Ecuador, september 2007

2007-09-13, till Quito
Landade i Quito vid 13-tiden efter en 2-timmars flygresa från Lima. Väskorna kom direkt och det var inte någon kö till vare sig passkontroll eller tull och ca 15-20 minuter efter att vi landat satt vi i en taxi på väg till hotel Rio Amazonas. Det måste vara rekord för Internationella flygplatser.

Hotellet var riktigt schysst, tyckte vi i alla fall som ofta bor på billiga ställen. Vi började vistelsen i Ecuador med att sova ett par timmar och sedan gick vi ut för att äta middag. Hamnade på den Irländska puben Kilkenny, där de faktiskt inte sålde Kilkenny-öl varför vi beställde varsin pint med vanligt, ljust öl. Vi var väldigt hungriga och beställde Quesadillas till förrätt och varsin Hamburgare till huvudrätt och sedan började vi vänta. När vi hade väntat ungefär 30 minuter då kom servitrisen och sade att det skulle ta ett tag med maten för de hade problem med strömmen i köket. Efter ca 1,5 timme var våra öl slut och fortfarande ingen mat i sikte. Puben bjöd oss på varsin pint med öl och efter 2 timmars väntan dök maten äntligen upp. Vi slevade i oss som om vi aldrig sett mat förut, betalde 25 USD för kalaset och sedan gick vi till hotellet och sov.

2007-09-14, Quito
Upp klockan 9.00 och åt frukost i hotellets restaurang. Frukosten ingick i rumspriset och var jättegod. Det fanns ett gäng olika juicer att välja på, flingor, yoghurt, kaffe, te, mackor med diverse pålägg, ägg, bacon m.m.

Ringde sedan till GAP och bokade en dagstur till marknaden i Otavalo till i morgon. Lördagar ska vara den bästa dagen att besöka marknaden och i dag är det fredag. Vilken tur!

En av de fina kyrkorna i Gamla stan

Efter att vi lämnat in all vår smutstvätt till hotellet tog vi en taxi för 4 USD till gamla stan. Där vandrade vi omkring i ett antal timmar då vi kollade på en del fina kyrkor, byggader, torg m.m. Vid lunchtid letade vi reda på ett litet café där vi beställde varsin stor Latte och grillad macka. Tog en taxi tillbaka till hotellet vid 14-tiden.

Tvättade upp lite träningströjor och annat smått och gott på rummet och sedan gick vi ut för att kolla vad som hände i kvarteren där vi bor. Hamnade på Coffee Tree där vi drack varsin Caprinha och varsin Strawberry
Daiquiri för totalt 14 USD. På vägen hem köpte vi en liten bluefooted boobie i en konstaffär för 6 USD. Något ska man ju ha med sig hem!

När vi kom tillbaka till hotellet då var tvätten klar, men mina zip-byxor var inte helt rena och vi var inte ett dugg förvånade över det. Jag lyckades skita ner mig riktigt ordentligt på Inkaleden och dom byxorna kommer aldrig att bli som nya igen.

Strax efter 19.00 gick vi ut för att äta middag, i kväll tänkte vi äta något riktigt gott. Vi hamnade på ett Tapas-ställe där vi beställde tapas och rödvin som skulle kosta 18-19 USD per person. Ganska dyrt men väl värt pengarna. Vi serverades drygt 10 olika tapas och massor med vin. När vi hade druckit ur en flaska och kyparen kom med en flaska till då var vi tvungna att fråga om vi verkligen hade beställt så mycket vin och det hade vi, det ingick nämligen en hel flaska vin i priset. Det var alltå inte speciellt dyrt!

På väg till hotellet handlade vi en flaska Ecuador-likör för 22 USD och vid 22-tiden var det sängdags.

2007-09-15, Quito
Väckarklockan ringde 6.30 och då var det bara för oss att masa oss upp, äta frukost och göra oss redo för dagens tripp till Otavalo. Vid 8-tiden hämtades vi av GAP-guiden Kairo. Det var vi och ett par från England som var med på turen och vi hade gott om plats i minibussen.

Att åka från Quito till Otavalo tar ca två timmar med bil. På vägen stannade vi ett par gånger för att njuta av utsikten. Tyvärr för guiden så var det ganska molnigt och disigt då, så den vackra utsikten får vi se någon annan gång. När vi kommit ungefär halvvägs då gjorde vi ett kort stopp för att köpa läsk och sträcka lite på oss. Vid 10-tiden var vi framme.

Marknaden i Otovalo

Vi lullade runt på marknaden som inte var någon riktig höjdare, turen kändes faktiskt som en turistfälla. Överallt såldes likadana skor, tröjor, hattar, tavlor och diverse andra prylar. Vi köpte en liten tavla med en kolibri på för 30 USD, åt varsin spagetti på ett hak och sedan var vi nöjda. Vid 12.30-tiden åkte vi vidare till en sjö där vi gick en kort promenad (vi pratar om kanske hundra meter på en stig) och tittade på utsikten. Även det här hade säkert gjort sig bättre i solsken.

Efter det var det dags att åka till Cotacachi som kryllar av läderaffärer och jag slog till och köpte en handväska. Vid 16-tiden kom vi tillbaka till hotellet där vi precis hann dricka varsin kopp kaffe, innan det var dags för GAP-info inför Galapagos-trippen. Vi informerades om vad vi skulle ha med oss till Galapagos och vi fick låna varsin bag att packa i så att vi slapp släpa med våra stora ryggsäckar till Galapagos.

Efter infon packade vi och sedan slog vi till med varsin rejäl köttbit och 1-liters-öl på Chelsea Pub för 23 USD. I går var det massor med folk ute och åt och drack, men den här kvällen var det närmast folktomt på alla restauranger. Konstigt, det är ju ändå Lördag… Nåväl, mätta och trötta gick vi till hotellet och sov.

2007-09-16, till Galapagos
Tidig morgon, 5.45 ringde klockan. Efter dusch, frukost och utcheckning packade vi in oss i GAP-bussen som körde oss till flygplatsen. Vid 8-tiden var vi incheckade och klara att stiga ombord. Lyfte ca 8.45 och efter ungefär 30 minuter mellanlandade vi i Guayaquil. Upp igen och efter ytterligare 1,5 timmes flygning landade vi på ön Baltra där vi fick flytta tillbaka klockan en timme.

Vår GAP-guide, Maurice, mötte oss på flygplatsen och när alla fått sina väskor klev vi på en buss som tog oss den korta biten till hamnen där vårt flytande hem för de närmaste sju nätterna låg för ankar och väntade på oss. I hamnen låg några orädda sjölejon och vilade sig på bänkarna som stod precis där vi skulle gå förbi för att komma ner till gummibåtarna som skulle köra oss ut till Pelikano eller GAP I som båten också kallades för. Vi tyckte det var jättehäftigt och tog ett gäng med kort på sjölejonen. Vid det här laget kunde vi inte tänka oss att vi skulle vara trötta på sjölejon innan veckan var slut.

Sjölejonen som hälsade oss välkomna till Galapagos

När alla kommit ombord på Pelikano då hälsades vi välkomna av Maurice och sedan fick vi info om vad som gällde ombord. Vi tilldelades hytter, vi fick hytt nummer 4 som var jättebra eftersom den låg på övre däck längst bak. Vi slapp nämligen oväsen både från motorer och förarhytt vilket några av de andra resenärerna hade vissa problem med.

Pelikano, vårt flytande hotell under rundturen på Galapagos

Hytterna var helt ok. Vi hade en våningssäng med dubbelsäng nere och enkelsäng uppe, eget badrum med toa och dusch, lite stuvutrymme och stora fönster ut mot havet. Båten tar max 16 turister och vi var 14 stycken de första 3 nätterna och resten av veckan var vi 15.

Efter en stund lättade vi ankar och samtidigt serverades vi lunch i matsalen av Jimmy som var allt i allo (servitör, hyttstädare, bartender, mm) på båten. Han kunde lite engelska och var en riktigt rolig prick som alltid hade ett leende på läpparna. I dag fick vi jättegod fisk med potatis.

En flock med Bluefooted Boobies

När vi hade ätit klart var vi framme vid Santa Cruz där vi skulle göra den första landstigningen. Vi klev ner i gummibåtarna och kördes i land till en fin sandstrand där vi lämnade våra snorklingsprylar som vi skulle få användning för efter att vi sett oss omkring på ön. Vi såg flamingos, pelikaner, flockar med bluefooted boobis, fregattfåglar, krabbor och marine iguanas. Djuren var inte ett dugg rädda för oss och det var otroligt lätt att ta närbilder utan att använda nästan någon zoom alls. Något vi snabbt lärde oss var också hur svårt det är att fotografera fåglar. De satt nämligen aldrig riktigt stilla och vred ofta bort huvudet precis när man skulle ta bästa fotot.

När vi hade promenerat runt och tittat på alla konstiga djur då gick vi tillbaka till stranden för att snorkla. Vi hade med oss egna våtdräkter och dom fick vi användning för under veckan eftersom det bara var ca 14-17 grader i vattnet. Det fanns även våtdräkter att hyra på Pelikano, 5 USD per dag, men de hade inte så att det räckte till alla. Maurice berättade att dagens snorkling inte skulle vara någon av de bästa men att de som ville kunde träna lite och då provade vi att snorkla en liten stund utan våtdräkt. Det var kallt och vi såg en del färggranna fiskar, men sikten var inte den bästa.

Pelikan

Solen sken och vi blev snabbt varma när vi kom upp på land och då var det dags att åka tillbaka till Pelikano igen.

Efter en öl och lite snacks var det briefing då Maurice berättade om vad vi skulle se och göra nästa dag. Inför varje briefing ritade han bilder av hur ställena vi skulle landstiga på såg ut och hans målningar på whiteboarden överensstämde helt med verkligheten. Han var en riktig hejare på att rita av öarna.

Efter briefingen bjöds vi på välkomstdrink och sedan blev vi presenterade för besättningen som bestod av kapten, kock, maskinist, två andrekaptener (de som körde oss i gummibåtarna när vi skulle till/från land) och så vår allt-i-allo Jimmy.

Middagen servererades vid 19-tiden och bestod av soppa till förrätt, kött och grönsaker till huvudrätt och frukt till efterrätt. Allt var jättegott och slank ner i ett nafs. Efter maten drack vi öl och kaffe i baren och redan vid 21.30-tiden var det dags att sova. Man blir trött av att vara på sjön, säger de som vet.

I baren fanns det alltid hett vatten, kaffepulver, te, chokladpulver m.m. och av dessa drycker fick vi dricka hur mycket vi ville utan att betala något extra. Samma sak gällde vanligt vatten, man kunde fylla på sina flaskor från en stor dunk i matsalen. Om man däremot ville dricka öl, läsk, whisky eller drinkar då kostade det extra. På bardisken låg det ett block i vilket man skrev upp vad man drack under veckan. En öl kostade 2 USD och en drink kostade 4 USD. När veckan var slut då betalade man för allt man druckit under hela resan, vår nota gick på 60 USD eller ca 400 kronor.

2007-09-17, Galapagos

Nyfiken sjölejonunge

Väckning 6.30 och klockan 7.00 serverades vi frukost bestående av kaffe, bröd, ägg, bacon, juice, yoghurt, flingor och frukt. Under natten hade vi åkt en bit och nu låg vi vid den lilla ön Chinese Hat som ligger precis söder om ön Santiago.

Ön såg faktiskt ut som en hatt och när vi kom iland möttes vi av ett gäng med sjölejon som låg och vilade på stranden, medan hannen simmade fram och tillbaka och vaktade sitt revir.

Maurice talade om för oss att sjölejonen är de djur som man ska passa sig för eftersom de kan bitas rejält. Honorna och ungarna skulle vi hålla oss 1-2 meter ifrån och hannarna skulle vi passa oss noga för. Dessutom skulle vi undvika att gå mellan en hona och hennes unge.

Vi fick absolut inte klappa några djur, men sjölejonsungar är väldigt nyfikna och det var helt ok om de kom fram och nosade på oss, och det gjorde dom.

På Chinese Hat såg vi även massor med sally lightfoot crabs, marine iguanas, lava lizards, lava herons och en galapagos hök.

Sally Lightfoot-krabborna var färggranna

När vi kom tillbaka till båten då var det dax för snorkling och i dag skulle snorklingen vara riktigt bra enligt Maurice.

Vi drog på oss våra våtdräkter, plockade fram undervattenshuset till kameran och hoppade i gummibåten som tog oss till snorklingsstället.

Plums i det kalla vattnet och sedan var den kameran förstörd. Undervattenshuset hade inte stängts riktigt ordentligt varför det läckte in vatten. Så kan det gå, inte en enda bra undervattensbild fick vi med oss hem från resan.

Snorklingen var riktigt bra och vi såg vitfenade revhajar på ett par meters avstånd, marine iguanas som betade sjögräs på botten och en hel del annat smått och gott.

Lunch och sedan var det dags att gå iland på ön Bartolomé Island. Vi klättrade upp på toppen av ön varifrån man har jättefin utsikt över Pinnacle Rock som är det som ön är känd för. Det är väl också en av de mest fotograferade vyerna från Galapagos och finns nästan med på alla vykort.

Pinnacle Rock

Efter landstigningen tog vi en liten rundtur i gummibåtarna för att leta efter Galapagos-pingviner och vi lyckades faktiskt få syn på en liten rackare. Sedan var det dags för snorkling igen och då såg vi faktiskt flera pingviner, dessvärre på land så vi fick inte se några pingviner i vattnet där vi däremot stötte på en häftig diamantheaded stingray.

Dagen avslutades med en god middag, briefing, kaffe och öl i baren.

2007-09-18, Galapagos 

Galapagos-säl

Väckning 5.30. Inte så konstigt att vi var trötta på kvällarna! Efter en kopp kaffe och några kex var det dags för dagens första landstigning.

Nu hette ön James/Santiago och här såg vi mängder med marine iguanas, sjölejon, sälar, krabbor, lava herons, diverse olika sorters fåglar, en stor havssköldpadda som simmade i en vik och en pytteliten skorpion.

Ca 8.15 var vi tillbaka ombord på Pelikano för att äta frukost.

Vid 10.30-tiden var det dags för nästa landstigning, nu på ön Rabida/Jervis. På stranden låg massor med sjölejon och latade sig men vi lyckades faktiskt även få syn på en häckande pelikan trots att häckningssäsongen var över.

Vi hann även med en jättebra snorkling före lunch. Vi såg bland annat flera vitfenade revhajar, en fläckig stingrocka och en brun rocka. Dock var det mantor som guiden helst ville se här, men de höll sig undan för oss.

Marine Iguana

Efter lunch lättade vi ankar och nu hade vi en lång resa till Santa Cruz framför oss. Vi roade oss med att sitta på soldäck och spana efter valar en stund, men allt vi fick syn på var några hoppande rockor som gjorde volter i luften.

Det blåste rejält ute och det var lite kallt att sitta på soldäck, så efter en stund flyttade vi ner i baren och efter ännu en stund gick vi och lade oss i hytten. Det gungade ordentligt hela resan, vilket kändes långt in på kvällen när vi gick iland.

Vid 19-tiden var vi framme vid Puerto Ayora och efter middagen var det avskedsdrink för alla de som skulle lämna båten nästa dag. Det var inte så vanligt att folk gjorde hela turen på åtta dagar, utan många åkte bara med på halva sträckan.

Sedan kördes vi in till hamnen i gummibåtarna. Nu var vi i en liten stad och kunde passa på att shoppa lite innan affärerna stängde för dagen. Vi passade också på att besöka en pub tillsammans med Gary + Rebecka från Nya Zeeland och Caroline + Helen från England.

Vid 23-tiden var vi nöjda och tog oss tillbaka till Pelikano, besättningen hämtade oss med gummibåt.

2007-09-19, Galapagos
Väckning 6.00 och en halvtimme senare serverades vi frukost. Klockan 7.00 var det dags att åka i land för att ta oss till Charles Darwin Research Center där man föder upp jättesköldpaddor.

En av gummibåtarna som tog oss till och från Pelikano

Vi guidades runt där av en ganska dålig guide som mest var intresserad av att försöka vara lustig eller anspela på sex. kanske inte det mest lyckade när man tittar på jättesköldpaddor i burar eller i trånga inhängnader.

Vi fick i varje fall se ”Lonesome George”, en jättesköldpadda som är den sista av sin art. Vi som skulle vara kvar på båten skulle under eftermiddagen få tillfälle att se dessa djur i frihet, så besöket på forskningsstationen kändes inte alltför upphetsande.

Vi sa ”hej då” till de övriga i gruppen som nu skulle bussas till flygplatsen några timmar norrut. Passade på att shoppa lite tröjor, två engångs undervattenkameror (som ersättning för den digitala som exet lyckades förstöra vid första snorklingen), vykort och frimärken, sköldpadda, hatt och lite snacks. Tog också en fika på en uteservering innan det var dags att åka tillbaka till båten vid 12-tiden för lunch. Det tog dock en liten stund innan vi kunde komma ombord, eftersom det låg ett sjölejon och vilade sig längst bak på båten. Först när en av besättningsmännen ”jagat” iväg sjölejonet kunde vi byta gummibåten mot en något stabilare båt.

Åtta personer hade nu lämnat båten och efter lunch kom nio stycken nykomlingar ombord. Efter fördelning av hytter och en sen lunch för dem var det dags för eftermiddagens landstigning.

Jättesköldpadda med en flycatcher som fripassagerare

Jättesköldpadda i närbild

Vi åkte upp på höglandet och kollade på vilda jättesköldpaddor. Vi fick (för en gång skull) ströva omkring helt fritt och titta på dessa magnifika djur. De är verkligen stora och mäktiga att se. Det fanns 25-30 sköldpaddor på en ganska liten yta här uppe i ”bergen” så det tog en stund innan vi ville åka därifrån.

Vi var tillbaka på båten vid 18-tiden och hann med en öl i baren före middagen. Kocken lyckades verkligen laga goda och varierande middagar.

Efter middagen slog vi till med en Gin och Tonic i baren och pratade en hel del med nykomlingarna som var väldigt frågvisa om hur Galapagosöarna var.

Sovdags vid halv tio-tiden. Vi tog faktiskt sjösjuke-piller varje natt. Inte för att vi brukar bli sjösjuka, men vi tyckte att det var dumt att chansa. De kommande två nätterna visste vi skulle bli väldigt guppiga eftersom vi nu skulle åka ganska långa sträckor på ”öppet hav” mellan öarna söderut.

2007-09-20, Galapagos
Väckning 6.30 efter en lång och guppig resa under natten och nu var vi vid ön Floreana. Efter frukost var det dags för landstigning.

Vi såg (som vanligt) en massa sjölejon och även några få flamingos i en insjö. Vandrade över till andra sidan av ön där vi vid en sandstrand skulle leta stingrockor som låg och vilade sig på botten. Det såg nog ganska lustigt ut när hela gruppen hasade sig fram på grunt vatten för att se om vi lyckades skrämma upp några rockor. Orsaken till det ovanliga sättet att gå är att man inte vill kliva på en stingrocka, för då är det stor risk att bli träffad av svansen/taggen… Hjärtat slog några extra slag när fotten träffade på något mjukt och tungt som helt plötsligt simmade iväg! Vi lyckades få se runt tio stingrockor under den korta promenaden. Ytterligare en bit bort på stranden fick även vi två syn på några ”vanliga” sköldpaddor som simmade vid kanten, men de var ovanligt skygga och ville inte vara i närheten av oss.

Post Office Bay på Floreana

Tillbaka till båten för lunch och en kort båttur till Post Office Bay där eftermiddagens landstigning skulle göras. Vi tog med oss snorklings-utrustningen i land, men gick först upp till det som gett namn åt bukten. Maurice lede oss upp till högen med bråte som också innehöll en tunna med vykort eller brev som andra resenärer lämnat där. Tanken är att vi skulle fortsätta den flera hundra år långa traditionen att agera brevbärare. Maurice tog alla brev och vykort och läste upp adressen på dem. Om det var något kort/brev som skulle till sin egen hemstad, kunde man ta med det hem. Tanken är att man verkligen ska agera brevbärare och lämna över kortet/brevet personligen. Vi tog ett kort som skulle till Solna (norr om Stockholm) och lämnade ett vykort som var adresserat till oss själva. Ett test för att se om/hur traditionen funkade.

Marine Iguanas fanns det gott om på vissa av öarna

Sedan var det dags för någon timmes snorkling i bukten där vi fick se ganska många stora green sea turtles som åt från korallreven. De här djuren var inte ett dugg rädda och det var nästan så att de kom oss lite för nära. Vi såg även ett antal ganska stora stingrockor i bukten, som annars bjöd på ganska dålig snorkling/sikt.

Den berömda alternativa tavlan

När vi kom tillbaka till båten satte vi oss i baren och drack lite öl. Maurice hade förberett briefingen som han skulle ha efter att vi hade ätit. På tavlan i baren hade han ritat av morgondagens landstignings-platser och skrivit ner hålltider och vilka djur vi skulle se nästa dag.

Vi var lite fnittriga, framför allt några engelska tjejer, och kom på att vi skulle busa lite med Maurice. Vi ändrade raskt några djurarter på tavlan. Finches blev hoodies, nazca boobies blev nazca lions, vi lade till elephants och pillade in en danslektion direkt efter middagen.

Efter middagen presenterade sig besättningen för de nya på båten och vi fick resans andra välkomstdrink. Efter presentationen var det så äntligen dags för Maurice att köra den obligatoriska dragningen av morgondagens schema. Han märkte direkt att vi var ganska fnittriga, men det tog faktiskt en stund innan han såg våra ändringar och då började alla, inklusive Maurice, att gapskratta.

När vi hade skrattat klart dröjde det inte länge innan folk drog sig tillbaka till hytterna. Alla visste att den här natten skulle bli den värsta, eftersom vi skulle åka ganska långt och få vinden/vågorma från sidan. Och rullade det gjorde båten , men på något underligt sätt lyckades vi sova ganska bra ändå. Vi börjar väl bli vana med att ligga och parera båtens rörelser i sömnen.

2007-09-21, Galapagos

Blue-footed Booby

Väckning 6.30 och efter frukosten var det dags för landstigningen på ön Espanola.

Här såg vi sjölejon (inklusive en nyfödd unge som var mindre än en timme gammal), marine iguanas, bluefooted boobies, nazca boobies, albatrosser med ungar, galapagoshökar, lava lizards, redbilled tropic birds och mockingbirds.

Den här ön bjöd också på lite annorlunda kust vilket var fint att se på. Dessutom fanns det en ”fontän” som sprutade upp vatten/skum rakt upp genom en spricka i lavan några meter in från kusten.

Åter till båten vid 11-tiden. Jag var nu dålig i magen och vilade i hytten resten av dagen. Vi andra åt ännu en god lunch innan det var dags för eftermiddagens strandhugg på Gardner Bay en bit bort på samma ö.

Nazca Booby

Där fanns det massa sjölejon att titta på och de som ville kunde snorkla, men så mycket mer fanns det inte att fördriva tiden med här. Här skulle vi stanna i flera timmar vilket kändes totalt onödigt. Sjölejon hade vi sett så många att man nästan var less på dem, och snorklingen var urdålig enligt dem som orkade simma omkring i det kyliga vattnet.

När vi väl kom tillbaka till båten bjöds vi på varma mackor som snacks och någon timme eller två senare var det dags för middag.

Snackade som vanligt lite skit i baren över en kopp kaffe och en öl innan det var dags att krypa till kojs någon gång vid 9-10 tiden.

2007-09-22, Galapagos
Väckning 6.00 och efter en tidig frukost åkte vi gummibåt in till ön Santa Fe som vi tagit oss till under kvällen/natten.

Land Iguana

Här såg vi sjölejon, en av galapagos sällsynta ormar samt totalt sex stycken land iguanas, av en sort som bara finns på den här ön.

Ingen ville snorkla efter den första rundturen, så vi gjorde en extra tur på den här ön och gick upp på toppen av den för att leta lite fler ödlor och njuta av utsikten.

Åter till båten vid tio-tiden för att lätta ankar och åka till dagens andra ö, South Plaza. På vägen dit skulle vi spana efter valar som det skulle var stor chans att få se enligt guiden Maurice, men de höll sig under vattnet den här dagen. Vi fick i varje fall lunch på vägen.

När vi kom fram så tog det inte lång stund innan vi satte våra fötter på ön. Här såg vi inte några sjölejon, men väl ett gäng marine iguanas, ytterligare en sort av land iguanas, swallow tailed gulls, boobies, redbilled tropic birds, mm. Inga sjölejon kanske ni tycker lite förvånat…Okej då, vi såg ett gäng med sjölejon även på den här ön!

Färgglad Marine Iguana

Efter någon timme på ön var vi tillbaka på båten som nu lättade ankar och åkte mot nästa ö på vår resa, North Seymour. Vi såg lite hoppande rockor längs med vägen, men inga valar den här resan heller. Till slut gick vi ned till hytten och vilade lite och åt lite snacks och lakrits istället.

Jimmy med den mycket uppskattade tårtan

Före middagen var det dags för resans andra och sista avskedsdrink. Vid middagens bjöd Jimmy på en överraskning, som efterrätt dök det upp en tårta. Något som speciellt två engelska tjejer blev glada för eftersom de tjatat på Jimmy flera dagar om att få något speciellt till efterrätt.

Helst hade de nog velat haft glass, men tårta fick duga.

Efter en sista öl i baren gjorde vi upp vår barnota med Jimmy. Många drog ut på den här sista kvällen och satt uppe och spelade olika spel samt pratade.

Till slut var det ändå dags att krypa till kojs och låta sig vaggas till sömns för sista gången denna resa.

2007-09-23, till Quito
Väckning 5.30 och landstigning direkt på ön North Seymour.

Här såg vi sjölejon, samt många bluefooted boobies och fregattfåglar. Alla olika fågelsorterna hade dessutom ungar som såg väldigt lustiga ut i sin pälsliknande fjäderdräkt. Många av fregattfåglarna visade också upp sina vackra uppblåsta röda strupar för att locka till sig honorna. Vi såg också marine iguanas och ännu en sorts land iguanas här.

Bland det sista som hände var att en liten sjölejons-unge hasade sig fram för att nosa på mina fötter, mycket närmare än så kommer man inte ett djur. Och om det hade gått så hade vi säkert kommit hem med ett ungt sjölejon om jag hade fått bestämma.

Sjölejonen kunde verkligen konsten att ta det lugnt i de mest konstiga ställningar

En liten reflektion över våra besök på öarna. Det var sällan som det var fler än vår grupp som vandrade omkring på öarna. Ibland såg vi ytterligare någon grupp på samma ö, men oftast höll sig grupperna på avstånd. Det var väl egentligen bara vid en enda landstigning på hela veckan som det kändes ”överbefolkat”. Övriga andstigningar kändes det som om vi fick ha öarna för oss själva (tillsammans med en massa djur förstås…)

Uppblåst Fregattfågel

Sedan bar det av tillbaka till båten för frukost och färd till Baltra-ön där flyplatsen ligger. Vi tog adjö av besättningen på båten och gick i land för sista gången. Där låg samma sjölejon som när vi kom för åtta dagar sedan och latade sig på bänkarna.

Vi tog bussen den korta sträckan upp till flygplatsen och satt där i nästan tre timmar i väntan på att planet skulle lyfta. Kanske inte världens bästa planering av GAP, vi hade hellre tillbringat någon timme extra på North Seymour tidigare på morgonen.

Hur som helst, 11.30 lyfte vi och efter en mellanlandning på 30-40 minuter kom vi fram till Quito först vid 16-tiden. GAP körde oss till hotellet där vi gjorde en snabb ompackning inför morgondagens resa till Bonaire samt en efterlängtad dusch.

Vi åt en hyfsat god middag bestående av biff respektive jätteräkor tillsammans med lite öl på Latin Bistro.

Även denna kväll var det nästan folktomt ute på stan där vi var. Tillbaka till hotellet för att sova ganska tidigt. Konstigt, det kändes som om sängen gungade…

2007-09-24, till Bonaire
Väckning 5.30 och frukost på hotellet. Taxi till flygplatsen vid ca. 6.30. Checkade in och betalade flygplatsskatt (41 USD/pers) och väntade på att planet skulle lyfta. Lämande Quito och Ecuador runt 09.30-tiden på väg mot värmen på Bonaire.

Läs mer om fortsättningen på resan och hur det var i Bonaire. .

Annonser


%d bloggare gillar detta: