Svalbard – Arktis, juni 2012

Isbjörnsäventyr med Ola Skinnarmo, en veckas kryssning bland is, en massa djur och i midnattssol.Vi fick en underbar vecka uppe i Arktis ombord på Ocean Nova med Polar Quest-gänget. Veckan bjöd på en massa upplevelser, överraskningar och fantastiska närgångna möten med isbjörnar. Lägg till en midsommarafton i strålande och värmande midnattssol framför en glaciär där vi kunde sitta ute på däck i T-shirt länge på kvällen, så blir resan svårslagen.

2012-06-16, Stockholm – Longyearbyen
Vi parkerade bilen som vanligt på Benstocken och checkade in i god tid, man vet aldrig med köerna till säkerhetskontrollerna på Arlanda. Det blev en macka till lunch och även en öl i baren innan det var dags att hälsa på Jonas Sundquist och Ola Skinnarmo vid gaten. Jonas hade vi som guide även på vår resa ned till Antarktis 2009 (läs mer om den resan i annat blogginlägg), så det blev ett glatt återseende.

Flyget till Oslo lyfte 13.40 och efter några timmar flög vi sedan vidare till Longyearbyen. Vi var tvungna att mellanlanda i Tromsö för att visa passen och inflygningen dit var oerhört häftig. Kaptenen valde en annorlunda inflygning och planet kryssade sig fram mellan bergen innan vi landade.

Utsiken från flygplansfönstret under inflygningen till Longyearbyen

När vi flög in över Svalbard var det ganska fint väder vilket gjorde att man fick en fin vy över de östra/norra delarna av ögruppen från planet. När vi kom fram till Longyearbyen var staden täckt av ett lågt, tunt grått molntäcke. En väderlek som tydligen är vanlig på Svalbard, vilket vi fick erfara under en del av våra dagar där. Den gav också upphov till färgbegreppet ”Svalbardsgrå” under vår expedition.

Vi checkade in på hotellet, SAS Radisson, och gick raskt ut för att utforska byn…vilket man gjorde på ungefär 5-10 minuter. Det finns bara en kort huvudgata med affärer och några få restauranger/barer. Vi hade frågat Jonas och Ola vilken bar som var bäst, så vi gick in på Karls-Berger pub som kunde stoltsera med ca 2.000 olika spritflaskor. En imponerande syn! Vi valde dock bara att ta ett par öl innan det var dags att dra sig tillbaka till hotellet för lite sömn. Det var ju inte helt lätt att förstå att det var läggdaggs. Visst var klockan en bit efter midnatt, men midnattssolen gjorde att det var lika ljust då som mitt på dagen.

2012-06-17, Longyearbyen och Barentsburg
Efter en sen frukost så gav vi oss ut i byn för att se om det fanns något kul att köpa. Tyvärr var det söndag och nästan alla affärer var stängda, vilket verkar vara standard i Norge. Vi hittade dock en affär som var öppen och där köpte vi en fleece-tröja till mig och en T-shirt till exet. Sedan var det bara att fördriva tiden till lunchen på hotellet klockan 11.45.

Longyearbyen ser ganska trist ut och är nog det också…

Efter lunch blev det en organiserad vandring till museet och sedan också en rundvandring i byn med några av Polar Quests guider. Vid 15.30-tiden var det äntligen dags att bege sig mot båten, Ocean Nova. Båten låg inte vid kaj så vi åkte Zodiak-båtar ut till fartyget. För många var det första gången (men inte sista) gången i en zodiak-båt, men för oss var det nästan som att komma hem efter många landstingningar i dem på Antarktis-resan. Våra väskor hade redan forslats ut till båten och väntade på oss i hytt 403. 

Varningsskylt i utkanten av Longyearbyen

Middagen serverades vid 18-tiden och var lika omfattande (soppa, förrätt, huvudrätt och dessert samt ost och kex om man fortfarande var hungrig) och god som när vi åkte sist med Ocean Nova (på Antarktis-resan hösten 2009). Vi valde kött-alternativet med tillhörande flaska rödvin. Något som var extra roligt var att många ombord (servitriser, kockar, städare och t.o.m. kaptenen) även jobbade sist vi åkte med fartyget och de kände igen oss när vi kom in i restaurangen. Efter middagen passade vi på att gå upp till bryggan och hälsa på kaptenen. Han kom mycket väl ihåg vår resa 2009 eftersom det var ovanligt mycket is i Antarktis då, vilket gjorde att han under 36 timmar inte kunde lämna bryggan för att manövrera båten genom ismassorna.

Lite senare på kvällen gjorde båten ett extra stopp som de inte brukar göra vid Barentsburg, en rysk stad som håller på med vetenskap och kolbrytning.  Ola Skinnarmo tog på sig sin ryska militärmössa och så åkte vi in och hälsade på i byn. Vi fick en liten guidad tur där som avslutades i byns enda bar där vi blev bjudna på rysk isbjörns-vodka. Flaskan och spriten var fin så vi och Ola köpte var sin flaska innan vi lullade tillbaka till båten vid 23-tiden. Vi gick till baren och tog en öl innan det var dags att vaggas till sömns av vågorna när vi kom ut från Isfjorden.

2012-06-18, 14 juli-glaciären och Ny-Ålesund
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 7 och frukost 7.30. Nu hade fartyget tagit sig till Krossfjorden där morgonens utflykt var en zodiak-tur till en liten fågelklippa (med lite sillgrisslor och några lunnefåglar) samt framför den stora 14 juli-glaciären.

Sillgrisslor häckade på klipporna

En liten lunnefågel som kom med på bild

Man blir verkligen lurad av hur stora glaciärerna verkligen är.  Vid ett tillfälle frågade Ola Skinnarmo oss om hur långt vi trodde det var kvar till glaciären. Alla i Zodiaken gissade friskt, alla trodde helt fel och gissade på för kort avstånd. Vi gissade på runt 400 meter, men det visade sig nästan vara det dubbla. Glaciärerna gör att man helt tappar alla referensramar när det gäller avstånd, bredd och höjd på något märkligt sätt. Vi fick inte åka närmare glaciären än 300 meter, men det räckte mer än väl.

Den mäktiga 14 juli glaciären ville man inte komma för nära. Zodiaken på bilden är ca 300 meter från glaciären.

Ola som körde vår zodiak denna gång hade också en gimmick under hela resan, varje dag hade han på sig en ny mössa. Några var faktiskt snygga…

Under lunchen tuffade fartyget vidare till eftermiddagens landstigningsplats, forskningsstationen Ny-Ålesund. Där fanns det bland annat en liten affär, världens nordligaste postkontor samt de så kallade ”London”-husen. Man kunde också få sina pass stämplade. Ola höll en liten historielektion i vad som hade hänt på den här platsen och visade oss också masten där luftskeppet Norge som skulle ta bland annat Roal Amundsen till Nordpolen 1929 startade från. Lite missplacerat idag står också världens nordligaste ånglok kvar här på en bit räls, ett minne från kolbrytartiden.

Det nordligaste ångdrivna loket finns att beskåda i Ny-Ålesund

Vi gjorde också en kortare vandring utanför forskarbyn, men det var väl inte speciellt mycket att se där. Något som är lite speciellt på Svalbard är att alla guider måste bära skarpladdade  gevär så fort man går iland, detta som en säkerhetsåtgärd om en isbjörn skulle dyka upp. Det mest intressanta den här gången var när stigarna/vägarna låg för nära fåglarnas bon, vilket resulterade i upprepade attacker från ilskna fåglar mot våra huvuden. Det såg rätt komiskt ut när alla gick med en hand/handske ovanför huvudet för att skydda sig. De som glömde det fick några ”pick” i huvudet när fåglarna tajmade attacken rätt.

Varningsskylt i Ny-Ålesund. Tur att våra guider hade gevären med sig!

Båten la ut och vi tog oss vidare norrut. Middagen serverades vid 19-tiden och den här gången slog vi till på fisk-alternativet och en flaska vitt vin istället. Sedan samlades alla i baren/panoramaloungen för att njuta av utsikten och den ljusa kvällen/natten. Vi var väl kvar till nästan klockan 01. 

2012-06-19, Wahlenbergsfjorden, Palanderbukta och Murehsonfjorden
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 7 och frukost 7.30, det här började bli rutin nu. Tack vara bra vindar och strömmar så hade Ocean Novan tagit sig längre under natten än vad som var planerat. Nu hade fartyget tagit sig en bra bit in i Hinlopenstretet och efter frukost började vi långsamt försöka forcera isen, det fanns gott om is, i Wahlenbergsfjorden för att leta efter isbjörnar. 

Alla samlades på utsiktsplattformen i fören framför panoramaloungen och började kika efter isbjörnar. Det var fascinerande att se hur kaptenen försiktigt navigerade fartyget genom isen så att han kunde knuffa undan de stora isflaken genom att långsamt trycka fören mot sprickan mellan dem. Förutom ett antal olika fåglar som guiden Adrian glatt ropade ut namnet på, så fanns det inte mycket liv att titta på. Efter ett tag fick vi dock se isbjörnsspår på ett av isflaken, men det var tyvärr inte ett färskt spår så vi fortsatte att sakta ta oss igenom isen mot lite öppnare vatten. Som plåster på såren fick vi i varje fall se sälar på långt håll.

Dom första isbjörnarna som vi såg på den här resan. Mamman var iklädd halsband

Efter en ganska lång stund så fick guiden Axel syn på något genom den starka tubkikaren som fanns på båten. Långt bort på isen nästan vid strandkanten till en bergskedja var det någon liten vit prick som rörde sig. Vi hade fått span på resans första, men inte sista, isbjörn. Ingen märkte längre att det faktiskt var ganska dåligt väder, med lite lätt regn och blåst. Efter ett tag gick det att få syn på den även med våra mer normala kikare och då såg någon att det inte bara var en isbjörn, utan tre. Det var en isbjörnshona som en bit bakom sig hade två små ungar som rörde sig längs iskanten i jakt på mat. Det togs ett gäng med ganska oskarpa bilder på långt håll, men vet ju aldrig hur länge vilda djur vill visa upp sig.

Familjen närmade sig sakta. Undrar om dom var på säljakt?

Nallarna undrade nog vad vi var för ena

Kaptenen och guiderna såg vart isbjörnarna var på väg och manövrerade försiktigt fartyget till ett annat läge, där om vi hade tur skulle få se dem på mycket närmare håll.  Sakta, men säkert, vandrade isbjörnarna mot fartyget och till slut kom de kanske bara 100-200 meter ifrån oss. Det var hur häftigt som helst att under lång stund få titta på dessa vackra djur och följa ungarnas lekfulla väg mot oss.  De som hade bra objektiv och/eller zoom fick kanonbilder eftersom de var så nära båten. Efter en stund började isbjörnarna vandra bort från båten och båten vände mot nya äventyr. Vi var mycket nöjda med att ha fått sett isbjörnar, men mest lättade var nog Jonas och resten av guiderna. Det händer ju att man inte alls får se isbjörnar och framförallt inte på så här nära håll. Eftersom det hade varit ganska blött och kallt ute så var det också dags att ägna sig åt kameravård, det gällde att torka framförallt zoom-objektivet för att undvika att få in fukt i dem.

Tripp, trapp, trull!

Alla var kanonhungriga efter en lång förmiddag ute i den friska luften så lunchen slank ned utan problem medans båten styrde mot Palanderbukta där eftermiddagens landstigning skulle göras. Efter några timmar när vi väl kom dit visade det sig att vädret hade blivit värre. Kraftiga vindbyar och dimma gjorde att landstigningen ställdes in så vi fick eftermiddagen ledig.  Vi passade på att rensa lite bland dagens många kort på isbjörnar. Nackdelen med digitalkamera är ju att man tar väldigt många kort, så det gäller att tidigt selektera ut de som är värda att spara. Ola Skinnarmo samlade oss i panoramalungen och passade på att berätta om när han 2009 gjorde en segling genom Nordostpassagen. En ganska strapatsrik resa som vi även fick se en TV-dokumentär från.

Isskulptur som guppade runt i fjorden

Det visade sig också att isläget i Hinlopen hade förvärrats av blåsten, så guiderna fick göra om planerna för morgondagen. Vi satsade nu på att åka så långt norrut som möjligt för att komma upp till kanten av packisen. Den låg ovanligt långt norrut för att vara så här tidigt på säsongen, ända uppe vid 81 breddgraden, så det var en bra bit att åka. På vägen upp körde kaptenen in i Murehsonfjorden som var täckt med lätt is och parkerade båten rakt in i isen under middagen så vi kunde äta utan rullningar/vågor. Under middagen passade en säl på att, lite då och då, dyka upp i ett hål i isen precis utanör matsalens fönster. Det gjorde svårt att veta vart man skulle titta på, dom som man delade bord med eller sälen ute på isen, det blev väl en blandning till slut.

Isbjörn som höll sig på behörigt avstånd från vår båt

I baren/panoramaloungen efter middagen tog många en drink/öl och satt och pratade. En hel del av oss satt med kikare och tittade ut lite då och då, man vet ju aldrig när det dyker upp något intressant att titta på. Och mycket riktigt, efter någon timme var det en dam som tittade i sin kikare och hojtade att det kom en isbjörn över ett krön en bit från båten. De som inte hade kamerorna med sig upp (vi hade nästan alltid systemkameran med oss) rusade till hytterna, men isbjörnen försvann ganska snabbt tillbaka över krönet så vi var inte så många som fick en bild på den. Båten skulle ändå lätta ankar för att påbörja färden norrut så vi passade på att ta en sista titt på isbjörnen när vi också tagit oss till andra sidan av udden. Den här björnen var dock inte intresserad av att bli uttittad så han drog sig snabbt utom synhåll bakom ett annat krön. Vi tog väl någon mer öl innan det var dags att krypa till kojs efter en mycket bra dag. 

2012-06-20, Sjuöarna och Packisens kant
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 7 och frukost 7.30.  Under natten hade vi tagit oss till Sjuöarna där vi gjorde en Zodiak-kryssning bland isflaken.

Ola Skinnarmo susar fram i en zodiak

Vi hade sett två valrossar där från båten, men nu hade de passat på att gömma sig. Det var inte helt enkelt att hitta bra vägar mellan isflaken och vår förare/guide Magnus valde till slut att prova lyckan lite längre bort i fjorden.

En liten vikare som låg och vilade på ett isflak

Där hittade vi bland annat en storsäl som tittade upp från vattnet samt en ung vikarsäl som låg kvar länge på ett isflak och halvsov. När han väl såg oss, som då hade glidit fram ganska nära, hoppade han förskräckt ned i vattnet. De som ville fick också prova på att gå ”iland” på ett isflak för fotografering. En hyfsat fin tur, men man blir lite kall av att sitta i zodiak-båten i flera timmar.

Den nyfikna isbjörnen som vandrade och skuttade runt vår båt i 1,5 timme

Vi tog oss tillbaka till båten som lättade ankar på vår väg norrut. Efter lunchen och ytterligare någon timme så började vi äntligen närma oss packisens kant (en is som sträcker sig hela vägen runt Nordpolen). När vi var nästan uppe vid isen så kom Ola springande i Panoramaloungen och ropade att nu skulle det minsann bli isbjörn. Alla störtade ut på utsiktsplattformen och mycket riktigt, långt bort på packisen var det en isbjörn som med bestämda steg/hopp började jobba sig mot båten. Det tog inte lång tid innan hon kom ända fram till båten och då menar vi verkligen ända fram… Isbjörnen var långa stunder bara några meter från båten.

Hon var lika nyfiken på oss som vi på henne

Man blir trött av att spana på turister…

Isbjörnshonan luktade mot oss för att försöka avgöra vad vi var för skumma figurer och gick nyfiket runt båten flera varv. Det var knäpptyst på båten och alla tittade (och fotade) fascinerat på isbjörnen och följde den på dess väg runt båten. Man vet att det är ett speciellt tillfälle när både Ola Skinnarmo och kaptenen på båten är ute tillsammans med oss andra och fotograferar för glatta livet, de är ju ändå ganska vana vid att se isbjörnar. Kaptenen sa senare att han aldrig varit med om att en isbjörn kommit så här nära hans skepp.

Ibland satte hon sig och vilade precis bredvid båten

Att jumpa på isflaken var verkligen hennes grej

Vi fick verkligen se isbjörnen göra allt.. simma i vattnet, hoppa mellan isflaken, sätta sig ned på rumpan och bara titta på oss, lägga sig ned och äta snö, sätta sig att sova (såg det ut som), graciöst balansera på små isklumpar för att ta sig mellan isflaken, mm. Men mest gick den bara sakta runt båten, tittade på oss och vädrade i luften för att försöka avgöra vad vi var för några konstiga figurer.

Närbild på vår favoritnalle

Efter nästan en och en halv timme fick isbjörnen nog av oss och började lunka bort på packisen. Vi trodde tidigare att det skulle vara svårt att slå gårdagens isbjörnsupplevelser, men den här dan slår ju allt. Närmare en isbjörn än så här vill man inte komma.

Båten körde ut en bit från isen och så väntade vi på att isbjörnen skulle försvinna, för nu var det dags för något helt annat. Luckan där vi gick i zodiak-båtarna fälldes ned, det var dags för att ta ett litet dopp för de som ville. Vattnet vid den 81:a breddgraden nord vid packisens kant är inte direkt varmt, det höll 1,5-2 grader… belöningen för de som badade/doppade sig var en plastmugg med vodka som serverades av läkaren. Med det upplägget var det ju inget att tveka på, vi och 21 andra i gänget hoppade i det iskalla (!) vattnet i en jämn ström ivrigt påhejade av Jonas och Ola. Det var faktiskt inte så kallt som man kunde tro, men det var inte heller läge för någon längre simtur. De drygt 40 som inte ville bada stod uppe på däck och tittade på showen. 

När alla hade badat så vände båten söderut och vi fick en sista titt på samma (?) isbjörn då den simmade utanför packisen. Middagen smakade som vanligt bra och vinet värmde skönt efter badet. Som vanligt åt man lite för mycket, men det är svårt att låta bli när det serveras bra mat. Kvällen avslutades med lite snacks samt en öl/GT uppe i baren.  Tack och godnatt någon gång efter midnatt.

2012-06-21, Lågöya och Polhem i Moselbukta
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 7 och frukost 7.30.  Morgonens landstigning gjordes på Lågöya för att titta på valrossar.

Valrossar som ligger och solar sig på stranden

Vi kom hyfsat nära en grupp på kanske tio stycken valrossar som låg och värmde sig på land och efter det gjorde vi också en liten zodiak-tur för att spana efter valrossar från båten. Den närmsta valrossen dök faktiskt upp bara några meter från båtarna när vi skulle lägga ut från stranden.

En valross som stack upp huvudet precis vid våra zodiaker

Vi såg också några renar som betade, samt tittade på en ytlig grav från valfångsttiden. Man kunde faktiskt se dödskallen som låg kvar under plankorna. En helt OK landstigning även fast vi helst hade velat se fler valrossar samt komma lite närmare dem. Man är lite bortskämd med hur nära djuren man kan komma efter Antarktis-resan…

Renar på Lågöya

Båten tuffade vidare söderut och vi passade på att käka lunch.  Efter några timmar hade vi kommit fram till Moselbukta där vi gick iland vid Polhem. Där kunde vi bland annat se Nordenskölds raserade hus, men inte så mycket mer. Det var dock en ganska skön promenad. Här hittade vi också en del skräp som flutit iland. Många från båten passade på att städa standen och vi fyllde ganska snabbt upp en handfull påsar med diverse skräp, ”Keep Svalbard clean”.

Tillbaka på båten så fick vi några timmar ledigt innan det var dags för middag. Till kvällens fem rätters middag tog vi öl, man behöver ju lite omväxling… Kvällen tillbringades som vanligt uppe i panoramaloungen, himlen sprack upp och vi kunde njuta av en riktigt fin och värmande midnattssol hela kvällen. Det var helt fantastiskt att man kan sitta ute på däck i solen i bara t-shirt och dricka en öl  vid midnatt och inte frysa. Vid midnatt så anordnade Jonas och Ola en spontan skål för midnattssolen ute på fördäck och kaptenen firade också med långt bröl från båtens ”tuta”. Vid 1-tiden var det dags att gå och lägga sig, men det var svårt att slita sig från den fina ljusa natten och solen.

Midnattssol! Vem vill gå och lägga sig när det är så ljust ute?

2012-06-22, Björnön, Smeerenburg och Virgohamna
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 7 och frukost 7.30, det började nästan bli lite tjatigt nu.  På väg in mot den stora glaciären, Lilliehöök, i Smeerensburgsfjorden stötte vi på en knölval som visade upp sig en stund och gjorde flera dyk där han visade upp sin stjärtfena. Den enda valen på resan som alla såg. Dagen till ära, det var Midsommarafton, hade Ola och Jonas på sig blomsterkransar med plastblommor som huvudbonader.

Glaciar som kalvar. Tur att vi inte var för nära!

När vi väl ankrade upp framför den imponerande glaciären så hoppade vi i zodiak-båtarna och kryssade runt framför glaciären en lång stund. 

Knubbsäl i sitt rätta element

En knubbsäl tittade nyfiket på oss från vattnet, men tröttnade snart på oss och dök.  Vi fick se en ganska stor kalvning av is från glaciären som orskade en dryg halvmeters våg när den väl kom fram till oss. Ljudet när isen kalvar är otroligt häftigt och högt, det är dock väldigt svårt att beskriva hur det låter.

Jonas och Ola poserar för oss på midsommarafton

Ola drog sedan iväg med alla båtar en bit längre ut i bukten där vi gick iland. Ola delande ut ett foto som Prins Albert I av Monaco tagit av glaciären 1906 och sedan fick vi själva se hur mycket den smält på drygt 100 år. Det var skrämmande, glaciären hade krymt enormt mycket och dragit sig tillbaka mer än 5-6 kilometer.

Ocean Nova framför glaciären Lilliehöök

Vi drog vidare med båten till eftermiddagens landstigningar och passade på att äta lunch också. Första landstigningen gjordes vid resterna av det holländska valfångstlägret Smeerenburg på Amsterdamöya. Vi fick en liten kort historielektion här, men det var egentligen inte mycket att se och det blåste mycket och kallt så vi drog vidare. Nästa stopp var Virgohamna på Dansköya som var startplatsen för Andrés misslyckade ballongfärd mot Nordpolen. Även här blev det en liten historielektion om vår ”hjälte” som miste livet vid denna färd.

Alla våra guider samlade runt den något udda midsommarstången

Tillbaka på båten så tog kaptenen båten till en skyddad fjord med en fin glaciär. Vädret hade klarnat upp och guiderna och båtens besättning bjöd på en överraskning eftersom det var midsommarafton. De hade spikat ihop en variant av midsommarstång ute på akterdäck där de även bjöd på smörgåsbord, barbeque och gratis nubbe/öl/vin. Det åts och dracks länge denna kväll, solen värmde skönt och vi drog till och med av en eller två snapsvisor. Ett av borden ville tacka guiderna på ett litet speciellt sätt. Guiderna samlades framför midsommarstången och fick höra en kortare sång om deras insats i denna expedition. En sång som skulle komma igen lite senare på resan…

Midsommarfirande på akterdäck. Klockan var ca 22.00 på kvällen när bilden togs.

Framåt tio/elva-tiden på kvällen började folk dra sig tillbaka till baren så att besättningen kunde få städa upp akterdäck. Lämpligt nog dök då en isbjörnshona upp vid strandkanten med en unge. Tyvärr var hon väldigt mager och det såg ut som om både hon och ungen svalt. Det var lite tråkigt att se och vi tror inte att många tog speciellt många kort av dem. Man vill hellre ha de andra isbjörnsminnena kvar när man kommer hem. Vi gick väl och la oss strax efter midnatt någon gång.

Det var inget fel på utsikten när vi firade midsommar

      

2012-06-23, Isfjorden, Trygghamnen och Longyearbyen 
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 9.30 och brunch serverades 10.00. Skönt med sovmorgon! Dagen var till stor del en transportsträcka för att ta oss tillbaka ned till Isfjorden och därför blev det ingen aktivitet på morgonen. Vi vilade lite i hytten, kollade på bilder, mm och fick tiden att gå ganska fort ändå.

På eftermiddagen ankrade båten upp i något som kallades Trygghamnen (mitt emot fjorden som Barentsburg ligger i). Vädret var inget vidare, det var grått, lite lätt duggregn samt dimma. Inte det mest lockade vädret att göra en landstigning för att titta på en fågelklippa. Frågan var om man ens skulle se klippan eller några fåglar i dimman… Dessutom skulle vandringen stundtals bli krävande, enligt Jonas. Men det var ju ändå bättre att gå iland än att sitta på båten, så vi tog på oss alla lager med kläder. Vi pratade om ifall vi skulle lämna kvar systemkameran ombord eftersom det troligtvis inte skulle finnas så mycket att se. Maggan bestämde att vi skulle ta med oss kameran ändå, man vet ju aldrig vad som kan dyka upp. Vi hoppade i zodiaken och åkte in till land. De hade inte plockat ned alla zodiaker och Ola följde inte heller med in i land.

Det var en tapper skara som samlades på stranden för den sista landstigningen på expeditionen. Guiden Axel passade på att gå igenom proceduren för vad vi skulle göra om vi stötte på en isbjörn. Varför han gjorde det förbryllade oss lite, det var inget som guiderna normalt sett brukade göra.  Till slut började vi ändå vandringen bort mot fågelklippan, det var ganska kuperat så man blev varm ganska fort. Dessutom var det ordentligt blött, så det gällde att ha koll på vart man satte fötterna. Som vanligt gick en guide först, en guide sist samt en guide en bit före och bredvid gruppen för att spana efter djur.

Spår efter isbjörnen som precis gick över krönet innan bilden togs

Efter ett tag så ropade spanaren att det låg en död ren uppe på en kulle, samtidigt hittade även Axel en död ren där vi gick. Efter lite snack mellan guiderna bestämde dom att de som ville skulle få gå upp på kullen och kolla på renen. Vi tyckte inte att det lät så värst lockande att behöva anstränga sig för att se ett dött djur. Vi var ju här för att se levande djur varför vi raskt beslutade oss för att inte hänga med upp på den lilla kullen. Vi tittade på när en handfull personer klättrade upp på kullen. Då hörde man plötslig ett rop i Axels radio, ”Björn på berget”. Samtidigt ser vi på snöfältet precis bakom/ovanför kullen baken på en stor isbjörnshanne som blivit störd av oss och sakta försvinner över krönet. Isbjörnen var alldeles för nära oss, kanske bara 50-100 meter bort, och man märkte att guiderna blev ganska skärrade. Tur att den valde att gå ifrån oss och inte mot oss…

Det blev en oerhörd aktivitet på alla guider nu med omfattande radiokommunikation.  Snabbt placerades det ut två guider uppe på kullen för att hålla koll/skydda gruppen. Alla guider kollade sina gevär och signalpistoler för att säkerställa att de var laddade och redo att avfyra. Huvudgruppen med gäster samlades ihop med ytterligare två guider som skydd. Några eftersläntrare fick snabbt vända tillbaka till zodiakerna och skjutsades ut till skeppet direkt av en guide. Jonas ropade ut till skeppet och Ola så att de snabbt skulle komma in till land med resten av zodiakerna, så att alla gäster kunde evakueras från stranden.  Efter en stund lyckades de hitta en strandremsa ganska nära oss dit vi fick gå för att sätta oss i zodiakerna.  Det var ganska spännande även fast det nog inte var någon större fara egentligen, men isbjörnar är kända för att vara sluga jägare och ta omvägar för att komma åt sitt byte. Att det inte var helt lugnt märktes ändå på Ola som blev ganska irriterad när det tog lång tid att lasta sista zodiaken, han ville verkligen få bort alla människor från land så fort som möjligt. Ingen av guiderna hade någonsin sett en isbjörn på det här stället tidigare, men nu förstod man verkligen varför dom har satt ut alla varningsskyltar med att man måste vara beväpnad så fort man lämnar bebyggelsen.

Isbjörnen lade sig på mage och kanade nerför sluttningen.

Vi åkte sakta längs med stranden för att spana efter isbjörnen och efter en liten stund såg vi den en bit upp på strandsluttningen. Vi följde den en bra stund med båtarna och fick bland annat se den lägga sig på mage och åka kana nedför snösluttningen med huvudet före. När farten stannade upp tog den hjälp av bakbenen och puttade på. Han såg ut ungefär som björnen Baloo i Djungelboken.  Han hittade ett kadaver, troligtvis en ren, som han började tugga på. Tur han valde det och inte oss. Vi hade fått nog av isbjörnar för den här resan och vände båtarna mot Ocean Nova en sista gång. Tur att vi följde med i land och tur att vi tog med oss systemkameran!

Isbjörn som smaskar på ett gammalt kadaver, troligen en ren.

Före middagen tog vi en drink i baren, alla samlades där för att prata igenom händelsen på land och kolla på isbjörnskort. Synd för dom som valt att stanna kvar ombord eller blivit tillbakaskjutsade att de inte fick uppleva närkontakt med en isbjörn, det var verkligen en unik upplevelse.

Vid middagen passade alla på att tacka alla besättningsmän/kvinnor (servitörer, kockar, städare, tvättare, m.fl.) på båten som verkligen hade gjort ett kanonjobb. Före desserten presenterades alla för oss och dom fick varma applåder som tack. 

Efter middagen samlades alla uppe i panoramaloungen där Ola höll ett långt föredrag (mer än en timme) om sina resor med lite tips på vad som behövs allmänt i livet för att uppnå det man vill. Jonas, Ola och Kaptenen tackade för resan med en sista skål (bubbel). Kvällen avslutades med att guiden Adrian som fotograferat som en galning hela resan visade ett ganska långt bildspel om vad som hade hänt under veckan. Det var många vackra bilder och även några lite roliga. Otroligt hur mycket man egentligen hinner se och uppleva under en vecka!

Skinnarmo iklädd en av sina lustiga huvudbonader

Vi satt sedan och pratade en del med Ola och hans revisor (som var med på båten). Revisorn hade varit ute och rest mycket och berättade en hel del historier. Vi fick berätta lite om när vi gick Inkaleden till Machu Picchu, det verkade som om Ola funderade på att dra ihop en resa dit med hans och Jonas nya företag (Expeditionsresor). Strax före midnatt lämnade vi baren för sista gången, vi behövde packa ihop det sista eftersom det skulle bli en tidig väckning/avfärd nästa morgon.

2012-06-24, Longyearbyen – Stockholm 
Väckning av Jonas via högtalarsystemet klockan 5.00 och en enklare frukost serverades 5.30. Innan frukosten skulle man ställa ut allt bagage i korridoren till guiderna som bar ut det på kajen. 6.30 var det dags att lämna båten och ta adjö av alla guider (utom Jonas och Ola). Ett par bussar kom och hämtade oss och körde den korta sträckan till flygplatsen. Incheckningen gick snabbt eftersom det nästan bara var vi från vår båt där då och sedan var det bara att vänta.

Planet till Oslo lättade strax efter klockan 8 och efter en timmes väntan i Oslo hoppade vi på planet till Stockholm. Vi landade på Arlanda vid 13-tiden. Vi tog adjö av Jonas och Ola vid bagagebandet, sa hej då till de flesta andra i gruppen och drog hem för att tvätta, titta på bilder och sova.

Vi vill tacka alla Polar Quest-guider  (Magnus Forsberg, Axel Broman, Adrian Nordenborg, Linnéa Grahn, Pär Skog, David Berg) med Jonas Sundquist och Ola Skinnarmo i spetsen för en väldigt bra resa till Svalbard-Arktis. Ni gav oss en vecka fylld med upplevelser, överraskningar och fantastiska minnen från våra närgångna möten med isbjörnar.



%d bloggare gillar detta: