibuss som packades full med folk. Efter en kort färd ned till busstationen fick vi se vårt färdmedel som skulle ta oss till huvudstaden. En stor buss som sett sina bästa dagar. Ett av våra säten var trasigt och ryggstödet fick aldrig något stopp på vägen bakåt. Men bussen var full så det var bara att bita ihop. Jag hittade en bra halvliggande ställning efter att exet provat i drygt en timme. Ska ni åka buss så lönar det sig att betala någon dollar extra när skillnaden mellan bussbolagen är så här stor.

Bussen var trång, skumpade som sjutton och de visade en Jackie Chan-film utan ljud med kinesisk text. Frukosten på bussen bestod av de vanliga asiatiska bullarna som inte smakade något vidare, men en av bullarna gick faktiskt att äta den här gången. Resan tog ca fem och en halv timme trots mer än fem stopp men då körde chauffören väldigt fort.

Väl framme i Phnom Penh fick en av de många TukTuk-förarna vid bussterminalen köra oss till Hotel California för en dollar. Vi fick det sista rummet som låg mot gården för USD 17. Rummet låg tre trappor upp vilket var lite jobbigt för våra tempeltrötta ben. Sängen hade sett sina bästa dagar/nätter och Jim lovade att vi skulle få en ny säng innan kvällen. Installerade oss och sedan tog vi en TukTuk till bussbolaget vid Centralmarknaden där vi bokade biljetter till Sihanoukville för USD 3,25 styck.

Lullade sedan runt på stan i någon timme, såg vår säng hissas upp utanpå hotellet till vår våning och drack varsin öl i baren på hotellet innan det var dags för lite vila och dusch innan middagen. Åt på Happy Herbs Pizza igen men den här gången slog vi till med deras specialitet som förstås var pizza. Ett par vitlöksbröd till förrätt och sedan ett par pizzor, Meat Lovers och Salami. Drack varsin Angkor-öl och notan gick på USD 13,50. Nytt strömavbrott men restaurangen hade eget elaggregat så det stod inte på förrän strömmen var tillbaka igen.

Vandrade runt på strandpromenaden någon timme och tittade på folklivet, men sedan lockade den nya madrassen på vårt rum.

2006-04-04, till Sihanoukville
Upp vid 7-tiden för frukost och utcheckning. Notan för rummet en natt + några öl och juice som vi hade petat i oss gick på USD 20,50. Vår vanligt TukTuk-förare var inte på plats men han hade skickat en standin som körde oss till busstationen. Väl framme ville vi betala en dollar som vi kommit överens om dagen innan, men han ville ha två. Lite tjafs blev det men efter ett tag gav han med sig och vi kunde klättra ombord på bussen. Klockan 9.00 avgick bussen som var ganska dassig med nästan bara kambodjaner som passagerare. Undrar just hur alla andra turister tog sig fram i landet, inte med samma bussar som vi i alla fall. Runt oss satt fullt med småbarn och det var ganska livat på bussen.

Kom fram till Sihanoukville ca 13.30 men då hade vi gjort ett antal korta stopp efter vägen för att ta ombord och släppa av passagerare. Dessutom ett längre stopp ungefär halvvägs där vi drack varsin äcklig melondricka.

Haffade två stycken motoförare som körde oss och våra ryggor till Hotel Markara där vi fick ett rum med AC, fläkt, toa, dusch och varmvatten för USD 12. Till stranden var det ca 30 meter och vi gick raka vägen dit. I vattnet var det ca 30 grader och vi solade och badade till ca 18.00 då vi gick hem och vilade en stund. Efter den dagliga dosen av dusch, whisky och lakrits gick vi och åt middag på Dara´s Schack som låg mitt emot vårt hotell. Åt BBQ-räkor, kyckling kebab och drack några Angkor-öl för USD 11.

Strosade sedan efter stranden och drack varsin drink på en bar. Drinkarna kostade USD 1,50 – 2,50 i princip överallt. Vi slog till med en GT och en Long Island Ice Tea som avnjöts halvliggande i solstolar tittandes upp på stjärnorna. Lullade hemåt vid 23-tiden och efter lite dagboksskrivande var det godnatt.

2006-04-05, Sihanoukville
Ingen klocka på ringning! Gick inte upp förrän vid 9-tiden. Tog en snabbdusch och sedan åt vi frukost i hotellets restaurang. Lämnade in tvätt, 800 riel per plagg vilket är ungefär 1,60 SEK per plagg. Ganska överkomligt pris! Mailade sedan till Nora som fyllde 12 år i går och sedan var det dags för stranden där solen tog som bara den trots att det var ganska molnigt. På eftermiddagen klarnade det upp ordentligt så det blev till att sitta i skuggan. På stranden var det massor med barn som sålde frukt, så i stället för att äta lunch köpte vi fruktpåsar med drakfrukt, banan, papaya, ananas m.m. Ett ganska lyxigt och bra alternativ till riktig mat.

Solnedgång i Sihanoukville

Vi tog det riktigt lugnt hela dagen. Solade, badade och läste. Jag passade på att ta massage för USD 5 och sedan slog jag till och tog bort håren på benen för USD 2,25. Det visade sig vara ett helt gäng med barn som samlade sig runt mig och de ryckte bort håret med trådar. Imponerande att se, men tidsödande. Köpte också en sarong för USD 2,50 och en liten fisk för 1.000 riel. Bokade en snorklingstur till i morgon för USD 9 per näsa.

Efter att ha fotat och filmat solnedgången gick vi tillbaka till hotellet vid 18.30-tiden. Dusch, whisky och lite lakrits slank ner. Har druckit alldeles för lite i dag så vi måste nog hinka en del i kväll. Åt middag på ett strandhak, biff ginger, kyckling i grön curry, öl och vatten för USD 7. Drack sedan varsin drink på ett annat hak, Mojito och GT för USD 3. Vi var alldeles för trötta för att parta mera utan det blev hemgång i stället.

2006-04-06, Sihanoukville
Klockan ringde klockan 7.00. Vi gick ner till stranden ca 7,45 eftersom vi trodde att snorklingsbåten skulle hämta oss där men tji fick vi. Det blev moppe till strandens lilla hamn där vi serverades frukost. Båten lade inte ut förrän ca 8.45. Det var vi, två fransmän, en tysk kambodjan och så två skeppare.

Snorklingsbåtarna

Åkte först till ett snorklingsställe där vi snorklade i ca 30 minuter. Det var ganska dålig sikt, mycket döda koraller och ont om fisk men massor med sjöborrar och havsanemoner.

Sedan bar det av till Koh Russei (Bamboo Island) där vi snorklade lite från stranden före lunch. Snorklingen var inte mycket att skriva hem om. Serverades lunch – grillad fisk med sallad, coca cola, vattenmelon och ananas. En riktig höjdarlunch!

Promenerade till en jättefin strand på andra sidan ön där vi badade och strosade runt ett tag. Båten lade ut ca 14.15 och nu åkte vi till ett nytt halvdåligt snorklingsställe och sedan bar det av tillbaka till hamnen. Vi promenerade tillbaka till vårt hotell.

En av ormarna i Snake House

På kvällen tog vi en moto till restaurang Snake House där vi åt en riktig brakmiddag omringad av levande ormar och andra kryp. Vi åt varsin Tom Yam-soppa, räkor i khmersås och vitlök, snäckor i pepparsås och drack ett par små Angkor-öl var och notan slutade på USD 24. Det var kanongott och värt både resan dit och priset. I vårt bord sov en boaorm och hela stället var fullt av glasburar med ormar, ödlor m.m. Klockan 21.00 hämtades vi av vår moto-förare som körde oss tillbaka till vår strand. Avslutade kvällen på ett strandhak halvliggandes i varsin solstol medan vi drack ett par GT var.

2006-04-07, Sihanoukville
Upp ca 8.30 och åt frukost, skickade några mail till Sverige och bokade båtresa till Thailand. Dök ner till stranden vid 10.30-tiden där vi låg i skuggan under ett parasoll och åt frukt tillsammans med ett helt gäng kambodjanska barn hela dagen. De använde oss som ett slags samlingställe där de förvarade prylar, sina pengar och ofta sig själva också. Badade förstås också en del, ofta tillsammans med barnen. En del kunde inte simma så de använde sig av oss som ett slags trygga hamnar. Jag tog massage för USD 5 men exet var för bränd på axlarna för att klara av någon massage. Lunchen bestod av spridda skurar med frukt, öl och lite chips. Åter till hotellet ca 18.30 efter en riktigt rolig dag på stranden.

Middag vid 20.30-tiden på ännu ett nytt strandhak. Åt grilled pepper with prawns, red chicken with garlic, ”äckel-vatten” och en stor Angkor-öl för USD 10,25. Det åskade och blixtrade hela kvällen. För att undvika regn vandrade vi hemåt på stranden och några regndroppar senare satt vi på en strandbar nära hotellet och smuttade på en Cosmopolitan och en Mojito som inte smakade något vidare.

Packade lite innan det var dags att släcka lyset vid 23-tiden. I morgon drar vi vidare till Thailand.

2006-04-08, till Trat
Upp ca 8.30 och åt frukost på hotellet. Packade det sista och ca 10.30 checkade vi ut och tog varsin moto för USD 2 per person till hamnen som låg ca 1,6 km från hotellet. I hamnen kollades våra pass och sedan gick vi ut på bryggan där det låg en liten restaurang. Vi drack varsin öl och sedan var det dags att gå ombord på en instängd, kokhet båt. Ett tips, sitt längst fram eller längst bak i båten, där kunde man fortfarande känna svalkan från AC:n. Tillsammans med oss åkte både höns och grisar men de fick åka på fördäck medan vi kunde sitta inne i den stekheta båten. Efter en stund bestämde vi oss för att göra djuren sällskap på däck. Vi gjorde ett stopp efter vägen och där gick de flesta av passagerarna av tillsammans med höns och grisar. Ett helt gäng med försäljare hoppade ombord för att sälja mat och läsk men vi avstod.

Kenya, augusti 2006

2006-08-09, till Kenya
Vi jobbade fram till lunch och sedan satte vi oss i bilen och åkte ut till Arlanda. Parkerade på Benstocken, växlade lite pengar och väntade på att min syrra Kina, Greta och Nora skulle anlända från Gävle. När dom dök upp gick vi raka vägen till incheckningen och sedan vinkade vi adjö till Kina som fick sätta sig i bilen och åka tillbaka till Gävle, medan vi andra hade en lång flygresa mot Kenya framför oss.

Efter att ha handlat och fikat så var det dags att gå ombord på planet till London, lyfte vid 18-tiden. Drygt två timmar senare landade vi på Heathrow där vi hade ett par timmar att fördriva innan vi gick ombord på Kenya Airways flight till Nairobi. Planet var jättefräscht och servicen ombord var riktigt bra. Vi hade varsin TV-skärm och man kunde välja vilken film man ville se. Vi tittade nog på Ice Age 2 allihopa.

En liten varning dock till alla som ska flyga med detta bolag…Era Gin och Tonics blir starka! Till en liten burk med Tonic (20 cl) fick vi två gin-flaskor (totalt 10 cl).

2006-08-10, Mount Kenya
Landade på Kenyatta-flygplatsen i Nairobi vid 6.30-tiden på morgonen. Vi var ganska mosiga allihopa eftersom ingen av oss hade sovit någon längre stund på planet. I ankomsthallen möttes vi av Johanna från Solresor som skulle ta hand om oss i en vecka. Hon hade med sig fyra stycken chaufförer som skulle ratta oss runt mellan och i de olika parkerna. Totalt var vi 20 personer på fyra bilar, vi fyra hade tur och fick en bil alldeles för oss själva. Vår chaufför var en masai som hette Kenneth. Trevligaste chauffören i Kenya enligt Greta och Nora.

Vi packade in oss i bilarna och sedan bar det av mot Mount Kenya National Park. Det tog en bra stund att köra igenom Nairobi i morgonrusningen då vi fick se lite av den stora staden, t.ex. mängder av Maraboustorkar som knatade omkring efter vägarna. När vi hade lämnat storstaden bakom oss gjorde vi ett kort toastopp och sedan tog det ett par timmar att komma fram till parken. Vägarna var riktigt dåliga, faktiskt sämre än i Tanzania, varför det tog ganska lång tid att ta sig fram. När vi kom fram till parken hade vi tur och fick se några Colobus-apor som klättrade omkring i träden. Installerade oss sedan i våra rum på Mountain Lodge. Lite besvikna blev vi för inget av våra rum hade balkong och i Solresors katalog stod det att man hade utsikt över vattenhålet från sin balkong. Nåja, vi hade i alla fall fönster….

Colobusapor, kallas också svart-vita silkesapor

Mountain Lodge var riktigt fräscht men det var kallt både utomhus och inomhus, stället ligger ca 2.200 meter över havet. Vi serverades en jättegod lunch övervakade av grågröna markattor som spanade på oss genom fönstren. De var nog hungriga dom också. Efter maten spanade vi in bufflar och andra djur från hotellets utkiksplats vid vattenhålet. Man gick ner i hotellets bottenvåning och därifrån var det en gång under marken som avslutades med ett rum med gallerfönster precis vid vattenhålet.

På eftermiddagen var det dags för en promenad i parken. Med oss på promenaden hade vi en engelsktalande guide och en kalashnikov-beväpnad vakt. Det fanns en del farliga djur i parken, t.ex bufflar och elefanter, men vi stötte dessbättre inte på några farliga djur förutom safarimyror som bits som bara den. Guiden berättade för oss om både djur och växter och efter halva promenaden då dök det upp några killar med fika. Vi serverades afternoon tea, kakor och kenyansk konjak av något slag. Inte helt fel att sitta på en stock ute i vildmarken och fika..

Väl tillbaka på lodgen satte vi oss och spanade ut över vattenhålet där vi bland annat såg bufflar, vattenbockar, antiloper, nilgäss, ibisstorkar, maraboustorkar och mungos. Innan middagen samlades vi på taket där Johanna informerade oss om veckans schema. Efter en suverän middag spanade vi efter djur igen vid det upplysta vattenhålet och då såg vi en elefant, ett gäng med träskmungos, en vitsvansad mungo och en genet (liten katt).

Det blev inte någon sen kväll för vi var trötta allihopa och såg fram emot att få sova i en riktig säng. Personalen hade lagt varmvattenkrus i sängarna och det var tur det, för det var jättekallt på rummen.

2006-08-11, Samburu
Efter en god frukost med champagne åkte vi vidare mot Samburu. Resan tog ca fem timmar men då gjorde vi förstås några stopp efter vägen. Vi var framme på Samburu Serena Lodge vid lunchtid och på vägen dit såg vi bland annat giraffgaseller (gaseller med jättelånga halsar som står på bakbenen när de äter från trädens grenar), nätgiraffer, oryxantiloper, strutsar och gravy´s zebror. Vi installerade oss raskt i två bungalows innan det var dags för lunch och sedan var det poolen som gällde. Vi solade och badade i ungefär en timme och sedan var det äntligen dags för resans första gamedrive. Skulle vi få se några av de stora kattdjuren eller inte?

Leopardhona med nyfångad antilop

Taken på bilarna höjdes upp så att vi kunde stå och spana ordentligt och så bar det av. Vi såg en stor flock babianer precis utanför lodgen och sedan stötte vi på flera olika sorters antiloper och gaseller, ett gäng smalrandiga zebror (den Musse Pigg-liknande gravy´s zebra), elefanter , och oryxantiloper men inga katter. Efter en stund såg vi bufflar en leopardhona som låg och vilade uppe i ett träd. Bredvid sig hade hon ett byte i form av en antilop som hon precis hade släpat upp i trädet. Snacka om tur! Leoparden är ju det djur av The Big Five som är svårast att få syn på och vi lyckade med detta redan på vår första gamedrive. Inte illa! Vi stod precis nedanför trädet och fotade en lång stund och hoppades på att hon skulle börja kalasa på bytet men icke sa nicke. Hon var för trött och vi tröttnade på att vänta och drog vidare.

Efter en liten stund fick vi syn på ett ensamt lejon som låg och vilade sig i gräset. Åkte vidare och spanade in en stor flock med elefanter och massor med bufflar och sedan var det dags för dagens häftigaste upplevelse som inte många har turen att få se. Inte långt från vår bil såg vi en lejonhona som skrämde ner ett gäng babianer från ett träd och sedan drog den lyckade jakten igång. Hon klippte en babianunge och sedan gick hon och lade sig vid en buske för att äta.

Lejon som äter på en babianunge

Vår chaufför ville först inte åka av från vägen för att komma nära lejonhonan, eftersom Johanna (Solresors guide) strängt sagt till dem att inte lämna vägen. Men när en annan bil började köra mot busken dit lejonet gick, så ville Kenneth inte vara sämre utan körde med full fart dit. Det var ju vår bil som hade sett jakten och skulle då ha den bästa platsen. Kenneth körde upp väldigt nära henne och vi hade förmånen att se när hon smaskade i sig den lilla apan. När vi lämnade lejonhonan fick vi applåder från Solresors andra chaufförer, som Kenneth kallat dit.

Visst ska man väl försöka hålla sig på vägarna så mycket som möjligt, men när man väl sett ett så sällsynt djur och händelse borde även Solresor förstå att vi som betalar dyra pengar för resan verkligen vill se djuren!! En policy att ändra lite på, Solresor och Johanna…

Leopard

Åkte sedan tillbaka till leopardträdet och tro det eller ej men vi hann inte mer än fram förrän hon började smaska i sig antilopen. När hon var mätt då var det dags att putsa sig. Hon slickade sig, gäspade och poserade för fullt rakt framför våra kameror.

Efter en mycket lyckad gamedrive var det dags för en välbehövlig dusch innan vi serverades middag. Vi hann med lite whisky och lakrits på rummet också, innan sängens dragningskraft blev för stor.

2006-08-12, Samburu
Väckning redan före klockan 05.45 för en tidig gamedrive. En kopp kaffe fick upp ögonen och det var dags att utforska parken på andra sidan av floden. Det var många bilar som lämnade lägret samtidigt så i början såg det mera ut som köerna på Essingeleden än en safaritur i vildmarken.

När vi väl kom över på andra sidan började dock bilarna välja lite olika vägar så det kändes inte längre som en stor karavan, och vi slapp också allt damm från bilarna framför. I det fina gryningskjuset fick vi bland annat se giraffgaseller, impalas, dik-dik, afrikansk buffel och babianer i mängder innan det verkligen började hetta till.

I ett stort busksnår var det fullt av bilar som sett några lejon gå in där. Kenneth försökte hitta en bra väg åt oss och vi lyckades skymta lejonen några gånger, men de valde att ganska snabbt försvinna in i snåren igen. Vi gav snart upp kaoset i buskarna och åkte vidare och vi hann inte långt innan en ensam lejonhona kom knallande en 10-20 meter från vägen. Både hon och vi stannade och tittade på varandra, ibland undrar man vem som egentligen var betraktare. Det visade sig dock att hon nog tittade efter den stora lejonhannen som lunkade fram bakom vår bil och rytande försökte locka till sig lite sällskap. Snacka om häftigt och starkt ljud.

Gepard som gillade att bli fotograferad

Vi rullade vidare och stötte efter mindre än tio minuter på en vilande gepard som låg i gräset och spanade på en blandad hjord av impalas, gaseller och zebror. Vid ett tillfälle såg det ut som att vi skulle få se en ny jakt, men istället blev det massor av bilder på en poserande häftig katt. Det var kaos kring oss nu med mängder av bilar som ville se på geparden, så vi lämnade vår plats till bättre behövande. Istället åkte vi runt ett tag och tittade på den vackra naturen och förstås mängder av djur.

På vägen tillbaka passerade vi samma ”lejon”-busksnår som tidigare och där hittade vi nu en lejonhanne med en trött hona vid sin sida, de låg och vilade sig bara tio meter från vägen. Lejonhannen bar ett tjockt läderhalsband och ingick i en (av många) studier av djuren i parkerna i Kenya. Vilken gamedrive!! Att få se både gepard och lejon är häftigt och de är väldigt imponerande djur på två helt olika sätt. Innan vi kom tillbaka till lodgen hann vi också med att stanna och titta på några nätgiraffer som vi kom väldigt nära.

Maffig Lejonhanne

Sedan var det dags för en sen och oerhört efterlängtad frukost, även denna morgon bjöds det på champagne. Efter någon timme var det dags för en bushwalk innan det blev för varmt. Vi kördes ut en bit från campen och fick vandra tillbaka med Johanna och vår chaufför Kenneth som guider samt två beväpnade vakter. Det var väl en ganska slätstruken promenad tills vakterna upptäckte en elefantfamilj som började komma för nära oss. Vi fick skynda oss att lägga ett antal extra meter mellan oss och elefanterna, men det var ingen fara. De ville bara komma ned till floden för att dricka och vi passade på att fotografera oss framför dem (på behörigt avstånd…).

Resten av dagen fick vi för oss själva. Greta, Nora och exet valde att svalka sig i den 30-gradiga värmen och badade lite i poolen. Jag passade på att göra något som hon sällan brukar göra och tog pedikyr på lodgen. Lunchen på lodgen var som vanligt god och vi funderade på vad vi skulle ägna eftermiddagen åt. Få se, det är strålande sol och 30-grader varmt…vi rider dromedar. Sagt och gjort, exet och jag delade på en snäll dromedar och Nora klättrade upp på en något motvillig dromedar. Dromedaren försökte gång på gång att resa sig och ville inte att även Greta skulle klättra upp på den, men till slut lyckades båda tjejerna komma komma upp.

Nora och Greta rider dromedar

Vi red bort till en närliggande by och såg ett antal ungar som badade i floden, samma flod som vi kvällen innan sett en stor krokodil glida ned i… Vi frågade våra förare om det inte var farligt, men de sa att det inte fanns några krokodiler i floden. Kanske inte helt sant, men det hände i varje fall inget under vår lilla ridtur. Vid samma flod hämtade även kvinnorna vatten till byn i stora krus som de bar på huvudet. En ganska trevlig ridtur i hettan.

Eftermiddagens gamedrive började vid 16-tiden och den här gången körde vi en bra bit från floden där vi tidigare sett alla häftiga kattdjur. Vi fick se en del oryxer, gaseller, gravys zebror m.m. men inga direkt stora upplevelser. Vi åkte ned mot floden och stötte på en stor hjord med bufflar, några elefanter samt fyra nätgiraffer. Mest kändes det dock som om vi hela tiden låg bakom en annan bil från Solresor och andades in damm. Det är ju inte speciellt roligt att stå i ett damm-moln och försöka spana efter djur, speciellt inte som de i bilen framför också spanar. Det blir ju inte vi som kommer att hitta djuren och spänningen försvinner lite. Dessutom såg vi inte många djur under en lång stund, förmodligen eftersom vi inte åkte nere vid flodens grönska.

Gravy´s zebra har riktiga Musse Pigg-öron

Alla bilar i hela parken verkade avsluta dagen med att åka upp på en höjd för att få en överblick över parken innan det var dags att i full fart korsa parken för att hinna tillbaka till lodgen i tid (annars får Solresor betala böter). Med tanke på vad vi sett de två första gamedriven i parken var denna eftermiddag en stor dammig besvikelse. Men visst, vi kanske börjar bli lite kräsna.

Innan middagen hade Johanna kallat till ett möte där hon berättade lite om Masai Mara och masaierna, dit vi skulle åka nästa dag. Hon passade också på att berätta lite om hur det gått på friidrotts-EM i Sverige samt informerade om den planerade terrorist-attacken mot Heathrow och flyg till USA som avslöjats för några dagar sedan. Vi lyckades tydligen lyfta från London bara några timmar innan hela Heathrow stängdes och det var stora begränsningar i hur man fick flyga nu. Vi får se hur vi kommer hem om några dagar…

Middagen var som vanligt god och efter någon öl/drink nere vid floden var det dags att krypa till kojs. Det skulle bli tidig väckning och en lång resdag i morgon.

2006-08-13, Lake Nakuru
Väckning ca 05.30 för i dag hade vi många mil framför oss på de dåliga vägarna. Frukost och sedan åkte vi tillbaka mot Mount Kenya för att sedan svänga av och följa ekvatorlinjen där vi stannade och kollade på ett vattenexperiment. På norra sidan om linjen rann vattnet medsols, på den södra rann den motsols och mitt på linjen rann vattnet rakt ner. Nora och Greta var assistenter vid försöket och som tack för hjälpen fick dom välja varsitt stendjur.

Dagens andra stopp var vid vattenfallet Thomsons Falls som väl inte var det största vattenfall som vi har sett men det var riktigt vackert med regnbåge och allt. Vid fallet serverades vi lunch i form av lunchlådor innehållande kycklingklubba, mackor, frukt, godis, juice och vatten. Sedan åkte vi raka vägen till Lake Nakuru. Väl framme vid parken gick Kenneth och de andra chaufförerna iväg för att betala parkavgiften. Vi klev ur bilarna och sträckte på benen och då passade förstås en av alla tjuvaktiga apor på att hoppa in i en av bilarna för att försöka sno åt sig något att äta.

Flamingos vid Lake Nakuru

Vi hade stora förhoppningar om att få se noshörning i Lake Nakuru för här fanns det gott om noshörningar. Lyckades vi inte få korn på någon i dag då skulle vi nog inte lyckas se alla i The Big Five (elefant, lejon, leopard, buffel och noshörning). Väl inne i parken åkte vi raka vägen ner till sjön där vi fick kliva ur bilen och titta på hundratusentals flamingos, pelikaner och andra fåglar på riktigt nära håll. Hela sjön såg alldeles rosa ut av alla flamingos, en riktigt häftig syn.

Puttrade sedan vidare för att spana efter noshörningar. Vår chaufför hade fått ett tips om att en hade varit synlig i en glänta lite tidigare på dagen så vi åkte raskt dit men tji fick vi. Inte ett djur i sikte. Men vi brukar ju ha tur och det hade vi även den här gången. Rätt var det var fick vi syn på två vita noshörningar som låg och vilade på en äng nere vid vattnet. Inte mycket till action men nu fick vi alla fall se alla The Big Five. Efter att vi hade tagit ett gäng med kort åkte vi vidare och vad fick vi då se om inte en noshörning till. Den här gången var det en med avsågat horn som gick omkring och betade. Hornet var avsågad av säkerhetsskäl eftersom den tidigare hade gått till anfall mot några bilar.

En av noshörningarna vid Lake Nakuru

När vi hade spanat klart åkte vi vidare upp på en höjd där man hade en helt fantastiskt fin utsikt över sjön. Vi fick kliva ur bilarna och titta på babianer och jättesöta klippgrävlingar på riktigt nära håll.

Vår bil dröjde sig kvar lite längre uppe på höjden och kom inte iväg förrän en bra stund efter alla andra. Tur var väl det för på vägen till lodgen lyckades vi faktiskt spana in resans enda rotchild giraff som inte fanns i någon av de andra parkerna som vi besökte. Vi var nog den enda bilen som lyckades få se en sådan. Nu var vi ganska nöjda med dagen, klockan var mycket och vi såg fram mot middagen på lodgen men gamedriven tog inte slut här. Fram ur buskarna dök det upp en noshörningshona med en liten unge och de kom nästan ända fram till vår bil. Kenneth skrattade och frågade på skämt om vi ville klappa ungen. Så nära var den!

Gasen i botten till Nakuru Lodge där Johanna stod och väntade på oss. Om 25 minuter skulle det vankas middag och vi skulle installera oss först. Men det var inget problem för oss att hinna duscha, byta om och ta en liten whisky på 25 minuter. Man behöver ju inte direkt piffa när man är på safari.

Efter en god middag gick jag och exet till baren och drack varsin drink och Nora och Greta gick till sängs. I baren var det ett gäng ”infödingar” som dansade och sjöng för oss och det slutade med att vi var med och hoppade runt lite vi med.

Lodgen låg jättefint och rummen hade verandor ut mot parken där djuren strövade omkring. Vi kom tyvärr dit när det var mörkt och åkte därifrån jättetidigt nästa morgon så vi hann inte utnyttja vara sig verandan eller den mysiga poolen.

2006-08-14, Masai Mara
Vi blev väckta lika tidigt som dagarna innan och efter frukost bar det av mot den sista parken för den här gången, Masai Mara. Resan gick genom Rift Valley och vägen upp ur dalen var nog den sämsta väg som vi har åkt på. Den borde nästan inte få kallas väg eftersom den till största delen bestod av gropar stora som vulkankratrar. Ett under att de fyrhjulsdrivna bilarna klarade av att ta sig fram . Vår egen Volvo S40 hade inte troligen inte klarat mer än några meter.

Lagom till lunch var vi framme i Masai Mara där vi skulle tillbringa de två sista nätterna i tält. Greta och framför allt Nora var lite undrande över om det verkligen var säkert att bo i tält. Det skulle ju inte vara så kul om det kom en elefant eller ett lejon och hälsade på under natten. Tälten var jättemysiga med riktigt badrum och stor altan precis vid en av Maraflodens små bifloder.

Lunchen var av typen buffé och det hade jag och exet tröttnat på vid det här laget. Nu hade vi ätit bufféer till både lunch och middag varje dag utom den första på Mount Kenya.

Gycklarörn

På eftermiddagen var det dags för ännu en gamedrive. Nu åkte Johanna i vår bil och om vi ska vara riktigt ärliga så var det inte en fördel att ha henne i bilen utan snarare en nackdel. När vi hade bästa fotoläget då sade hon till Kenneth att backa bilen så att hon skulle få bättre fotoläge. Hon ville gärna ha de bästa bilderna för att kunna sälja CD-skivor med foton till oss för ca 200 kronor styck Vi tycker det skulle vara bättre om Solresor betalade högre lön till guiderna i stället. Guiderna bör ju hjälpa oss betalande gäster att ta så bra kort som möjligt i stället för att göra allt för att få de bästa korten själv. Nu lyckades faktiskt vi med konststycket att knäppa minst lika bra kort som Johanna och vi köpte förstås inte någon CD av henne.

Vi åkte runt på stäppen och såg några schakaler, små flockar med gnuer, topis, massor med elefanter, massaigiraffer, bufflar, några flodhästar, babianer, diverse antiloper, sebror, strutsar, gycklarörn, örongam och lite annat smått och gott. Vi hade hoppats på massor med katter och skam den som ger sig. Kenneth fick kontakt med en annan chaufför via radion och sedan var det gasen i botten. Vi hade ingen aning om varför vi hade så bråttom men vi hoppades förstås att någon hade spanat in några kattdjur och vi hade rätt. Det var tre geparder, brorsor, som var ute och vandrade i det höga gräset. I princip alla bilarna åkte ut i gräset för att titta på geparderna på nära håll utom vi från Solresor. Johanna hade ju sin bestämda uppfattning om att man absolut inte fick lämna vägen. Detta trots Kenneths vädjande blickar. Chaufförerna är beroende av dricks från oss turister och de vet att ju närmare djuren vi kommer desto mer dricks blir det vid veckans slut.

Lejon som parar sig

Nu började det skymma och inom kort var vi tvungna att köra tillbaka till lodgen eftersom man inte fick vara ute i parken efter en viss tid. Men nu hade en annan av Solresors bilar hittat ett lejonpar som låg och gosade i det höga gräset och vi ville förstås åka dit. Väl framme såg vi Solresors bil som hade kört av vägen för att komma nära lejonen. Tro det eller ej men nu tillät Johanna även Kenneth att lämna vägen. Hon kunde väl inte göra annat när en av Solresors bilar redan hade brutit mot hennes förbud. På nära håll fick vi se när lejonen parade sig under högljudda vrål. När de var klara då lade dom sig ner i det höga gräset och då syntes dom knappt trots att vi inte stod mer än några meter ifrån dom. Nu förstår vi varför man inte ska gå ur bilen när man är ute på en savann där det finns högt gräs….

Gasen i botten tillbaka till lodgen för dusch, ombyte och middag. Greta och Nora gick raka vägen till sängs efter middagen som vanligt, medan exet och jag slog till med varsin drink i baren där vi underhölls av några masaier som hoppade för oss.

Ganska tidigt till sängs och vi somnade gott men vid tretiden på natten vaknade vi av att det var ett himla liv utanför vårt tält. Efter ett tag tog vi mod till oss och gick ut ur tältet för att spana och vad fick vi se om inte tre stora elefanter som traskade runt nere i den lilla floden bara några meter framför oss. Det kanske låter farligt men det var det faktiskt inte. På vår sida av floden stupade marken nämligen brant ner mot floden och en elefant skulle aldrig kunna ta sig upp till våra tält. Efter att vi hade kollat på elefanterna en stund sade vi godnatt igen och de få timmarna som var kvar av natten sov vi riktigt gott.

2006-08-15, Masai Mara
Eftersom vi skulle ut på en heldags-tur idag så blev det sovmorgon och vi fick äta frukost i lugn och ro. Idag skulle vi äntligen få se de stora hjordarna med gnuer, zebror, m.m. som hade vandrat upp till Masai Mara enligt Johanna och Kenneth. Vi hade ju hemma sett enorma bilder på TV av de stora hjordarna och de skulle vi nu alltså få se på riktigt när vi idag skulle åka bort till floden. Vi hade alltså stora förvätningar på dagen, förväntningar som inte riktigt infriades. Men det kommer vi till senare…

En av de gnuhjordar vi ändå fick se

Vi åkte ut på baksidan av lägret för att komma på rätt sida av floden och började vår gamedrive. Idag skulle vi få åka lite hur vi ville enligt Johanna och vi började leta djur. Vi fick se ett antal massai giraffer, några strutsar, vårtsvin, m.m. men inga stora hjordar eller katter. Däremot fick vi se ett av filmteamen som gör TV-serien ”Big Cat Diary” på Animal Planet när de filmade en flodövergång med bil. Vår bästa djurspanare Nora var också ganska mätt på att se djur och dessutom redigt trött, så det blev mest att sitta och sova denna dag för henne.

Lejonhona i närbild

Efter en dryg timmes letande så fick vi äntligen syn på lite lejon. En annan av Solresors bilar hade hittat ett gäng lejon som låg och vilade sig bland några buskar och vi kunde stanna och se på dem från väldigt nära håll, här pratar vi om en meter eller två…

Det var minst tre honor som låg och slöade varav en vaktade ett byte som de knappt ätit något på ännu. Det var gott om byte för vilddjuren när vi var där. En lejonhanne låg på rygg i skuggan och vi fick också som hastigast se en skymt av en lejonunge.

Nu var det dags att åka till de stora hjordarna som var vid floden som de förr eller senare måste ta sig över. Johannas förhoppning var att vi skulle få se en riktig ”crossing”, ett ruskigt skådespel där mängder med djur samtidigt simmar över floden bara för att upptäcka att det är svårt att ta sig upp på andra sidan. Många blir ihjältrampade, om de inte faller offer för krokodilerna.

Nu visade det sig inte vara någon risk för något av detta denna dag. De många krokodilerna i floden var så mätta att de knappt orkade röra sig ur fläcken. När det sedan var ganska gott om flodhästar där också så vågade krokodilerna inte riktigt vara på hugget.

Mätta gamar fanns det gott om

De gnuer och zebror som stod vid vattnet vågade sig bara ner till vattenbrynet innan de vände tillbaka, så någon riktig ”crossing” blev det aldrig. Precis när vi kom till floden var det tydligen ett tiotal gnuer som hade simmat över, men det var inte alla av oss som kunde se det. Johanna vägrade att ge sig och vi stod mer än en timme och kollade vid floden men inte ett djur vågade bada, inte direkt det roligaste man kunde ha på safari och det var inte bara ungdomarna i gruppen som tröttnade.

De stora hjordarna som vi trodde att vi skulle få se, visade sig vara några hundra gnuer och zebror. I och för sig en häftig syn, men inte alls så imponerande som det hade varit att få se de riktigt stora hjordarna. Det är faktiskt så att vi såg större hjordar när vi besökte Tanzania för några år sedan, och då hade migrationen till Kenya redan varit och de vi såg var bara eftersläntrarna.

Vi sa till Kenneth att nu hade vi fått nog och ville åka och se lite andra djur. Han var tvungen att få OK från Johanna och efter mycket trixande så kom vi upp från gräset utan att krocka med någon av de andra 20 bilarna som stod vid samma ställe. Vår bil åkte till ett annat ställe vid floden för att se om det var något på gång något där, men allt vi såg var några krokodiler, ett gäng med döda gnuer i floden samt många gamar (både vitryggade och vithuvade gamar) som festade på gnuerna. Det låg en viss stank av döda djur kring floden, gamarnas favoritdoft.

Ett gäng slöa flodhästar

Det hände inte så speciellt mycket mer på detta ställe av floden, så alla Solresors bilar åkte till ett speciellt ställe där vi skulle äta lunch ute i det fria. Här kunde vi gå ut och titta på ett gäng flodhästar som låg och slöade i och vid floden. Lunchboxarna som vi hade med oss visade sig innehålla ganska mycket gott och det vi inte åt upp sparade vi till Masaierna som vi var på väg att besöka.

Vi såg inte så mycket djur efter lunch, men visst blev det en och annan gnu, zebra, struts och giraff på den långa vägen tillbaka till Masai-byn som låg nära vår lodge. Väl framme i byn så bjöds vi på sånguppvisning av ett gäng med Masai-tjejer/damer som var färggrannt klädda. Jag och Greta fick ställa oss i raden av Masaier och det var inte så svårt att lista ut vilka som var svenskor…

Masaikvinnor på rad

Efteråt bjöd killarna i byn på en hopp-uppvisning och utmanade dessutom några från gruppen. Norrmannen i gruppen visade sig ha svårt att lämna moder jord, men en dalmas från vår grupp hoppade (nästan) högre än Masaierna. Vi fick också gå in i en av deras hyddor som är trånga, mörka och byggda av koskit.

På vägen tillbaka stannade vi och avslutade veckan med lite bubbel. Vi hade fått se The Big Five, en lejonjakt (vilket är ovanligt att få se), hur lejon parar sig samt många, många andra djur.. Så visst var väl ändå veckan riktigt lyckad och bra.

Efter ännu en buffé-middag så var det dags för Johanna att visa sina bilder och försöka sälja en CD med sina foton. Det var några från vår grupp som köpte CD:n, men vi visste att vi tagit minst lika bra kort och dessutom fått med ett antal händelser som Johanna missat (t.ex. jakten där lejonhonan fångade och åt en babian).

Vi satt uppe och tog en sista Gin och Tonic (ni vet att det är bra mot malaria), men tjejerna gick och la sig direkt efter fotovisningen. Nu visade det sig att vi inte heller denna natt fick sova ostört, det var två flodhästar som bråkade i floden mitt i natten och ställde till med ett herrans oväsen. Men till slut tröttnade även de, verkligen speciella sömnproblem man kan få utanför Sverige…

2006-08-16, hemfärd
Väckning vid 05.30-tiden, frukost och sedan bar det av mot Nairobi. Resan tog 5-6 timmar men då gjorde vi förstås några stopp efter vägen. Väg och väg…Den var så full av hål att de flesta av bilarna hellre åkte på sidan av vägen istället, så att sova var det inte tal om. Här gällde det att hänga med i guppen för att inte slå huvudet i rutan eller taket.

Ett ensamt träd i Masai Mara

Vi kom till den berömda restaurangen Carnivore lagom för lunch vid 13-tiden. Restaurangen var inte någon riktig höjdare men man fick prova många olika typer av kött, t.ex kamel, struts och krokodil. Vid lunchen kom Johanna och sade till oss att vi skulle bli körda raka vägen till flygplatsen efter lunch eftersom kontrollerna på flygplatsen tog extra lång tid pga terrorohotet på Heathrow. Hon tyckte alltså att vi skulle komma till flygplatsen ca 15.30 och flyget skulle avgå vid midnatt. Vi protesterade förstås och sa att hon tidigare lovat oss att få vila en stund på ett hotell i stan, efter lite strul blev vi till slut körda till ett hotell där tjejerna kunde bada i poolen och vi kunde duscha inför hemresan.

Det var allmänt rörigt från Solresors sida angående vår hemfärd, hela upplägget för dem var att man skulle åka vidare och bada en vecka efter safarin. Inte åka direkt hem vilket gjorde att vi fick rörig och dålig information. Johanna glömde t.ex. bort oss på slutet vid restaurangen vilket gjorde att vi inte fick med oss viktig information om de nya säkerhetsreglerna för flyget hem. Nu fick istället vår stackars nya chaffis ringa en massa samtal till sitt huvudkontor för att ordna detta.

Till slut kom vi i varje fall ut till flygplatsen och strulet fortsatte… De som körde oss ut till flygplatsen fick inte upp bakluckan på bilen där våra väskor låg och det gick säkert en 15-20 svettiga minuter innan de lyckades lirka upp luckan. Kul annars att vara tvungen att flyga hem utan sitt bagage. Väl inne vid incheckningen, efter en ganska lång kö till säkerhetskontrollerna, skulle vi inte få ta med oss vårt handbagage! Ingen som jobbade på Kenya Airways incheckning visst om att Heathrow hade ändrat reglerna nästan två dygn innan vi försökte checka in. Vi hade fått ett papper från Solresor där de nya reglerna stod och med hjälp av det + en massa bråk och höjda röster fick vi till slut personalen att kolla med Heathrow. Och vips så hittade de ett fax, daterat den 14 augusti, som bekräftade det vi sa.

Väl inne i avgångshallen så fördrev vi tiden med att äta lite och gå runt och kolla i alla affärer som sålde nästan samma saker. Någon dryck fick man inte köpa p.g.a. de nya reglerna på plan som skulle till Heathrow, men jag tror att vi i varje fall hittade någon tröja + lite småprylar att köpa.

Planet lyfte i tid och efter en lång, ganska tråkig, resa med ett låååångt stopp på Heathrow så kom vi äntligen till Arlanda. Orsaken till det långa stoppet på Heathrow var bland annat att de som lastade in bagaget hade kört på och skadat planet. En speciellt tekniker var tvungen att titta på skadan och fixa lite innan vi, efter några extra timmar sittande i planet på plattan, kom iväg.

Greta och Nora hämtades av min syrra Kina och efter lite snack om hur resan varit så åkte de vidare upp till Gävle. Vi hade lite närmare hem vilket inte var helt fel…

Egypten, september 2006

2006-09-18, till Hurghada i Egypten
Bestämde oss för att åka på charterresa med Vingresor till Hurghada en vecka.

MyTravel Airways plan avgick redan klockan 07.15 på morgonen så det blev till att gå upp mitt i natten och köra till Arlanda. Parkerade bilen på Benstocken som vanligt, shoppade lite taxfree och fikade och sedan var det klart för avgång. Flygresan tog ca 5,5 timmar och det stod inte på förrän vi landade i Hurghada. Vingvärdarna stod och väntade på oss och såg till att vi kom ombord på rätt buss och sedan bar det av mot Grand Hotel. Vi fick ett skabbigt litet rum med ett uselt badrum, inget tryck i duschen och halvt stopp i handfatets avlopp. Dessutom gick det knappt att öppna dörren till rummet för den var helt skev. Vi tog det hela med en klackspark för vi är vana att bo på enkla, billiga hotell. Enligt Vingresors katalog var det här hotellet 3+ och vårt omdöme är att det absolut inte borde ha mer än 2+.

Poolområdet på Grand Hotel

Ute var det varmt och skönt, ca 35 grader i skuggan, så vi traskade raka vägen ner till hotellets privata strand för att sola och bada en stund. Stranden var helt ok men inte riktigt i vår smak eftersom mysfaktorn var väldigt låg. Solstolarna och parasollen stod i täta rader, servitörer sprang omkring och tog upp beställningar, det fanns vattenruschbanor, konstgjorda svampar som fungerade som duschar, mängder med riktigt feta tyskor som solade topless och det var mycket folk på stranden. Vi badade och solade i 1,5 timme och sedan fick det vara nog för i dag. Efter en dusch och lite whisky på rummet traskade vi över gatan till systerhotellet Grand Resort och Vings välkomstmöte. De berättade lite om Egypten och vilka utflykter som anordnades under veckan. Vi hade redan hemifrån bokat in oss på en tvådagarstur till Luxor och det fanns några fler turer som föll oss i smaken. Vi betalade för Luxorresan och dessutom anmälde vi oss till en gratis stadsrundtur nästa eftermiddag.

Åt en jättegod middag på en av hotellets restauranger som hette Arabesque. Vi hade betalt för halvpension varför maten var ”gratis” och vi behövde bara betala för ölen som förstås var mycket dyr på hotellet jämfört med på barerna ute på gatan.

Efter middagen gick vi en vända efter gatan utanför hotellet och där fanns inte mycket av intresse och dessutom många jättejobbiga försäljare. Vi traskade faktiskt tillbaka till hotellet och satte oss i utebaren där det var någon form av underhållning.

Vid 23-tiden bestämde vi oss för att det var dags att nanna kudden. När vi närmade oss vårt rum då såg vi att det stod ett gäng uppassare utanför rummet. De hade med sig den största fruktkorg som vi någonsin har sett, mängder med choklad, tårta och ett jättebukett med blommor. Det var exets föräldrar som hade beställt via Ving. I stället för att nanna kudden satte vi oss på balkongen och åt melon, papaya, godis m.m.

2006-09-19, Hurghada
Gick upp när vi vaknade, ingen väckarklocka på ringning i dag inte. Åt frukost på hotellet och sedan tillbringade vi hela förmiddagen på stranden. Det var jättevarmt i luften men det blåste ganska ordentligt ute och det var riktigt skönt att ligga i solen. Temperaturen i vattnet var också helt ok,  ca 25 grader, men det hade gärna fått vara några grader varmare.

Vid 14-tiden gav vi upp våra solstolar och gick till rummet för att byta om inför stadsrundturen. Vi skämtade förstås om vad vi skulle på den turen att göra. Ingen vettig människa åker väl på stadsrundtur i Hurghada av alla ställen. Skulle vi bli ensamma på bussen? Men det här var ju en charterresa och då ingår det tydligen att åka på stadsrundtur för vi blev faktiskt två nästan fulla bussar med charterturister som gav oss iväg för att kolla in stan.

Vad fick vi då se? Först åkte vi till en Papyrusaffär där vi fick se hur man gör papyrus och sedan fick vi förstås handla. Vi slog till och köpte två svarta papyrusmålningar med motiv av kvinnoansikten. De skulle nog passa bra hemma i vår hall. På köpet fick vi två mindre papyrusmålningar av den mer traditionella sorten.
 

Moskén i Hurghada

Nästa stopp var en parfymaffär där vi fick lukta på hur många olika parfymer som helst och sedan fick vi handla. Vi slog till och köpte en billig, liten parfymflaska utan innehåll. Nästa stopp var vid en moské som vi fick beskåda och fota utifrån och sedan åkte vi till en ”marknad” där försäljarna var fruktansvärt tjatiga.

Sista stoppet var en restaurang där vi stannade och rökte vattenpipa och vi fick även provsmaka deras pizza som var jättegod. Turen var inte någon av de bättre vi har gjort genom åren, men vi fick i alla fall se lite mer av staden. Vårt intryck av Hurghada är att det är en jättestor byggarbetsplats mitt i ingenstans. Det är hotell överallt och det mesta är uppbyggt för oss turister.

Middag på hotellet och sedan gick vi ut på gatan för att försöka köpa varsin keps inför nästa dags resa till Luxor. Man måste ju ha något på huvudet när man ska traska runt bland tempelruiner och gravar i värmen och vi hade förstås glömt att packa ner kepsarna. Efter mycket prat och prut köpte vi till slut ett par kepsar som inte var de snyggaste vi har sett, men de dög åt oss.

Drack en öl i hotellets bar där en ganska usel sångerska stod för underhållningen. God natt.

2006-09-20, Luxor
I dag ringde väckarklockan tidigt för bussen skulle avgå redan 6.30 och innan dess skulle vi hinna peta i oss frukost. Bussen dök upp när den skulle och det visade sig att vi hade turen på vår sida, det var bara vi och sju till som skulle med på Luxorturen. Vi var alltså nio turister, en chaufför, en dansk Vingguide och en egyptisk lokalguide på en fullstor turistbuss. Gott om plats med andra ord! Den största fördelen med att vara så få är ändå att allt blir mycket enklare när man ska guidas runt vid sevärdheterna.

Vi lämnade Hurghada och åkte söderut mot Safaga varifrån karavanen skulle utgå ifrån. Turister får nämligen inte åka hur som helst i Egypten utan det är karavan som gäller. Detta infördes efter terroristdådet vid Konungarnas Dal för ett antal år sedan. I vår karavan var vi ca 50 bussar och bilar som eskorterades av militärer.

Karnaktemplet

Hela resan gick genom öknen, Egypten består ju av över 90% öken, och det fanns inte mycket att titta på varför vi försökte sova lite för att vara pigga när vi kom fram till Luxor.

Efter ungefär halva vägen gjorde karavanen ett stopp vid ett ställe där det fanns toaletter och lite att handla. Sedan åkte vi raka vägen till Luxor och Karnak-templet. Vår lokalguide gick runt med oss i ungefär en timme och berättade om allt mellan himmel och jord och sedan fick vi knata runt på egen hand i ca en timme.

Det var varmt som attan, ca 40-45 grader i skuggan, och vattnet vi drack svettades vi ut lika fort som det kom in. På tempelområdet fanns det vakter lite överallt som skulle se till att vi turister inte förstörde något eller gick omkring på förbjudna områden. Vakterna var dock mycket intresserade av att, mot ett par kronor, visa oss även de avspärrade områdena. Ganska oseriöst, men det är väl deras sätt att tjäna lite extra stålar.

Åkte vidare till en restaurang vid Nilen där vi intog vår buffélunch och sedan kördes vi till det 4-stjärniga hotell som vi skulle bo på i Luxor. Vi checkade in och fick ett riktigt fräscht rum i hotellets trädgård . Det var ett par timmar kvar till dess vi skulle fortsätta sightseeingen och dom timmarna tillbringade vi vid hotellets pool som höll en temparatur på drygt 30 grader.

Luxortemplet

Eftermiddagens rundtur började vid hotellet där vi fick kliva ombord på en liten båt som körde runt med oss på Nilen i solnedgången. Åkte sedan till Luxortemplet som var jättehäftigt på kvällen då det var upplyst och de stora stengubbarna kom verkligen till sin rätt i skenet från lamporna.

Vår lokala guide visade oss runt även i det här templet under en dryg timme. Guiden hade verkligen förmågan att på en mycket bra engelska berätta om allt (och lite till) som var intressant om templet.

Tillbaka till hotellet där vi åt middag och sedan var det God Natt.

2006-09-21, Luxor
Tidig frukost på hotellet och sedan checkade vi ut och gav oss iväg på nya äventyr.  Idag skulle vi åka över Nilen till ”dödens sida” där alla gravarna finns.
 

Memnonstatyerna

På vägen stannade vi och titttade på två jättestatyer mitt ute på en åker som heter Memnonstatyerna, men sedan var det snabbt tillbaka i bussen för att åka upp till Konungarnas dal.

I resan ingick det besök i tre olika gravar, men ville man se den mest berömda (och minsta) graven, Tutan-khamuns grav, var det bara att betala lite extra. Något vi valde att göra. Vi tog det lilla tåget upp till själva gravarna och satte oss i skuggan där vår lokala guide berättade lite om dalen och varför det fanns så många gravar här, han gav oss dessutom tips på tre gravar som han tyckte att vi borde besöka. Det var tre gravar som var väldigt olika, och värda att titta lite närmare på.

Konungarnas Dal

Vi började dock med att titta på Tutankhamuns grav där vi var ensamma tillsammans med en Egyptisk vakt som försökte vara vår personliga guide där nere för att tjäna lite extra pengar. Graven var verkligen liten och jag som hade varit i museet i Kairo och sett allt de hittade i graven, tyckte att det var en gåta hur allt fått plats. Det var ändå lite fascinerande att se på den förgyllda kistan som ännu innehåller kungens mumifierade kropp.

Även i nästa grav, Merenptah, var vi helt ensamma och den här gången ville ”vakten” att vi skulle krypa under avspärrningarna och in under sarkofagen för att se hur locket såg ut från ”insidan”. Förmodligen hade vi fått ta lite kort också (som var förbjudet i alla gravar) mot lite pengar. Det var verkligen hett nere i graven och en ganska lång nedstigning. De två sista gravarna, Ramses I och III,  var det mer folk i och inte så långt att gå heller. Hur som helst ett riktigt häftigt ställe och man skulle gärna vilja vara med och öppna en orörd grav…

På vägen ned till bussen ville ett antal försäljare få oss att köpa billiga alabaster-kopior av alla möjliga figurer. För varje steg vi tog närmare bussen minskade priset med en eller ett par Egypten-pund, men de blev aldrig så billiga att vi ville köpa dem.

På vägen ned från dalen stannade bussen vid en alabaster-fabrik där de visade hur man gör för att forma stenarna till figurer och även hur man skiljer på äkta och kopior. Äkta alabaster går inte sönder, men det gör kopiorna… Vi såg ett par små svarta figurer som vi eventuellt skulle kunna tänka oss att köpa och frågade en säljare om priset. Det visade sig att figurerna bara såldes i ett set om fyra, men efter lite dividerande så skulle vi ändå få köpa de två figurerna till det facila priset av 450 egyptiska pund per styck. Nu började prutning på hög nivå! Priset var nere på 200 egyptiska pund innan vår ork tog slut och vi lämande affären. Ute i den friska luften frågade en av norrmännen om vi behövde hjälp med att pruta, men vi sa att vi hade en viss vana och klarade oss bra. Försäljaren kom ut och sänkte priset ytterligare några gånger, men vi stod på oss att vi max ville köpa dem för 50 pund (för båda ihop). Vårt pris visade sig tydligen vara för lågt, så vi klättrade in i bussen för att åka vidare till nästa stopp. Men då kom ”vår” säljare ut och bad oss komma ut ur bussen , vi skulle få våra figurer till vårt låga pris! T.o.m. vår lokala guide var imponerad över hur lågt vi kunde pruta.
 

Hatschepsuts Dödstempel

Nästa stopp var Hatchepsuts dödstempel som ligger riktigt fint framför en stor klippa. Nu var det nästan mitt på dagan och väldigt varmt, ca 45 grader. Men klättra runt i ett stekhett tempel skulle vi förstås 🙂 Även här berättade och visade vår lokala guide de mest intressantast delarna av templet, innan vi fick lite tid på oss att ströva runt fritt. Det blev några riktigt häftiga kort, bland annat med templet framför klippan och den blåa himlen ovanför.

Sista anhalten på på vår Luxor-resa var en enklare buffé-lunch i stan på andra sidan floden. Så vi tog ytterligare en tur med båt över Nilen för att komma till restaurangen. Efter maten var det dags att åka till samlingstället för buss-karavanen tillbaka igen. Det är verkligen som Robert Broberg sjunger… Öken, öken och bakom kröken…ännu mer öken.

Hur som helst, vi kom tillbaka till vårt hotell vid 18-19 tiden och skulle gå och äta middag. Mitt ex bytte om till knä-långa shorts (liknande de som Ving-guiderna hade) men vi blev stoppade när vi skulle gå in i restarangen på hotellet. Enligt mannen i dörren var man tvungen att ha långbyxor för att få äta. Underligt tyckte vi eftersom vi precis mött en kille som gick ut från restaurangen med kortare shorts än vad han hade. Men hotellets personal stod på sig och vi blev minst sagt lite upprörda. Vi gick till receptionen för att fråga hur vi skulle kunna få vår middag som vi betalt för. Mitt ex hade bara ett par långa byxor med sig, och det var de zip-byxor som var med under Luxor-resan och dom var inte speciellt fräscha nu. Hotellets personal hänvisade bara till sin policy som vare sig vi eller Ving blivit upplysta om, och det slutade med att vi fick ringa till Vings representant för att fråga hur vi skulle få den mat vi betalat för. Vi hade t.o.m. frågat hotellet om de inte kunde skicka upp maten på rummet så att de skulle slippa oss i restaurangen, men det var de inte intresserade av. Det slutade med att vi fick gå ut på stan och äta på Vings bekostnad.

Sagt och gjort, efter mer än två timmars tjafsande och ringande styrde vi våra steg mot Hard Rock Café som Ving ville att vi skulle äta på. Det blev varsin hamburgare, pommes och en öl samt yterligare en öl på en bar på vägen tillbaka till hotellet.

2006-09-22, Hurghada
Frukost på hotellet (och då är det OK med shorts) för att sedan vänta på bussen som skulle ta oss med till stranden vid Sharm El-naga där man kan snorkla vid ett rev som går hela vägen in till stranden. Vi solade lite och snorklade mycket här och såg ganska mycket fina fiskar, men det var inte något speciellt. Efter snorklingen körde bussen oss till Makadi.hotell där vi fick äta ännu en buffé-lunch. Vi kom tillbaka till vårt hotell vid tre-tiden och eftersom vi inte skulle träffa Ving förrän klockan fem, passade vi på att sola och bada lite till.

Färgglad Papegojfisk

Vid femtiden vandrade vi över gatan till Vings kontor för att reda upp vårt problem med hotellet. Vi fick tillbaka pengarna för middagen igår samt resten av vår halvpension eftersom vi inte får äta på hotellet. Dessutom klagade vi lite på vårt rum. Något vi inte tänkt göra egentligen, men eftersom vi nu var lite halvförbannade på både hotellet och Ving så fick det gå med på köpet. Ving-värden Salik ville möta oss lite senare på vårt hotell för att kolla på vårt rum och försöka reda ut hotellets underliga klädpolicy med de ansvariga.

Vi gick och satte oss på en uteservering och tog en kall öl så länge och strax efter klockan sju träffades vi igen i lobbyn på vårt hotell. Medans Ving-representanten stod och pratade med hotellets manager om deras klädpolicy gick minst fem olika personer in och ut från restataurangen bakom dem i shorts som var kortare än exets. Varje gång påtalade vi detta för dem och det blev ganska besvärande för hotellets personal till slut, men de ville inte ge med sig. Vi skulle inte få äta där utan att byta om till långa byxor.  Det var alldeles tydligt att deras klädpolicy inte gällde alla! 

Ving-värden gav upp, men gick i varje fall med till vårt rum för att se hur illa ställt det var med vårt badrum. Han höll med om att det inte var acceptabelt med en så dålig dusch eller stopp i handfatet och skulle prata med hotellet om att vi skulle få byta rum. Speciellt med tanke på vad vi redan varit med om, vore ett bra rum det minsta hotellet kunde ställa upp med. När Ving-värden tillsammans med hotellets ”guest relations”-tjej pratade med receptionen så visade det sig att de inte hade några finare rum, men att de eventuellt skulle kunna skaka fram ett annat rum i samma byggnad. Annars var hotellet fullt…

Ving-värden Salik nöjde sig med detta svar och sa att det var allt han kunde göra för oss. Han lämnade oss för att åka hem och vi gick för att titta på ett annat rum med en äldre herre från hotellet. Rummet han visade oss hade faktiskt ett ännu sämre badrum, med en dusch som hade lossnat från väggen och hade lika dåligt tryck. Killen från hotellet sa själv att det var ett mycket dåligt rum och skakade fram ytterligare ett rum som var ledigt. När han visade oss det, var även det badrummet i lika dåligt skick. Nu blev hotellets representant förbannad och sa att han minsann skulle fixa ett bra rum till oss. Vi hade blivit lite luttrade nu och trodde inte på honom, vi slog vad med honom om ett pund att han inte skulle kunna fixa något rum till oss.

Vi vet inte vad han gjorde eller vad han sa, men efter ett tag så hade han fixat ett mycket större och dyrare rum (ett sådant som Ving-värden fick till svar inte fanns ledigt) till oss. Och vi kunde efter nästan tre timmars tjafs denna kväll flytta över våra grejer till det nya rummet. Skönt!! Det är dock lite skrämmande att Ving-representanten inte kunde fixa vare sig kläd-problemet eller rums-problemet med hotellet, men en liten gubbe i grön skjorta kunde fixa det på bara några minuter.

Varför fortsätter Ving samarbeta med ett hotell som ljuger dem rätt upp i ansiktet, som inte är intresserade av att lösa deras gästers problem och som dessutom mest verkar bry sig om sina tyska gäster?

Vår middag intog vi på den Egyptiska Pizzerian där vi stannade efter stadsrundturen. Restarurangen låg en bra bit från vårt hotell och vi var väl klara med vår middag runt midnatt. Det var bara att gå tillbaka till vårt hotell och förbereda oss inför nästa dag.

2006-09-23, Hurghada
Frukost på hotellet och sedan hoppade vi in i minibussen som körde oss till hamnen. Idag ska vi ut på en heldagstur och snorkla på minst två ställen. Snorklingsutrustning ingick i priset och den fick vi hämta ut innan vi klev omord på båten som var ganska stor och fräsch med stor ”badbrygga” med badstegar i aktern. Vi var nog ca 30 personer ombord och vi mutade raskt in ett område i fören där vi kunde sitta och sola oss i värmen.

Clownfisk som vill vara med på bild

Det stod inte på förrän vi var framme vid det första snorklingsstoppet som var utanför en ö, som vi förstås har glömt namnet på. Ving-guiden Salik sade till oss att vi fick snorkla i ca en timme och sedan skulle vi åka vidare. Det var fullt med båtar runt oss och tjockt med folk i vattnet. Att alla alltid måste åka till exakt samma ställe!

Vi hoppade i och simmade in mot revet och efter en stund blev vi faktiskt på ganska dåligt humör. Folk simmade rakt in i oss när vi låg helt stilla och kollade in någon rolig fisk och vissa intelligensbefriade personer klättrade faktiskt omkring på revet. Vår åsikt är att guiderna borde se till att den typen av människor snabbt som attan fiskas upp ur vattnet och inte får snorkla mer den dagen. Lite böter skulle nog inte heller skada.

Efter ett tag gav sig de flesta båtarna av och då blev det lite lugnare i vattnet. Snorklingen var faktiskt riktigt skaplig med massor med olika fiskar och en hel del fina koraller.

Riktigt häftig Kirurgfisk

När vi hade snorklat i ganska precis en timme då var vi lite frusna och simmade tillbaka till båten. Vi trodde att vi skulle åka vidare till nästa stopp på en gång men det var några som provdök och då fick alla vi andra vänta i ca 45 minuter på att dom skulle bli klara. Så småningom kom vi i alla fall i väg och efter ett tag var vi framme vid nästa stopp som var en ö där vi skulle tillbringa en timme på stranden. Vi kördes in till stranden med gummibåt och sedan badade vi och solade i en timme innan vi kördes ut till båten igen. Vi serverades en riktigt god lunch och sedan bar det av mot nästa snorklingsstopp.

Här lade vi till vid en boj precis vid ett jättestort rev och det var nästan inga andra båtar på platsen. Vi plumsade i och simmade rakt in i ett stim av alla möjliga fiskar och det fanns gott om fina koraller. Vi simmade iväg ganska långt bort från båten och överallt fanns det något kul att titta på. Efter ca 45 minuter började vi simma tillbaka mot båten igen och då stötte vi på en krokodilfisk som låg och vilade på botten. Det var en ny bekantskap för oss varför den fick vara med på ganska många kort. Mitt ex fotade och jag låg och såg mig omkring och vad dök då upp om inte en enorm drakfisk (Lionfish). Jag stack upp huvudet ur vattnet och plaskade och skrek åt exet så att han skulle fota även denna, för oss, nya bekantskap. Drakfisken simmade mycket långsamt precis framför oss och vi lyckades faktiskt få några hyfsade foton på den giftiga fisken. 

Drakfisk

Sedan var det dags att simma tillbaka till båten och åka tillbaka mot hamnen för nu var det slut på det roliga för den här gången. Vi satt i fören och solade oss hela vägen tillbaka, lite färg ville vi ju gärna få med oss hem till Sverige. Vi pratade en del med Salik (Vingvärden) under resans gång. Det var ju han som hade försökt hjälpa oss med hotellet under gårdagen. Han sade att hotellet hade ändrat reglerna vad gällde shorts vid middagen och att vi kunde äta på hotellet igen om vi ville på Vings bekostnad. Vi sade att det kanske vi kunde tänka oss och då skulle han se till att hotellet fick info om detta.

Stranden vid Grand Hotel

Kördes tillbaka till hotellet och gick raskt ner till stranden för att sola lite till innan middagen. Bestämde oss för att äta på samma restaurang på hotellet som vi åt på första kvällen, Arabesque. Vi fick komma in trots att exet hade shorts och vi hälsades välkomna av samma servitör som passade upp oss första kvällen. Beställde varsin öl och sedan gick vi för att ta för oss av bufféns förrätter. När vi kom tillbaka till bordet då kom servitören och sade att vi måste betala för middagen eftersom vi inte hade betalt för halvpension. Vi reste oss upp och gick därifrån för nu var vi trötta på allt vad Ving och Grand Hotel hette. Vi har ingen aning om ifall det var Ving som hade missat att meddela hotellet att vi skulle äta middag där eller om det var hotellet som inte läst sina fax. Hotellet och Ving skyllde på varandra mest hela tiden och vi orkade inte bry oss längre.

Vi gick till en indisk restaurang som hette Mumbai och där serverades vi suveränt god mat. Det var nog det godaste vi åt på hela veckan. Restaurangen var lite dyrare men det var väl värt priset och dessutom tog vi kvittot för vi tänkte att Ving skulle få stå för notan. Avslutade kvällen med ett par öl på en bar.

2006-09-24, Hurghada
Frukost på hotellet och sedan till Vingkontoret där vi fick prata med en Vingguide som vi inte stött på tidigare. Han kunde inte betala oss för gårdagens middag, utan han skulle kolla upp saken och sedan ville han att vi skulle komma tillbaka på kvällen. Vi knatade ner till stranden och lade oss på varsin solstol för att bättra på solbrännan. Det var varmt och skönt och faktiskt inte så mycket folk på stranden.

Före middagen gick vi till Vingkontoret igen och nu fick vi betalt för gårdagens middag. Kvällens middag intog vi på Grand Resort där vi bokat in oss kvällen innan. Om man hade halvpension på Grand Hotel då kunde man nämligen äta på Grand Resort om man ville. Den här middagen gick helt utan problem. Det var ok att exet hade shorts på sig och det var ingen som ville att vi skulle betala för maten. Sent om sider verkade det som att Ving hade fått ordning på vårt middagsproblem. Avslutade även den här kvällen med några öl på en bar innan vi gick hem för att sova.

2006-09-25, till Stockholm
Efter en sista frukost på hotellet var det bara att packa ihop våra saker för nu skulle vi åka hem till Sverige igen. Gick ner på stranden och tog några foton innan det var dags att duscha och packa ihop det sista. Ving hämtade upp oss vid 12-tiden och körde oss till flygplatsen. Fikade lite och sedan shoppade vi en sköldpadda till en kompis som samlar på sådana och en kylskåpsmagnet (souvenir till oss själva) för våra sista egyptiska pund. Efter en lugn flygning landade vi på Arlanda och vi tyckte faktiskt att det var riktigt skönt att vara hemma igen. Vingvärdarna tyckte nog också att det var skönt att vi hade åkt hem…

Vår nya slogan är ”En gång charter aldrig mera charter , åtminstone inte med Ving”. Vi får se hur länge vi håller fast vid denna slogan?


Annonser