Kenya, augusti 2006

2006-08-09, till Kenya
Vi jobbade fram till lunch och sedan satte vi oss i bilen och åkte ut till Arlanda. Parkerade på Benstocken, växlade lite pengar och väntade på att min syrra Kina, Greta och Nora skulle anlända från Gävle. När dom dök upp gick vi raka vägen till incheckningen och sedan vinkade vi adjö till Kina som fick sätta sig i bilen och åka tillbaka till Gävle, medan vi andra hade en lång flygresa mot Kenya framför oss.

Efter att ha handlat och fikat så var det dags att gå ombord på planet till London, lyfte vid 18-tiden. Drygt två timmar senare landade vi på Heathrow där vi hade ett par timmar att fördriva innan vi gick ombord på Kenya Airways flight till Nairobi. Planet var jättefräscht och servicen ombord var riktigt bra. Vi hade varsin TV-skärm och man kunde välja vilken film man ville se. Vi tittade nog på Ice Age 2 allihopa.

En liten varning dock till alla som ska flyga med detta bolag…Era Gin och Tonics blir starka! Till en liten burk med Tonic (20 cl) fick vi två gin-flaskor (totalt 10 cl).

2006-08-10, Mount Kenya
Landade på Kenyatta-flygplatsen i Nairobi vid 6.30-tiden på morgonen. Vi var ganska mosiga allihopa eftersom ingen av oss hade sovit någon längre stund på planet. I ankomsthallen möttes vi av Johanna från Solresor som skulle ta hand om oss i en vecka. Hon hade med sig fyra stycken chaufförer som skulle ratta oss runt mellan och i de olika parkerna. Totalt var vi 20 personer på fyra bilar, vi fyra hade tur och fick en bil alldeles för oss själva. Vår chaufför var en masai som hette Kenneth. Trevligaste chauffören i Kenya enligt Greta och Nora.

Vi packade in oss i bilarna och sedan bar det av mot Mount Kenya National Park. Det tog en bra stund att köra igenom Nairobi i morgonrusningen då vi fick se lite av den stora staden, t.ex. mängder av Maraboustorkar som knatade omkring efter vägarna. När vi hade lämnat storstaden bakom oss gjorde vi ett kort toastopp och sedan tog det ett par timmar att komma fram till parken. Vägarna var riktigt dåliga, faktiskt sämre än i Tanzania, varför det tog ganska lång tid att ta sig fram. När vi kom fram till parken hade vi tur och fick se några Colobus-apor som klättrade omkring i träden. Installerade oss sedan i våra rum på Mountain Lodge. Lite besvikna blev vi för inget av våra rum hade balkong och i Solresors katalog stod det att man hade utsikt över vattenhålet från sin balkong. Nåja, vi hade i alla fall fönster….

Colobusapor, kallas också svart-vita silkesapor

Mountain Lodge var riktigt fräscht men det var kallt både utomhus och inomhus, stället ligger ca 2.200 meter över havet. Vi serverades en jättegod lunch övervakade av grågröna markattor som spanade på oss genom fönstren. De var nog hungriga dom också. Efter maten spanade vi in bufflar och andra djur från hotellets utkiksplats vid vattenhålet. Man gick ner i hotellets bottenvåning och därifrån var det en gång under marken som avslutades med ett rum med gallerfönster precis vid vattenhålet.

På eftermiddagen var det dags för en promenad i parken. Med oss på promenaden hade vi en engelsktalande guide och en kalashnikov-beväpnad vakt. Det fanns en del farliga djur i parken, t.ex bufflar och elefanter, men vi stötte dessbättre inte på några farliga djur förutom safarimyror som bits som bara den. Guiden berättade för oss om både djur och växter och efter halva promenaden då dök det upp några killar med fika. Vi serverades afternoon tea, kakor och kenyansk konjak av något slag. Inte helt fel att sitta på en stock ute i vildmarken och fika..

Väl tillbaka på lodgen satte vi oss och spanade ut över vattenhålet där vi bland annat såg bufflar, vattenbockar, antiloper, nilgäss, ibisstorkar, maraboustorkar och mungos. Innan middagen samlades vi på taket där Johanna informerade oss om veckans schema. Efter en suverän middag spanade vi efter djur igen vid det upplysta vattenhålet och då såg vi en elefant, ett gäng med träskmungos, en vitsvansad mungo och en genet (liten katt).

Det blev inte någon sen kväll för vi var trötta allihopa och såg fram emot att få sova i en riktig säng. Personalen hade lagt varmvattenkrus i sängarna och det var tur det, för det var jättekallt på rummen.

2006-08-11, Samburu
Efter en god frukost med champagne åkte vi vidare mot Samburu. Resan tog ca fem timmar men då gjorde vi förstås några stopp efter vägen. Vi var framme på Samburu Serena Lodge vid lunchtid och på vägen dit såg vi bland annat giraffgaseller (gaseller med jättelånga halsar som står på bakbenen när de äter från trädens grenar), nätgiraffer, oryxantiloper, strutsar och gravy´s zebror. Vi installerade oss raskt i två bungalows innan det var dags för lunch och sedan var det poolen som gällde. Vi solade och badade i ungefär en timme och sedan var det äntligen dags för resans första gamedrive. Skulle vi få se några av de stora kattdjuren eller inte?

Leopardhona med nyfångad antilop

Taken på bilarna höjdes upp så att vi kunde stå och spana ordentligt och så bar det av. Vi såg en stor flock babianer precis utanför lodgen och sedan stötte vi på flera olika sorters antiloper och gaseller, ett gäng smalrandiga zebror (den Musse Pigg-liknande gravy´s zebra), elefanter , och oryxantiloper men inga katter. Efter en stund såg vi bufflar en leopardhona som låg och vilade uppe i ett träd. Bredvid sig hade hon ett byte i form av en antilop som hon precis hade släpat upp i trädet. Snacka om tur! Leoparden är ju det djur av The Big Five som är svårast att få syn på och vi lyckade med detta redan på vår första gamedrive. Inte illa! Vi stod precis nedanför trädet och fotade en lång stund och hoppades på att hon skulle börja kalasa på bytet men icke sa nicke. Hon var för trött och vi tröttnade på att vänta och drog vidare.

Efter en liten stund fick vi syn på ett ensamt lejon som låg och vilade sig i gräset. Åkte vidare och spanade in en stor flock med elefanter och massor med bufflar och sedan var det dags för dagens häftigaste upplevelse som inte många har turen att få se. Inte långt från vår bil såg vi en lejonhona som skrämde ner ett gäng babianer från ett träd och sedan drog den lyckade jakten igång. Hon klippte en babianunge och sedan gick hon och lade sig vid en buske för att äta.

Lejon som äter på en babianunge

Vår chaufför ville först inte åka av från vägen för att komma nära lejonhonan, eftersom Johanna (Solresors guide) strängt sagt till dem att inte lämna vägen. Men när en annan bil började köra mot busken dit lejonet gick, så ville Kenneth inte vara sämre utan körde med full fart dit. Det var ju vår bil som hade sett jakten och skulle då ha den bästa platsen. Kenneth körde upp väldigt nära henne och vi hade förmånen att se när hon smaskade i sig den lilla apan. När vi lämnade lejonhonan fick vi applåder från Solresors andra chaufförer, som Kenneth kallat dit.

Visst ska man väl försöka hålla sig på vägarna så mycket som möjligt, men när man väl sett ett så sällsynt djur och händelse borde även Solresor förstå att vi som betalar dyra pengar för resan verkligen vill se djuren!! En policy att ändra lite på, Solresor och Johanna…

Leopard

Åkte sedan tillbaka till leopardträdet och tro det eller ej men vi hann inte mer än fram förrän hon började smaska i sig antilopen. När hon var mätt då var det dags att putsa sig. Hon slickade sig, gäspade och poserade för fullt rakt framför våra kameror.

Efter en mycket lyckad gamedrive var det dags för en välbehövlig dusch innan vi serverades middag. Vi hann med lite whisky och lakrits på rummet också, innan sängens dragningskraft blev för stor.

2006-08-12, Samburu
Väckning redan före klockan 05.45 för en tidig gamedrive. En kopp kaffe fick upp ögonen och det var dags att utforska parken på andra sidan av floden. Det var många bilar som lämnade lägret samtidigt så i början såg det mera ut som köerna på Essingeleden än en safaritur i vildmarken.

När vi väl kom över på andra sidan började dock bilarna välja lite olika vägar så det kändes inte längre som en stor karavan, och vi slapp också allt damm från bilarna framför. I det fina gryningskjuset fick vi bland annat se giraffgaseller, impalas, dik-dik, afrikansk buffel och babianer i mängder innan det verkligen började hetta till.

I ett stort busksnår var det fullt av bilar som sett några lejon gå in där. Kenneth försökte hitta en bra väg åt oss och vi lyckades skymta lejonen några gånger, men de valde att ganska snabbt försvinna in i snåren igen. Vi gav snart upp kaoset i buskarna och åkte vidare och vi hann inte långt innan en ensam lejonhona kom knallande en 10-20 meter från vägen. Både hon och vi stannade och tittade på varandra, ibland undrar man vem som egentligen var betraktare. Det visade sig dock att hon nog tittade efter den stora lejonhannen som lunkade fram bakom vår bil och rytande försökte locka till sig lite sällskap. Snacka om häftigt och starkt ljud.

Gepard som gillade att bli fotograferad

Vi rullade vidare och stötte efter mindre än tio minuter på en vilande gepard som låg i gräset och spanade på en blandad hjord av impalas, gaseller och zebror. Vid ett tillfälle såg det ut som att vi skulle få se en ny jakt, men istället blev det massor av bilder på en poserande häftig katt. Det var kaos kring oss nu med mängder av bilar som ville se på geparden, så vi lämnade vår plats till bättre behövande. Istället åkte vi runt ett tag och tittade på den vackra naturen och förstås mängder av djur.

På vägen tillbaka passerade vi samma ”lejon”-busksnår som tidigare och där hittade vi nu en lejonhanne med en trött hona vid sin sida, de låg och vilade sig bara tio meter från vägen. Lejonhannen bar ett tjockt läderhalsband och ingick i en (av många) studier av djuren i parkerna i Kenya. Vilken gamedrive!! Att få se både gepard och lejon är häftigt och de är väldigt imponerande djur på två helt olika sätt. Innan vi kom tillbaka till lodgen hann vi också med att stanna och titta på några nätgiraffer som vi kom väldigt nära.

Maffig Lejonhanne

Sedan var det dags för en sen och oerhört efterlängtad frukost, även denna morgon bjöds det på champagne. Efter någon timme var det dags för en bushwalk innan det blev för varmt. Vi kördes ut en bit från campen och fick vandra tillbaka med Johanna och vår chaufför Kenneth som guider samt två beväpnade vakter. Det var väl en ganska slätstruken promenad tills vakterna upptäckte en elefantfamilj som började komma för nära oss. Vi fick skynda oss att lägga ett antal extra meter mellan oss och elefanterna, men det var ingen fara. De ville bara komma ned till floden för att dricka och vi passade på att fotografera oss framför dem (på behörigt avstånd…).

Resten av dagen fick vi för oss själva. Greta, Nora och exet valde att svalka sig i den 30-gradiga värmen och badade lite i poolen. Jag passade på att göra något som hon sällan brukar göra och tog pedikyr på lodgen. Lunchen på lodgen var som vanligt god och vi funderade på vad vi skulle ägna eftermiddagen åt. Få se, det är strålande sol och 30-grader varmt…vi rider dromedar. Sagt och gjort, exet och jag delade på en snäll dromedar och Nora klättrade upp på en något motvillig dromedar. Dromedaren försökte gång på gång att resa sig och ville inte att även Greta skulle klättra upp på den, men till slut lyckades båda tjejerna komma komma upp.

Nora och Greta rider dromedar

Vi red bort till en närliggande by och såg ett antal ungar som badade i floden, samma flod som vi kvällen innan sett en stor krokodil glida ned i… Vi frågade våra förare om det inte var farligt, men de sa att det inte fanns några krokodiler i floden. Kanske inte helt sant, men det hände i varje fall inget under vår lilla ridtur. Vid samma flod hämtade även kvinnorna vatten till byn i stora krus som de bar på huvudet. En ganska trevlig ridtur i hettan.

Eftermiddagens gamedrive började vid 16-tiden och den här gången körde vi en bra bit från floden där vi tidigare sett alla häftiga kattdjur. Vi fick se en del oryxer, gaseller, gravys zebror m.m. men inga direkt stora upplevelser. Vi åkte ned mot floden och stötte på en stor hjord med bufflar, några elefanter samt fyra nätgiraffer. Mest kändes det dock som om vi hela tiden låg bakom en annan bil från Solresor och andades in damm. Det är ju inte speciellt roligt att stå i ett damm-moln och försöka spana efter djur, speciellt inte som de i bilen framför också spanar. Det blir ju inte vi som kommer att hitta djuren och spänningen försvinner lite. Dessutom såg vi inte många djur under en lång stund, förmodligen eftersom vi inte åkte nere vid flodens grönska.

Gravy´s zebra har riktiga Musse Pigg-öron

Alla bilar i hela parken verkade avsluta dagen med att åka upp på en höjd för att få en överblick över parken innan det var dags att i full fart korsa parken för att hinna tillbaka till lodgen i tid (annars får Solresor betala böter). Med tanke på vad vi sett de två första gamedriven i parken var denna eftermiddag en stor dammig besvikelse. Men visst, vi kanske börjar bli lite kräsna.

Innan middagen hade Johanna kallat till ett möte där hon berättade lite om Masai Mara och masaierna, dit vi skulle åka nästa dag. Hon passade också på att berätta lite om hur det gått på friidrotts-EM i Sverige samt informerade om den planerade terrorist-attacken mot Heathrow och flyg till USA som avslöjats för några dagar sedan. Vi lyckades tydligen lyfta från London bara några timmar innan hela Heathrow stängdes och det var stora begränsningar i hur man fick flyga nu. Vi får se hur vi kommer hem om några dagar…

Middagen var som vanligt god och efter någon öl/drink nere vid floden var det dags att krypa till kojs. Det skulle bli tidig väckning och en lång resdag i morgon.

2006-08-13, Lake Nakuru
Väckning ca 05.30 för i dag hade vi många mil framför oss på de dåliga vägarna. Frukost och sedan åkte vi tillbaka mot Mount Kenya för att sedan svänga av och följa ekvatorlinjen där vi stannade och kollade på ett vattenexperiment. På norra sidan om linjen rann vattnet medsols, på den södra rann den motsols och mitt på linjen rann vattnet rakt ner. Nora och Greta var assistenter vid försöket och som tack för hjälpen fick dom välja varsitt stendjur.

Dagens andra stopp var vid vattenfallet Thomsons Falls som väl inte var det största vattenfall som vi har sett men det var riktigt vackert med regnbåge och allt. Vid fallet serverades vi lunch i form av lunchlådor innehållande kycklingklubba, mackor, frukt, godis, juice och vatten. Sedan åkte vi raka vägen till Lake Nakuru. Väl framme vid parken gick Kenneth och de andra chaufförerna iväg för att betala parkavgiften. Vi klev ur bilarna och sträckte på benen och då passade förstås en av alla tjuvaktiga apor på att hoppa in i en av bilarna för att försöka sno åt sig något att äta.

Flamingos vid Lake Nakuru

Vi hade stora förhoppningar om att få se noshörning i Lake Nakuru för här fanns det gott om noshörningar. Lyckades vi inte få korn på någon i dag då skulle vi nog inte lyckas se alla i The Big Five (elefant, lejon, leopard, buffel och noshörning). Väl inne i parken åkte vi raka vägen ner till sjön där vi fick kliva ur bilen och titta på hundratusentals flamingos, pelikaner och andra fåglar på riktigt nära håll. Hela sjön såg alldeles rosa ut av alla flamingos, en riktigt häftig syn.

Puttrade sedan vidare för att spana efter noshörningar. Vår chaufför hade fått ett tips om att en hade varit synlig i en glänta lite tidigare på dagen så vi åkte raskt dit men tji fick vi. Inte ett djur i sikte. Men vi brukar ju ha tur och det hade vi även den här gången. Rätt var det var fick vi syn på två vita noshörningar som låg och vilade på en äng nere vid vattnet. Inte mycket till action men nu fick vi alla fall se alla The Big Five. Efter att vi hade tagit ett gäng med kort åkte vi vidare och vad fick vi då se om inte en noshörning till. Den här gången var det en med avsågat horn som gick omkring och betade. Hornet var avsågad av säkerhetsskäl eftersom den tidigare hade gått till anfall mot några bilar.

En av noshörningarna vid Lake Nakuru

När vi hade spanat klart åkte vi vidare upp på en höjd där man hade en helt fantastiskt fin utsikt över sjön. Vi fick kliva ur bilarna och titta på babianer och jättesöta klippgrävlingar på riktigt nära håll.

Vår bil dröjde sig kvar lite längre uppe på höjden och kom inte iväg förrän en bra stund efter alla andra. Tur var väl det för på vägen till lodgen lyckades vi faktiskt spana in resans enda rotchild giraff som inte fanns i någon av de andra parkerna som vi besökte. Vi var nog den enda bilen som lyckades få se en sådan. Nu var vi ganska nöjda med dagen, klockan var mycket och vi såg fram mot middagen på lodgen men gamedriven tog inte slut här. Fram ur buskarna dök det upp en noshörningshona med en liten unge och de kom nästan ända fram till vår bil. Kenneth skrattade och frågade på skämt om vi ville klappa ungen. Så nära var den!

Gasen i botten till Nakuru Lodge där Johanna stod och väntade på oss. Om 25 minuter skulle det vankas middag och vi skulle installera oss först. Men det var inget problem för oss att hinna duscha, byta om och ta en liten whisky på 25 minuter. Man behöver ju inte direkt piffa när man är på safari.

Efter en god middag gick jag och exet till baren och drack varsin drink och Nora och Greta gick till sängs. I baren var det ett gäng ”infödingar” som dansade och sjöng för oss och det slutade med att vi var med och hoppade runt lite vi med.

Lodgen låg jättefint och rummen hade verandor ut mot parken där djuren strövade omkring. Vi kom tyvärr dit när det var mörkt och åkte därifrån jättetidigt nästa morgon så vi hann inte utnyttja vara sig verandan eller den mysiga poolen.

2006-08-14, Masai Mara
Vi blev väckta lika tidigt som dagarna innan och efter frukost bar det av mot den sista parken för den här gången, Masai Mara. Resan gick genom Rift Valley och vägen upp ur dalen var nog den sämsta väg som vi har åkt på. Den borde nästan inte få kallas väg eftersom den till största delen bestod av gropar stora som vulkankratrar. Ett under att de fyrhjulsdrivna bilarna klarade av att ta sig fram . Vår egen Volvo S40 hade inte troligen inte klarat mer än några meter.

Lagom till lunch var vi framme i Masai Mara där vi skulle tillbringa de två sista nätterna i tält. Greta och framför allt Nora var lite undrande över om det verkligen var säkert att bo i tält. Det skulle ju inte vara så kul om det kom en elefant eller ett lejon och hälsade på under natten. Tälten var jättemysiga med riktigt badrum och stor altan precis vid en av Maraflodens små bifloder.

Lunchen var av typen buffé och det hade jag och exet tröttnat på vid det här laget. Nu hade vi ätit bufféer till både lunch och middag varje dag utom den första på Mount Kenya.

Gycklarörn

På eftermiddagen var det dags för ännu en gamedrive. Nu åkte Johanna i vår bil och om vi ska vara riktigt ärliga så var det inte en fördel att ha henne i bilen utan snarare en nackdel. När vi hade bästa fotoläget då sade hon till Kenneth att backa bilen så att hon skulle få bättre fotoläge. Hon ville gärna ha de bästa bilderna för att kunna sälja CD-skivor med foton till oss för ca 200 kronor styck Vi tycker det skulle vara bättre om Solresor betalade högre lön till guiderna i stället. Guiderna bör ju hjälpa oss betalande gäster att ta så bra kort som möjligt i stället för att göra allt för att få de bästa korten själv. Nu lyckades faktiskt vi med konststycket att knäppa minst lika bra kort som Johanna och vi köpte förstås inte någon CD av henne.

Vi åkte runt på stäppen och såg några schakaler, små flockar med gnuer, topis, massor med elefanter, massaigiraffer, bufflar, några flodhästar, babianer, diverse antiloper, sebror, strutsar, gycklarörn, örongam och lite annat smått och gott. Vi hade hoppats på massor med katter och skam den som ger sig. Kenneth fick kontakt med en annan chaufför via radion och sedan var det gasen i botten. Vi hade ingen aning om varför vi hade så bråttom men vi hoppades förstås att någon hade spanat in några kattdjur och vi hade rätt. Det var tre geparder, brorsor, som var ute och vandrade i det höga gräset. I princip alla bilarna åkte ut i gräset för att titta på geparderna på nära håll utom vi från Solresor. Johanna hade ju sin bestämda uppfattning om att man absolut inte fick lämna vägen. Detta trots Kenneths vädjande blickar. Chaufförerna är beroende av dricks från oss turister och de vet att ju närmare djuren vi kommer desto mer dricks blir det vid veckans slut.

Lejon som parar sig

Nu började det skymma och inom kort var vi tvungna att köra tillbaka till lodgen eftersom man inte fick vara ute i parken efter en viss tid. Men nu hade en annan av Solresors bilar hittat ett lejonpar som låg och gosade i det höga gräset och vi ville förstås åka dit. Väl framme såg vi Solresors bil som hade kört av vägen för att komma nära lejonen. Tro det eller ej men nu tillät Johanna även Kenneth att lämna vägen. Hon kunde väl inte göra annat när en av Solresors bilar redan hade brutit mot hennes förbud. På nära håll fick vi se när lejonen parade sig under högljudda vrål. När de var klara då lade dom sig ner i det höga gräset och då syntes dom knappt trots att vi inte stod mer än några meter ifrån dom. Nu förstår vi varför man inte ska gå ur bilen när man är ute på en savann där det finns högt gräs….

Gasen i botten tillbaka till lodgen för dusch, ombyte och middag. Greta och Nora gick raka vägen till sängs efter middagen som vanligt, medan exet och jag slog till med varsin drink i baren där vi underhölls av några masaier som hoppade för oss.

Ganska tidigt till sängs och vi somnade gott men vid tretiden på natten vaknade vi av att det var ett himla liv utanför vårt tält. Efter ett tag tog vi mod till oss och gick ut ur tältet för att spana och vad fick vi se om inte tre stora elefanter som traskade runt nere i den lilla floden bara några meter framför oss. Det kanske låter farligt men det var det faktiskt inte. På vår sida av floden stupade marken nämligen brant ner mot floden och en elefant skulle aldrig kunna ta sig upp till våra tält. Efter att vi hade kollat på elefanterna en stund sade vi godnatt igen och de få timmarna som var kvar av natten sov vi riktigt gott.

2006-08-15, Masai Mara
Eftersom vi skulle ut på en heldags-tur idag så blev det sovmorgon och vi fick äta frukost i lugn och ro. Idag skulle vi äntligen få se de stora hjordarna med gnuer, zebror, m.m. som hade vandrat upp till Masai Mara enligt Johanna och Kenneth. Vi hade ju hemma sett enorma bilder på TV av de stora hjordarna och de skulle vi nu alltså få se på riktigt när vi idag skulle åka bort till floden. Vi hade alltså stora förvätningar på dagen, förväntningar som inte riktigt infriades. Men det kommer vi till senare…

En av de gnuhjordar vi ändå fick se

Vi åkte ut på baksidan av lägret för att komma på rätt sida av floden och började vår gamedrive. Idag skulle vi få åka lite hur vi ville enligt Johanna och vi började leta djur. Vi fick se ett antal massai giraffer, några strutsar, vårtsvin, m.m. men inga stora hjordar eller katter. Däremot fick vi se ett av filmteamen som gör TV-serien ”Big Cat Diary” på Animal Planet när de filmade en flodövergång med bil. Vår bästa djurspanare Nora var också ganska mätt på att se djur och dessutom redigt trött, så det blev mest att sitta och sova denna dag för henne.

Lejonhona i närbild

Efter en dryg timmes letande så fick vi äntligen syn på lite lejon. En annan av Solresors bilar hade hittat ett gäng lejon som låg och vilade sig bland några buskar och vi kunde stanna och se på dem från väldigt nära håll, här pratar vi om en meter eller två…

Det var minst tre honor som låg och slöade varav en vaktade ett byte som de knappt ätit något på ännu. Det var gott om byte för vilddjuren när vi var där. En lejonhanne låg på rygg i skuggan och vi fick också som hastigast se en skymt av en lejonunge.

Nu var det dags att åka till de stora hjordarna som var vid floden som de förr eller senare måste ta sig över. Johannas förhoppning var att vi skulle få se en riktig ”crossing”, ett ruskigt skådespel där mängder med djur samtidigt simmar över floden bara för att upptäcka att det är svårt att ta sig upp på andra sidan. Många blir ihjältrampade, om de inte faller offer för krokodilerna.

Nu visade det sig inte vara någon risk för något av detta denna dag. De många krokodilerna i floden var så mätta att de knappt orkade röra sig ur fläcken. När det sedan var ganska gott om flodhästar där också så vågade krokodilerna inte riktigt vara på hugget.

Mätta gamar fanns det gott om

De gnuer och zebror som stod vid vattnet vågade sig bara ner till vattenbrynet innan de vände tillbaka, så någon riktig ”crossing” blev det aldrig. Precis när vi kom till floden var det tydligen ett tiotal gnuer som hade simmat över, men det var inte alla av oss som kunde se det. Johanna vägrade att ge sig och vi stod mer än en timme och kollade vid floden men inte ett djur vågade bada, inte direkt det roligaste man kunde ha på safari och det var inte bara ungdomarna i gruppen som tröttnade.

De stora hjordarna som vi trodde att vi skulle få se, visade sig vara några hundra gnuer och zebror. I och för sig en häftig syn, men inte alls så imponerande som det hade varit att få se de riktigt stora hjordarna. Det är faktiskt så att vi såg större hjordar när vi besökte Tanzania för några år sedan, och då hade migrationen till Kenya redan varit och de vi såg var bara eftersläntrarna.

Vi sa till Kenneth att nu hade vi fått nog och ville åka och se lite andra djur. Han var tvungen att få OK från Johanna och efter mycket trixande så kom vi upp från gräset utan att krocka med någon av de andra 20 bilarna som stod vid samma ställe. Vår bil åkte till ett annat ställe vid floden för att se om det var något på gång något där, men allt vi såg var några krokodiler, ett gäng med döda gnuer i floden samt många gamar (både vitryggade och vithuvade gamar) som festade på gnuerna. Det låg en viss stank av döda djur kring floden, gamarnas favoritdoft.

Ett gäng slöa flodhästar

Det hände inte så speciellt mycket mer på detta ställe av floden, så alla Solresors bilar åkte till ett speciellt ställe där vi skulle äta lunch ute i det fria. Här kunde vi gå ut och titta på ett gäng flodhästar som låg och slöade i och vid floden. Lunchboxarna som vi hade med oss visade sig innehålla ganska mycket gott och det vi inte åt upp sparade vi till Masaierna som vi var på väg att besöka.

Vi såg inte så mycket djur efter lunch, men visst blev det en och annan gnu, zebra, struts och giraff på den långa vägen tillbaka till Masai-byn som låg nära vår lodge. Väl framme i byn så bjöds vi på sånguppvisning av ett gäng med Masai-tjejer/damer som var färggrannt klädda. Jag och Greta fick ställa oss i raden av Masaier och det var inte så svårt att lista ut vilka som var svenskor…

Masaikvinnor på rad

Efteråt bjöd killarna i byn på en hopp-uppvisning och utmanade dessutom några från gruppen. Norrmannen i gruppen visade sig ha svårt att lämna moder jord, men en dalmas från vår grupp hoppade (nästan) högre än Masaierna. Vi fick också gå in i en av deras hyddor som är trånga, mörka och byggda av koskit.

På vägen tillbaka stannade vi och avslutade veckan med lite bubbel. Vi hade fått se The Big Five, en lejonjakt (vilket är ovanligt att få se), hur lejon parar sig samt många, många andra djur.. Så visst var väl ändå veckan riktigt lyckad och bra.

Efter ännu en buffé-middag så var det dags för Johanna att visa sina bilder och försöka sälja en CD med sina foton. Det var några från vår grupp som köpte CD:n, men vi visste att vi tagit minst lika bra kort och dessutom fått med ett antal händelser som Johanna missat (t.ex. jakten där lejonhonan fångade och åt en babian).

Vi satt uppe och tog en sista Gin och Tonic (ni vet att det är bra mot malaria), men tjejerna gick och la sig direkt efter fotovisningen. Nu visade det sig att vi inte heller denna natt fick sova ostört, det var två flodhästar som bråkade i floden mitt i natten och ställde till med ett herrans oväsen. Men till slut tröttnade även de, verkligen speciella sömnproblem man kan få utanför Sverige…

2006-08-16, hemfärd
Väckning vid 05.30-tiden, frukost och sedan bar det av mot Nairobi. Resan tog 5-6 timmar men då gjorde vi förstås några stopp efter vägen. Väg och väg…Den var så full av hål att de flesta av bilarna hellre åkte på sidan av vägen istället, så att sova var det inte tal om. Här gällde det att hänga med i guppen för att inte slå huvudet i rutan eller taket.

Ett ensamt träd i Masai Mara

Vi kom till den berömda restaurangen Carnivore lagom för lunch vid 13-tiden. Restaurangen var inte någon riktig höjdare men man fick prova många olika typer av kött, t.ex kamel, struts och krokodil. Vid lunchen kom Johanna och sade till oss att vi skulle bli körda raka vägen till flygplatsen efter lunch eftersom kontrollerna på flygplatsen tog extra lång tid pga terrorohotet på Heathrow. Hon tyckte alltså att vi skulle komma till flygplatsen ca 15.30 och flyget skulle avgå vid midnatt. Vi protesterade förstås och sa att hon tidigare lovat oss att få vila en stund på ett hotell i stan, efter lite strul blev vi till slut körda till ett hotell där tjejerna kunde bada i poolen och vi kunde duscha inför hemresan.

Det var allmänt rörigt från Solresors sida angående vår hemfärd, hela upplägget för dem var att man skulle åka vidare och bada en vecka efter safarin. Inte åka direkt hem vilket gjorde att vi fick rörig och dålig information. Johanna glömde t.ex. bort oss på slutet vid restaurangen vilket gjorde att vi inte fick med oss viktig information om de nya säkerhetsreglerna för flyget hem. Nu fick istället vår stackars nya chaffis ringa en massa samtal till sitt huvudkontor för att ordna detta.

Till slut kom vi i varje fall ut till flygplatsen och strulet fortsatte… De som körde oss ut till flygplatsen fick inte upp bakluckan på bilen där våra väskor låg och det gick säkert en 15-20 svettiga minuter innan de lyckades lirka upp luckan. Kul annars att vara tvungen att flyga hem utan sitt bagage. Väl inne vid incheckningen, efter en ganska lång kö till säkerhetskontrollerna, skulle vi inte få ta med oss vårt handbagage! Ingen som jobbade på Kenya Airways incheckning visst om att Heathrow hade ändrat reglerna nästan två dygn innan vi försökte checka in. Vi hade fått ett papper från Solresor där de nya reglerna stod och med hjälp av det + en massa bråk och höjda röster fick vi till slut personalen att kolla med Heathrow. Och vips så hittade de ett fax, daterat den 14 augusti, som bekräftade det vi sa.

Väl inne i avgångshallen så fördrev vi tiden med att äta lite och gå runt och kolla i alla affärer som sålde nästan samma saker. Någon dryck fick man inte köpa p.g.a. de nya reglerna på plan som skulle till Heathrow, men jag tror att vi i varje fall hittade någon tröja + lite småprylar att köpa.

Planet lyfte i tid och efter en lång, ganska tråkig, resa med ett låååångt stopp på Heathrow så kom vi äntligen till Arlanda. Orsaken till det långa stoppet på Heathrow var bland annat att de som lastade in bagaget hade kört på och skadat planet. En speciellt tekniker var tvungen att titta på skadan och fixa lite innan vi, efter några extra timmar sittande i planet på plattan, kom iväg.

Greta och Nora hämtades av min syrra Kina och efter lite snack om hur resan varit så åkte de vidare upp till Gävle. Vi hade lite närmare hem vilket inte var helt fel…



%d bloggare gillar detta: